Kategoriarkiv: historia

Stiftsbyrån 1983

stiftsbyrån 1983

Foto: Claes Göthberg

En diabild som legat i en låda i närmare 35 år. Fixad med appen LightTable och en systemkamera. Sen öppnad i programmet PhotoFiltre för lite färgjusteringar. Inte mycket faktiskt, men så att en del av det blåa överslaget försvann.

Bilden är tagen i slutet på 1983, gissningsvis i november eller december. Jag hade precis börjat på Stiftsbyrån som ungdomslagsplats anställd. För mig är det helt fantastiskt att ha hittat den här bilden för den skapar så mycket minnen. Det är den första bild som är tagen på mig på jobbet. Bredvid mig står Rafael (Leif) som sen skulle komma att bli en vän för livet.

Vi står vid Claes skrivbord och han tar bilden. Fem år innan första datorn och skrivmaskinen stod för sig på ett litet bord. En skrivmaskin som jag undrar ens om den var elektrisk. Det är så roligt att lyckas få till bilden så pass att man kan se det man ser så att säga.

stiftsbyrån 1983 webben2

Foto: Claes Göthberg

Den här bilden får mig att minnas så mycket från början av min så kallade jobbkarriär. Piltavlan, där vi stod med en cigg i mun och kastade pil när det var lugnt på jobbfronten. Den stora tavlan med alla namn, där vi hade telefonmeddelanden till vänster och en lista med namn på alla anställda (15 st) där de fick markera med en knapp om de var på plats, på lunch eller sammanträde, om de inte ville ha telefon eller om de var lediga. Förutom de femton var vi tre stycken som jobbade på expeditionen, jag, Leif och Claes.

Stiftsbyrån, Jerry Olsson… och nej, jag bara skoja var uttryck som ploppade upp i skallen på mig när jag nu tittar på bilderna. Att se alla namnen på tavlan får mig att minnas ett och annat och komma ihåg lite till från den tiden. Detaljerna är roliga att studera på båda bilderna.

Till vänster ytterligare en anslagstavla med interna meddelanden för hela huset. Minns också den där blomman ovanför tavlan som bara växte och växte… slås också över hur stökigt det var. Man kan också se in i det så kallade reprorummet där det fanns stencilapparat, plåtmaskin (dåtidens adressregister) och vikmaskin. Det var tider det, när det varken fanns mobiltelefoner eller datorer som distraherade. Allt gick i lugn och maka takt.

Vem hon på bilden är? En medarbetare som heter Ewa och som gick i pension i våras. Det finns faktiskt ingen kvar från den här tiden, förutom jag, och bara det är lite ledsamt samtidigt som det är naturens gång, ingenting varar för evigt. Men det var otroligt kul att få tillgång till dessa bilder. Fler finns, men dem ska jag försöka ”förbättra” lite till och sen får vi se om jag lägger ut dem här. Kanske finns det någon mer som tycker det är kul med gamla bilder från 1983? (;-)

Annonser

Att ta avsked

Det är nästan tvångsmässigt detta som nu pågår. Känner ett sådant behov av att rensa ur och kasta. Lyckas sådär.

181111 Minnen

Bara en bråkdel av allt jag sparat genom åren…

Går igenom allt och det tar tid. Vem har sparat gratulations- och julkort från barndomen? Jag har sparat det mesta, men rensar sakta men säkert ut det mesta. Fjorton julkort från samma person fast olika år är liksom inte mycket att spara på. Försöker ändå inte kasta allt, fast det kanske vore det bästa? För vad ger det mesta av min barndom för minnen?

Mammas fåtaliga brev och ord sparar jag, likaså pappas. En del går bara inte att kasta även om det kanske på ett plan vore bra för mig. Nystart och liksom mer symboliskt att jag lever här och nu. Något inom mig vill kasta en massa.

Har en del brev från tjejer. Lukten av parfym har för länge sedan försvunnit, men jag var förtjust både i Birgitta, Lena och Karin. På mitt sätt. Trodde ju att jag skulle föra mig på ett visst sätt för att verka så normal som det bara gick.

Kan inte sitta still heller. Idag har jag gjort rent på ena sidans skåp i köket och det kan jag säga, det var inte gjort igår. Som om jag inte klarar av att vara med mig själv och mina tankar. Vill fly från livet.

181111 hösten

Hittat en del som rör mig till tårar. Som gör mig helt slut känslomässigt och kanske är det bara dumt att rota i det. Det enda jag inte hittar är mammas avskedsbrev. Undrar jag vart det har tagit vägen?

Har under helgen kastat alla mina kassettband. Vad ska jag med dem till idag? Kastat gamla ungdomsböcker som jag ändå aldrig tittar i. Kastat hockeyalbum där man samlade på hockeybilder. Kastat en del som bara ligger där. Kastat, gråtit och kastat lite till…

Från mitt bröllop hittar jag en del gratulationskort, men jag förmår mig inte att kasta allt. Processen är lång och jag har fortfarande kvar ringen. En del bilder får mig att slungas tillbaka 25 år i tiden. Om jag bara hade förstått bättre då det begav sig kan komma till mig. Så är det, även om det är snabbt övergående och jag någonstans begriper att chansen var då.

Längtar efter att få vila. Känner mig färdig. Orkar inte kämpa mer för någonting som ändå aldrig kommer. Äter så fort jag har lite motstånd. Hur många steg ner i källaren måste jag gå den här gången för att begripa mer än med intellektet? Det räcker inte för mig och jag gör allt för att slippa tänka på det jag känner i djupet just nu. Precis såsom jag inte skulle agera. År av terapi var till stor del bara läpparnas bekännelse eftersom jag inte klarade av mer. Den där jävla löken i mitt liv är enorm. Detta eviga skalande…

Att ta avsked av vissa som funnits i mitt liv är ändå en del av allt kastande och det jag kollar igenom. De som var där en kort period och gjorde mycket gott. Som lärde mig ett och annat, fast jag då inte såg det. Men det är dags att kasta och gå vidare. Ta avsked. Kanske finns det någonstans någonting gott av det jag nu går igenom? Så måste det vara, eller hur?

Som om jag ingenting lärt

Försöker andas och tänka på det positiva som händer i mitt liv. Men drömmarna tar mig tillbaka till utopin, det som aldrig blir. Vet inte varför jag gång efter annan påminns och blir så ledsen över det som aldrig kommer att bli?

Ta beslut och lyssna på de som bryr sig om mig har jag gjort. Fast egentligen vill jag bara springa och gömma mig. Men jag ska genomföra en sak över sifferbytesdagen, även om det blir en fullständig katastrof. Vet att det är så i mina tankar, men sen när jag genomför sådant jag är livrädd för blir det oftast ok, ibland till och med bra. Men att ta lärdom, det verkar inte gå. Att se att jag duger och att det funkar… …hur svårt kan det va?

181109 Rensa bilder

På jobbet har jag rensat i bildarkiven. Bilder på folk som går att identifiera skänkes till vederbörande. Hur vi ska göra med de oidentifierbara får vänta en aning tills GDPR tolkas av de som bestämmer på jobbet. Mycket har kastas och kommer att kastas. Men jag tycker det är en fin gest att ge personerna på bilden ett minne från stiftet.

Detta har fått min hjärna att gå på högvarv med tankar på saker som tangerar. En text om stiftets historia har påbörjats och till det har jag letat fram bilder och även lämnat in diabilder från mitt första år som ska omvandlas till digitala bilder. Tycker att stiftets historia sedan första stiftsbyrån startade 1951 saknas. Har till detta arbete tagit Claes Göthberg till hjälp eftersom han är ett levande arkiv gällande stiftsbyråhistorien.

Familjebilden är halv. Tappat fokus och ork att ens försöka förändra det som är. Tycker det inte ligger hos mig. Att julen inte kommer att bli som förr, det är ett som är klart om inget radikalt sker de närmaste veckorna. För det är alltid så att barnen kommer först. Alltid!

Döden är nära mig just nu och det är inte nödvändigtvis enbart negativa tankar. Kanske är det en anpassning inom mig att inte vara så rädd. Att se den stora bilden och förstå att detta är en liten del i det stora. Men så svårt är det när egot hela tiden påtalar skitsaker för mig. Som om jag ingenting lärt…

Trettiofem år på stiftet

Hon hette Birgitta och ledde mig upp på högsta våningen hos Fjellstedska skolan, den där dagen för exakt 35 år sedan. Den 26 oktober 1983 började jag att jobba för Uppsala stift! Första halvåret var jag ungdomslagsplats och gjorde mest springjobb och det som ingen annan ville göra.

1983 Jerry

December 1983 då jag var med jobbet och tittade på Lill-Babs på Flustret i Uppsala. Notera den svenska flaggan vid örat. (;-)

Men jag trivdes och klickade direkt med Claes (Clabbe) som var hövdingen på kontoret. Tre kontorsplatser och en disk, där vi välkomnade allmänheten. När det var lugnt kastade vi pil och rökte så dimman låg tät. På den tiden fanns det inga rökförbud någonstans, utan man bolmade överallt.

1983 troja

Stiftets egen tröja 1983. Jag ”mannekängade” tillsammans med Leif och Elisabeth.

1984 skrivhjälp

Informationsblad till personalen som hette ”Kyrkbullen” 1984.

Första åren på Fjellstedska skolan (1983-1989) var väldigt ”oskyldiga” och jag fick alltmer att göra. Blev vikarie, fick halvtid och sen hade jag vips en egen tjänst som kanslist/vaktmästare. Jag gillade aldrig vaktmästaruppgifterna, så jag blev väldigt glad när det kom en annan kille på den tjänsten efter att vi flyttat till Trädgårdsgatan 1989. Då slogs Stiftsbyrån ihop med Domkapitlet och Stiftsnämnden som det hette på den tiden.

1990 Jerry

1990 Trädgårdsgatan.

Det var roliga tider på ett sätt. Så många minnen och så många personligheter har passerat revy under åren och vi har gått från en gemensam Macintosh-dator 1988 till dagens bärbara små datorer och smartphones som snart kan göra allt.

Vi har varit på fina personalresor till bland annat Island och Tyskland. Blivit väl omhändertagen av stiftet under alla år. Är stolt över att tillhöra Svenska kyrkan och allt vad den står för idag. För mig har stiftet betytt stabilitet och en trygghet i ett annars ganska påfrestande liv på flera sätt.

Det har givetvis varit berg- och dalbanor under dessa 35 år, men alltid när jag har känt trötthet och börjat fundera på något annat, då har det dykt upp en utmaning och jag har blivit kvar. Så även nu!

Så nu vet jag inte, kanske blir jag kvar i några år till eftersom utmaningarna nu är roliga och jag känner en lusta igen som var på väg bort för ett par år sedan. Att få prova på nya saker stimulerar och att ha en sådan fantastiskt chef som ”ser mig” och underbara nära arbetskamrater som alltid vill mitt bästa gör inte saken sämre.

Så nu gå vi mot 40! (;-)

Kulturnatt fast dag & #val2018

180908 blommor

Färgglada blommor hemma hos Clabbe.

Kulturnatten må vara ett väl inarbetat namn, men det stämmer inte riktigt ju. Kulturdagen tycker jag skulle vara ett mer passande epitet på det här evenemanget eftersom det ”kulturella” pågår under hela lördagen.

Själv brukar jag sällan vara i Uppsala denna dag, men i år kände jag mig piggare och mer nyfiken än på länge och när sen Clabbe hör av sig och frågar om jag vill hänga med på en programpunkt var det ingen tvekan.

180908 Ringgatan

Rondellen vid Ringgatan/Börjegatan i Uppsala.

Tog mig hem till honom genom en ganska lång promenad. Clabbe bjöd på omelett och kaffe.

180908 Acem

Acem har sina lokaler på Odensgatan i Uppsala.

Sen gick vi till Acems lokaler för att lyssna på ett föredrag med namnet ”Forskning om meditation och hjärnan” som Pär Westlund höll i. Acem handlar inte om att bli tom i tanken, utan om att ta fram sin mentala papperskort och granska vad som finns däri. Föreläsaren var väl övertygad om att just denna metod fungerar bäst och för mig drar då genast varningslampor igång, men det var tillräckligt intressant för att jag inte skulle somna till där i stolen. När andra som var där började prata om sina upplevelser blev det dock lite jobbigt. Jag trodde meditation var ett sätt att minska sitt ego, men det märktes då inte här där flera ville diskutera sina metoder och komma med sina tillrättalägganden och ett sätt att prata som skulle kunna söva en elefant.

180908 Svenska kyrkan

Svenska kyrkan sjunger om gräshoppor på Drottninggatan.

Vi fortsatte efter denna timme vidare ner mot Slottskällan, men där var det så mycket folk att vi blev avvisade. Jag var så nyfiken på Uppsalas mörka historia, men se det fick jag inte lyssna till. De tyckte att vi skulle komma tillbaka två timmar senare! Men då struntade vi i den rundvandringen utan gick på en egen.

180908 Stora Torget blåa180908 Stora Torget röda180908 Stora Torget

Vi besökte Stora Torget och kollade in alla valstugorna. Livlig trafik av människor som diskuterade det stundande valet. Jag gick in i Liberalernas tält och hämtade valsedlar där min favorit Barbro Westerholm fanns med. Det blir för mig ett personval i år samt ett val baserat på ideologi. I dessa tider är det viktigt att stå upp för det grundläggande värdena och då finns det inget annat alternativ för mig.

Uppsala domkyrka och Gustavianum kollade vi också in. Det var riktigt roligt att titta och begrunda dessa kulturella platser i Uppsala. Det blir ju så att eftersom man bor här, så besöker man sällan de mest kända platserna. Vasakoret och en stunds vila i Bönens kapell.

180908 Gustav Vasas grav

Gustav Vasas grav i Domkyrkan.

180908 Ärkebiskopar

Ärkebiskopar i Sverige på en stentavla i Domkyrkan.

Vikingarnas uppkomst och de verktyg som fanns på den tiden i Gustavianum hade ett helt våningsplan för sig självt. Mycket var det att försöka ta in.

180908 Spelkulor vikingatiden

Spelkulor från vikingatiden, Gustavianum.

Augsburgska konstskåpet och anatomiska teatern var det länge sedan jag tittade på. Det där skåpet kan man ju stå i timmar och bara titta på. Detaljerna var otroligt många. I vissa stycken ser det väldigt modernt ut fast det är från 1632.

180908 Anatomiska teatern

180908 Anatomiska teatern 2

Anatomiska teatern är från 1660-talet. Undervisning och dissektioner av både det ena och det andra är det teatern är känd för. Eleverna stod upp och kunde då inte nicka till om det blev ointressant för dem. Smart drag av Olof Rudbeck som ritade skapelsen.

180908 Helga trefaldighet

Helga Trefaldighets kyrka, Uppsala.

Vi avslutade denna ”kulturdag” i Helga Trefaldighets kyrkan och missade precis ett uppträdande, men det blir så när man går omkring och inte har bestämt sig innan vad man vill besöka. Men det var roligt och jag orkade. Ville liksom vara med och titta på människor och allt som erbjöds.

180908 Bredgränd

Bredgränd i Uppsala.

Vi gick i början igenom en del av Bredgränd och det var som att komma till ”lilla asien”, en underbar atmosfär med härliga dofter och människor i massor. Ett Uppsala man inte ser så ofta, men just på Kulturnatten går många restaurangen ut på gatan och lagar sin mat.

180908 Fyristorg

En nöjd och glad gubbe på Fyristorg.

Visst var jag trött och slut i knoppen när jag sätt och väntade på bussen. Men det var på ett positivt sätt eller hur jag ska förklara det. Kände mig glad och nöjd över att ha fått vara med om detta. Clabbe är en klippa och att umgås med honom är verkligen en lisa för själen.

Mors dag 2018

mamma-julen77.jpg

Till min mamma, Ann-Britt Pettersson

I femton år gick vi tillsammans på jorden, mamma. De första åren vet jag att du gav mig mycket kärlek. Annars hade jag torkat ut för länge sedan i svek, hat och bitterhet. Din kärlek till din enda son de första åren har räckt länge, kära mamma! Bränslet börjar dock ta slut nu. Men jag tycker det räckt länge ändå med de förutsättningar som varit.

Det är som om jag vet att vi träffas snart. Som om allt har sin tid. Du gör annat nu, det vet jag.  Jag har inte orkat att sköta din symboliska gravplats inför denna dag. Har liksom inte plats inom mig inför resan i morgon. Klarar inte så mycket som du vet samtidigt numera. Orken tryter men tanken på att snart få återförenas med dig, det gör att jag orkar lite till.

Du är en bit ifrån mig nu, jag känner det. Du vill att jag ska klara av vissa saker själv utan att behöva dig på det sätt som tidigare. Jag vet det. Ibland får jag för mig att du är med om andra viktiga äventyr just nu och inte riktigt har tid med mig och livet på jorden.

Den kramen du gav mig ett halvår efter din död, den tänker jag på ibland och längtar efter igen. Snart så.

Får jag vara lite egoistisk, mamma? Du är väl med mig i veckan som kommer? Jag vet, det handlar inte om Elvis, men Beatles var väl ok de också? Eller var de för mesiga för dig? (;-) Kan du inte prata med de ”däruppe” också om att vi vill ha lite sol och inte bara åska och regn… ok? Vet att London ofta bjuder på regn och skurar, jag vet ju det, men hela tiden?

Åker med Frida, ditt barnbarn på resan, det är så roligt! Sen ska vi ju också besöka ditt andra barnbarn Linn. Det är en overklighetskänsla, men samtidigt känns det så häftigt att det nu blir av. Ser väldigt mycket framemot att få se hennes egna hem i Bradford. Hon har ju sällskap också. Det är så roligt att det går bra för henne.

Saknar dig, mamma. Det går upp och ner och jag vet att det var menat på det här viset, men det spelar ingen roll. Prövningen är hård och tuff. Älskar dig och kommer snart.