You are currently browsing the category archive for the ‘katter’ category.
Idag besökte jag…
Lucifer
Citrus
Mini
För deras matte bjöd på fika och samtidigt skiftade vi grabb i umgängesfabriken.
Anna berättade och visade bilder från resan till London som hon gjorde i veckan med Tofflan.
Denna fina Londonmugg fick jag i gåva. Så gulligt av dem.
I det fina vädret satt vi ute på balkongen. Grannarna nedanför hade jättefina lupiner som just nu står i full blomning.
Hon har gjort så fint på balkongen. Här röda pelargoner i en av blomlådorna.
Det var en trevlig fikastund och nu är grabben överlämnad till sin moder (;-)
|
|
När Maja varit ute en stund (på filmen ovan ca 30 min) och farit runt och haft kul så andas hon alltid efteråt med öppen mun. Hon andas fort och det kommer med jämna mellanrum som ni kan se. Efter ca 15 min försvinner det och hon är som "vanligt" igen.
Är detta någonting att oroa sig för? Är det så att hon har dålig kondition bara, eller vad kan det bero på? Någon som vet och har haft en katt som gjort likadant?
Hon jamar sen och vill ut igen. Så det verkar ju inte bekomma henne mer än direkt efteråt och då kanske det bara handlar om att hon helt enkelt inte är tränad nog för att vara en utekatt? Tilläggas ska att det var ca 15 grader ute och luftfuktigheten var 46%. Det är ju inte några siffror som ska påverka henne att andas fort och med öppen mun, eller?
Annat nytt på kattfronten är sensationellt om det nu ligger till på det viset.. när jag kollade ut på baksidan så stod Maxi och tuggade på en fågel! Maxi?! Har aldrig tidigare varit med om att Maxi har tagit en fågel. Givetvis blev jag nyfiken och gick ut och tittade på det stackars djuret. Det var en svala och den såg ganska välbevarad ut. Felix brukar äta på de fåglar som han fångar, så det kanske ändå är Maxi?
Felix har återigen fått ett fult ärr på vänsterörat. Jag får inte titta närmare på det men ser att det antingen är ett bett eller att han har fastnat i någon buske. Det är som en stor skorpa just nu. Hoppas verkligen inte att det blir värre som förra gången då Anna åkte iväg till veterinären med honom. Han är ju ibland i slagsmål med andra katter i omgivningen.
Annars är det som vanligt med mina katter. De mår bra och de har sina fasta rutiner, vilket jag får känna av och då speciellt på helgerna. Ibland känner jag mig också som en dörrvakt som släpper in och ut dem flera gånger under kort tid. Det må låta jobbigt men det är mig kära besvär eftersom de ger mig så mycket bara genom att de bor tillsammans med mig.
Har kommentarerna öppet på den här posten. Ni som har några tips eller ledtrådar till Majas flåsande är välkomna att skriva och då även göra det under ert riktiga namn. Några andra kommentarer släpper jag inte igenom längre eftersom mina erfarenheter genom åren av fejkade namn och e-postadresser är mycket dåliga. Har tack vare detta stängt kommentarerna på de allra flesta övriga posterna.
Vaknade i morse av drömmar som gör mig ledsen. Det är inte första gången heller som den känslan infinner sig. Blir ledsen över påminnelserna om de misstag jag gjort och som gör att läget för mig är som det är idag. Mer om det vill jag inte berätta, men jag vet inte riktigt varför jag ska påminnas om vissa saker hela tiden? Ibland är drömmar skoningslösa.
Släppte in och ut kattpojkarna och kände hur skönt det var! Tog då beslutet att sätta på Maja det gula halsbandet och öppna dörren på baksidan. Ville ju ta årets första morgonfika i det underbara vädret utan att behöva tänka på dörren och om den är stängd eller inte.
Det var ett underbart väder. Maja for iväg och var lite mer modig än igår. [Instagram].
I början drog hon iväg en bit utanför tomtgränsen. Jag höll mig kall och drack mitt kaffe i det fina vädret. Hörde hennes pingla och förstod att hon var på granntomten. Lugn och fin försökte jag vara, men tillslut så kunde jag inte sitta still.
Det är vildvuxet på baksidan just nu. Det främsta skälet är att varken inspiration eller ork finns hos mig. Känns inte roligt att hålla på helt enkelt.
Kollade runt lite efter kattan. Efter ett tag kom Maja tillbaka. Hon lade sig inne en liten stund och sen drog hon ut igen.
Jag fikade vidare och solade en stund till. Maja sprang lite fram och tillbaka på tomten.
Hon började tillslut att andas som en hund igen. Det hände även igår och jag vet inte riktigt varför hon gör så? Kanske är det värmen som gör att hon inte orkar så mycket? I alla fall, då fick hon gå in och vila.
Det försvann ganska fort, men lite fundersam blir jag allt. Men det kanske är så hon fungerar? Vad vet jag?
Ville verkligen ut en sväng idag. Satte på mig löparskorna i fall lusten till försök att lufsa skulle infinna sig.
Den här väggen känns bekant som en symbolik inom mig. Det är inte många anslag på plats. Det är tomt och ingen information finns att hämta. Tomheten dominerar förutom ett par skrynkliga lappar som ändå ger hopp om någonting mer i framtiden.
Stora delar gick jag idag, men några små lufsningar orkade jag med. På slutet något längre och det kändes i alla fall inte jättejobbigt, utan det var ok för kroppen, åtminstone då och direkt efteråt.
Nu när jag sitter och skriver detta känner jag hur trött jag är, men kanske är det ändå ett första steg till att vända den negativa loop jag befinner mig i just nu som bland annat manifesterar sig av alltfler kilon på min kropp?
Måste ju tro det i alla fall.
Från förra årets mors dag.
Vet att det är mors dag idag. Förra året var jag ambitiös värre och fixade liljekonvaljer åt henne och åkte dessutom till hennes symboliska gravplats.
2015 bjöd jag på bilder med mor och mig samt ord om vad hon betytt i början av mitt liv. Jag återanvänder vissa av de orden i år, har inte riktigt orken att återuppfinna orden igen när de redan finns på min blogg:
Tack mamma för att jag fick förmånen att vara din son! Tack för att du fanns där för mig i början av mitt liv! Tack älskade mor
Nu ska jag gå och vila!
Var tillsammans med katterna en liten stund på baksidan. Orkar inte vara så länge i solen nu känner jag.
Tänkte också på Maja och ville testa igen hur det skulle gå. Tycker synd om henne och vill att även hon ska få njuta av sol och värme.
Hon var så duktig och höll sig bara inom tomtgränsen. Hade säkert öppet i 30 minuter och hon skuttade omkring fram och tillbaka med sitt gula halsband.
Efter ett tag började hon att andas som en hund och då blev jag orolig för att hon var för varm. Då gick hon in så fint när jag själv gick in.
Nu ligger hon på favoritplatsen i köket som är den lilla fönsterbrädan efter detta äventyr. Fina underbara Maja som betyder så mycket för mig.
Värme och sol som jag brukar älska. Nu går det inte alls. Det blir väl bättre…
Ibland är det skönt att väderapparna har fel och idag hade de fel “åt rätt håll” så att säga. Jag hade ställt in mig på mulet men istället var himlen blå och temperaturen behagliga 17 grader.
Idag fick jag tvinga mig ut på promenad. Det kändes jobbigt men som alltid är känslan go efteråt och när jag ser att appen står på fina 5,8 km blir jag än lite goare…
Hujedamej vad trött jag blir på mig själv ibland. På mina tankar som så lätt fastnar i det mörka och negativa. Idag har jag verkligen fått kämpa med att vända detta till att åtminstone försöka låta saker vara som det är, utan någon värdering. Men det är väldigt svårt idag!
Lyckades i alla fall ge fan i att gå in i butiken och köpa glass och skitsaker. En framgång som jag försöker ta till mig. Försökte också verkligen njuta på min promenad och dofta ordentligt på alla underbara dofter som nu kommer fram. Detta är min favoritårstid och just dessa dagar när sommaren står och knackar på dörren är de allra bästa.
Luften är fortfarande klar och fåglarna återvänder. Det växer så det knakar och naturen vaknar verkligen upp. Det är synd bara att det är under så kort tid. Visst, jag gillar hela sommaren, men just de här dagarna i maj… det är det finaste på hela året. Så det försöker jag också tänka på när det negativa försöker ta tag i mig. Bästa årstiden motar det negativa.
Inbillning eller inte, men jag har känt mig omsluten när jag varit på väg att tappa greppet. När förtvivlan varit nära och rädslan velat bestämma. Det har hänt flera gånger under helgen och jag försöker bara ta emot och sen får det vara vad det vill. Det visar sig i rysningar och gåshud på ett sätt som inte är normalt eller hur jag ska förklara det.
Har sådana dubier kring Maja och att släppa ut henne. Idag testade jag lite igen och det gick ju hur bra som helst. Hon höll sig bara på baksidan, men jag var spänd som en fiolsträng hela tiden. Filmade en snutt:
|
|
Är orolig för att någon ska göra henne illa och att hon ska springa bort. Felix och Maxi har varit ute så många år nu och är liksom självgående. Men lilla Maja…
Ny vecka och nya utmaningar. I morgon kommer jag att ringa vårdcentralen och försöka få en förklaring till varför de bytt husläkare. På jobbet kommer jag att jobba över lunchen för första gången sedan i december. Det går framåt även om anledningen gör mig väldigt spänd. Men nu kör vi!
Vad är det värsta som kan hända?
Idag fyller min yngsta katt Maja 2 år!
Självklart så ska hon firas med rökt skinka och skalade räkor i massor! Det är hennes favoritkäk nämligen. Kan man skämma bort en katt för mycket?
Kär katt har många namn såsom Majsan, Majvor, Majsisen, Majsis, Majzuss, Sisen och Sislass men oftast säger vi bara Maja.
Här kommer en dagsfärsk film där hon får rökt skinka samt efter det några bilder som jag har tagit dagen till ära:
|
|
Hon är en riktig busa emellanåt. Busar med grabbarna och då främst Maxi, men han vill oftast inte leka och då blir hon sur och vevar till honom ibland. Hon är ingen knäkatt, men har alltmer ju längre tiden gått velat gosa mer.
Numera trivs hon att sitta på soffans armstöd. Som ni ser använder katterna den även till klösbräda, trots att det finns två stycken i huset.
En liten födelsedagspuss från husse.
Hon gillar också att ligga under täcket och sova när jag själv vilar i soffan. Det ville hon inte i början men nu händer det då och då. Det blir så varmt och mysigt så. Hon är mer social på det sättet nu än när hon kom för 1 år och ca 10 månader sen.
Alltid när Maja vill ha någonting eller vill komma till något ställe dit hon inte kan hoppa, då ställer hon sig på bakbenen och vevar sen med tassarna. Det har jag aldrig sett någon annan katt göra.
Ser ni Maja i fönstret?
Hon sitter ofta i köksfönstret när jag går till jobbet. Ibland även när jag kommer hem.
Här kommer fyra lite äldre bilder på Maja:
Maja som liten tjej… så söt! En riktig sötnöt.
Hon är en underbar familjemedlem och jag är väldigt glad att hon bor hos mig. Skyddsängel i form av katt, den saken är klar och idag fyller hon 2 år.
GRATTIS fina Maja!
Tidigare bloggposter om Maja
Ett år med Maja (160721)
Maja kastreras (160428)
Maja har blivit stor (160225)
