Min yngsta son kom med tåget igår från Falun. Han sov hos mig på en uppblåsbar madrass som pyser och inte är som den ska. Därför gick han upp redan före klockan åtta, vilket för mig passar alldeles utmärkt. (;-) Sen att han går och vilar i min säng och slumrar till igen under förmiddagen, det är en annan sak…

Så roligt att få träffa honom igen. Det blir inte så ofta på tu man hand nuförtiden. I juni ska han flytta från Falun eftersom utbildningen tar slut. Att hitta både boende och jobb för honom är tufft. Han mellanlandar hos sin mor ett tag under sommaren och sen får vi se.

Jobbade på skärtorsdagen innan jag mötte upp sonen. Mitt på dagen idag åker han vidare till äldsta dottern och i morgon på påskafton träffas vi alla hos modern för påskfirande. Som jag skrivit tidigare är jag så tacksam över att jag har en familj och att vi träffas för att fira de stora högtiderna.

I tisdags hade vi en deadline i kyrkovalet. Det gick smidigt och jag kunde gå hem redan vid 22-tiden. Alla nomineringsgrupper och kandidater är nu klara. Det känns bra att vi kommit dithän utan större missöden. Fler deadlines är att vänta, dock inte lika omfattande som denna rent arbetsmässigt.

Nu är mitt andra stora projekt på jobbet under lupp, diakon- och prästmötet som sker några dagar före kyrkovalet. Där ska det fixas med inbjudningar och ett anmälningsförfarande där allt numera är digitaliserat. För första gången ska vi också ha en app för de som anmäler sig så de kan hitta all information i sin egna mobiltelefon. Väldigt mycket logistik för att det ska fungera bra för nästan 400 personer under tre dagar.

Maja älskar att vara ute. Idag har vi redan varit ute tre svängar. Ganska korta vändor visserligen, men så fort hon kommer in gör hon det mycket klart för mig att hon vill ut igen. Har inget att passa idag så jag låter henne vara ute flera svängar under dagen.

Försöker landa i det som pågår inom mig. Vara i känslan. Inte gå händelserna i förväg som förr och bli besviken. Inte vara rädd. Vara i det som är. Kontrollbehovet och att ligga före i tankarna försöker jag att släppa så gott det nu går. Inte heller slå på mig när jag inte lyckas med kosten är en annan sak. Balans i allt och inte allt eller inget. Det har varit ganska intensivt en tid nu och jag känner att jag behöver ”bara vara” med mig själv.