När det var som värst stod vågen på 124 kg i höstas. Återigen gick jag sakta men säkert upp i vikt efter tidigare viktnedgångar. Återigen.. Kände mig desperat och frågade min husläkare om de viktminskningsmediciner som numera finns för att hjälpa människor med kraftig övervikt. Hade läst en del om detta och förstod att det fungerade på många.
Testade först ett medicin som var en kombination av antidepressiva och viktminskning men den funkade inte alls för mig. Fick självmordstankar som jag inte haft på många år och det gick aldrig över. Det var en jobbig tid och jag försökte verkligen ”stå ut” och hoppades på att det skulle släppa, men det gjorde det inte. Tog kontakt med min husläkare igen och berättade att jag ville avsluta den behandlingen.

Så blev det och den 2 oktober 2025 tog jag min första viktminskningsspruta. Mounjaro är namnet och 2,5 mg var startdosen.
Idag, drygt sex månader senare står vågen på 102,6 kg. Dosen är idag 12,5 mg och jag kommer att fortsätta upp till maxdosen på 15 mg.
Varför?
Medicinen skickar signaler till hjärnan som säger ”stopp, nu är jag full”, långt innan du hinner äta för mycket. En annan fördel med Mounjaro är att magsäcken töms långsammare. Det gör att mättnadskänslan sitter i mycket längre efter en måltid. Men för mig är den allra största effekten att den dämpar ”bruset” i huvudet gällande allt småätande mellan måltiderna. För mig är det den stora behållningen att jag nästan aldrig är sugen på något sött längre. Kvällarna går hur bra som helst utan att stoppa något i munnen.
Tidigare kunde jag planera måltider in absurdum när jag försökte gå ner i vikt och veta exakt när jag ska äta likt Skalman, men med Mounjaro har det till och med hänt att jag glömt bort att äta och för mig har det aldrig hänt tidigare i mitt liv. Maten tar inte över hela ens liv och då främst tidigare då jag försökt gå ner i vikt. Allt handlar då om mat och det slipper man med Mounjaro.
Läser om människor som påstår en massa om dessa mediciner och kritiserar utifrån argument som bara en som inte lider av övervikt kan ägna sig åt. Tycker inte det är en genväg att gå ner i vikt till exempel. Vad ska man göra om ingenting annat fungerar?
Har själv kämpat i hela mitt liv mot övervikt. Har försökt alla sätt som finns och idag tackar jag högre makter för Mounjaro. Vikten har orsakat mig kroppsliga symtom som jag är helt säker hade varit än värre idag om jag inte börjat med den här medicinen. Tror till och med att jag har fått kroniska tillstånd och då främst i mitt högra ben beroende på min vikt genom åren.
Det är en sådan befrielse att matbruset i huvudet försvinner och hungern minskar. Inte sugen på allt skit som jag åt tidigare. Försökte stanna på en dos på 10 mg med resultat av att suget sakta återkom och bruset efter socker tilltog. Det var ganska otäckt att kroppen liksom på något sätt blev van vid samma dos och andra mekanismer inom mig fick mer utrymme.
För jag är säker på att jag inte enbart lider av biologiska och genetiska problem med min vikt, utan i det finns också känslor som jag tidigare ofta har ätit mig ifrån. Ätandet har lugnat mig helt enkelt. Just den biten tror jag ökade inom mig när jag stannade på 10 mg. Maxdosen är 15 mg och efter 12 veckor med 10 mg beslutade jag mig att fortsätta upp till maxdosen, med resultat av att matsuget återigen minskat.
En anledning till att jag stannade på 10 mg var kostnaden. Det är inte subventionerat alls detta och man får betala allt själv. Det blir flera tusen i månaden för mig, men i nuläget ser jag ingen annan utväg för mig om jag inte vill öka i vikt igen.
Är väldigt tacksam för Mounjaro. Utan denna medicin hade min kropp varit än mer sargat och måendet än sämre. Har fortfarande kroppsliga symptom men de blir allt lindrigare med varje kilo som jag tappar. Har fortfarande tankar som sätter sig i kroppen. Det är som om det är en del av min livsvandring, att alltid ha någonting att ”stångas” emot.
När jag 1986 muckade från lumpen vägde jag 78 kg. Är inte naiv och tror att jag någonsin ska komma ner till de sifforna igen, men nog ska jag kunna ta mig ner till 90 kg igen? Första målet är dock att komma under 100 kg. Först trodde jag att det skulle ske under april, men efter sista månadens viktminskning på 2 kg förstår jag att det kommer att ta längre tid.
Vet att jag måste röra på mig mer. Det är bra oavsett. Jag kommer att nå mina mål, frågan är bara när?
