Nu har det gått drygt två veckor sedan vi kom hem från Spanien. Försöker landa i vardagen, men det är ganska svårt. Vädersituationen gör inte situationen bättre. Det är regn och några plusgrader och så har det varit sedan vi kom hem. Deprimerande!

Julen står för dörren och sedan förra året har den bördan minskat en aning eftersom vi minskat ner kraftigt på antal julklappar. Försöker hjälpa till så gott jag kan med maten och så, men slutar oftast med att exet gör det mesta i alla fall.

Det positiva är alla möten under dessa veckor med familj och vänner. Firade av äldsta dottern i helgen och fick då själv ett coolt porträtt på Queen Elizabeth II samt en fotobok från vår resa i augusti. Så fint!

Tar mina svindyra sprutor och tappar vikt, sakta men säkert. Här gäller det att lita på processen och liksom inte tänka för långt fram. Det kommer att ta år innan jag är nere på siffror som jag och min kropp mår bra av. Det vet jag.

På jobbet är det inte heller så kul just nu. Vi ska flytta till nya mindre lokaler och får enbart aktivitetsbaserade kontorsrum. Något jag aldrig jobbat i tidigare och det kan gå hur som helst. Försöker vara öppen och inte tänka så mycket på detta, men just för att det kommer närmare, så blir det allt svårare.

Har testat en osteopatibehandling som var positivt. Men det var som att få healing och skillnaden märkte jag inte av. Bara att det kostar en massa pengar. Men vad ska jag göra om jag ska ta hand om mig själv? Tycka att jag är värd alla dessa kostnader för att må bättre?

Ska ge det en chans till och sen har jag en behandling på Karins balanskälla dagen före jul. Det är skönt att få den shiatsumassage som hon erbjuder. Kroppen ”vaknar till”. Det var hon som tipsade om Pontus och hans behandlingar.

Som jag kämpar med att se saker och ting positivt. En dag i taget och tacksamhet för allt. Det genomsyrar mycket i mig just nu, med bakslag då och då. Då kommer gråten över min situation trots allt. Mest är det ensamheten som känns tuff.

Då menar jag inte överlag, utan att ha ett närmare band med någon själ. Någon att älska och få vara nära. Den är tuff. Den känslan. Sen också att jag någonstans vet att jag ”måste hoppa” för att det ska bli någon skillnad. Har nästan givit upp detta och försöker leva i det jag har trots allt.

Spanienresan var dock bra för mig på flera plan. Har mer lust att resa igen, trots all ångest innan. Det gav så mycket att få vara i andra miljöer.

Tacksam för min familj. Att de finns. Tacksam för Maja. Att hon finns i mitt liv.