Pendeln gungar åt alla håll. Sista dagarna tungt som sjuttsingen. Visst påverkas man av det som sker omkring en, både nära och en bit bort. Tunga och låga energier borrar sig in och fortfarande har jag inte kraften att väja helt.

Tunga dagar. Tungt för många i Sverige. Svårt att ta in det som hänt. Bedrövelse och sådan sorg. I olika led och på olika sätt. Sveriges värsta skolskjutning någonsin påverkar många människor. Det gör ont i en. Vad ska det då göra i de som är direkt drabbade? Bottenlös sorg.

Det är lätt att bara ge upp och ge efter för det som känns igen. Oavsett vad det gör med en. Kan bara prata om mig själv och mina känslor i dessa dagar. Vet ingenting om hur andra känner det i djupet.

Ingenting känns meningsfullt och viktigt. Det är så svårt att försöka och då är jag som sagt inte direkt drabbad. Men det är som om mörkret fastnat över stora delar av oss. Det är så lätt tyvärr att fastna i det tunga just nu och det är inte konstigt efter allt som hänt i början på det här året. Mina tankar är med de drabbade i Örebro.

Drottning Silvias ord ekar i mig.

”Var tog det fina Sverige vägen?”