Det är inte ofta gubben går igång på det sätt som han gjort i afton. Dessutom på en cover, men det är ju inte vilken cover som helst. Cher har gjort en fantastisk cover på ABBA:s Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)!
Som sagt, gunget i soffan har inte varit så intensivt sedan Madonna släppte ny musik för mer än tre år sedan. Det är ett tunggung i den här covern som biter sig fast och som bara gör att jag vill ha mer och mer… detta lovar väldigt gott inför det album som Cher släpper den 28 september där hon tolkar ytterligare nio ABBA-låtar.
Dancing Queen är den passande titeln och de låtar hon valt är:
Dancing Queen
Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)
The Name Of The Game
SOS
Waterloo
Mamma Mia
Chiquitita
Fernando
The Winner Takes It All
One Of Us
Det är ju en jädrans tur att hon inte har slutat som hon hotat med vid ett flertal tillfällen. Hon levererar ju fantastiskt musik. Lyssna själv:
Sometimes I wonder what is the meaning of this life I found the price of love and lost my mind I will forgive them all of my wrongs and my rights I’d do it all again and won’t think twice, won’t think twice
Are you devil? Are you angel? Am I heaven? Am I hell? I can barely find the proof to save myself Are you water? Are you fire? Are you filthy? Are you pure? Oh, I thought by now I’d know But I’m not sure
Well, you’re no angel I never asked you to be You’re my danger ‘cause that’s just what I need But it still hurts me
Well, sometimes I wonder what is the meaning of my life I found the price of love and lost my mind I will forgive them all of my wrongs and my rights I’d do it all again and won’t think twice Won’t think twice
My forever and my end My forgiveness and my sin I have sacrificed the most of my youth Is it treason? Is it true? That the worst I won’t undo Only enemy I have in love is you
Well, you’re no angel I never asked you to be You’re my danger ‘cause that’s just what I need But it still hurts me
Well, sometimes I wonder what is the meaning of my life I found the price of love and lost my mind Oh, I will forgive them all of my wrongs and my rights I’d do it all again and won’t think twice, no Won’t think twice
Were you devil? Were you angel? It’s too late to change my mind I would do it all again and not think twice
Kanske måste ångestnivån vara tillräckligt hög för att jag ska börja motionera regelbundet igen. Idag var en sådan dag att jag bara måste ut. Kunde inte sitta inne eftersom jag var ångestriden att jag bara måste ut och gå… gick och gick vilket slutade med Super-slingan 6,7 km och nästan 8 900 steg… ångest är inte bara skit alltså när det genererar aktiviteter som är bra för kroppen.
När jag såg dessa siffror på ett elskåp under min vandring började tankarna kring åldrandet igen och hur svårt jag har att begripa de höga siffrorna som jag själv uppnått.
Siffror som för mig är helt overkliga. Går liksom inte att förstå för en evig ungdom…hahaha… nej, men allvarligt så är det verkligen bara siffror och betyder egentligen ingenting. Ser mig inte alls i det åldersspannet och när jag tittar på människor i min ålder på TV:n begriper jag ingenting.
Men jag erkänner att jag avskyr att åldras. Det går ju bara åt ett håll och då får alla hurtisar säga vad dom vill. Det är en cirkel som sluts och tillslut blir man som ett litet barn igen. Bävar för att hamna på äldreboende och vara beroende av andra.
Dessa hus såg jag inte tidigare. De har gallrat ut en massa träd på en del av slingans väg. Tänker då givetvis på att gallra ut en massa i ens liv. Ser man andra saker då? Kan det vara bra rentutav? Eller bara obehagligt och läskigt? Gallra för gallrandets skull eller för att faktiskt komma vidare?
Från att ha gått ut ångestriden som sagt och väldigt frustrerad och negativ i tanken så gjorde promenaden mig gott och jag fick tänka över ett och annat ett varv till. Allt måste inte mötas med ultimatum och mina egna behovs bästa hela tiden, utan det går att hitta andra vägar, just också för att inse att en dag kanske det är jag som behöver hjälp.
Mina fina systers ord hjälpte mig också när hon ringde och berättade om sin hälsoresa på Kreta. Hon verkar må så bra just nu och det gör mig så glad.
Felix var så sugen häromdagen på…
…en bit skinka. Det klart att hans önskan uppfylldes.
Fikade ute igen i morse. Maja fick då också vara ute.
Sisen trivs ute och undersöker allt. Jagar flygfän, smyger på allt som rör sig och verkligen gillar läget. Idag hade hon tendenser att vilja dra utanför tomten, vilket jag som husse inte gillar. Då kommer bollen fram och det räcker med att jag sparkar lite på den så rusar hon in. Frågan är bara hur länge det går att ta till den metoden?
Om Eurovision Song Contest 2018 har jag några ord att säga. Blir så trött på allt politiserande kring tävlingen. Nu gillade jag inte vinnaren personligen, men att utgå från att politiken vann och inte musiken är verkligen att nedvärdera Netta och vinnarbidraget ”Toy”. Nästa år blir det alltså tävlingar i Jerusalem.
Jag röstade på Nederländerna som kom på 18:e plats med 121p. Härlig country med tryck i! Stackars Sara Aalto från Finland kom näst sist med sin ”Monster” och fick endast 46p och en 25:e plats. Snålt tycker jag, hon var värd en mycket bättre placering och fick också en röst av mig under kvällen, men vad hjälpte det?
Sverige kom på en 7:e plats med 274p. När jurygrupperna hade röstas låg Benjamin Ingrosso 2:a, men sen när folket fick säga gick det inget vidare. Näst sämst av alla finalbidrag! Men det var ungefär som förväntat, bidraget saknar någonting helt enkelt. Men Benjamin var lika glad för det.
Så oerhört tragiskt att läsa om Tim Bergling eller Avicii som var hans artistnamn, att han inte orkade mer utan själv avslutade sitt liv. Han var endast 28 år gammal (född 8 september 1989) och hade gjort stor succé med sin musik under några år, men det räckte inte. Det var någonting annat inom honom som han aldrig kom tillrätta med, något djupare och mörkare.
Att se dokumentären om hans liv ”True Stories” (2017) vittnar om en människa som pressas till saker han egentligen inte vill göra. Som får sådan ångest av att uppträda men ändå gör det mer än 800 gånger på några år. Varför gjorde han det? Handlade det bara om pengar eller om lojalitet mot de människor som faktiskt skodde sig på honom?
Foto: Wikimedia Commons/Kaiketsu
Fick känslan när jag såg dokumentären att hans högsta önskan var att få sitta ensam med sin dator och skapa musik. Inte vara omsvärmad och pressad av att människor drog i honom åt olika håll. Fanns det ingen där som kunde få bort honom från allt?
Familjens känslosamma brev till media:
”Vår älskade Tim var en sökare, en skör konstnärssjäl som alltid burit på stora existentiella frågor. En överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress.
När han slutat turnera ville han hitta en balans i livet för att må bra och kunna göra det han älskade mest – musik.
Han kämpade verkligen med tankar om Meningen, Livet, Lyckan.
Nu orkade han inte längre.
Han ville få frid.
Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.
Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad.
Den du var och din musik kommer att bära minnet av dig vidare.
Vi älskar dig, Familjen”
Hoppas han fått ro nu och befinner sig på en plats där han bara får vara som han är.
ABBA i Rotterdam 24 oktober 1979. Foto: Fernando Pereira
Tittade och tittade på artikeln men hittade inte datumet 1 april. För det var verkligen den känslan jag fick när jag läste att ABBA gått in i studion och spelat in 2 nya låtar. Det trodde jag aldrig skulle hända!
Låtarna som spelades in i juni 2017 heter ”I still have faith in you” och ”Don’t shut me down”. Första smakprovet blir i ett tv-program i december 2018 där de digitalt framför en av de nya sångerna, 36 år senare… tanken svindlar och man får hoppas att den är kanoners!
