You are currently browsing the category archive for the ‘jobbet’ category.

27 april 2017 JerryDet går liksom inte att förklara. Nu handlar det inte om negativa känslor eller tankar utan precis det motsatta. Men då kommer hela tiden tvivlen inom mig och den där som sitter på axeln och flinar när jag under en längre period känner positivitet och tendenser till inre ro. Vänta du bara…

Igår hade jag telefonkontakt med min husläkare. Vi diskuterade min sjukskrivning och hur det fungerat för mig de senaste veckorna. Två steg fram och ett steg tillbaka tycker jag ganska väl stämmer in på det som hänt de sista veckorna. Det har fungerat relativt bra på jobbet och den sista veckan har givit mig än mer hopp om att jag ändå kanske kan “ta mig ur” detta tillslut.

Två alternativ pratade vi om och det var att jag skulle ligga kvar på 25% en tid till eller om jag skulle kunna ta nästa steg och gå upp på 50% arbetstid under maj månad. Efter en stunds diskuterande kom vi fram till att jag ska försöka steppa upp ett steg till nu. Det mesta går som sagt framåt och med 50% så kan jag ändå få en vilodag mitt i veckan.

Så från den 2 maj ska jag jobba 50% vilket då kommer att bli förmiddagar fyra dagar i veckan, med ledigt på onsdagar. Ju mer jag tänker på det, ju bättre känns det. Ett par dagar senare ska jag sedan vara med på ett möte om internwebben med C och det känns väldigt spännande. Då är jag liksom med på riktigt igen eller hur jag ska uttrycka det.

Idag hade jag medarbetarsamtal med chefen. Den transparens och flexibilitet hon visar inför min fortsättning på kansliet inger hopp och gör mig lugn. För mig är det nästan svårt att ta till mig detta. Nu menar jag inte att det tidigare inte kunnat vara positivt, men det har då varit klara gränser på vad jag ska och inte ska göra. I det är det en stor skillnad idag och den nya inriktningen som chefen idag har gör att jag får ett hopp om förändrade arbetsuppgifter permanent och att jag kan styra bort det som gjorde mig sjuk. Faktiskt lite svårt att ta in det fina möte vi hade idag.

Det ger mig som sagt var ett lugn och hopp och efter dagens möte börjar jag tro på att jag kan vända i detta och se en framtid. Det är varit väldigt svårt under långa perioder för mig när känslorna varit överallt och jag inte riktigt kunnat sortera.

Har alltid haft garden uppe och väntat på det där MEN så är det på detta viset och så blir det ändå på ett annat sätt. Men det kom inte idag utan medarbetarsamtalet var helt förutsättningslöst med kreativa instick från chefen. Vi tittade också på förra året och vad som då hände.

Lärdomarna under denna sjukskrivning är många. Acceptans, tålmodighet och ta mig själv på allvar i känslorna. Men det menar jag att lita på min intuition och inte blint tro på vad andra tycker. Den lärdomen har varit tuff och kommer väl sent i livet för mig, men jag har alltid varit den där som säger jag bara skojade och så tror jag ändå inte på det som jag säger eller känner där innerst inne, även om det faktiskt är vettiga saker och senare visar sig stämma. Det har blivit något bättre de sista åren, men inom mig säger jag ofta så eftersom jag känner mig som en bluff och jag vet inte allt.

När jag satt på tåget på väg hem efter arbetsdagens slut var tacksamheten stor inom mig. Det är märkligt hur saker och ting utvecklas och hur tankarna påverkar en. Nu handlar det om balansen och varken känna efter för mycket eller rusa på för snabbt. Det är det där mellantinget som måste fram. Både ock.

Sen också att gapa tillbaka på den där som sitter på axeln…

25 april 2017 Kaffe, ljus och datorKaffe, ett ljus och en dator. Mer behövs inte för att kicka igång dagen. Känner att kraften sakta men säkert återkommer. Öppnar upp mig mer och vågar lite till, vilket i sin tur ger positiv energi.

Men det får inte gå för fort, balansen är oerhört viktig för mig att tänka på och i det finns en oerhörd utmaning och lärdom.

Det man ger ut, det får man tillbaka. Så är det ju bara och det visar gårdagen på jobbet. Det var den hittills “bästa” dagen sedan jag blev sjuk och fick diagnosen depression med utmattningssyndrom för snart 5 månader sedan.

Redan på morgonen kändes allt bättre. Att på kvällen innan sitta ner och verkligen försöka slappna av och be om vägledning vill jag tro var med mig på jobbet. Var med i början på kommunikationsfunktionens måndagsmöte vilket kändes bra. Första gången på nästan 5 månader! Bättre blev det av att C berättade om planen för vår interna webbplats. Vilket fint arbete hon gjort och jag var inkluderad i arbetet! Blev sugen att hugga tag i detta direkt…

Men det är lugn och fin som gäller. Inte gå för fort fram nu. Hade fått en skrivuppgift av HR som slutfördes igår och bara den grejen (och att jag klarade av att skriva nästan som förr) lyfte mig. Det var riktigt stimulerande och sådant är någonting jag kan tänka mig mer av i framtiden. Sekreterare Olsson (;-)

Vet ju att tillhöra ett sammanhang och få bekräftelser är någonting som är viktigt. Har ibland inte försökt att låtsas om det, men gårdagen gav mig fina ord och att jag var saknad från arbetskamrater som normalt inte “pratar” på det viset med mig, lyfte mig ännu lite till. Bästa dagen på jobbet igår och jag fortsätter att försöka se möjligheterna istället för hindren, utgå från en positiv synvinkel istället för tvärtom och be mina skyddsänglar om kraft och vägledning.

Är medveten om att det kan svänga fort och försöker vila i det jag känner just nu. Försöker inte tänka för mycket när ensamheten drar in, utan då göra saker som gör mig gott istället för att grubbla en massa. Det har jag sagt tusen gånger tidigare och sedan fallit tillbaka, men nötning och åter nötning är det som gäller.

Be om vägledning, andas och en dag i taget.

Den här veckan har jag varit på jobbet vid tre tillfällen och tre timmar åt gången. Känner mig som ett spöke som svävar omkring. Surrealistiskt värre och medvetandeförskjutningen över sakernas tillstånd fortskrider. Det är en mycket märklig tid för mig just nu. Mycket märklig tid.

Tänk er att åka berg- och dalbana. Ena stunden lugnt och fint, nästan lite tryggt och man gosar till det för att i nästa stund nästan ramla ur vagnen och skräcken lyser i både ögon och själ. Kämpar mig krampaktigt kvar för att inte ramla ur. Svetten lackar och ångesten dunkar i mig. Sen blandar ni dessa sinnesstämningar med allt möjligt däremellan. Den färden har jag satt mig i den här fasen av detta livet även om det allt oftare inom mig finns en stor ångest inom mig att ens försöka mig på så mycket i ett enda liv. Vad tänkte jag på?

Rådfrågar mina skyddsänglar men hör eller känner ingenting. Eller så är det precis så här det ska vara nu? Vila i det. Ännu en dag.

Ska inte klaga egentligen eftersom jag nu är på jobbet igen, åtminstone kroppsligt och de som pratar med mig är vänliga. Idag fick jag även lite tid att berätta om min sjukskrivning för ett par som frågade mig rent ut varför jag varit borta så länge från jobbet. Det kändes bra att få berätta för dem hur det låg till.

Min ekonomi är ansträngd men det går ändå på något konstigt vis, även om jag dragit på mig lite mer skulder nu än tidigare. Men detta blir också en press för mig att komma tillbaka och försöka jobba alltmer. Detta går ju inte i längden, att leva på det här viset som jag nu gör.

Limbo och ett snurrande hjul. Matmissbruk som jag inte kan stoppa i dagsläget. Det är precis som om jag måste trösta mig med detta för att inte åka dit på annat som är än värre för mig än en massa nya kilon. Igen höll jag på att säga. Förstör en del för att ens orka vara kvar på “banan”.

Sen ska vi inte bara tala om den här jävla tröttheten som slår till emellanåt. Det är en mycket märklig tid som sagt.

MEN…

…ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga mer…jag lever ju för fan fortfarande! Kan fortfarande blogga och formulera mig hyfsat. Tycker jag själv i alla fall.

Avslutar med en bild på tjejen i mitt liv. Maja aka Majvor aka Majsan aka Sisen aka Sislass aka Majzuss

21 april 2017 Maja

Önskar er som orkat läsa hit en trevlig helg!

Först trodde jag att skriken tillhörde en av mina galna drömmar. Det tog en stund innan jag kopplade att det var kattbråk på baksidan.

20 april 2017 Kattfight

Rusar upp och ser Felix och en annan stor katt stå och skrika åt varandra. De måste också ha slagits en del eftersom det låg stora vita tussar från inkräktarkatten på tomten som jag upptäckte efteråt.

Eftersom jag vet att Felix inte backar och tidigare blivit skadad av fighter såg jag inget annat råd än att försöka avbryta det hela. Men det räckte inte att bara öppna altandörren och schasa lite, de fortsatte fighten trots mina försök.

Rusade in och hittade en filt som jag gjorde utfall med och då drog katten som bråkade med Felix. Då såg jag också att Maxi satt under utebordet och tryckte. Nu vet jag att katter inte fungerar som vi människor gör men tanken slog mig först att varför hjälper inte Maxi bror sin i fighten mot denna stora lurviga jättekatt? Katten var något större än Felix, men av spåren att döma tror jag Felix vägrade backa och inte ville ge upp sitt revir för denna katt.

20 april 2017 Felix

Här sitter Felix och ser ut som vanligt efter fighten. Att filma eller fota dramat var aldrig aktuellt. Tänkte inte ens i de banorna utan jag ville bara få ett slut på skrikandet och fighten. Felix är ingen ungdom längre och man vet aldrig hur det hade kunnat sluta.

20 april 2017 Maxi

Maxi kollar efteråt oroligt ut genom fönstret och vill inte gå ut något mer.

20 april 2017 Maja

Maja var alldeles förskräckt där hon satt i dörren. Efter en stund kom Felix in och det första Maja gjorde var att lukta ordentligt på honom och se han luktade tillbaka. Det visar ju att de “hör ihop” numera och är fredliga emot varandra. Det om inte annat, var gott att se i all detta kattdrama så tidigt på morgonkvisten.

Idag skulle jag inte jobba men nog fick detta drama mig piggelin som aldrig förr, så nu sitter jag här med kaffekoppen i högsta hugg.

Hur det går att jobba?
Om jag säger som så här att jag är oerhört frustrerad över att saker och ting går så långsamt med mig. Det är verkligen en fight för livet för mig detta och ibland upplever jag bara surrealism och en hopplöshet som skrämmer mig. Men alternativet är fortfarande och kommer alltid att vara värre. Fina samtal under gårdagen fick mig att styra upp på vägen igen. Att kunna erkänna inför andra att jag är rädd, ja livrädd för framtiden, bara det gör att det känns bättre…

I detta är mina katter oerhört viktiga eftersom de håller mig kvar på jorden med tanke på flera aspekter.

20 april 2017 Felix sover

Ni ser, nu är Felix trött och sover. Ser ut som en ostboll och jag är glad att allt återgått till det vanliga efter gryningens äventyr.

Igår åkte jag och Elias till Anna och firade hennes födelsedag. Det var en stor dag!

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Här tar födelsedagsbarnet en bit av tårtan med namnet Hallondröm.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Eftersom jag tidigare givit henne biljett samt hotell till melodifestivalfinalen i 50-årspresent, så blev det lite mindre paket idag. Tofflan är med och kollar in vid paketöppningen.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Citrus ville också vara med.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

En ljuslykta samt födelsedagsbarnets favoritgodis och en liten rolig pipande kyckling med en miniblomma var i paketen från mig och Elias.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Ville också gärna ha en selfie med Anna på hennes födelsedag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

De är så fina tillsammans tycker jag. Är glad att jag fick några bilder på dem ihop på Annas stora dag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Blev bjuden på smörgåstårta som smakade jättegott. Två olika varianter var det, en med räkor och en med rostbiff.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Tårtan hade så fina detaljer.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Jag fick komma lite tidigare än alla andra. Orsaken är väl känd av de som följer mig här på bloggen. Här äter födelsedagsbarnet och Elias en bit av smörgåstårtan.

Du som är nyfiken på vad Anna mer fick kan kolla på hennes Instagram.

Idag var det teamdag på jobbet och tillsammans med min chef så bestämde vi att jag skulle försöka vara med under hela dagen.

12 april 2017 Teamdag

12 april 2017 Teamdag

En jättegod sallad fick vi till lunch.

12 april 2017 Teamdag

För mig var det en nystart på flera plan. Det gick bra för mig att vara med hela dagen, även om jag fick ett par schackningar men de var inte så djupa. En framgång och en seger för mig. Tog mig en promenad på lunchen för att få lite luft och försöka blåsa ut skallen. Funkade ganska bra.

Det är flera nya medarbetare och förutsättningarna i arbetet ser annorlunda ut än innan jag blev sjuk. Försöker hänga med och se det positivt och egentligen har jag inget alternativ. Tycker dagen var bra och vår handledare proffsig med en flexibel agenda.

Nu är jag påskledig och jobbar nästa gång på tisdag. Det känns bra att få ta igen sig lite och reflektera över denna teamdag. Behöver bara vara nu efter tre dagar med aktiviteter av olika slag.

Vi har redan idag skiftat i umgängesfabriken eftersom Elias ska på LAN redan i morgon lunch och vill ha med sig den nyare datorn som står hos mamma.

Linn har bott hos mig några dagar i och med firandet och det har varit så roligt. I morse tog hon flyget hem till Umeå. Frida fick jag också träffa en stund och jag förundras över hur fort tiden går. Nu är de hemma i sin vardag igen och jag försöker landa i den vardagliga verkligheten som bland annat innebär en ensamhet som ibland känns bra men ibland även jobbig.

I onsdags fyllde min syster år. Eftersom jag helt enkelt inte orkade vara med på kvällen, så träffades vi en stund mitt på dagen och åt lunch tillsammans.

Min älskade syster

Födelsedagspresenten från mig blev halsbandet "Evig kärlek". En tanke över hur viktig hon är för mig och att vår kärlek till varandra är evig.

Det kändes så otroligt bra att få träffa henne på den stora dagen även om jag som sagt inte orkade att vara med på kvällen.

Syster och jag

Självklart ville jag ha en selfie med min älskade syster.

Förra veckan var min första arbetsvecka på nästan 4 månader. Det kändes rejält men jag tror att den rethosta och infektion eller vad det nu är som plågat mig hela veckan drog ner min ork och gjorde allt än jobbigare. Men jag kämpade på och målet var klart inom mig. Att gå vidare och ta mig till jobbet de tre dagar som var planerat.

Cajsas kök och Mats

Detta klarade jag och i fredags efter arbetsdagen blev jag bjuden på lunch av Mats. Det var trevligt och fint att få en stund bara med honom.

Sen hände det ofattbara precis innan jag skulle ta mig en middagslur på fredagseftermiddagen. Efter det är ingenting sig likt…

Idag ska Linn komma till mig och bo några dagar eftersom ett nytt födelsedagsbarn ska firas i veckan som kommer. Frida och T kommer också på en fika och sen ska de bo hos Anna. Rethostan verkar följa mig även denna vecka, men det är bara att kurera sig och ta en dag i taget.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

En Calla Lilly fick följa med hem från den lokala butiken. Häftig på något vis. #callalilly #blomma Ungefär så, som en torktumlare...runt runt. Konsten är att stå kvar, le och försöka. Varje dag och hela tiden. Vila i torktumlaren är övningen. Ok? Kom igen nu Brynäs! #smguld #ishockey #brynäs Behålla känslan... På väg hem efter firande av födelsedagsbarn. Vädret härligt! Vi firar ett födslobarn! Grattis på den stora dagen @tofflisen 🙏💚🎉🎂

Twitter

Tweets jag gillar