Kategoriarkiv: mående

Tappade tänder & sammelsurium

180617_samsurum

Sammelsurium, mischmasch och oreda.

I natt hade jag sådana fruktansvärda mardrömmar att hälften vore nog. Mina tänder lossnade ytterligare och jag kunde själv nästan dra ut dem. Det märkliga är att det var fortsättning på en tidigare dröm, men nu åkte de sista gaddarna ut.

Hånflinet från före detta vännen och tvånget att jaga busslinjer och resor där guppen var så höga att vi svävade innan dunsen kom. Fy fan vilket sammelsurium, mischmasch och oreda. Vaknade ur detta och var helt övertygad om att jag var tandlös. Så verkligt med att de åkte ur en efter en… det är väl symboliskt för det som pågår i mitt liv just nu.

Låg sedan och grubblade i timmar. Måste förändra mitt liv. NU! Det som ligger närmast till hands är att flytta och göra som så många andra gör. Fly ifrån platsen som gör att jag mår och drömmer så konstigt. För att liksom göra någonting.

180617_ cyklar skrap

Satt sedan på baksidan och var så fruktansvärt ångestriden att jag bara måste göra någonting. Det slutade med att jag röjde ur och gjorde fint på ena sidan av min baksida där jag har ett par vinbärsbuskar och där det lagrats en massa skrot. För att jag liksom inte orkar med mig själv och de tankar jag har. De skrämmer mig dessutom ibland när det är riktigt mörkt och svart. Då måste jag bryta tankemönstret och göra någonting praktiskt.

Ingenting flyter på just nu. Det är stopp och oro ta mig fan i så mycket nu att jag liksom inte vet vad jag ska göra. Känner för att ta den lånade bilen och bara åka ifrån hela skiten. Vore det inte för min son och katterna skulle jag inte tveka en sekund. Är så less på så mycket just nu omkring mig. Och detta ska kallas för semester? Jag fungerar fanimej bättre när jag jobbar!

Måste avsluta positivt. Titta på Felix och Maja nu i morse;

180617_katterna

Vilka sötnötar!

Annonser

Ärlighet i orden

180610_jerry egot

Det känns som om jag är inne i en depression av något slag. Tankarna skrämmer mig och i detta verkar inte min medicinering bita riktigt bra. Måendet blir inte bättre av vissa saker som sker omkring mig. Det är lite för många saker just nu.

Vet att sådant här ska man inte skriva om. Man ska inte oroa och så. Spela spelet, även om du imploderar och försöker hålla borta smärtan med ätande. ”Sök hjälp då för fan, och sitt inte där och skriv en massa skit” – rösten inom mig påminner mycket om mina belackares. Jag applåderar dem i den del av mig som vill mig illa och den delen är fortfarande stor. Lämna mig, läs mig inte och ge mig det jag känner igen, svek, hån och förakt.

Är det mina egna hjärnspöken som säger åt mig allt detta? Tänker också på tystnadskulturen och att alla ska må så jävla bra hela tiden? Som jag själv i högsta grad är en del av. Om ältandet och de stora offerkoftorna som jag har en hel garderob av?

När jag var i England var det inga problem utan jag kunde släppa vissa tankar, men nu när jag är på hemmaplan och mest möts av sådant som inte gör mig gott, då faller allt. Jag bär inte själv hela vägen och det har de senaste dagarna varit exempel på.

Har väldigt svårt att anförtro mig åt någon och verkligen berätta hur jag mår. Har så svårt att vara ärlig, mer än på min blogg (till viss del även här). Är så ledsen över så mycket. Att bara skaka av sig och säga ”kom igen” funkar inte lika bra nu som tidigare. Tror att min ensamhet i mina tankar är en stor bov. Att jag inte har någon livskamrat att dela allt med. Jag sluter mig och orkar inte prata med någon, om och om och om igen. Blir så uppgiven över att känna så här om och om igen i mitt liv. Ärlighet i orden, även om jag egentligen bara vill lägga mig under en sten. Kanske är det ett rop på hjälp?

Det går över, det måste gå över. Har fått uppdrag nu som jag måste klara av. Har människor i min närhet som behöver mig. Vissa saker går före ens egna behov, så är det bara. Har en sådan oro inombords. Den gnagande oron som aldrig släpper mig helt.

Jag gör så gott jag kan och jag kan inte göra mer.

ICA tur & retur

Årets maj är den bästa maj på många år. För en soldyrkare som mig är det helt enkelt bara underbart. I tre veckors tid nu har vi haft sol, nästan hela tiden. Det är inte klokt egentligen vilket väder! Det kommer också att fortsätta till i slutet på nästa vecka vad jag begriper. I Sverige och inte i England dit jag och Frida åker på måndag, där hotar de med moln och åska. Värmen är ok, men det ska vara molnigt värre…

Idag fick jag väcka tuppen igen. Vaknar så tidigt och kan inte somna om. Tog mig till ICA tidigt, men jag vet inte riktigt vad det är med mig. För när jag stod i kassan och skulle betala så var mitt betalkort hemma i soffan. Hade tagit ur det igår när jag pratade med Elias och skulle överföra hans månadspeng på ett par spelkonton och sen glömde jag att lägga tillbaka det i plånboken.

Så där stod jag på ICA. Kunde inte betala och första tanken innan jag kom på vad kortet fanns var hemsk, men de fick parkera min betalning och sen var det bara skyndsamt att gå hem och hämta kortet. ICA tur och retur och när jag tillslut var tillbaka lackade svetten. Blir lite orolig över mina blunders de sista dagarna. Först detta med Fridas ankomst och nu detta.

Får hoppas att det ingår i något undermedvetet resfebers mekanism inför måndagen. För jag inbillar mig att allt är lugnt och coolt, men kanske är det inte så undermedvetet?

Handlade hem kattmat och de sista inför Englandsresan. Har köpt mig lite nya kläder också. Skor gick jag dock bet på, så det får bli mina gamla nötta som får hänga med till England.

180526 Felix Maja

Felix och Maja är bra på att ”bara vara”.

Har försökt att sitta på baksidan och pressa lite, men det blir för varmt tillslut. Orkade väl med ca 45 minuter. Maja fick vara ute samtidigt. Nu ska jag försöka att ”bara vara” vilket jag inte är något bra på. Tycker mig ha svårare nu än tidigare att slappna av.

180526 Blommorna baksidan

Blommorna på baksidan.

Rebeccas ord om psykisk ohälsa så på pricken

Rebecca Amiri twittrar så på pricken om psykisk ohälsa och när det inte går längre. Sådan igenkänning.

Jag har fått hennes tillåtelse att återge hennes kloka ord om hennes resa och de tankar de givit henne:

********************
Precis innan jul förra året bröt jag ihop. Totalt. Det var resultatet av flera års överbelastning och att jag vägrade lyssna på kroppens signaler.

Något eller några saker triggade det. Men ffa handlade det om att jag hade kört på helt aningslöst i flera år. Jobb och politik i ett. Heltidsjobb kombinerat med uppåt tio politiska uppdrag samtidigt som jag saknade balans i mitt privatliv. Även privat hände saker som bidrog.

Det slutade med att jag gick i väggen. Ett totalt mörker. Som den duktiga flicka jag alltid varit med tron på att man fixar allt bara man skärper till sig, tar sig i kragen, slutar tycka synd om sig själv och kör på. Avfärdade alla kroppens signaler gång på gång i flera år.

Resultatet blev total handlingsförlamning. Mörker. Livet saknade plötsligt all mening. Ingen visste. Ville inte prata med någon om det. Ville inte ens erkänna det för mig själv tills den dagen då kroppen bara lade av. Det var förenat med stor skam. Att inte kunna prestera längre.

När jag till slut blev tvungen att be om hjälp hade det gått för långt. Vägen tillbaka var väldigt lång och kantad av ännu mer skam, skuld och dåligt samvete. Hur kunde jag låta det gå så långt? Varför orkade jag inte mer? Svaghet. Misslyckande. Totalt mörker.

Nu har det gått ett halvår snart och jag har kommit en bra bit på vägen. Har lärt mig att hantera den dagliga ångesten. Panikångestattackerna är färre nu. Har påbörjat en resa mot försoning med mig själv. Det är okej att jag inte klarar av att vara så stark som jag alltid varit.

På en bra dag kan jag till och med se att det är en styrka i sig att jag äntligen vågar erkänna problemet och finna mig i att det här är läget just nu. Det kommer bli bättre. Det går framåt varje dag även om det inte alltid syns. Ibland blir det även bakslag. Jobbiga bakslag.

Men det viktiga är att det fortsätter gå framåt. Acceptans och tålamod är extremt viktigt. Likaså att vara snäll mot sig själv. Den inre monologen gör stor skillnad. Vad säger du till dig själv dagligen? Och att faktiskt kunna se framåt även om det inte är så långt framåt.

Varför man inte vågar prata om det här med andra när det är så många som lider i tysthet, beror nog på att allt som rör känslolivet fortfarande är stigmatiserat. Men faktum är att det är vi själva som bidrar till den bilden. Förståelsen från omgivningen är mycket större än man kan tro.

Och det är faktiskt så att det hjälper att prata om det öppet. Att våga ta steget. Så fort man belyser problemet tappar den en hel del av sin makt över en. Så länge man döljer det växer den sig starkare inom en.

Fysiska sjukdomar och skador pratar vi om dagligen. Men det känslomässiga och psykiska är problematiskt. Jobbigt. Skamligt. Privat. Varför är det så? Jag har slutat att känna skam. Det tog lång tid att komma hit men insikten har gjort mig starkare. Det är tillåtet att inte alltid vara på topp. Det är tillåtet att känna sig svag. Det är tillåtet att inte alltid ha koll på läget. Det är bara vi själva som ställer de kraven. Man kan vara stark och samtidigt må dåligt. Man är inte en sämre människa för att man befinner sig i en tillfällig svacka.

Nu vet ni. Och jag haft förmodligen aldrig skrivit om det här om jag inte hade kommit så långt i min tillfriskning. För några månader sedan hade det varit en omöjlighet. Men nu tar jag varje dag som den kommer. Och det börjar kännas riktigt bra faktiskt. Är stolt över mig själv.

Och en sista sak: många människor har svårt att hantera människor som mår dåligt. Det är jobbigt att bli påmind om den egna sårbarheten eller så vet de helt enkelt inte vad de ska säga. Det räcker att bara finnas där och visa förståelse. Behövs inte så mycket mer.

********************
Tack Rebecca för dina ord, de är en sådan bra beskrivning på psykisk ohälsa och att drabbas av utmattningssyndrom som man själv inte klarar av att hantera. Det är många som drabbas av detta och att prata öppet om det tar udden av skammen och att man känner sig misslyckad.

kandelaber ljus

Acceptans, tålamod och att vara snäll emot sig själv. Kan låta så lätt, men är så svårt. Hon skriver också om hur viktig den ”inre monologen” med sig själv är. Det förstår jag idag mycket bättre än tidigare. Matar jag mig själv med att alltid ha taggarna utåt, se saker och ting negativt först, så tacka sjuttsingen för att det positiva verkligen får kämpa i motvind. Varför inte vända på det? Börja med det positiva och möjligheterna och sedan om det inte håller, ifrågasätta och påtala det där andra som alltid, för mig i alla fall, alltid kom först. Hindren istället för möjligheterna.

Det är en lång resa det här. Som aldrig tar slut med det bagage jag nu fått. En del blir alltid kvar och i det måste jag lära mig att leva. Hjärntröttheten, att orken är sämre och att jag duger som jag är. Det är svårt vissa dagar att leva upp till sina mål, men motsatsen är än värre, att lägga sig ner och dö. Ge upp och inte kämpa mera. Det får jag bara inte göra oavsett hur jag mår och hur djupa bakslagen än blir. Måste, måste fokusera på det som gått framåt. Måste är ett ord som kan ge ångest, likaså ordet varför. Men de finns där lik förbannat och förgiftar hjärnan på mig.

Min resa till England tillsammans med yngsta dottern är ett bra exempel på att det gått framåt. Den hade varit helt omöjlig för ett år sedan. Att jag skulle vara ansvarig för allt och liksom driva en resa, det såg jag inte vara möjligt. Visst, jag känner en del ångest och oro, men då försöker jag numera vända på tankarna. Det positiva och möjligheterna före det negativa och hindren. Och idag fungerar det oftast. Resan till England i en vecka, med start på måndag, kommer bli ett stort test för mig om jag ”håller”. Skulle ångesten och minnet få sig en blackout, då vet jag att det handlar om att andas och ta det lugnt. En sak i taget och att det går bra. Det går över.

Missförstånd drar igång torktumlaren

180523 dragarbrunnsgatan

Hade tänkt att skriva om vägarbetet på Dragarbrunnsgatan, men kom helt av mig när det uppdagades att jag missförstått dotterns ankomst.

Missförstånd beroende på mig och att jag inte förmår bättre får torktumlaren i mig att gå på maxfart. Fan, säger jag bara. Känns inte alls bra att mitt inre schema rubbas på det här viset. På grund av att jag inte grejade att läsa det som faktiskt stod.

Min yngsta dotter Frida skulle komma till mig på fredag…. trodde jag… men hon kommer redan idag och när jag förstod detta satt hon redan på bussen på väg ner mot mig! Och jag som skulle möta upp henne och allting. Fan! Tala om förvirrad att liksom ta fel på två dagar. När jag går tillbaka i vår korrespondens så ser jag ju nu klart och tydlligt att det står den 23 och ingenting annat.

Tycker inte om detta alls att tappa uppmärksamhet på det här viset. Och vi som ska till England snart. Hela jag går igång och inte kan jag vila som jag skulle nu. Skallen kan inte slappna av efter detta misstag från min sida. Ja, jag har svårt att släppa detta och kommer säkert att grubbla på vad som gör att jag alltmer tappar fokus och kontroll över det mest basala.

Det känns inte alls bra just nu. Min förväntade kontroll på dagarna fram till resan rubbas helt och just nu påverkas jag mycket negativt av det. Fan!

Ja, ja… måste försöka släppa detta så fort det bara går nu. Det blir nog bättre om några timmar, hoppas jag…

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens sista psykosyntesmöte hos C. Känner mig som en bortskämd snorunge trots min höga ålder för att jag inte riktigt klarar av denna form av terapi. Det är inget fel på C, inte alls. Hon är lugn, trygg och har fått mig att våga slappna av en del. De två första gångerna funkade bäst men då pratade vi mest. Tror att den här typen av terapi inte riktigt är den jag behöver just nu. Kunde inte ta till mig råden och de övningar som hon föreslog. Det var en inre mur som jag inte kom över.

Ibland känns det bara som om jag inte orkar mera terapi och försök att komma tillrätta med mitt flyktbeteeende och de missbruk av olika slag de förorsakar.

Ångestritt & Israelvinst i Eurovision

Kanske måste ångestnivån vara tillräckligt hög för att jag ska börja motionera regelbundet igen. Idag var en sådan dag att jag bara måste ut. Kunde inte sitta inne eftersom jag var ångestriden att jag bara måste ut och gå… gick och gick vilket slutade med Super-slingan 6,7 km och nästan 8 900 steg… ångest är inte bara skit alltså när det genererar aktiviteter som är bra för kroppen.

180513_53

När jag såg dessa siffror på ett elskåp under min vandring började tankarna kring åldrandet igen och hur svårt jag har att begripa de höga siffrorna som jag själv uppnått.

Siffror som för mig är helt overkliga. Går liksom inte att förstå för en evig ungdom…hahaha… nej, men allvarligt så är det verkligen bara siffror och betyder egentligen ingenting. Ser mig inte alls i det åldersspannet och när jag tittar på människor i min ålder på TV:n begriper jag ingenting.

Men jag erkänner att jag avskyr att åldras. Det går ju bara åt ett håll och då får alla hurtisar säga vad dom vill. Det är en cirkel som sluts och tillslut blir man som ett litet barn igen. Bävar för att hamna på äldreboende och vara beroende av andra.

180513_gallring

Dessa hus såg jag inte tidigare. De har gallrat ut en massa träd på en del av slingans väg. Tänker då givetvis på att gallra ut en massa i ens liv. Ser man andra saker då? Kan det vara bra rentutav? Eller bara obehagligt och läskigt? Gallra för gallrandets skull eller för att faktiskt komma vidare?

Från att ha gått ut ångestriden som sagt och väldigt frustrerad och negativ i tanken så gjorde promenaden mig gott och jag fick tänka över ett och annat ett varv till. Allt måste inte mötas med ultimatum och mina egna behovs bästa hela tiden, utan det går att hitta andra vägar, just också för att inse att en dag kanske det är jag som behöver hjälp.

Mina fina systers ord hjälpte mig också när hon ringde och berättade om sin hälsoresa på Kreta. Hon verkar må så bra just nu och det gör mig så glad.

180513_felixskinka

Felix var så sugen häromdagen på…

180513_felixskinka2

…en bit skinka. Det klart att hans önskan uppfylldes.

180513_majabus2

Fikade ute igen i morse. Maja fick då också vara ute.

180513_majabus

Sisen trivs ute och undersöker allt. Jagar flygfän, smyger på allt som rör sig och verkligen gillar läget. Idag hade hon tendenser att vilja dra utanför tomten, vilket jag som husse inte gillar. Då kommer bollen fram och det räcker med att jag sparkar lite på den så rusar hon in. Frågan är bara hur länge det går att ta till den metoden?

Om Eurovision Song Contest 2018 har jag några ord att säga. Blir så trött på allt politiserande kring tävlingen. Nu gillade jag inte vinnaren personligen, men att utgå från att politiken vann och inte musiken är verkligen att nedvärdera Netta och vinnarbidraget ”Toy”. Nästa år blir det alltså tävlingar i Jerusalem.

Jag röstade på Nederländerna som kom på 18:e plats med 121p. Härlig country med tryck i! Stackars Sara Aalto från Finland kom näst sist med sin ”Monster” och fick endast 46p och en 25:e plats. Snålt tycker jag, hon var värd en mycket bättre placering och fick också en röst av mig under kvällen, men vad hjälpte det?

Sverige kom på en 7:e plats med 274p. När jurygrupperna hade röstas låg Benjamin Ingrosso 2:a, men sen när folket fick säga gick det inget vidare. Näst sämst av alla finalbidrag! Men det var ungefär som förväntat, bidraget saknar någonting helt enkelt. Men Benjamin var lika glad för det.

Hela resultatet.

Grattis Israel och grattis Netta, vi ses i Jerusalem 2019!