Kategoriarkiv: motion

Blomsafari utan blommor

180519_superslingan 01

Fick ut grabben på en redig promenad igår. Vädret skriker ju åt en att inte sitta inne och uggla. Slingan, Super-slingan och Mega-slingan kallar vi lite skämtsamt de promenadstråk som vi går.

Självklart blev det Mega-slingan på drygt 6 km igår. Jag kallade vårt lilla äventyr för blomsafari, men då skrattade han bara åt mig. Förstod inte riktigt vad han menade om han tyckte gubben blivit prillig eller?

180519_superslingan 02

Blomsafari var ett stort ord. Fanns inte så mycket blommor att fota. Gullvivan hade i princip blommat ut och liljekonvaljen hade ännu inte kommit. Blomsafari utan blommor kan man ju också skratta åt.

180519_superslingan 03

Syrenerna blommar för högtryck just nu. Näsan jobbade för fulla muggar och det var ljuvligt!

180519_superslingan 05

Mitt äppleträd som blommar så mycket i år. Det är sommar för mig.

180519_superslingan 04

Maja och Felix tror jag också gillar vädret. Maja vill ut hela tiden.

180519_maja

Ska jag ha öppen altandörr så är det nog bara att tugga i sig att även Maja vill vidga sina vyer. Hon är så sugen på den lite större skogen och jag gör allt för att hon inte ska gå dit. Kanske är det dags att släppa henne nu? Så att hon får bli en utekatt precis som Felix?

180519_felix

Felix är lite mer jamig än tidigare. Känns som om han ibland går runt och letar efter Maxi. Tänka sig att det är Felix som är den som lever vidare och som blev äldst av de två bröderna. Det trodde man inte den där junidagen 2011

Gick och lade mig före 21 igår. Trött och dann. Sov till kvart över sex i morse, vilket är en timme längre än vanligt. Det känns som om jag ligger på minus gällande sömnen och ändå sover jag så mycket. Kanske gör värmen sitt? Sen är det ju nu bara en vecka kvar till England och i de försöker jag bara ta fram de positiva tankarna, men känner att en del rädslor försöker pocka på min uppmärksamhet.

Annonser

Fullerö Hage 14 april 2018

Äntligen kom jag iväg till Fullerö Hage. Tog för mig en superlång promenad och passade samtidigt på att fota och filma bygget av en helt ny stadsdel strax utanför Uppsala. Det är fascinerade att se hur det förändras hela tiden.

På något konstigt sätt trivs jag där bland all bråte, material och det som pågår. Man känner hur det växer och sakta men säkert fylls det på med mer själar och energier.

14 april 2018 Fullerö Hage 01

I anslutningen mot väg 290 så håller de nu på att bygga en mack.

14 april 2018 Fullerö Hage 02

De har också planterat några slags träd i rad på höger sida när man kommer från väg 290

14 april 2018 Fullerö Hage 0314 april 2018 Fullerö Hage 04

Förbi rondellen gick jag till höger och sen svängde vänster. Då ser man baksidan på dessa hus. Dess framsida ligger mot rondellen.

14 april 2018 Fullerö Hage 05

Husen till direkt till höger efter rondellen har fått ny vit fasad sedan jag var i Fullerö Hage sist. Under 2018 är det inflyttning i de 218 bostäderna som har byggts av SPG.

14 april 2018 Fullerö Hage 06

En bit in till vänster så står dessa i mitt tycke ganska fula hus. Allt som allt är de 42 stycken och området kallas för Hussvalan. Flera av dem är redan bebodda, men det är inte en fasad som tilltalar mig. Ser liksom ofärdigt ut på något vis.

14 april 2018 Fullerö Hage 0714 april 2018 Fullerö Hage 08

När jag hade gått en bit och sen vände mig om ser utsikten ut på detta viset. När man gått förbi husen längst bort kommer en del större vita hus där det flyttat in människor. Det området kallas för Stensvalan där det finns 22 trävillor från Myresjöhus och A-hus. Första familjen flyttade in redan i oktober 2017.

14 april 2018 Fullerö Hage 0914 april 2018 Fullerö Hage 10

Det är olika sorters hus i olika färger. Om några år kommer det att vara en livlig plats.

14 april 2018 Fullerö Hage 1114 april 2018 Fullerö Hage 12

När jag gått ytterligare en bit in i Fullerö Hage kommer detta hus. Det ser ut som ett litet radhus med fyra ingångar. De håll på och borrade när jag gick förbi så klart är det inte. Området heter Trädgårdsterassen och ska innehålla tre olika typer av hus, radhus, etage-radhus och takterrass-radhus som kommer att ha trädgård på taket. Låter ju helhäftigt.

14 april 2018 Fullerö Hage 13

Foto mot nedre Fullerö Hage. Här kan man se tre olika områden på samma foto.

14 april 2018 Fullerö Hage 14

Panghus har byggt 52 bostadsrättsvillor som påminner om kartonger. Men jag tror att det är häftiga inuti.

14 april 2018 Fullerö Hage 15

Gick ytterligare en bit och såg dessa radhus som jag inte minns sedan tidigare. Fortsätter jag att gå kommer jag till bron som går över järnvägen mot Gävle.

14 april 2018 Fullerö Hage 16

14 april 2018 Fullerö Hage 1714 april 2018 Fullerö Hage 1814 april 2018 Fullerö Hage 20

På väg mot Storvreta igen på andra sidan järnvägen. På vissa ställen var det en hel del snö kvar.

180414_FulleroHage 19

12 749 steg och 9,4 km är mycket för mig i dessa tider. Är nöjd att orken fanns där och sen naturligtvis att Moder Natur bjöd på så fantastiskt fint väder så det gick lätt att gå.

Bloggat om Fullerö Hage
21 januari 2018
16 mars 2017

Filmer Fullerö Hage
14 april 2018
20 januari 2018
4 november 2017
16 september 2017
17 mars 2017

Drama Queen på besök

Solen 7 april 2018

Drama Queen. En dag av Drama Queen-tankar. Många så patetiska att jag inte ens ids berätta om dem. Tror det kommer från drömmarnas värld där jag verkar leva ut allt mellan helvete och himmel. Sådan typ av Drama Queen huserar i mig. Där händer det saker och när jag vaknar upp vill jag inte vakna upp till denna verklighet.

Tog mig ut även i dag för slingeriet men sjuttsingen så jobbigt det var. Negativa och mörka tankar i mig försökte slippa, men samtidigt har jag en jävlar-anamma-sida i mig som kör på när det finns mål i sikte. Psykosyntesmål närmare bestämt som ska redovisas och inte kan jag sitta där i soffan och blåljuga på tisdag. Utan det var bara att uppbåda allt jag hade och vandra på.

Under denna kroppsligt smärtsamma vandring växte Drama Queen i mig på ett sätt som jag nu efteråt bara kan jämföra med ren desperation. Självskadebeteende med stora Marängscup for framför mina ögon. Tankar på sådant som jag inte gör, men ändå ibland vill tänka på fullt ut, för att liksom komma vidare och vara tacksam över nuläget. Fan vad luddigt det låter, men som ett exempel är att förnedra mig själv genom supande och utsatthet där ingen vill ha med mig att göra längre.

Gick bakom ett sådant där äckligt lyckligt par som höll handen och pussades så sött så. Kräks på lyckliga par och människor som älskar varandra eftersom jag bara får drömma om sådant. Ja, missunnsam kände jag mig också och klarade inte av lycka när jag själv snurrade runt i känslorna.

Fatta, då medicinerar jag alltså sedan december 2016 för att vara JÄMN i känslorna. Undrar jag hur sjuttsingen det skulle se ut om jag inte åt antidepressivt…?!!

7 april 2018 Solen

Drog på hörlurarna och körde techno på hög volym när jag kom hem för att skrämma bort de stora dammråttorna. Det funkade bra och alla försvann illa kvickt. Sen var jag så slut att jag stupade i säng, halv ett på eftermiddagen! Då hade jag hunnit med allt som en söndag kräver av mig. Varit igång sedan halv sju och kände nu fick dagen ta slut.

När jag tänker på Drama Queen finns det även positiva sidor Får en jävla kraft också om jag inte faller efter för glass i rader och det som vill mig illa. Jo då, då kan jag lite grann i alla fall klappa mig lite på axeln och le en stund åt det inre dramat. Ilska och aggressiva tankar kan också föra en iväg på jämna och fina vägar. Mycket blir gjort av bara farten och även om man oftast åker av och får ont, så finns det stunder då jag kommer väldigt långt.

I morgon blir som det blir och är tänkt. Det går inte att förvänta sig saker och ting. Är det meningen att jag ska få en skjuts på ett plan, så är det. Valet är inte i mina händer om jag säger som så.

 

Ett uns av vilja räckte

Allt har sin tid. Ingenting går att tvinga fram om inte någon lite uns av vilja finns där. Idag fanns den där även om det tog emot väldeliga.

Efter mer än 25 kg upp vet jag att någonting måste göras. Det är ungefär som när jag slutade med alkoholen för mer än tre år sedan. Då visste jag att en förändring måste till, om jag inte vill få bestående men i resten av mitt liv. Det var liksom bara så.

29 juli 2017 Nu jävlar...
Nej, nu är det dags att röra på fläsket igen…!!!

Så var det i morse för mig, samma känsla. Att jag måste börja motionera igen. Det går inte längre att skylla på min sjukdom (som jag nu är friskskriven ifrån på papperet dessutom) eller att jag är för trött. Det är liksom inte där problemet ligger idag. Det vet jag mycket väl utan det är den där latmasken som protesterar. Som hann bli för bekväm och fortsätter med det oavsett mående.

Sen klingar orden i min skalle som jag fick av Frida innan hon reste hem igen. Hennes oro över sin pappa. Det fick mig också att tänka till en gång extra. Det gick rakt in i mig.

29 juli 2017 Solen

Så idag hade jag för första gången på väldigt länge en liten uns av vilja som ville mig väl. Den viskade till mig att nu är det dags. Det räckte och sen just känslan av att börjar jag inte nu att ta hand om mig igen, då blir det bestående men.

29 juli 2017

Men oj, vad det tog emot. Fick ganska omgående ont i ryggen. Men tacka sjuttsingen för det med alla extrakilon?!

Men jag gick och gick och tillslut vilade jag en stund på en av de nya bänkarna. Sen fortsatte jag hela vägen hem och när jag kollade på appen hemma hade jag gått 5,3 km. Det är jag nöjd med. Måste börja någonstans och den lilla uns av vilja jag hade segrade äntligen. Så ska det bli fortsättningsvis också.

Nu är gubben på gång igen, sanna mina ord!

Morgonfika på baksidan, lufsningsförsök & återanvända ord på mors dag

Vaknade i morse av drömmar som gör mig ledsen. Det är inte första gången heller som den känslan infinner sig. Blir ledsen över påminnelserna om de misstag jag gjort och som gör att läget för mig är som det är idag. Mer om det vill jag inte berätta, men jag vet inte riktigt varför jag ska påminnas om vissa saker hela tiden? Ibland är drömmar skoningslösa.

Släppte in och ut kattpojkarna och kände hur skönt det var! Tog då beslutet att sätta på Maja det gula halsbandet och öppna dörren på baksidan. Ville ju ta årets första morgonfika i det underbara vädret utan att behöva tänka på dörren och om den är stängd eller inte.

28 maj 2017 Maja och Maxi på baksidan.

Det var ett underbart väder. Maja for iväg och var lite mer modig än igår. [Instagram].

28 maj 2017 Maja

I början drog hon iväg en bit utanför tomtgränsen. Jag höll mig kall och drack mitt kaffe i det fina vädret. Hörde hennes pingla och förstod att hon var på granntomten. Lugn och fin försökte jag vara, men tillslut så kunde jag inte sitta still.

28 maj 2017 Gräsmatta

Det är vildvuxet på baksidan just nu. Det främsta skälet är att varken inspiration eller ork finns hos mig. Känns inte roligt att hålla på helt enkelt.

28 maj 2017 Maja

Kollade runt lite efter kattan. Efter ett tag kom Maja tillbaka. Hon lade sig inne en liten stund och sen drog hon ut igen.

28 maj 2017 Morgonfika på baksidan

Jag fikade vidare och solade en stund till. Maja sprang lite fram och tillbaka på tomten.

28 maj 2017 Maja på baksidan

Hon började tillslut att andas som en hund igen. Det hände även igår och jag vet inte riktigt varför hon gör så? Kanske är det värmen som gör att hon inte orkar så mycket? I alla fall, då fick hon gå in och vila.

28 maj 2017 Maja vilar

Det försvann ganska fort, men lite fundersam blir jag allt. Men det kanske är så hon fungerar? Vad vet jag?

28 maj 2017 Löparskorna på

Ville verkligen ut en sväng idag. Satte på mig löparskorna i fall lusten till försök att lufsa skulle infinna sig.

28 maj 2017 Inga anslag

Den här väggen känns bekant som en symbolik inom mig. Det är inte många anslag på plats. Det är tomt och ingen information finns att hämta. Tomheten dominerar förutom ett par skrynkliga lappar som ändå ger hopp om någonting mer i framtiden.

28 maj 2017 Kanonväder

Stora delar gick jag idag, men några små lufsningar orkade jag med. På slutet något längre och det kändes i alla fall inte jättejobbigt, utan det var ok för kroppen, åtminstone då och direkt efteråt.

Nu när jag sitter och skriver detta känner jag hur trött jag är, men kanske är det ändå ett första steg till att vända den negativa loop jag befinner mig i just nu som bland annat manifesterar sig av alltfler kilon på min kropp?

Måste ju tro det i alla fall.


Från förra årets mors dag.

Vet att det är mors dag idag. Förra året var jag ambitiös värre och fixade liljekonvaljer åt henne och åkte dessutom till hennes symboliska gravplats.

2015 bjöd jag på bilder med mor och mig samt ord om vad hon betytt i början av mitt liv. Jag återanvänder vissa av de orden i år, har inte riktigt orken att återuppfinna orden igen när de redan finns på min blogg:

Tack mamma för att jag fick förmånen att vara din son! Tack för att du fanns där för mig i början av mitt liv! Tack älskade mor

Nu ska jag gå och vila!

En kortare promenad

3 maj 2017 Solen

Värmen är inte där, men solen lyser hela dagarna. Sköna maj levererar och våren tar nu stormsteg för varje dag som går.

3 maj 2017 Den kortare slingan

Då kan man ju inte sitta inne även om orken är begränsad. Så det blev en kortare variant av Slingan idag. Har genom åren olika slingor att gå (tidigare springa) och de är alla mellan 3-6 km långa. Idag stannade det på 4,4 km men det är jag väldigt nöjd med även om jag tog en liten paus på en av de nya parkbänkarna.

Där satt jag och njöt av solen i några minuter.

3 maj 2017 Vilar på parkbänk

Det är bara den fåfänga sidan av mig själv som nu kan vända gällande vikten. Men den är begravd just nu och Michelingubben är tillbaka. Att hymla om det misslyckandet tänker jag inte göra. Målet är givetvis att vända och försöka gå ner i vikt igen, frågan är bara när orken finns där. Trösten ätandet ger betyder tyvärr intag av mer kalorier än vad jag gör av med. Tröst + destruktivt = sanning. Tyvärr och det är nog en livskamp för mig även det.

Vill ha öppet lite mer nu på baksidan, men då har vi Maja. Hur ska jag göra med henne? Idag när jag öppnade rusade hon ut för första gången och var svår att få in igen. Det är ett tecken om något. Men hon står ännu inte och jamar och skriker vid dörren. Skulle hon göra det skulle jag nog sätta på henne det gula halsbandet och sen släppa ut henne.

Måste försöka att inte vara orolig över henne. Maxi och Felix klarar av att gå in och ut hela tiden. Deras springande för övrigt kan ibland vara irriterande. Känns ibland som om jag står som dörrvakt åt dem.

Nya insatser i livets berg- och dalbana i morgon. Påt igen…!

 

Wonder if you wonderWitt Lowry