Tror mig ha kontroll över situationen och jag vet inte allt som far inom mig. Majas mående blir nästan som en fix idé. Rent logiskt vet jag att hon inte kommer att stanna hos mig för alltid. Det vet jag ju, men ändå går jag så igång och nästan tappar det helt.

Det enda som funkade nu på morgonen var att gå ut och gå. Bara gå. Sen ringde jag till syrran M, vilket aldrig skulle ha hänt för ett par år sedan. Bara ”vräkte ur” mig och var nära till tårar. Stackars syrran M, tycker synd om henne att behöva vara mottagare för mina rädslor. Försökte agera som så att inte gå in i gamla tankemönster, men det var som förgjort. Majas mående påverkar allt. Fina syster bjöd hem mig till sig på eftermiddagen och årets första grill blev tillsammans med hennes familj. Så mysigt.

När jag kom hem från promenaden släppte jag ut Maja på baksidan. Det tog ett tag innan hon tog sin vanliga ”runda”. Lite försiktigare och lite mer begränsad. Hon var ändå nyfiken som hon brukar vara. Jag, som inte brukar låta henne gå fritt, satte idag bara på henne selen utan koppel. Hon fick gå som hon ville och det gick bra. På slutet fick hon vara ute även utan selen. Men det är som om hon är ”märkt” av gårdagens händelse och man kan se det på henne. Försiktigare och lite off. Men när hon låg på grannens stenplattor och åmade sig då blev jag glad. Hoppas verkligen att det släpper snart.

Hon påverkar mig väldigt mycket. Försöker inte skena iväg i tanken. Försöker acceptera nuläget och göra det bästa av situationen. Men jag blir så stirrig och stissig trots mina försök att bara släppa taget om situationen. Göra det bästa, men inte dra iväg i tankarna. Måste erkänna att stora delar av mina skydd raserades igår. Det kändes som om allt mitt inre arbete sista åren var som bortblåst. Skenade iväg som sagt. Tog stöd och hjälp av syrran med familj. Det är en skillnad. Jag drar mig inte undan och flyr som förr. Måste se det för att orka vidare i denna process med Maja.

Var hos syrran M och Mange på eftermiddagen och kvällen. De bjöd på grill där jag fick torsk med massa goda grillade grönsaker. Försökte var i nuet, men tankarna var hos Maja helt klart. Men det var fint att få komma ifrån ett tag och sen låta Maja vila utan mina nojor. Det blev några timmar och när jag kom hem hade det tyvärr inte hänt så mycket som gjort saken bättre. En skillnad i morse var dock att hon använde sig av klösträdet igen, vilket hon inte har gjort sedan händelsen. Hon äter bra, vill gosa och gillar att gå ut. Kanske är det ”bara” någon sträckning eller att hon blev så rädd att de satte sig i benen?

Maja fyller 10 år i maj. Vet att hon inte blir yngre. Man är aldrig beredd på någonting. Den vetskapen är tung ibland. Njuta av dagen, att hon forfarande är med mig. Älskade fina Maja!