Så här skrev jag för ett år sedan:

Det finns mycket att ”jobba på” inför 2025, helt klart. Acceptans, tålmodighet och mod. Vara i sig själv och känna en inre ro.

Kan idag påstå att året blivit precis på det viset. Ser jag till helheten så har året fått mig att bli grundad, få ett lugn i grunden i det som jag möts av. En annan grundkänsla. Något som är nytt inom mig.

Trots att jag under året fått mer kroppsliga sympton som jag haft ”problem” med att få bort, så har resorna övervägt detta. Till exempel att ta mig högst upp på Dover slott gav mig permanenta problem med mitt högerben.

Skrev i slutet på januari 2025:
Overklighetskänslor har som sagt följt mig i hela mitt liv och för mig har det inte varit positivt. Det har varit jobbigt och negativt och jag har trott att någonting varit fel på mig. 

Anna Liljas YouTube-klipp ”Nyckeln till medvetenhet” fick mig att tänka till och hjälpa mig vidare gällande flera utmaningar.

Besökte äldsta dottern och Jordan i början på 1-3 februari. De var i flyttartagen mot Knivsta. En dröm förverkligades när jag och dottern gick på Göteborgsoperan där vi såg Madame Butterfly. 

En annan dröm som gick i uppfyllelse den 2 februari var att få besöka Karlatornet. Nu kom vi bara in i receptionen, men ändå så var det häftigt för mig.

Den 4 februari skedde den värsta skolskjutningen någonsin i Sverige och mörkret fick fäste. Tuffa dagar för många och början på ett helvete för de som var nära de döda.

Skrev om ”Själsdelar på vift?” den 20 februari och häri var jag något på spåren. En lång post som var välgörande för mig att få ner på pränt. Livskällan och dess kontakter samt mitt eget mod att våga gå inåt renderade till dessa tankar. Ett modigt inlägg som under lång tid låg privat men som jag nu öppnat upp.

Bara några dagar senare tvinnade jag ihop tankarna med ”När jag själv tvivlar” och ”Varje liten del påverkar”. Här hände det verkligen saker och ting med mig. Det känner jag idag när jag läser tillbaka. Får liksom ihop det mer nu och då också med allt som hänt för övrigt under 2025.

Den 4 mars tittade dock den lilla osäkra pojken fram igen ”Så totalt i ofas med verkligheten” där ett läkarbesök samt ett lönesamtal fick mig att återigen göra mig liten och ömklig för en kort tid. Tro det värsta i något som var precis tvärtom. Lärdomar i praktiken.

Första besöket hos äldsta dottern och J den 9 mars i Knivsta samt final i melodifestivalen där KAJ vann med ”Bara Bada Bastu”.

Den 5 april skrev jag om min nykterhet som denna dag passerade 11 år! I det är jag stolt och faktiskt en av få grejor där jag kan stå för den stoltheten fullt ut. Så tacksam på så många plan över att jag då lyckades bryta med detta gift. Samma dag fyller min älskade syster år och jag skrev om vår relation.

Min själ ropar på mig. Kroppen visar med alla åkommor att det är dags nu. ”Det är ok att gå nu” beskriver min intensiva vandring inåt.

På jobbet blev det alltmer intensivt med kyrkovalet samt diakoni- och prästmötet där jag var administratör. Den 18 april fick jag besök av yngsta sonen.

Majas skräckfyllda möte den 25 april med en lössläppt hund fick oss båda ur balans. Maja kunde inte hoppa upp på saker och ting efter den händelsen och jag lade då själv väldigt mycket i henne så att säga. Allt omkring mig hamnade i Majas mående och det var dagar som var tuffa innan traumat sakta men säkert släppte för oss båda.

I början på maj gick det fort med boendet. Vet inte riktigt vad som hände, men allt bara passade in och min tacksamhet var stor, när jag förstod att jag vann en budgivning och skulle flytta!

Carolina Lookatt hjälpte mig mycket under året. Med healing och att våga stanna kvar i ljuset. Hennes meditation ”Letting go” var till stor hjälp för mig.

Den 5 maj skrev jag på överlåtelseavtal för att flytta till ny lägenhet den 2 juli. Sa jag att jag var tacksam? Allt gick så fort och allt bara kändes så rätt att göra.

Den 11 maj fyllde älskade Maja 10 år. Skrev en post om hennes liv och hur viktig hon är för mig.

Hade under ett par månader skrivit en sammanfattande text om mitt liv. Velat fram och tillbaka om jag skulle lägga ut det, men så blev det den 31 maj 2025. En tillbakablick i ett egos liv kanske? Eller är det så att jag ingen annanstans har för att få ur mig saker och ting? Än min blogg/hemsida?

I mitten på juni åkte jag upp till Falun för att hjälpa yngsta sonen med flytten hem. Han har nu gått klart sin utbildning och behövde hjälp med detta.

Midsommarafton firades i ensamhet. Funderade istället på vad det är att vara en spirituell människa? Åkte till Idskär den 22 juni tillsammans med äldsta dottern och hennes J. Vi stannade där till den 28 juni då vi besökte Åbo innan båten Viking Grace gick på kvällen.

Den 1 juli fick jag nycklarna till nya lägenheten. Sov dock en natt till på gamla stället, så flytten blev dagen efter. Den 17 juli skrev jag om nya boendet och att det tar tid för mig att ”boa” in mig.

Mitt under en värmebölja fick sig ensamheten en törn i den nya lägenheten den 19 juli. Förändringar tar tid för mig att acceptera, nästan oavsett vad de handlar om.

Att bli hel på riktigt är farligt för mig. För då har jag ingen trygghet kvar. Det trygga ligger väl i att bli hel, men inte hos mig. Tryggheten är att alltid ha någonting att oroa sig för, hur bakvänt det än låter.
Tvivlet slog åter rot i mig i slutet på juli. Trodde mig ha kommit längre, men när jag nu läser tillbaka inser jag hur ”nötandet” pågick under stora delar av 2025.

Sista juli fyllde yngsta sonen år och det firades på Tunakolonin.

Den 5 augusti gick jag och yngsta sonen i minnenas allé när vi tog oss ut till Storvreta. Hade inte varit där på 1 1/2 år och detta var riktigt roligt att göra med honom. Dagen efter blev det ett besök hos Clabbe i Husbyborg.

Mellan den 11-17 augusti var jag i London med äldsta dottern och Jordan samt exet. Vi besökte massa ställen såsom Dover, Portobello Road Market, Marble Arch, Hyde Park och vi gick på musikalen Hamilton. Vi besökte Natural History Museum och jag tatuerade mig hos Portobello Tattoo & Piercing. Kollade in Museum of Brands och gick på ABBA Voyage för andra gången.

Det var en fantastisk resa med många intryck. Det negativa var min envishet att komma upp på slottet i Dover innan stängningsdags. Det gjorde att mitt högerben inte pallade med att återhämta sig riktigt och nu sitter jag med en permanent bortdomnad i låret. Går på behandlingar men det försvinner inte helt.

Efter resan infann sig en tomhet som kryddades med apati och livsleda. Den 30 augusti inleddes nog de tuffaste månaderna under detta år. Under hela mitt liv har jag kämpat med övervikt och under september började jag med en medicin för att motverka detta. Började med att testa Bupropion Teva som tyvärr inte fungerade alls för mig. Ångest och oro förstärktes och jag fick tankar som jag inte känt på flera år.

9-11 september var det diakon- och prästmöte. Jag var med i planeringsgruppen men mådde under denna period inte så bra. Men jag kämpade på och lyckades på något sätt genomföra detta, trots kraftig ångest och mycket oro. Min nya medicin fungerade inte som det var tänkt, utan gav mig ruggiga biverkningar som jag kände av under mötet. Flyktkänslor och stark ångest som gjorde att jag tvingades till en längre paus under en av dagarna, vilket jag då såg som ett nederlag:

Less, nedstämd och liksom rädd för allt. Både för att leva och för att dö. Mina kroppsliga symptom med känselbortfall som inte försvinner i högerbenet och all trötthet med allt vad det innebär, det tär på mig. Tankar som jag inte får bort och all meningslöshet som jag känner.

Det var en svår tid för mig. Utan syrran vet jag inte hur det hade gått. Hon ställde upp på alla sätt och vis. Så tacksam. I slutet på september började jag trappa ner på eget bevåg gällande medicinen eftersom det inte blev bättre. Fick inte tag i min husläkare förrän i början på oktober. Var i en nedåtgående spiral och mycket gammalt ”skit” hemsökte mig igen.

Men när jag väl fick kontakt med henne och berättade om min situation, då gick det fort. Började med Mounjarosprutor den 2 oktober. Startvikten var 118 kilo.

Kyrkovalet närmade sig och arbetet med detta på jobbet blev alltmer intensivt. Den 2 oktober tittade vi dessutom på jobbets nya lokaler eftersom kansliet ska renoveras under 1 1/2 år, med start den 15 januari 2026. Platsen är Kungsgatan 62 och ligger ganska nära, men det blir mycket mindre med bara plats för 60 personer. Men vi ska jobba på ett helt nytt sätt, vilket betyder att den som kommer först till jobbet får välja kontorsplats. Aktivitetsbaserat är det fina ordet gällande denna stora förändring för mig. Har haft eget rum i alla år.

Trots min synoperation för några år sedan, så finns det avstånd där synen blir sämre. Var på koll i början på oktober och det slutade med glasögon både för dator och TV. Det är billigast är leasa, så en ny månadskostnad blir det för mig.

Gick in i gamla mönster utan att tänka på det. Jobbade mycket denna period och då främst med kyrkovalet för att slippa tänka och känna in andra saker. Oro för högerbenet och att bortdomningarna inte släpper och att inse att det kanske är något bestående var svårt för mig att ta till mig.

Den 12 oktober anas en vändning för mig och tacksamheten är stor. Träffade Jordans mamma för första gången och firade henne samt yngsta dottern den 18 oktober.

När jag skrev om mammas födelsedag 23 oktober nämner jag också shiatsubehandlingen med Karins Balanskälla som jag gått hos tre gånger redan när detta skrevs. En långsiktig behandling för att min kropp ska må bättre.

Den 4 november berättar jag om mina nya glasögon. Som jag trots allt behöver. Gjorde en linsbytesoperation 2016, men det räcker inte helt med det. Behöver glasögon framför datorn och på ett visst håll.

Vi planerade den 9 november för resan till Spanien och Gibraltar. En resa som blev väldigt lyckad och som jag är glad att jag genomförde med syrran och Mange. Vi var i Spanien mellan den Spanien & Gibraltar 18-24 nov 2025 med en avstickare till Gibraltar 21-22 november. Vilket äventyr det blev. Vi besökte bland annat Alhambra, Granada, El Acebuchal, Tarifa och Gibraltar. Hyrde egen bil och fick verkligen se lokala platser.

Plockade ihop mitt rum på jobbet definitivt den 13 november. Vi ska flytta till tillfälliga lokaler i mitten på januari 2026 eftersom Stiftets hus ska renoveras. Renoveringen beräknas pågå till sommaren 2027. Kyrkovalsgruppen avtackades och jag fick en liten uppvaktning inför min födelsedag dagen efter.

Den 3 december testade jag en osteopatibehandling hos Pontus Runvik. Det är som healing och var en mycket spännande upplevelse. Har bokat ett återbesök i januari. Fortsatta också att gå hos Karin Smedberg och hennes shiatsubehandling med IR-massage. Under hösten gick jag hos hennes sju gånger.

Sista dagen med eget rum på jobbet var den 22 december. Efter 42 år ska jag nu jobba aktivitetsbaserat de år som jag har kvar. Blir en spännande erfarenhet, helt klart.

Traditionellt julfirande hemma hos exet. Lugnt, fint och mysigt på alla sätt och vis. På nyårsafton blev jag sjuk och stannade hemma från allt firande. Förkylning som fortfarande håller i sig när detta skrivs.

I det stora hela blev 2025 ett år med mycket känslor och upplevelser och de allra flesta var positiva. Tacksamhet över året och allt jag fick vara med om.