Högsommarvärme och jag försöker njuta av detta. Igår 29 grader och idag kommer det att bli något liknande.

Tog mig till Återbruket men kände direkt när jag kom in att detta var ingenting för mig. Skränande damer med främmande språk i massor som verkligen ”tog plats” på ett för mig negativt sätt. Sen var det varor överallt. Blev bara stressad av atmosfären och tog mig snabbt därifrån. Tittade dock en snabbis efter ett mindre bord och lite tavlor, men fann ingenting. Tyckte det var jobbigt att vara därinne med alla som var på ”jakt” efter än det ena och än det andra till ett så lågt pris som möjligt.

Tyvärr blir det ganska varmt i min nya lägenhet. Vid sådana här värmeböljor är det fläkt som gäller. Att gå ut på baksidan är inte heller så trevligt, värmen liksom konserveras i det lilla tegelstensrummet. Tror det blir bättre under sensommaren och förhösten när temperaturerna sjunker lite mer.

Idag är tanken att jag ska ta mig till Erikshjälpen för att se om det är samma känsla där som det var på Återbruket. Hoppas inte det. Vill så gärna ha ett litet bord och ett par fina tavlor till mitt nya hem.

Dagarna går och jag vet inte varför, men sen jag flyttade känner jag mig än mer ensam. Samtidigt och det är detta som är så konstigt, är att jag liksom resignerat och inte orkar göra någonting åt min situation. Än mindre nu än tidigare.

Har liksom ingen ork att ens försöka längre på något plan. Det känns som om jag är ämnad att sluta ensam i det här livet. Bara att den tanken får allt starkare fäste i mig gör det allt svårare att bryta detta men ibland bryr jag mig inte ens. Sitter i soffan och tycker synd om mig själv istället och försöker tänka att det finns väl en mängd lärdomar i detta?