Min själ ropar på mig. Kroppen visar med alla åkommor att det är dags nu. Texten ”Det andliga uppvaknandet” sätter ord på så mycket. Mitt ”motstånd” är på väg att brytas, jag känner det. ”Slutstrid” pågår om man så vill. Det går inte att gå tillbaka. Det nygamla är här och det är inte farligt.
Orden från Heaven on earth är så sanna, så sanna. Fina Martina som gett och ger mig så mycket visdom genom ord och handlingar. Ibland svårt att förstå att det handlar också om mig och mina egna behov till förändring. Egot har varit så starkt i mig. Det som vill bevara och låta saker och ting vara still. Kontroll och ligga före också en stark egenskap hos egot. Detta går inte längre. Kroppen visar tydligt tecken på att den inte mår bra i detta så kallade bevarandet.
Kort, kärnfullt men så viktigt:
Det känns som ett skifte närmar sig alltmer. I hela mitt väsen. Släppa gamla ”föreställningar” för gott och våga vara i det nya. Som ändå inte är nytt, utan något jag varit i tidigare och som jag längtar så mycket till. Det bär och gör mig gott. Tillit till att jag inte är ensam i detta. Har en längtan i mig och har inbillat mig, många gånger naivt, att ”gamla metoder” med kontrollen är min väg, trots allt. Men det fungerar inte med intellektet och att försöka ha kontroll. Jag vet ju det någonstans, men ändå försöker jag. Det känns inom mig som om jag kommit lite längre ifrån detta nu. Det känns verkligen så inom mig, denna morgon.
All hjälp jag fått genom åren att våga lite till är kärlek och tacksamhet i mig. I nutid fina Carolina som varit sådant stöd med all healing under en period. Sådan tacksamhet. Alla andra själar runtomkring mig som får mig att växa på olika sätt är nära mitt hjärta. Fantastiskt är det. Genom åren då jag börjat gå inåt och förstå att svaren finns inom mig.
Ibland känns det som om jag ska lämna över mig till någonting annat. Någonting som jag trott mig kunna kontrollera. Det fungerar inte på det viset. När jag försöker ”streta emot”, ju sämre mår jag både i kropp och knopp. Som om jag behöver veta med intellektet hur allt fungerar. Envisheten har i detta fall varit mitt största hinder. Tagit mig år att inse detta.
För man måste verkligen släppa taget om alla gamla föreställningar, om livet och varat. Verkligen allt och i det ligger mitt så kallade ”motstånd” som idag inte tjänar mig ett dugg. Det är precis tvärtom. När jag var liten behövde jag det. Inte idag! Det är som att födas på nytt i ett pågående liv.
Gick i skogen med syrran M igår. Så fina samtal om livet. Så viktigt för mig. Vilken själ som finns där i mitt liv. Sådan tacksamhet. Min fina lillasyster som delar med sig på ett sätt som det är svårt att sätta ord på. Hennes utmaningar i livet har beröringspunkter med mina och samtidigt kan vi stötta varandra i det som är tufft för oss båda. Vilken gåva!
Det är egentligen märkligt, ingenting går att forcera fram, det är moget när det är moget… …det som jag kände bara för några veckor sedan, vissa av de tankarna har förändrats inom mig. Inre vetskap när jag vågar lite till. Släppa kontrollen på det jag trott varit nödvändigt tidigare för att överleva. I perioder så svårt och så obehagligt, ibland på gränsen till outhärdligt. Det sitter hårt åt ibland. Men så nödvändigt för att utvecklas som själ och människa här på jorden. En av de mest lärorika men samtidigt utmanande platserna i hela världssystemet.
Svårt med ord att uttrycka min tacksamhet så den blir rättvis till alla själar som funnits där på vägen. Som Carolina säger i sin fantastiska meditation ”Letting Go”. Innebörden av orden har ändrats på vägen och jag är verkligen tacksam för denna meditation. Det är en fantastisk meditation som betytt väldigt mycket för mig.
Mycket inom mig ”från förr” är på väg bort… Vandringen hemåt gäller även för mig. Jag är inkluderad. Det är ok att gå vidare nu. Det är inte farligt, det vill mig inget illa och jag behöver inte ha kontroll över skeendet. Släpp taget i djupet, på riktigt och möt ljuset. För en gång skull, det var länge sedan nu.
jerryolsson.se 