Har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjort senaste veckan. Varit på jobbet från tidig morgon till 16-16.30, vilket gett mig mer plustimmar än någonsin.

Det är roligt att registrera in rösterna från kyrkovalet och jag går helt upp i det. De timmarna gör att allt funkar bra för mig, men samtidigt blir det som en slags flykt från det ”verkliga” livet där inte mycket känns bra just nu om jag ska vara ärlig. Så jag går in i den klassiska fällan att jobba för att slippa känna så mycket. Men just nu går det inte på annat sätt.

Stiftsfullmäktige är det enda som ligger ute när detta skrivs. Där kan vi själva bestämma när det ska publiceras. När det gäller kyrkomötet så är det nationell nivå som styr över när det läggs ut.

Kyrkofullmäktige i stiftets alla församlingar håller jag på med nu. Blir klar på måndag eftersom det inte är så mycket kvar. Sen kommer det att publiceras ut.

Som sagt, det är tillfredsställande för mig detta. Gillar statistik och kanske är det detta som gör att jag tycker det är så roligt? Att se förändringarna, personrösterna och hur det också påverkar om personen kommer in eller inte.

Kämpar som vanligt med synen på mig själv. När jag kommit hem från jobbet så orkar jag inte så mycket mer. Har också börjat känna av medicineringen med Mounjaro (tror jag) vilket gjort att matlusten minskat. Inte på vissa saker, men jag äter inte lika mycket av allt längre. Det är min känsla i alla fall.

Känner mig osäker och sårbar. Vill liksom bara vara ifred och gömma mig. Göra saker ensam. Inte alls sugen på sociala sammanhang. Tror att tröttheten spelar in i detta och kanske blir det bättre när ”trycket” på jobbet blir mer normalt? Nästa vecka ser dock inte ut att minska arbetsbelastningen så mycket. Men jag försöker verkligen tänka, här och nu.

Tyvärr spelar också mina känslor i kroppen in en hel del. Bortdomningarna försvinner inte och nu har synen börjat att krångla än mer. Ska nästa vecka träffa en optikern och allt tyder på glasögon. Trots min operation. Det känns ju lite sådär. Det också som så mycket annat.

Förstå att jag är en del av alltet, även i hjärtat, är något som jag får jobba med vareviga dag. Anna Liljas senaste meditation ”Finn kraft under prövning” tog mig än närmare att även låta hjärtat vara med i en strid ström av tårar.