Min mamma har snart varit död i 46 år! Det känns som ett annat liv. Hon dog den 3 januari 1981.

Ibland känns det som om jag aldrig kände henne. Hon dog när jag var 15 år. Det är väldigt länge sedan.

Sår mycket tvivel just nu. Gällande många saker och kanske är det fortfarande hos mig en skyddsmekanism? Motståndet bryts dock sakta men säkert ned. Det är min känsla. Men inte är det lätt inte detta med att vara människa och ”hålla i” och vara kvar.

I detta mående saknar jag en mamma att luta mig emot. Att ta stöd av och som skulle ha funnits där. Nu fungerar det ju ändå, men ibland blir det känslan nästan övermäktig.

Saknar givetvis henne som person och tänker ibland på hur det skulle ha varit om hon hade valt en annan väg. Om tre dagar skulle mamma ha fyllt 79 år. Acceptansen har funnits där länge nu och sorgen har bleknat, men ändå… …en mamma glömmer man aldrig.

Äldsta dottern och hennes J hjälpte mig att få graven fin. De fixade ljung och sen gjorde jag i ordning gravplatsen. Nu har både morfar och mamma fått en vinterfin grav.

Senare på eftermiddagen blev det födelsedagsfirande! Yngsta dottern bytte siffror till 32! Det blev som vanligt intensivt med höga energier i omlopp. Alla i familjen var på plats. Fina timmar tillsammans.

Anna bjöd sedan på hemmagjord pizza. Hon och hennes mamma hade ordnat det så fint.

Så tacksam över min familj och att vi kan träffas så här ibland. Nu ska jag själv ta mig i kragen och bjuda hem dem alla! Sanna mina ord!

Vaknade så tidigt idag. Nytt rekord vilket inte känns riktigt bra, men jag klev upp strax efter klockan fyra och satte på kaffe. Det går bara inte att sova. Tankarna snurrar värre än någonsin. Försöker trots allt i det hela bara vila i att det är så här just nu.

Men känner i hela mitt system att jag vill kasta saker. Göra om och liksom inte komma i ro med det som är. Det är ju ett tecken om något att just komma i ro och möta det som finns inom mig. Som inte får ro.

Hade ett fint medarbetarsamtal igår med chefen. Fick så mycket positiva ord av henne. Tacksamhet!

På väg till syrran. Löven faller nu och färgerna är starka. Det är kallare och allt fler vinterkläder plockas fram.

Syrran och hennes M bjöd på middag. Fint av dem att tänka på mig. Jag har ju lite svårt med kosten sedan en tid, så det blev en ”ordnad” middag nu i alla fall (;-) De ska sälja Frodegatan och M ska göra i ordning lägenheten inför visning.

Sa jag att jag var tacksam? För det är jag, även om jag ibland kanske inte visar det.