You are currently browsing the category archive for the ‘jobbet’ category.

Blommor på jobbet

Vill inte ens tänka tanken på bakslag. Men kanske är det ett sådant som jag just nu går igenom? Tredje dagen och lika djävulskt trött. Orkar fanimej ingenting och efter ett par intensiva timmar framför datorn på jobbet var dessutom hjärnan helt slut.

För det är så roligt att hålla på med internwebben och då glömmer jag bort att jag faktiskt inte är lika pigg som tidigare och kör bara på. Varning, stopp och belägg. Begränsningarna gör i sin tur mig nedstämd, men samtidigt måste jag tänka tillbaka på hur illa det faktiskt var för drygt ett halvår sedan.

Backa bandet, gubbe! Tänk på december 2016 och inse skillnaden. Allt kommer troligtvis inte bli som förr. Inse och var glad för att det ändå gått så pass bra. Backa bandet!

Måste hela tiden påminna mig själv.

Tvingas helt enkelt till vila och balans. Det går inte att jobba som förr. Det är bara att inse. Så att inte jobba i morgon är nog bra för mig. Jobbar sen torsdagen för att bara vara på midsommarafton.

Vissa människor klickar jag direkt med. På bussen i morse träffade jag Åsa (som är syrrans kompis) och det kändes som om att träffa en av sina bästa vänner, trots att vi ses väldigt sällan. Det var säkert ett halvår sedan men vi tjattrade på som om vi alltid känt varandra. Åsa har jag alltid klickat bra med och hon fick den jobbiga morgonen att förblekna med sin härliga energi. Bra start på dagen, tack Åsa!

I morgon är det tyvärr några måsten som måste till. Har inte orkat schasa iväg dammråttorna som jag ska nu på ett tag och de börjar bli lite väl stora och sen håller baksidan på att växa igen. Men jag behöver inte kliva upp i ottan, vilket bara det är en skön känsla. Sen att jag ändå går upp nästan lika tidigt, det är en annan sak, men jag behöver inte passa några tider och ta mig ut till bussen.

Sommarens hit?
När man festar då festar man – Edward Blom & Tonsatt

Tycker den är störtskön jag…

12 juni 2017 Penseer

Rotblötan har gjort att penséerna får kämpa, men de finns där nu igen i alla fall. De blir nog riktigt fina när solen har torkat upp dem.

12 juni 2017 Prästkragar

Prästkragarna är på G nu. Det blir allt finare i den vildvuxna trädgården.

Vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Maja gjorde sitt till att hålla gubbens ögon öppna. Var tillslut tvungen att stänga ut henne för att få några timmar till. Tillslut så…

Idag gick sommartidtabellen på och jag fick åka in ungefär en kvart tidigare. Är på jobbet strax efter sju, vilket passar mig utmärkt. Då kan jag ta en halvtimmeslunch och sluta vid två för att klara av 75% arbetstid. Men visst kändes det att det är skillnad eftersom en lunch nu ingår och gör dagen längre.

Tänk vad kul det är att göra om internwebben! Jag gör om den i grunden och fixar i ordning ämnesområden och kopplar alla sidor till aktuellt ämnesområde. Sen försöker jag skapa en hyfsad standardsida för varje ämnesområde som är på nivå 1, högsta nivån och sen kopplar jag även en lista för möjlighet till nyheter under det aktuella ämnesområdet. Det är SÅ roligt och tiden springer iväg!

Min första lunch på jobbet på ett halvår blev bara en kopp kaffe och en stund i solen som då var framme. När jag kom hem gick det inte att undvika en stunds vila. Var ganska slut i skallen och det blev inte bättre av att det på UppTåget var mycket mer folk nu än när jag åkte hem mitt på dagen tidigare. Somnade en halvtimme ungefär, vilket nog var bra för nu är jag pigg och nyter.

Pigg och nyter, vilket uttryck?! En nyter gubbe, det ni! Det var annat än när jag satt och väntade på bussen i morse vid 06.15…. [Instagram]

2 juni 2017 Förmiddagsfika på jobbet

Varje fredag bjuder jobbet på leverpastej till förmiddagsfikat på smörgåsen. Det är en höjdpunkt som vissa av oss dessutom avnjöt i solen utomhus.

Där diskuterade vi också det viktiga av den sociala biten på jobbet. Hur viktigt det är med dessa andningspauser och gnabbade med arbetskamrater som man tycker om.

Delvis håller jag med om det. Att ha välvilliga och schyssta arbetskamrater omkring sig är viktigt, men det betyder inte allt. Har man arbetsuppgifter som får en att må dåligt med ångestklumpar i magen, spelar det ingen roll hur bra ens närmaste arbetskamrater är.

Har varit där. Men det har jag nu tjötat om i ett halvår… …här kommer lite mer om dagsformen:

Balansgången fungerar. Fortfarande kvar på vägen. Det går bra och de mörka tankarna är just bara tankar som går att bearbeta. Det ljusa ökas på, sakta men säkert, och det känns lovande. Nu är jag mitt i det, det jag tidigare bara kunnat i teorin. Det är både läskigt men samtidigt ger det mig kraft när jag känner att det funkar. Faktiskt en ganska häftig känsla emellanåt.

Det känns som valen är väldigt viktiga just nu. Om jag ska vara kvar på vägen eller återigen åka av. Jag har viljan och kraften att förändra mitt liv nu. Redskapen och hur den fina vägen ser ut, det kan jag mycket väl på det teoretiska planet. Omgivning och jobb har också generöst krattat åt mig och erbjudit en mjuk och fin vandring. Tacksamhet! Verkligen tacksamhet!

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.

22 maj 2017 MacIntosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989

Macintosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989 är de första datorerna som användes på kansliet. Jag har sparat dem främst av nostalgiska skäl och nu är frågan om de ska gå till återvinningen eller ej? Mycket talar för det. Båda datorerna kräver startdiskett som jag inte hittar.

Det pågår utrensning inte bara i mitt rum utan på hela kansliet. I vår källare är det fullt med saker och det behöver helt enkelt rensas ut en hel del.

22 maj 2017 Disketter

Hittade en massa gamla disketter som också sparats främst av nostalgiska skäl. De flesta åkte till återvinning men några sparade jag faktiskt. Känns lite tufft att kasta allting på en gång.

170522_03

Jerry! Behöver man spara de här? Birgitta

Nostalgi på hög nivå!

170523_01

I källaren fanns det backupband från mer än 20 år tillbaka. Det mesta ska nu gallras ut eftersom nutidens backuper finns “uppe i molnet”.

170523_02

Almanackan säger i slutet av maj och då sitter jag ute och fikar även om de kyliga vindarna drar förbi på förmiddagen. Tiden går och perioden för att ens kunna sitta ute är begränsad. Det gäller att passa på.

Igår var det en omtumlande dag för mig. Egentligen vet jag inte varför jag reagerar som jag gör när jag på grund av min sjukdom känner att jag inte kan göra en sak på jobbet. Det är då precis som om jag slår på mig själv och får ett kvitto på hur värdelös jag är.

Trots chefens kloka ord till mig reagerar jag väldigt starkt när hon förklarade för mig att det är ok. Mina förutfattade förväntningar och tankar dagarna innan vi pratade kan jag med intellektet förstå hur konstigt det är, men i mina känslor oavsett hur jag försökt tänka logiskt såg jag bara katastrofen framför mig. Det är precis som om jag förväntar mig skäll och att jag ska få negativa ord för att jag inte orkade med en arbetsuppgift. Att då bli bemött med tillit och förståelse grejar jag inte riktigt. Jag tror att det möte jag var med på i måndags (som var jobbigt för mig) förstärkte det hela genom att gamla mönster kom fram där av bland annat exkludering. Många gånger är det mina egna tankar, men de finns där lik förbenat.

Nej, gårdagen var känslomässigt väldigt påfrestande. Och egentligen finns det ingen anledning, men allt går rakt in och jag kan fortfarande inte sortera. Det visar gårdagen väldigt tydligt. Sen blir jag uppgiven och arg på mig själv för att jag bara inte kan “slappna av” och ge fan i att känna så mycket. Nu blev det bra tillslut och jag ska gå in som administrativt stöd för B som tagit över huvudansvaret för data och telefoni. Sen ska jag fortsätta med att bygga om internwebben tillsammans med C.

Elias kom till mig igår efter skolan. Han sov över en natt och det beror på att de i skolan hade fågelskådning och skulle träffas redan klockan 5 på morgonen. Fick göra middag och umgås med honom igår kväll vilket var bra för mig så att jag fick tänka på annat.

Nu jobbar jag först på fredag igen. Känner att det är lite svårt nu att landa i att ta hand om mig själv. Jobbet tar upp alltmer av mina tankar och det vete fåglarna om det är ett friskhetstecken eller inte?

Ska jag verkligen skriva om allt?

Självklart inte, men ska jag skriva om det jag berättat om tidigare här på min blogg? Vissa dagar känns det självklart och ibland bara helt omöjligt. Men i och med att jag nu berättat om min sjukskrivning och den kamp jag fört sedan i början på december finns där liksom inget att dölja.

Vissa tankar och sådant ter sig bara som ältande och självömkande när de upprepas in absurdum, men vart ska jag få ur mig allt? Det är väldigt bra för mig att skriva ner allt på det sätt jag gör här, även om vissa föraktar mig och tycker en massa.

Ok, nu fick jag ur mig det också…

Det får vara moln på himlen...

Det känns som om jag testas nu. Som om saker och ting kommer att ställas på sin spets snart. Både i jobbet och gällande min sjukskrivning. Inte undra på att jag vaknade halv fem idag och kunde omöjligt somna om. Så nu sitter jag här och skriver istället för att vila. Det känns som om saker som oroar kommer i klump.

Igår låg det ett brev från Primärvården i brevlådan. I min lilla värld och mitt behov av rutiner just nu och inte så många förändringar åt gången var det ett jobbigt brev att få. Min husläkare är helt plötsligt utbytt! Hon som följt mig hela vägen i denna sjukskrivning är helt plötsligt ersatt av en annan! Det oroar mig väldigt eftersom jag hade stort förtroende för henne. Hon förstod mig och lyssnade på mig. Vad kommer nu och framförallt varför är hon utbytt?!

Sen är tiden ändrad, vilket inte alls är bra! Förra tiden som jag hade förhindrade en ny sak som jag skulle prova på jobbet, vilket nu alltså går att prova trots allt! Ändra och göra om när jag ställt mig in på vissa saker gör mig också orolig. Jag är orolig för att överhuvudtaget testa detta nya den ena dagen (som jag kunde), ska jag nu ut i två dagar i sträck när jag så ställt in mig in på en dag? Känns läskigt och tänker jag på detta blir jag än mer orolig.

Men det allra värsta är detta med husläkaren trots allt. För att komplicera det ytterligare har försäkringskassan begärt in kompletterande uppgifter för att de nu helt plötsligt tycker att skälen för min sjukskrivning inte räcker?! Det är väl ok på ett sätt att de vill utreda och kolla, men då kommer ju detta med att min husläkare verkar vara utbytt. Kommer den nya då att kunna ge kompletterande uppgifter? En person som aldrig träffat mig?

Inte nog med det. Det som också oroar mig mycket i detta är också att jag fått en tid för att träffa denna nya husläkare en vecka efter det att försäkringskassan vill ha in denna komplettering. Får de inte det så kanske ersättningen uteblir? Oron hos mig tilltar när jag tänker både på detta och på det nya jag ska testa på mitt jobb. Blir lite för mycket känns det som.

Det är mycket att få klarhet i på måndag, det är helt klart både gällande min sjukskrivning och mitt jobb. Vill inte åka på bakslag just nu som äventyrar den väg jag nu försöker hålla mig kvar på.

Försöker att inte hetsa upp mig och tänka att det får gå som det går. Det fixar sig alltid, men det är väldigt svårt för mig att tänka så just nu. Har mått bättre och bättre och då speciellt de sista två veckorna. Oron tilltar och nu kan jag inte sova längre. Är det ett tecken på försämring? Detta förbannande ältande som jag har så svårt att ge sjuttsingen i.

Tidigare var det inget problem eftersom jag var så utmattad, men nu när jag fått lugn och vila under lång tid och börjar komma tillbaka blir det liksom motsatt problem. Om nu inte utmattningen kommer tillbaka av allt detta som nu snurrar i mitt huvud… försöker tänka logiskt och inte jaga upp mig…

Pratade en del med syrran igår om detta. Hon stöttar och finns där. Men ändå maler det i skallen på mig nu om både jobb och husläkare samt försäkringskassan. Det är liksom en del av mitt problem sedan tidigare, att jag har svårt att släppa saker och tänka rationellt. Det är som om hjärnan lever sitt eget liv ibland och bara maler på.

Det känns som om jag testas just nu. Kanske skitsaker för andra, men för mig blir det stort och jobbigt. Förhoppningsvis räcker den kraft jag fått tillbaka och att den positiva spiral som finns i mitt liv nu stannar kvar. Detta jävla ältande som ständigt pågår…försöker vara tacksam för att detta inte hände för en eller två månader sedan… då hade jag troligtvis brakat ihop helt!

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Sövd? No no no... utdragning på hederligt vis den 11/7...vojne vojne Majas morgonpose. #katt #catlover Fika och samtal med terapeut @monalagvik En av de sju dödssynderna.... Dricker mitt morgonkaffe i den finaste muggen. 🇬🇧 🙏= @krumelutten och @tofflisen Ny fin bryggare på jobbet. Bryggs från hela bönor. Starkt och gott...

Twitter

Tweets jag gillar