Fortfarande är det suddigt med ljus från TV och dator, men det går! Jag kan skriva och läsa utan glasögon redan nu och det är bara så fantastiskt! Är så fascinerad över det jag har varit med om idag när Memira bytte linser i båda mina ögon.
Lite stolt är jag också för att jag inte backade och lyssnade på den negativa delen av mig själv, utan körde på och litade både på mig själv och lyssnade på de vänliga själar som peppade mig hela vägen fram. Att jag vågade och verkligen gjorde detta känns väldigt bra. Vinsten i framtiden är värt allt.
Precis hemkommen från Memira. Kolla in pupillerna…
Detta har jag gjort för att slippa glasögon och som en bonus kan jag nu heller inte få grå starr. Visst, det kostar en del men jag ser det som en investering i mig själv och sen när jobbet så generöst erbjöd bruttolöneväxling genomförde jag denna RLE-operation.
Är du nyfiken kan du här lyssna till hur en linsbytesoperation går till:
|
Jag valde att inte ta något lugnande innan och när bedövningen släppte för mig i ögonen kände jag det knappt. Kan faktiskt inte härleda någonting negativt till min egen operation hittills och för det är jag så tacksam.
Det är häftigt att kunna se och skriva detta utan glasögon. Mina båda ögonlinser har alltså ersatts med en konstgjord flerstyrkelins från Belgien. Memirakliniken i Uppsala gör som mest 7 sådana har operationer om dagen. Kirurgen, som hette Mikko, var suverän i sitt sätt gentemot mig. Jag kände mig lugn och trygg när jag fälldes ner i den tandläkarlikna stolen.
Ljuskänslig men glad, i hissen hos Memira. På väg hem…
Tankarna på flykt var helt borta och när de höll på med mina ögon var jag mest fascinerad över allt som skedde under dessa 30 minuter. Mamma dök upp ett par gånger i tankarna och den korta stund jag var helt utan lins kunde jag ändå urskilja ljus och mörker. Fascinerande var det att genomgå detta ingrepp.
De började med mitt högra öga och då kände jag absolut ingenting. Det blev efter det ögat en kortare paus för återhämtning och sen var det dags för det vänstra ögat. Då förnimmde jag något av vad kirurgen sysslade med, men det kändes ingenting. Hans sätt och att han pratade med mig medan han höll på fick mig som sagt väldigt lugn och fokuserad på att vara helt stilla med ögat och det funkade jättebra. Jag kunde för övrigt inte blinka alls även om det kändes som det. De satt på en ögonhållare runt ögat så att det inte gick att blinka.
Ljuskäglor och musik långt bort av Adele från någon radiostation tillsammans med ett lugn inom mig som jag sällan har. Varje öga tog ca 15 minuter. Efteråt fick jag vila i ett rum bredvid där det fanns kaffe och chokladrån. Damen från receptionen kom sedan in och pratade med mig och hon förklarade vad som sedan skulle hända. Pedagogiskt och inlyssnande.
Med de lånade solglasögonen valde jag att åka hem ganska omgående och det var inga problem med bussfärden även om det var suddigt. Fortfarande, flera timmar efteråt är det lite suddigt att titta på TV och dataskärm, men det blir bättre och bättre. Det blir som ljusbågar över starka lampor och sådant, men det är som sagt på väg bort även detta.
Det häftigaste av allt är att när jag tittar närmare på datorskärmen eller i en tidning ser jag nu vad det står. Det var igår helt omöjligt. Så tacksam och glad över detta. Det blir jävligt känslosamt detta för mig att jag återigen kan se på det sätt som jag gjorde när jag var yngre.
Nu handlar det om att droppa i 3 veckor. Två olika sorter tre gånger om dagen, för att hålla infektioner borta. Återbesök nästa vecka och om tre månader för att se att allt är som det ska.
Tack Birgitta på jobbet för inspirationen och att du hela tiden stöttar mig i de val jag gör. Utan dig hade detta inte blivit av, åtminstone inte så här tidigt och på det är sättet i mitt liv. Tack mitt jobb, Uppsala stift, för bruttolöneväxlingen, vilken förmån jag har fått alltså. Sådan tacksamhet mot mitt jobb, vilket kanske är en av anledningarna att jag igår firade 33 år med samma arbetsgivare. Tack Memira för ert professionella sätt. Ni är verkligen skickliga på det ni sysslar med och kirurgen Mikko och hans två assistenter var helt suveräna.
Tacksamhet i djupet av mitt hjärta.