Kategoriarkiv: jobbet

Breidagård – för sista gången

Mitt team på jobbet var på stiftsgården Breidagård i onsdags. Eftersom gården ska säljas var det mitt sista besök på gården.

181017 Breidagård 01

Kocken på gården gör fantastisk mat. Lunchen var inget undantag.

181017 Breidagård 03

Kakelugn, kristallkronor och fina möbler i ett av de fräschaste rummen. Varför gården nu säljs efter 53 år i stiftets ägo kan bara ledningen veta. Mitt tips är dock att det blir för dyrt att driva två gårdar samtidigt i stiftet. De vill satsa på stiftsgården Undersvik som ligger i Hälsingland.

181017 Breidagård 02

Tomten där gården nu ligger köptes 1915 av Johanna Sandén för 3 000 kronor. Hon var prästänka och investerade sedan i en huvudbyggnad som uppfördes året efter. Gården drev hon tillsammans med sina döttrar, fram till sin död 1939.

Stiftsrådet inom Uppsala Ärkestift köpte gården 1965 för 200 000 kronor. Den invigdes 7 februari samma år. I april 1974 invigdes Härbärget och kapellet i januari 2002.

Redan 1999 utreddes gården och då låg verksamheten nere en tid. I december samma år övertog Uppsala stift hela ansvaret för Breidagård. De satsades rejält på gården, men den fick aldrig egen bäring, vilket nu gör att den säljs. Sista dag för bokning är den 30 november 2018.

181017 Breidagård 04

Har varit på gården med många medarbetare genom åren. Dock har jag bara sovit kvar vid ett enda tillfälle för några år sedan.

181017 Breidagård 05

Huvudbyggnaden från baksidan.

181017 Breidagård 06

I Flygeln har jag sovit en gång.

Vi hade genomgång av pulsprofiler och pratade mycket om egenskaper indelade i olika färger. Dagen kändes forcerad och efteråt undrade jag stilla vad vi egentligen hade gjort. Men det var ok, även om jag inte var på topp.

Sista gången på Breidagård fick mig också att filma lite. Det är ett bra sätt att minnas gården. Här kan du se filmen:


Hoppas gården får en ny ägare som månar om gården och vill gårdens bästa. Bryggan och badplatsen är fin och förhoppningsvis förvaltas arvet vidare på ett bra sätt.

En gård att värna om. En gård att bevara.

Annonser

Tänka en tanke fullt ut

181009 Felix

Lycka är att ha Felix vid sin sida när måendet är kasst. Dimor vände på allt och vad skönt det är att må ”normalt” igen…

181009 Hösthack

Häcken har intagit höstskrud. Visst, nu är det vackert och så men om några veckor är alla löv på backen, mörkret är en mer dominerande och kylan konstant.

181010 Höstloven

Träden vid centralstationen är så röda just nu. Bilden tog jag när jag väntade på bussen idag efter att ha kommit iväg till jobbet efter min magsjuka.

Var nästan helt ensam på min avdelning idag. De andra var på möte på annat håll i stan hela dagen, men det var ganska skönt faktiskt. Kunde gå igenom saker och ting och dessutom vila lite emellan. Att liksom kunna tänka en tanke fullt ut, hela vägen hör inte till vanligheterna, utan oftast blir det att jag hoppar fram mellan olika arbetsuppgifter.

Tar en dag i taget. Det som är så svårt att förstå är att livet är nu, inte sen. Det är nu det händer, inte sen. Det finns liksom inte tid för att bara vara, men jag försöker se det positiva. Det går ok.

Samma procedur

Vaknade tidigt som vanligt och stod och väntade på bussen strax innan sex. Kände mig då helt ok och var redo för en ny dag.

181003 höstlov

Hösten har snart tagit löven vid centralstationen.

Körde på som vanligt, men framåt halv 10 och innan förmiddagsfikat kom huvudvärken tillbaka. Trots att en vänlig arbetskamrat gav mig en ipren så ville det inte släppa. Det i kombination med en ljudkänslighet som gjorde att alla ovanliga ljud blev skitjobbiga så var det bara att åka hem mitt på dagen igen.

Sov återigen ett par timmar på eftermiddagen och sitter här nu och känner mig helt ok. Att spekulera i vad det är som pågår ger inte mycket, utan det är bara som flera på jobbet nu sagt till mig att lyssna på signalerna och vara ”snäll emot dig själv”….

Egentligen avskyr jag det. Ilska och frustration dominerar tankarna. På morgonen är jag som ”renast” ifrån allt som stör mig, kanske är det därför jag mår bättre då. Kanske är det också en reaktion på förra veckan, då jag inte kunde styra alla mina positiva energier, utan de bara flödade ut?

Samma procedur andra dagen i rad. Förhoppningsvis så kommer jag ikapp i mig själv gällande energi vad det lider. Men hur jag ska portionera ut det, utan att åka på dessa fall och uppgångar, det får jag fortsätta att klura på. Kanske enda tills kistlocket slår igen?

Oljud, sprängskalle & nyval

night television tv video

Photo by Tookapic on Pexels.com

Sprängskalle och ganska låg. Orkade bara halva dagen och höll på att somna på bussen på vägen hem. Två timmars sömn på eftermiddagen.

Medvetenheten är min räddning. Tålamodet mitt hopp och acceptansen det som gör att inget kommer att fastna en längre tid. Det måste jag tro.

En granne håller på med någonting sedan i lördags. Oljudet är så pass högt att man blir irriterad av det surrande som pågår till och från under flera timmar. Låter som en humla som går på speed. Det är ingen borr utan låter mer som putsning av något slag. Irriterad blir jag i alla fall alltmer över att grannen inte ens pratade med oss, de som bor närmast, om vad som komma skulle. Då hade jag haft mer acceptans över oljudet. En annan granne skriker VAKNA!! massor av gånger vid 4-tiden och den som vaknar, det är jag!! Tröttsamma grannar…

Ulf Kristersson ska försöka bilda en ny regering. Lycka till säger jag bara! Det kommer att misslyckas eftersom ingen vill ändra sig och läget är lika låst som tidigare. Vänstersidan är i klar minoritet i dagens riksdag, men det vågar inte högersidan utnyttja. SD ignoreras fortfarande och i och med det kommer ingenting att hända. En liten minoritetsregering är också svårt att tro på, vem ska passivt stödja en sådan under fyra år? Något nytt tror jag ingen kommer att acceptera. Men med dagens ynkryggar och fegisar vet man inte.

Nyval kommer bara att gynna SD, därför måste en lösning ske. Men jag är tveksam till att någonting nytt kommer att hända under de veckor som kommer.

Min vecka

black calendar close up composition

Photo by Pixabay on Pexels.com

På måndag förmiddag går jobbet in i Public 360. Så spännande och jag är med från start! Ska göra mitt yttersta för att det ska bli bra för alla handläggare och vara på tå och lära mig så mycket jag bara klarar av systemet. Är nyfiken och fylld av lusta!

Veckomöte, avslut av GIP-konto samt ett möte med vår lilla men ack så effektiva nyhetsredaktion står också på agendan under måndagen. Det är en dag av många möten för mig numera. Men i de allra flesta fallen är det inspirerande och numera ses min kompetens för vad den är, det vill säga jag behöver inte sitta med på dragningar som inte har med mitt jobb att göra. Detta blir speciellt tydligt på min ena halva (kommunikation) där jag så att säga inte behärskar vissa bitar och helt enkelt inget förstår.

Tisdagar är vanligtvis möte med stiftsdirektorn för personalen på kansliet. Då informeras det om vad som beslutats i de högre organen. Vill veta vad som händer, så därför försöker jag alltid vara på plats.

Information om hur dokument- och arkivhantering blir det för tredje gången på onsdagen. Det händer mycket på det här området, dels för att jobbet inför 360 men också för detta med GDPR. Det har väl klarnat något kring detta, men jag tycker det är svårt att begripa skillnaderna gentemot PUL som försvann i maj och ersattes av nämnda förordning.

Torsdagskväll är det ett mycket intressant föräldramöte på Elias skola. Det handlar om framtid och gymnasieval. Vi sitter i storsal med andra föräldrar som har barn i nionde klass och för mig är det bara att bita ihop och fokusera på varför jag är där. Det är inga problem idag, även om tankarna försöker dra iväg och hitta de mörka molnen.

Sen på fredag ska jag ringa min husläkare igen för att boka en ny tid i slutet på november. De kunde inte fixa det när jag var där senast eftersom schemat för november ännu inte hade kommit. Det handlar om uppföljning av den halverade doseringen. Olika är vägarna till målet.

Sen mellan allt detta jobbar jag på som vanligt med webb, omvärldsbevakning, avtalshantering, telefonifrågor, infotavlan, anmälningsystem och att försöka göra det bästa för var och en som kommer till mig med olika frågor och behöver min hjälp. Mitt jobb blir allt mer upplyftande och inspirerande för mig. Det ena ger det andra, numera på ett positivt plan!

Ser ut som en bra vecka. Tänk om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle vara tillbaka på det sätt som jag nu är?! Är så glad över det positiva i mitt liv och att det i djupet känns bättre. Inte vad jag vill med tankarna där jag bedrog många gånger, utan vad jag faktiskt känner i det där djupet jag tjatar om ibland. På riktigt och på allvar.

Äventyret i Linköping

För gemene man är det jag nu ska berätta inget att yvas över, men för mig med mitt ”bagage” så var det sannerligen ett äventyr.

180924 Norrköping2

En oväntad paus i Norrköping.

Tåget i Uppsala var inställt på grund av fordonsfel. När jag mötte upp Eva och Annika på centralstationen vid 8-tiden bestämde vi efter detta besked att vi hoppar på nästa tåg mot Stockholm. Vi hade då inte tappat så många minuter till vårt anslutningståg i Stockholm som skulle ta oss till Linköping. Hoppet om en bra resa fanns då fortfarande kvar…

Men, så var inte tanken med denna dag att förmiddagen skulle flyta på. Tåget vi satt på stannade plötsligt och vi blev stående strax innan Knivsta på grund av att det stod ett trasigt tåg framför oss. Tiden gick och tillslut hade vi inte en chans att hinna med vårt anslutningståg. SJ lovade att försöka få det att vänta, men icke.

180924 Snälltåget

Snälltåg mellan Stockholm och Norrköping, sen fick vi kliva av…

Vi bestämde då att hoppa på ett annat tåg mot Linköping när vi kom till Stockholm. Jag fattade inte att det var ett annat bolag, men visst var det konstigt med både tassar och ordet snälltåg på sätena. Men uppriktigt sagt, var jag redan nu ganska trött i skallen och liksom bara ”hängde med”. Vi ville ju också komma till Linköping i hyfsad tid eftersom vi inte hade så många timmar på oss så att säga.

180924 Norrköping

En konduktör på snälltåget var inte alls snäll, utan vi blev avkastade i Norrköping för att vi saknade biljetter. Vi hade ju våra ursprungsbiljetter men de ”dög” inte även om de samarbetar med SJ så var de ett eget bolag och våra biljetter funkade inte, utan det var bara att kliva av.

Anders, en annan arbetskamrat, som tog bilen till mötet, hörde om vår nöd och var så schysst att han hämtade upp oss i Norrköping. En annan resenär som hette Tilda led också nöd över tågbolagens agerande och fick hänga med oss till Linköping. Det var då skönt att slippa allt som hade med tåg att göra. Tack Anders!

Vi träffade Ingegerd och en annan Anders från Linköpings stiftskansli. De mötte upp oss vid ett lunchställe där vi blev bjudna på lunch. Eftersom vi nu var en timme sena kände åtminstone jag alltmer stress att få komma iväg och se programmet Public 360 ”på riktigt” i aktion. Försökte elda på mina arbetskamrater så gott jag nu kunde. (;-)

180924 stiftskansliet Lin3

De har sina lokaler i en gammal byggnad i centrala Linköping. På deras hemsida hittar jag följande information om stiftet:

Linköpings stift är en av Svenska kyrkans 13 regionala enheter och omfattar norra Småland och Östergötland. Stiftets uppgift är att stötta de 103 församlingarna i området och att förvalta kyrkans tillgångar. Biskopen i Linköpings stift heter Martin Modéus

180924 stiftskansliet Lin4

En bok och ett vedträ. Detalj i en av trapporna hos Linköpings stift.

Programmet Public 360 har de kört sedan juni 2017 och med det vet de vilka fällor och vad vi ska undvika när vi nu själva ska börja använda 360. Programmet är ett system för enkel och effektiv hantering av ärenden, dokument och arkiv.

Efter den två timmar långa genomgången kände jag bara: ”Kör igång, vi börjar i morgon” eftersom jag ser potentialen i programmet och att det kommer att både förenkla och lösa trögheten i de system vi har idag.

180924 stiftskansliet Lin2

Dessa godsaker var till andra gäster hos Linköpings stift.

180924 stiftskansliet Lin

Linköpings stift har häftiga kontorslokaler.

Tiden gick fort och mitt tåg tillbaka gick klockan 15. Mitt huvud var fullmatad, dels av förmiddagens upplevelser och dels av all information om programmet, att det kändes skönt att få åka hem. Jag var ganska slut som människa, men jag hittade till järnvägsstationen i alla fall.

180924 Linköping

Allt gick som en vårbäck, ”flowet” var där på hemvägen. Inga förseningar och inget konstigt hände. Tack SJ, tack för det. Sen att en dam konstant pratade i mobiltelefonen som gjorde att jag var tvungen att lyssna på musik för att stå ut, det var liksom helt ok, bara tåget gick som det skulle.

Äventyret i Linköping kommer jag komma ihåg ett tag. Sitta bland hundar och få beskedet om att vi måste kliva av, då kunde jag inte annat än skratta i mitt inre…