Tänk, idag är det 11 år sedan jag drack alkohol. Ett livsviktigt beslut för mig. Efter år av ”hattande” fram och tillbaka lyckades jag med ”Universums” hjälp samt min egen process från 2009 och framåt att helt bryta med detta gift den 5 april 2014.

Självbedrägeriet varade länge, men tillslut begrep även jag att alkoholen gjorde mig sämre som människa. Som jag sagt många gånger, önskade jag så att jag hade begripit detta tidigare. Ibland blir jag ledsen när jag tänker på detta. Jag var omogen och hade ingen självinsikt om alkoholen under en lång period i mitt liv. Tänker på familjen och de negativa konsekvenser som mitt drickande orsakade. Alkohol kan verkligen vara förrädiskt. Men nu är det som det är och bättre sent än aldrig.

För hade aldrig infunnit sig hade jag inte suttit här idag. Det vet jag.

Kan fortfarande ibland känna i mitt inre hur en kall öl eller ett glas vitt vin skulle smaka. Tankarna har funnits där i perioder, men de slås snabbt tillbaka när jag tänker på ”priset” och biverkningarna och hur förändrad jag blev som människa med denna drog i min kropp. Sen alla bakfyllor som blev allt värre för varje år. Den ångesten var inte att leka med. Men det finaste är kontakten med min familj idag som betyder allt för mig.

Stolt över mig själv. Att jag hade och har kraften att inte ta till detta igen. Att inte välja alkoholen när ångesten blir för kraftig. Idag försöker jag med affirmationer och böner, och när inte det funkar kämpar jag vissa dagar fortfarande med sötsuget och kosten. Det blir allt bättre, det blir det, men helt borta är inte den ”trösten”. Idag utvecklas jag som människa genom att vara den jag är, fullt ut. Det var inte möjligt för mig före den 5 april 2014. Det vet jag idag.

Tänker också på de ord jag fick från någon på ”Andra sidan” när det stod och vägde ytterligare en gång om jag skulle trösta mig med alkoholen en fredagskväll. De orden fick mig att vända definitivt och fortfarande är jag förundrad över vem som hjälpte mig så kraftfullt den där dagen i april 2014.

Det var ett par veckor efter sista festandet och jag slogs med mina inre tankar ännu en gång. Att det var någon ”utifrån” som pratade med mig, det vet jag. Det var inte mina egna tankar eller ord. Varken förr eller senare har det varit så tydligt för mig vad alternativen var. Skulle jag fortsätta att dricka, då skulle jag passera en gräns som jag inte skulle hämta mig från. Det var väldigt tydligt för mig. Efter de orden var det som om alternativet alkohol inte fanns mer. Och nu har det gått 11 år…

Är en missbruksperson, det vet jag. Har ersatt alkoholen med mat och under en period träning som blev för mycket. Ja, det är faktiskt sant (;-). Under 2015 och halva 2016 tränade jag som en galning för att nå ett mål. När jag nådde målet ”pös” jag ihop som jag vet inte vad och hade svårt med motivationen att fortsätta träna. Haft svårt att göra saker för min skull, för att jag mår bra av det. Har liksom straffat mig på något märkligt vis genom alla de olika missbruken som jag haft genom åren. Som om jag inte är värd bättre.

Tendenserna finns också på jobbet. Har svårt att ta det lugnt och att gå hem en fredag utan att vara klar med arbetsuppgifterna, det är något jag tränar på fortfarande. Vila i det som är. Hitta lugnet och trösten i sig själv. Älska sig själv helt enkelt.

Relaterat
2024 – 10 år utan alkoholen
2023 – Nio år utan alkoholen

2015 – Alkoholfritt under ett år