Det blev så tydligt igår när vi hade möte och avtackning. Kyrkovalsgruppen träffades för ett avslut, vi käkade tårta och reflekterade om de månader vi varit aktiva som grupp för att genomföra ett kyrkoval för Uppsala stift.

De passades också på att avtacka en arbetskamrat samt fira två 60-åringar. Dessutom går en på föräldraledighet och försvinner minst ett år.

Avsked och förändringar är svårt för mig. Kände min kymig under hela mötet och var liksom inte där. Trots att kroppen var på plats. Sen också att vara en av de där som firades för jämna siffror. Det är svårt för mig. Har försökt att affirmera motsatsen så länge nu, men det är svårt att åldras.

Chefen lyssnade på mig i alla fall så det blev ett minimalt firande med blommor och ett presentkort på Bellis Blommor. Perfekt att ge vidare till de som vilar på gravarna eftersom butiken ligger i närheten. Tack jobbet för tanken och gåvan!

Vet inte vad det är med mig riktigt. Känner mig nedstämd och inte riktigt med i livet. Vet av tidigare erfarenheter och då pratar vi både här och i tidigare liv att just den här tiden i ett liv, det är någonting som är väldigt svårt för mig att komma vidare i. Vet att jag har försökt så många gånger tidigare utan att lyckas.

Borde se framemot en resa till Spanien men gör det inte riktigt. Som om jag hela tiden tar ut hindren först och har svårt att se det fina och varför vi reser iväg som vi gör. Men känner mig bara besvärad och har svårt att hitta motivationen.

Ensamheten gnager hål i mig. Delvis skapad av mig själv. Riktigt varför vet jag inte. Rädd att bedömas kanske? Sen återigen gamla mönster från tidigare existenser som kommer till en gräns då det inte går länger att leva i status q. Saker måste förändras och gör det inte det, då påverkas både kropp och själ negativt.

Starka krafter huserar inom mig som inte riktigt vill mitt bästa, vad det nu är? Att utvecklas till någonting som kan hantera alla känslorna. Vad blir det för typ av själ egentligen? Målet, vad är det i en förlängning. Om man tror på återfödelse och vandringar i liv efter liv finns vetskapen där i djupet, men i det medvetande som bärs just nu kan allt bli så smärtsamt just med den vetskapen.

Längtar hem.