Kategoriarkiv: kost/mat

Beslut inför nyår i en svår tid

Igår sov jag flera gånger. Precis som om kroppen måste ta igen sig efter veckan som gått. Var så trött och orkade inte mycket. Jag skulle gärna åka iväg på julmarknaden i Gamla Uppsala, men vet inte om jag orkar. 

Det basala, det jag har rutin på och kan, det görs. Min trygghetsbox är liten och ganska intakt. Går jag utanför den blir jag så trött efteråt. Egentligen har jag inga problem att gå utanför den i det jag har kontroll på (kanske är jag då fortfarande kvar i boxen?), men jag vet vad det kostar på i trötthet.

Usch vad jag ”dravlar” om mig själv och min ”svåra tid” men återigen, vart ska jag göra det om inte här på min egna blogg? Tänker inte få dåligt samvete för en massa saker längre. Det här är jag och min blogg är mitt vattenhål. Och ändå säger jag inte allt här, även om man kan tro det ibland.

En röd amaryllis i köksfönstret får idag ”bryta av” tuggandet i texten.

Min familj skyddar jag och pratar inte så mycket om. Det positiva och det som gör gott vill jag givetvis berätta om, men varför ska jag utsätta dem för ord om det är jobbiga tider när de själva inte får styra? Är rädd om min familj och vill dem väl, det är självklart för mig. Önskar att jag tänkt så mera förr i mitt bloggande. Men även en gammal Michelingubbe som jag lär mig.

Mentalt håller jag på att bearbeta en sak inför nyår. Man kan se det som ett nyårslöfte där jag ska återta mitt ätande och det jag stoppar i mig. Ett köttfritt 2019 kommer det att bli för mig. Vill inte kalla mig någonting av de vanliga etiketterna, men kött blir det inte i fortsättningen. Det finns så många fina alternativ idag och de kostar inte så mycket mer i pris. Faktiskt. För min egen kropp och min egen skull, men också för att jag hatar den industri av dödade som pågår dag ut och dag in över hela världen, där djur får sätta livet till för att vi ska ha mat. Det värsta för mig är hur kycklingar behandlas och efter 35 dagar dödas de. Har sett så mycket skrämmande bilder att hälften vore nog. Jag vill inte vara en del av detta genom mitt ätande av kött längre.

Detta har skavt inom mig under flera år nu, detta med mitt köttätande och det har blivit allt svårare för mig att njuta av en köttbit. Det är dags nu att göra någonting åt det.

En svår tid är det inom mig. Det vet ni som läser här. Vet inte hur jag kommer att må efter nästa besök i Stockholm, men någonting säger mig att det är ”allvar nu”, Ni ser, jag försöker fortfarande ha ”kontroll” på det som komma skall. Detta sjuka kontrollbehov, i det lilla och i det stora, är min största fiende.

Annonser

Dags att jula till det en aning

Första december och första advent på ingång. Det är dags att jula till det lite även i förorten och mitt hem. Adventsstakar och ett par stjärnor åker upp i fönstren samt lite tomtar här och där. En liten minigran införskaffades förra året och jag ska se om det går att få liv i den även detta år.

Den stake jag hade på jobbet som jag ärvde av en tidigare anställd ville inte fungera i år. Så en av mina åker med till jobbet på måndag, för det är ju lite mysigt med dessa stakar lite här och där.

Nu är det jul igen och jag hänger inte alls med. När det dessutom nu har regnat ute i över ett dygn (istället för snö) så lyser julstämningen med sin frånvaro. Det enda jag tycker är mysigt är att familjen fortfarande samlas på julafton. Det ser ut att bli så även i år. Prisad vare någonting!

Rider fortfarande på något slags lyckovågor efter gårdagens underbara besked. Det är rörande i tanken att förstå att målet nu är nått för grabben. Så häftig känsla! Lilltjejen som kämpar på med pluggandet fick också ett positivt besked igår genom att bli godkänd i en kurs. Nu behöver hon en kurs till innan hon kan gå på det stora målet. Efter det har hon poäng för att kunna studera på universitet. Lite kvar alltså, men det går framåt. Det är huvudsaken. Så stolt över hennes bedrifter efter allt som hänt.

Träffade min husläkare igår. Vi bestämde att köra på med samma dosering som jag idag har och att jag ska fortsätta försöka minska i vikt och ta tag i motionen. Har ett projekt gällande kosten som jag i mitt inre kraftsamlar inför. Tänkte dra igång med det den 1 januari 2019. På tisdag kastar sig gubben ut i andra okända marker som undvikits alltför länge nu. Hoppas det den här gången finns mod att släppa taget och möta det som finns inom mig. Är livrädd, det erkänns,  men samtidigt finns inte valet att fortsätta på samma sätt som idag. Det går bara inte. Måste våga vara mig själv till 100% och ta itu med det som undviks. Även våga möta tankarna som hela tiden slås bort.

Nej, nu är det dags att jula till det en aning i kåken. God advent på er alla mina läsare!

Bestulen & fritt fall

KontokortTvåtusen fyrahundra fyrtiotre kronor har stulits från mitt lönekonto vid fyra tillfällen.

Kortbedrägerierna ökar kraftigt och nu har även jag drabbats av detta.

Swedbank och polisen i Uppsala har varit förstående och att både polisanmäla detta och reklamera beloppet har gått utan problem. Nu vet jag inte om jag kommer att få tillbaka mina pengar, men jag har gjort det jag kan nu.

Många människor är helt skrupelfria. Kan inte skilja på mitt eller ditt. Tar bara och struntar sen i konsekvenserna, bara de blir nöjda och tillfredsställda. Det är lite olustigt att nu själv ha blivit drabbad, även om det i mitt fall handlade om relativt låga summor.

Helgen består av träning. Måste försöka hålla matmissbruket stången, men det är svårt just nu. LCHF har fallit och jag har tappat kontrollen. Lever just nu i fritt fall och viljan finns inte där.

Andra mörka moln försöker förstöra solen som kämpar sig fram. Min strategi har blivit att slå ifrån mig och gå vidare. Inte bra i längden, men just nu är det enda vägen framåt för mig.

Man kan tro att måendet då borde vara lågt som jag vet inte vad men faktum är att det ändå känns ok. Trots stölderna och hetsätandet. Har en ro i att det ordnar sig tillslut lik förbannat.

Trevlig helg önskar jag mina läsare!

Filmen om socker

Såg en dokumentär på SVT-play igår som handlade om socker. Tala om att återigen få sig en tankeställare om detta söta vita!

Damon Gameau Sugar Movie
Damon Gameau visar i filmen The Sugar film vad sockret gör med våra kroppar.

Programförklaringen gjorde mig intresserad av att se filmen:
Hur mycket socker äter du egentligen? Filmaren Damon Gameau undersöker det dolda sockret i vår vardagskost genom att äta helt vanlig mat i två månader. Resultatet blir en chock – för både hjärta, hjärna och mage.

Gameau åt knappt något socker alls i vanliga fall och nu skulle han göra ett experiment att äta “vanligt” där  han skulle visa vilka mängder vi får i oss av sockret, även om vi äter “normal” kost. Han åt alltså inte åt skräpmat eller godis under detta experiment och bara tanken på hur resultatet då hade blivit skrämmer mig verkligen.

40 teskedar om dagen är ett snitt för vad människor får i sig varje dag av socker där han bor i Australien och det är säkert något liknande här i Sverige, vid en kosthållning utan skräpmat eller godis. För det första så var det väldigt svårt för honom att hålla sig till dessa teskedar varje dag eftersom en “normal” frukost kunde innehålla 20 teskedar!! Tala om socker!

Hans kropp reagerade mycket negativt på detta experiment. Han gick upp flera kilo, levern fick sämre värden och han närmade sig gränsen för diabetes. Allt på väldigt kort tid. För att han alltså åt som en “vanlig” människa gör. Skrämmande var det att se.

Hans normala kost påminde en del om LCHF, så nu blev jag stärkt att steppa upp min egen kosthållning en aning. Inte så att jag har spårat ur nämnvärt, utan jag slarvar lite med vissa saker. Detta med naturgodis t ex som innehåller väldigt mycket godis, trots att det ser så nyttigt ut. Många chokladöverdragna nötter i olika varianter är inte bra för mig och det är nog därifrån jag har fått tillbaka mitt sötsug. Inte bra!

Han hade dock frukt i sin kosthållning, vilket jag inte har. Det var nog den stora skillnaden. Det var intressant att se att han uteslöt spannmål helt, i alla fall i de exempel som visades. Jag är helt övertygad om att spannmål och socker är de stora bovarna för våra kroppar, inte fett.

Det mest intressant med dokumentären var nämligen att han låg kvar på samma kaloriintag hela tiden, 2 300 men anledningen till att hans kropp mådde så dåligt och att han gick upp så mycket i vikt var att han fick i sig fel sorts kalorier. Det handlade alltså inte om att han fick i sig fett! Mycket intressant och det stärker min tes om att LCHF är bra för oss och att kolhydrater ska vi minska ner med så mycket det bara går.

Andra advent, LCHF-bröd & det gamla vanliga

2015-12-06 2:a Advent

Andra advent 2015. Finns inte så mycket mer att säga om det egentligen…

2015-12-06 Maja firar

Maja är med vid middagen och firar andra advent.

Det finns ju vissa som klarar av att köpa en en chokladkaka för att ha en bit till kaffet. Idag när jag var och handlade i den lokala butiken, så tänkte jag att köper jag en riktigt mörk choklad, så ska jag väl kunna klara av att finäta på det viset och bara ta en bit vid fikat.

Jo du, kyss mig.. hela kakan är svept.. det är som om jag inte kan stå emot när jag väl har sakerna hemma. Att jag aldrig lär mig…

Drack en skitspännande smoothies igår efter tips från syrrans dotter F. Blandande i avokado, frysta hallon, vaniljyoughurt, bladspenat och ingefära. Fick ju en fin blender i present när siffrorna ändrades för ett par veckor sedan.

Det är en spännande kombination som jag drar i mig nu ånyo när jag skriver dessa rader. Inbillar att den gör mig gott.

2015-12-06
LCHF-bröd a la Skaldeman

Idag så har jag bakat. Det gick bra. Ett recept från Skaldemans LCHF-kokbok som smakade riktigt gott. Jag kommer att lägga upp receptet på min blogg för er som vill testa vad det lider.

Före det bakrycket så gick jag en långpromenad där tankarna blev djupa och stegen snabba.

2015-12-06

Sorgen finns hela tiden där, den subtila och oidentifierbara. Blir nog aldrig fri, kämpar att andas så gott det går och att komma ur den där förbannade ensamheten verkar inte ligga i mitt karma.

Skräcken att det ska vara livet ut, det förlamar mig hur konstigt det än kan låta. Livet är verkligen både fina stunder men också stunder av sorg

Det är svårt att vara sårbar och skriva orden att jag är rädd. Men så är det.

Sakta neråt

Inte går det fort och inte klarade jag mitt mål att ha gått ner ett visst antal kilo till min födelsedag. Men det gör ingenting! Det känns ändå bra och jag är ändå så nöjd med att idag väga 95,2 kg. För sommaren 2014 stod vågen på 128,4 när det var som värst!

De sista fem kilona har tagit väldigt lång tid för mig att tappa. Men det går neråt trots allt, sakta men säkert. Nu när löpningen kommit igång på allvar igen, märker jag att det tar fart med hektona och att det går snabbare neråt. Bara det går ner i sakta mak så är jag glad.

Skillnaden i mitt sätt att tänka är att jag inte slår så hårt på mig själv som förr. Blir inte destruktiv när jag misslyckas, utan fortsätter och kör vidare. Att som igår äta på det sätt jag gjorde och verkligen njuta, det hade förr givit mig kraftig ångest och en backlash där jag skulle ha tappat allt och fortsätta att vara destruktiv, men idag så går jag vidare och ser varje dag som en ny chans.

Äter jag en liter glass så är det inte hela världen, om jag dagen efter kör min löprunda på 11 kilometer. Den tryggheten och förvissningen driver mig framåt och gör att jag fortsätter att gå ner i vikt.

Det har gjort att jag nu bara är 5 kg från ett av mina mål gällande vikten. Min uthållighet och att jag är snällare emot mig än tidigare ger resultat i det långa loppet. Fördelen med detta jämfört med jojo-bantningen som jag sysslat med tidigare, är att kroppen hinner att anpassa sig efter en allt mindre hydda. Det märker jag också på ett sätt som jag inte gjorde tidigare när jag gick ner 25 kg på 3 månader typ. Motion kontra långsam viktminskning är bra för mig. Sakta neråt jag gå…

Överallt händer det hela tiden saker. Försöker se skeendena positivt. Vill se det positivt. Vill hänga med ett tag till.