Yngsta sonen har nu flyttat ”hem”, själv ska jag till Idskär med äldsta dottern och sen egen flytt på det. Semester är många gånger att vara aktiv och frågan är vart gränsen går mellan just att ta det lugnt och ha semester eller att växla upp på ett sätt som är motsatsen till just semester? Som gör en än mer slut och trött när det är dags att börja jobba igen? För att på semestern, då har man tid att göra så mycket och man ska hinna med en massa. Bara tanken tröttar ut mig.

Det är glädje i allting som jag ska göra och det är inte det jag menar. Men jag har så lätt att tänka lite för mycket och fortfarande tro mig kunna ha ”kontroll” på saker och ting. Då blir det tufft för mig. Det är bara att släppa den biten och när jag väl lyckas, då känns det bra. Men ibland återgår jag till gammalt tänkande där jag tror mig kunna ligga steget före.

I bostadsrättsföreningen tog de för några dagar sedan bort pallkragar och odlingar och jämnade allt med marken. Maja och jag blev nyfikna och tog oss en titt. Förändring i det lilla.

Semestern startade med en rivstart! Förra lördagen tog jag tåget till Falun och hjälpte yngsta sonen med flyttbestyr.

Hans moder var på plats redan i fredags och packade och donade. Sonen flyttar hem till modern ett tag efter sin tvååriga utbildning i Falun. Ber för min son att han hittar ett arbete och kommer igång med ett ”eget liv” så att inte det blir så långvarigt detta med att bo hos modern.

Vi tog tåget tillbaka tillsammans och jag ”släpade” på två stora stationära datorer. Det gick bra även om det på slutet gjorde lite ont i händerna på mig. Men vad gör man inte för sina barn?

Det kändes så bra att göra detta tillsammans. Riktigt nöjd hemmavid även om jag som vanligt numera somnade i soffan när jag tänkte kolla in nya omgången av Förrädarna UK. Vi kom inte hem alltför sent och innan jag somnade i soffan blev det en lång utestund med Maja. De närmaste grannarna satt och käkade räkor på sin uteplats. Maja fick några stycken och de verkar verkligen gilla henne.

Kommer fortsätta packa inför flytten den 2 juli. Dagen innan ska det sista fixas hos mäklaren och jag ska hämta nyckel till nya boendet. Clabbe hjälper mig sen att köra de ömtåliga sakerna och förhoppningsvis även TV:n. Vi får se hur många vändor det kan bli. Sen ser jag verkligen framemot att få besök av Carolina och Martina från Livskällan. De ska komma och ”välsigna” mitt hem och för mig är det en stor fin gåva inför min nystart med eget boende efter denna tid.

Visst känner jag en viss oro inför allt detta med att flytta. Det gamla vill bara upp och oroa. Det som tidigare var mitt signum, att alltid se hindren före möjligheterna. Tankarna finns där ibland och en av de värsta grejorna är att köra flyttbilen. Att backa in på gården och uppfarten för att bakvägen bära ut alla mina saker oroar allra mest. Samtidigt försöker jag tänka att vad fan, att backa är väl inget svårt?! Typiskt gamla tankemönster i mig som försöker oroa och ”förstöra”. Det är som om det kommer per automatik detta. Inte kan jag inte… …sitter hårt åt att förstå att även jag duger och att jag kan göra en massa saker.

Nätterna och när jag vaknar till och inte kan somna om är värst. Då snurrar det mycket i skallen på gubben.

Ska som sagt också besöka syrran M på Idskär i några dagar. Vi tar oss dit med nattbåt. Känns ju sådär, men är också ett område inom mig där jag nu försöker bryta mönster. Det handlar om några timmar. Tidigare sa jag att jag aldrig kommer att åka med dessa båtar igen… Har varit så definitiv i mitt liv gällande många saker som jag sen fått omvärdera av olika anledningar.

Dessa tre veckor kommer att rusa fram. Tiden går allt snabbare ju äldre man blir. Så är känslan.