Träningen i att ”hänga i”, se fördelarna och vara tålmodig. Acceptera och även förankra mig i det som är bra. Göra saker för att jag vill det. Känns mitt numera många års ”mantra” igen? Det förfinas en aning, och då åt rätt håll, eller hur?

Dagsformen skiftar ganska kraftigt den här årstiden. Vissa dagar känns helt ok, medan andra är tunga. Främst i sinnet. Då gäller det att samla sig och hitta tillbaka till det som är positivt. Ibland går det bra, ibland inte. Men att vara på väg in i ”dödens månad” som för mig är den värsta på hela året, det kräver samling och koncentration i att inte gå i samma gamla fällor som tidigare. Nog grejar jag det lite bättre numera…?

Idag är jag ensam på Alla helgons dag. Det är också Halloween och många barnfamiljer firar med ”bus eller godis”.

Har precis varit ner och tränat. Det är en av de få fasta punkter jag har och som håller mig ”på banan” så att säga. Lite stolt över att jag ”kom igång” tillslut och nu känner att jag inte vill vara utan träningen. Den ger mig kraft.

Det var inte alls självklart detta och bara för några månader sedan hade jag ingen lust alls att röra på fläsket. Men verkligheten gör sig påmind med en åldrande kropp och då är alternativen ganska brutala. Nu är tacksamheten stor för att jag ändrade mig och kände att det var dags. Är i bättre fysisk form än på många år.

Syrran och Mange ska göra i ordning Frodegatan för försäljning. Har plockat upp flyttkartonger som de behöver för att packa ner alla saker. De ska renovera och göra fint, innan de lägger ut lägenheten för försäljning. Kanske tar jag mig en promenad dit för att kolla hur det går för dem.

Tanken finns också på att ta mig till åtminstone en secondhandbutik. Har samlat på mig en del nu och det jag nu verkligen vill ha finns sällan, vilket har gjort att jag inte är lika ”manisk” nu (;-). Det känns som om det går i vågor detta, precis som med så mycket annat. Men fortfarande kan jag känna spänningen inför ett besök.

Gillar bäst Röda korsets butik, sen brukar också Återbruket ha bra saker (om man nu orkar sig dit pga. av alla människor). Erikshjälpen som var en favorit i början, tycker jag ofta har en för dyr prissättning i jämförelse med de andra ställena allt. Helping Hand och Stadsmissionens butik i Boländerna har numera sällan någonting som tilltalar mig.

Var igår till Sirius loppis i stan, men där var det inte lika spännande som första gången att strosa omkring och titta. Fanns mycket krimskrams så att säga.

Ut ska jag i alla fall, sen får vi se vad jag hittar på. Troligtvis blir det att jag drar igång en tvättmaskin, dammsuger av lite och ”donar” lite.

Träffade mina yngsta barn i torsdags och bjöd på käk. Så roligt att de ville komma till mig. Tacksamhet.

Var ute med en lekfull Maja igår. Man får passa på nu när solen tittar fram och gå ut med henne. Hon verkligen älskar att vara ute. Hon gör sina ”saker” och sen är hon nöjd. Fina Maja!

Träningen ger resultat. Kollar på bilder för ett år sedan och ser en skillnad idag. Det sporrar mig att fortsätta.

I kombination med Mounjaro och svagare matlust gör det att vikten fortsätter att gå ner. Har ett mål att komma under 90 kg, innan jag sätter punkt med sprutorna. Är lite rädd för att sluta med dem om jag ska vara ärlig. Det är en trygghet, även om det är en jävligt dyr trygghet, men vad ska jag göra när jag fortfarande inte riktigt litar på mig själv när det gäller detta?! Som sagt, fortsätter ett tag till…