Kategoriarkiv: boende

Besök i det nya StorHemmet

16 februari 2018 Kärleken

Att bli sambos efter mer än 10 år tillsammans. Vilken känsla det måste vara. Det kändes spännande att se Tofflan och Annas nya hem idag. Kärleken dem emellan får äntligen förenas i ett helt liv tillsammans. Inte delvis och i småskärvor utan på heltid. Det var fint att se dem tillsammans i det nya StorHemmet.

16 februari 2018 Burkar

I köket har de fått upp lite saker. Fina burkar.

18 februari 2018 Toffelmammans telefon

Toffelmammans telefon som fått följa med andas nostalgi.

18 februari 2018 James

James hälsade också oss välkomna.

16 februari 2018 Biblioteket

Det fantastiska biblioteket!

16 februari 2018 Färskt kardemummalängd

Frida och jag bjöds på färsk kardemummalängd. De har ett bageri runt knuten.

18 februari 2018 Kaffe!

Vi fick kaffe och de berättade om flytten och de som komma skall. Det var en trevlig stund i deras nya hem, StorHemmet.

Annonser

Nytt i köket

Det gick bra med att köra en mellanstor lastbil. Ja, förutom detta med att jag först inte kunde starta den.. hehe… jag har aldrig kört automat förut och fattade inte riktigt, men med lite stöd av den serviceinriktade killen på macken, fick jag igång bilen tillslut.

Hos Anna hämtades tvättmaskin, två sängbottnar, ett litet vitt förvaringsbord och en del annat smått och gott som skulle kastas. Allt detta lastades av i Tofflans grovsoprum och sen bar vi ner köksbord, stolar och en kökssoffa som jag fått köpa av Tofflan till ett bra pris. Tyvärr renderade det i ryggvärk hos både Elias och Tofflan.

Elias och jag åkte hem i den hyrda lastbilen och snön yrde åt alla håll. Vi lastade av köksmöblerna. Det gick bra och sista anhalt var återvinningscentralen i Storvreta för att kasta det gamla köksbordet. Jag skjutsade sedan hem Elias och tog mig efter det till syrran.

Hon bjöd på lunch och fina samtal om läget som det är idag. Morris hoppade upp till mig nästan direkt och kanske är det så att han nu känner igen mig? [Instagram]

Efter några timmar fick jag skjuts hem och sen har jag fixat till de nya köksmöblerna och ju mer tiden går, ju mer mysigt känns det att ha lite nytt och fräscht, Att ha en egen kökssoffa är faktiskt första gången i mitt liv och det myser till det lite extra.

Så här såg det ut innan:

180204_koksbordet_XX

Så här fint blev det efteråt:

180204_koksbordet_01
180204_koksbordet_02

Tema & nedmontering av köksbord

Trivdes inte med förra bloggtemat. Har nu försökt gå tillbaka till något mer “traditionellt” och som funkar bättre på datorer. Det ser för taskigt ut nu på mobiler, men jag ska försöka “skruva” och dona lite när orken finns där.

För orken är borta nu efter en dag med nedmontering av köksbord, dammsugning och en liten promenad. Mer än så krävs det inte för att jag ska krokna.

Köksbordet har hängt med sedan 1991 och har så mycket historia i sig. Köksstolarna är slitna och dynorna har hängt med sedan “Hedenhös”. Det är helt enkelt dags att gå vidare nu och införskaffa sig ett mer fräscht och hållbart bord. Går allt som det ska kommer det att vara på plats i morgon och då dessutom med en kökssoffa som en extra piff. Har aldrig haft en kökssoffa tidigare och det ser jag framemot.

Ett annan svart moln skingrades idag tack vare syrran. Tack snälla syster för att du kunde och hjälpte mig när det krisade ekonomiskt.

Tänker mycket på det som jag känner inom mig just nu gällande pappa och det så kallade “högre perspektivet” eller vad jag ska kalla det för. Det är lite överväldigande och jag har svårt att dela med mig av det jag känner, men en sak är klar (för mig i alla fall) och det är att allt är så mycket mer än det vi ser, känner och hör i denna så kallade ”verklighet”. Svårt att sortera, tro på och liksom vila i det jag känner av märkliga tankar och känslor just nu. Det är som det är och egentligen är det inget märkvärdigt. Det är inget märkvärdigt,

180203_01 köksbord

180203_02 köksbord

180203_03 köksbord

 

180203_04 köksbord

180203_05 köksbord

 

Förmiddagspromenad, Earth Hour & sommartid

25 mars 2017 Förmiddagspromenad

Fem kilometer och 6 551 steg senare sitter jag återigen i min numera gamla och ihopsjunkna soffa. Förmiddagspromenaderna är den enda riktigt fasta rutin jag har idag. Den ger mig kraft och energi.

25 mars 2017 Bygga bo

Försöker nollställa mig och bara gå, men ibland fastnar en tanke. Att flytta, “bygga nytt bo” och byta miljö tänker jag en hel del på. Är ganska trött på det ställe där jag är idag och det beror egentligen inte på boendet och platsen i sig, utan det är yttre omständigheter som stör mig alltmer.

Earth Hour ikväll mellan kl 20:30-21:30. Jag stänger ner och mediterar för mig själv. Utan att ha någon i familjen på plats blir det lite annorlunda med denna manifestation. Har liksom ingen att prata med om varför detta genomförs varje år. Men jag ska göra mitt bästa för att genomföra en “medveten vila” under denna timme.

Äntligen dags för sommartid! Klockan 02:00 i natt ska klockan ställas fram en timme, vilket kommer att innebära än ljusare kvällar! Yes!

Fönster, 100-åring & terapi

7 december 2016 Maja

I onsdags när jag var hemma med Maja.

7 december 2016 Maja

Maja ser en fågel.

7 december 2016 Fönsterbyte

Hantverkarna var duktiga och bytte återstående fönster i onsdags. Givetvis så var Maja framme och inspekterade när de tog lunch.

7 december 2016 Fönsterbyte

Från mörkt till ljust. Riktigt fint blev det.

7 december 2016 Maja

Nyfiken Maja.

7 december 2016 Maja

Efter ett tag så blev Maja van vid ljuden och kunde till och med sitta still en liten stund.

7 december 2016 Maja

Efter ytterligare ett tag så brydde sig Maja inte alls…

9 december 2016 Fönsterputs

När de var klara med alla fönster så kom det ett par dagar senare (se idag) fönsterputsare och putsade dem fina. Ibland ser det nästan ut som om det inte sitter något fönster där…hehe.

Kirk Douglas fyller 100!

Idag så fyller den amerikanska skådespelarlegenden Kirk Douglas 100 år. Det tycker jag är värt att uppmärksammas. Jo, jag är lite fascinerad av riktigt gamla människor, så är det ju bara och är man sen en aktad skådis så gör de inte saken sämre. Grattis på 100-årsdagen!

DN skriver om hela hans karriär på ett mycket grundligt, gediget och intressant sätt. Du hittar artikeln här!

161209_09 Fyrisån

Tog hjälp. Var i valet och kvalet. Men det blev bra och jag plussar mig själv för att jag inte backade och flydde. Det kan nog bli bra det här med P. Terapi har jag inte velat gått på under flera år eftersom jag har ansett att det inte för mig framåt. Jag hade nog fel. Det känner jag nu efteråt.

På ett sätt kan man se det som om jag återtagit initiativet i mitt egna liv. Att jag tar mig själv på allvar igen. Upp i sadeln igen och fajtas vidare!

Känner, lever och är inte oberörd

Fönster i vardagsrummet

Hantverkare är nu på plats i huset. De ska fixa mina fönster igen. Förra gången de var här hade de bara fönster till köket och vardagsrummet. Tre rum är kvar samt gluggen i vardagsrummet (bilden). Tar ut en semesterdag för Majas skull. Hon är ju innekatt och skulle hantverkarna bara kliva in tror jag att hon skulle dra till skogs.

Igår var jag till tandläkaren och lagade ett hål, det första på många år. Det gick väldigt bra och det tackar jag Dômentandläkarna för. Vilka proffs och vilken fin atmosfär det är hos dem. Jag vågar och mina tänder har aldrig mått bättre. Tycker till och med att de blivit vitare och ser friskare ut med blotta ögat. Det är coolt och jag vill ge sådan credd till världens bästa tandhygienist Chanette och tandläkaren Outi som är lugnet själv.

Tack också till mångåriga vännen Claes som fick iväg mig till en början. Hans beslutsamhet när jag beklagade mig vid en lunch tidigare i höst har troligtvis räddat mina tänder. För nu är mitt tandkött friskare och djupet i fickorna minskar för varje vecka, så jag kommer givetvis att fortsätta med kvarten varje kväll då jag gör rent gaddarna och sen borstar dem med min nya eltandborste.

Mina tänder mår väldigt bra och ögonen är fixade så att jag inte behöver använda glasögon mer, eller kommer jag att behöva det trots allt? Min undran bygger på att jag inte känner att de blivit bättre på ett visst avstånd utan där är det fortfarande suddigt. Den stora vinsten är på nära håll, där jag kan skriva detta utan brillor, kolla mobilen samt läsa böcker utan glasögon. Märker också en skillnad när jag suttit framför datorn i flera timmar. På jobbet och eftermiddagen blir jag idag trött i ögonen på ett sätt som jag inte blev tidigare.

Nu vet inte jag om allt hänger ihop och om detta påverkas av mitt övriga mående? Sista två veckorna har varit en berg- och dalbana i att känna och jag försöker förtvivlat att inte värdera och ge sjuttsingen i det murbygge jag så förtvivlat försöker få till. Men det blir så intensivt vissa stunder att jag liksom inte orkar känna allt som kommer till mig. Murarna som jag haft under mitt liv (främst före 1997) går inte att bygga upp igen, utan jag blir så påverkan av saker och ting att jag rent fysiskt inte orkar mer än halva dagar. Hur det påverkar mig psykiskt kan jag inte ens tänka på idag. Morgonpigg som sjuttsingen och fram till 10 så funkar jag ok på jobbet, men sen är det som ett sluttande plan och när jag ska hem på eftermiddagen är jag helt slut i skallen.

Jag känner. Jag lever och jag är inte oberörd. Försöker hitta meningen utan att för den skull analysera sönder allt som jag brukar, men det är väldigt svårt ibland. Det har blivit så överväldigande detta för mig att jag nu sökt hjälp. Professionellt hjälp och någon som är helt utanför min bubbla. Jag känner att jag har inget val för att bryta detta negativa mönster som sänker mig så.

Har dessutom satt mig en jävla ekonomisk situation och för det har jag bara mig själv att skylla. Att prioritera sig själv kostar på och först i maj 2017 kommer det att bli bättre. Våren blir ett stålbad på flera plan och det vet jag med intellektet, men i känslan orkar jag inte se längre fram än till morgondagen.

Men jag ska klara av detta, jag måste klara av detta och någonstans känner jag, hur konstigt det än kan låta att jag blir stärkt av upplevelserna de sista veckorna, åtminstone på sikt. Håller på att skapa mig en annan sorts grund och är faktiskt mer förlåtande gentemot mig själv när jag nu inte klarar av vissa saker som tidigare gjorde mig gott på ett annat plan. Tänker på motionen och kosten som just nu står på paus. Det är som om jag inte klarar av att vara hel på alla plan samtidigt och som om jag alltid måste ha någonting som rör mig själv och egot där mörkret har övertaget ibland.

Ögonen och tänderna borde hänga med ett tag till utan att kollapsa helt och i det finns ljuset. Ljuset finns också i relationer som läker och som återupptas efter flera livs pauser. Ljuset finns faktiskt också i att jag kan känna och inte är oberörd.

Är väldigt ledsen och svart i perioder och nu har jag även vågat be om hjälp. Terapi och ett besök i slutet av veckan kanske kan bryta den mörka cirkel som jag nu snurrar runt. Behöver hoppa av och se andra saker innan jul.