Kategoriarkiv: vardag

Dagar i Hälsingland

Utefika med smörgås i Gävle.

Vi startade från kansliet i Uppsala. Tog en fikapaus med smörgås i Gävle. Där hämtade vi samtidigt upp personal som jobbar på servicebyrån som också hör till stiftsorganisationen i Uppsala stift. Vårt mål var stiftsgården i Undersvik!

Det var kallt när vi kom till gården. Drog mig till värmen…

Resan upp gick bra. Innan vi åkte till Järvsö församling åt vi lunch på stiftsgården. Sveriges största landsortskyrka besöktes och biskop Ragnar höll där en fin andakt med personalen. Vi fick guidning i kyrkan och fikade sedan i församlingshemmet. Ombonat och mysigt.

Eftermiddagsfika hos Järvsö församling.
Järvsö kyrka.
Andakt med biskop Ragnar i Järvsö kyrka.
Biskop Ragnar Persenius går i pension.

På kvällen blev det en resa i biskopens liv samt allsång mellan bildspelet där min insats bestod i att peka ut Ragnar som barn och tonåring på den stora vita duken. Ladan ovanför Varghotellet i Järvzoo, Järvsö var reserverad för oss. För det är så, att nu går biskopen i pension. Ragnar Persenius har varit biskop för Uppsala stift i nästan 19 år. Han tillträde i maj 2000 och lägger ner staven den 24 februari 2019.

Ladan kallas festlokalen ovanför Varghotellet.

Min insats i firandet/avskedet av biskop Ragnar har bestått i att samla bilder. Tillslut hittade jag nästan 500 bilder på biskopen som nu överlämnas på en USB-sticka. Av dessa 500 fick jag äran att välja ut de jag gillade bäst som utmynnar i en fotobok som biskopen ska få som gåva från mitt team. Boken skulle ha lämnats över i torsdags, men tyvärr har den försenats. Kungen har också uppmärksammat biskopens kyrkliga engagemang genom att nu ge biskopen Konungens medalj 12:e storleken i högblått band. Välförtjänt!

Jag önskar jag vår biskop Ragnar fina dagar som pensionär tillsammans med sin Ingrid. Det skrev jag i den bok som kommer att överlämnas.

För mig har Ragnar varit en stabil och trygg biskop. Alltid ”klar i den teologiska linjen” om än lite anonym i de nya sociala medierna som idag finns. Men jag tror det är en generationsfråga också, när han tillträdde fanns ingenting av det som nu finns och man meddelade sig på ett helt annat sätt då än idag.

Det var en trevlig kväll med god mat och trevlig samvaro, även om jag inte orkade hela vägen. Strax efter 22 när den levande musiken drog igång flydde jag fältet. Var helt slut i skallen och alla ljuden lät som jag vet inte vad. Den första bussen tillbaka till stiftsgården gick först vid 23, vilket gjorde att jag satte mig under festlokalen i Varghotellet. Tala om att det dundrade och ett tag trodde jag taket skulle ramla in när de sjöng och dansade som jag vet inte vad. Då kan ni ju tänka er hur det lät i själva festlokalen!

Kylan var påtaglig och silvret var nere i många minusgrader. Jag sov som ett litet barn i rum 35. Min bästa natt på stiftsgården, sanna mina ord genom alla år. Men det klart, jag var helt väck när jag kom till rummet vid kvart i tolv på kvällen.

Innan fredagens program drog igång tände jag ett ljus i kapellet på gården.

Fredagens förmiddag ägnades åt brainstorming om just stiftsgården. Vi fick tycka till och samlades i fyra olika grupper. Många bra idéer och tankar kom fram och det är ju så att när nu Breidagård är ute till försäljning, har stiftet en enda gård att satsa allt på.

Det viktigaste inför framtiden tror jag är att få stiftets församlingar att inse att vill de att gården ska vara kvar, så måste de också hyra den än mer än vad som sker idag. Det var ju det som blev Breidagårds fall att församlingarna i stiftet hyrde gården i alltför liten omfattning. Gården har varit nedläggningshotad i många år så det har ju funnits varningar om det som nu inträffat. Hyr ingen gården så funkar det ju inte till slut. Enkel matematik.

Maten på stiftsgården var väldigt bra. Eftersom jag nu äter vegetariskt hade jag angivit det i anmälan. Ingenting att klaga på utan tvärtom, mycket bra mat!

Tycker det praktiska överlag var riktigt bra och sen fick jag dessutom ”hälsa” på Erik innan vi åkte tillbaka till Uppsala. Han håller ett vakande öga över gården. Vänlig, stöttande och omfamnade uppfattar jag hans närvaro som.

Det enda som gör mig lite ledsen är att jag inte orkar som förr. Måste ta det lugnare än jag vill. Men samtidigt vet jag att alternativen hade kunnat varit än sämre om jag inte ”dragit i bromsen” överhuvudtaget. Måste fokusera på det positiva med dessa personaldagar.

Ungefär lika mycket snö som nu finns i Uppsala. Dock kallare…
En del snö och blåst, men hem kom vi tack vare chaufförens säkra körning.

Personaldagarna i Undersvik är jag glad nu att jag följde med på. Tyvärr ”bråkar” mina tankar med mig på ett sätt som jag inte riktigt mår bra av, men jag har förhoppningen att det blir allt bättre efter varje besök i Gamla Stan och hos A. Hur är det nu man brukar säga… det blir sämre innan det blir bättre? Ja, så är det även om det är så utdraget och i den vetskapen lägger jag dessa dagar bakom mig. Tacksam på ett plan att jag fortfarande ”hänger med”

Mitt 2018

Ett helt år av bloggande gör att det kan bli en traditionell årskrönika, till skillnad mot 2017 då jag inte bloggade alls under hösten på grund av min ”Livsbok”.

2018 har varit ett blandat år där jag börjar med det positiva. Ett jobb som ser mig och vill mig väl där jag fått en del nya arbetsuppgifter vilket gör att jag nu fungerar bättre i arbetslivet än 2017. Fina medarbetare och en chef jag hoppas få behålla ett tag. Så tacksam för den möjlighet jag fått att ”komma tillbaka” efter min kollaps i december 2016.

Resan till England 28 maj – 4 juni var årets höjdpunkt!

Har också påbörjat en spännande terapi grundat på psykosyntes som jag tror kommer ta mig framåt i mitt liv. Fantastiskt och lite läskigt, men någonting nödvändigt för mig att gå igenom för att komma vidare överhuvudtaget under 2019. Innan det provade jag två andra former av terapi under året, utan att ”hitta rätt”.

Mellan februari och juli bodde äldsta sonen hemma hos mig. Läget i familjen gjorde att detta var den enda lösningen. Det var givetvis oro i början över hur detta skulle gå, men med facit i hand är jag glad över erfarenheten som gjorde att jag kom honom lite närmare.

Det akuta inom familjen fortsatte när Frida flyttade in strax efter. Återigen blev situationen ohållbar och det fanns återigen ingen annan utväg än att hon flyttade till mig.

Maxi 15 augusti 2004 – 20 april 2018

Min ”livskamrat” och katt Maxi blev sjuk och dog av njursvikt den 20 april. Detta har tagit mig hårt och han finns ständigt i mitt medvetande. Hans sista dagar var hemska och tankarna på det gör så ont i mig. Linn och Anna var med mig när han fick somna in. Har så svårt att ta in detta fortfarande.

Har inte heller kunnat hejda min viktuppgång under året, vilket på flera plan sänker mig. Har inte haft kraften och viljan. Det är precis som om jag måste ha något ”missbruk” för att ens fungera hjälpligt. Så är känsla i alla fall och fortfarande så här på årets nästa sista dag.

JANUARI
Min pappa lämnar detta jordeliv, 79 år gammal den 5 januari enligt ett par grannar, men i december någon gång enligt myndigheterna. ”Efterspelet” kring hans död pågick under hela året och är fortfarande inte helt klart.

Försökte mig på gruppterapi, men det gick inte alls. Blev än mer deprimerad och min ”jakt” på att må bättre fortsatte. Fladdrigt och ett mående åt alla håll. Som vanligt alltså.

Anna och Tofflan hittade en lägenhet i stan efter mer än 10 år som sambos. Balanser rubbas och saker och ting förändras i förhållningssätt och hur praktiska ting ska hanteras, vilket på olika sätt påverkade oss alla.

FEBRUARI
Konstaterade i början på månaden ”Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet?”

Hjälpte Anna och Tofflan att flytta till StorHemmet i stan, genom att köra flyttbil. Fick köpa ett köksbord med stolar samt en kökssoffa av Tofflan. Lite senare besökte jag även deras nya hem.

Orkar knappt kommentera mitt mående under denna månad. Känslighet, oro och jag vet inte vad. ”Måste fortsätta att försöka, måste kämpa för ljuset och att våga stå kvar där en liten stund i alla fall.” 

Tog mig vatten över huvudet och var tvungen att backa när jag höll på att svimma på jobbet i slutet på månaden. Ville mer än jag klarade av. Nya försök, nu med terapi i coachform som heller inte fungerade för mig. 
Jag var inte riktigt där eller hur jag ska uttrycka det. För mycket praktiskt som jag inte var redo för.

OS i Peyongchang pågår i Sydkorea och Sverige tar flera medaljer. Melodifestivalen kör också på i samma hjulspår och jag är knappt med på resan detta år, men gillar bäst Jessica Andersson och hennes bidrag ”Party Voice”.

Linn och Jordan hittade sin drömlägenhet i Bradford och Frida var på besök.

Morris blev 7 år gammal.

MARS
Morris blev sjuk och dog plötsligt, endast 7 år gammal. Syrrans fina katt som jag lärt känna lite mer genom att vara kattvakt några svängar orkade inte mer när hjärtat gav upp.

Eva och Rafael slutade på jobbet. En avskedsmiddag på Pong skedde under månaden. Avtackning på jobbet för Eva. Påminnelse om att ingenting varar för evigt…

Ingen ville ge ut min ”Livsbok” och efter det har både ork och lust att bearbeta om och försöka igen inte funnits där. Mina stora drömmar genom ett förstorat Ego skrinlades, åtminstone tillfälligt.

Min mäktiga och märkliga dröm får stå som sammanfattning för månaden över hur jag mådde:

Låg som i ett vatten där jag under mig kunde se evigheten och djupet där slutet inte fanns. Kände hur det pulserade under mig av liv och jag skymtade så mycket rörelser och aktivitet. Väldigt svårt att förklara på det sätt jag vill men det var en märklig känsla, när jag väl vågade ”lägga mig” i detta. Jag tvekade länge och tittade upp på min ”lärare”eller vad det var.

10 mars 2018
Maxi blev 14 år gammal. Den 20 april dog han av njursvikt.

APRIL
Tårarna faller tungt när jag kommer till april. Saknar Maxi så mycket och när jag ser ovanstående fina bild på min kattpojke, faller allt i mig. Jag älskade den katten så mycket! Älskade Maxi dog den 20 april av njursvikt enligt veterinären. Maxi, min ängel!

Detta påverkade mig och påverkar mig fortfarande starkt. Han var så betydelsefull. Hade aningar ett par veckor innan att allt inte stod rätt till, men jag avvaktade och det ångrar jag bittert idag. För när jag sedan väl kom till veterinären var allt försent… men jag förstod inte att det var allvarligt som det var. Fan, vad jag kan älta detta. Saknar honom så oerhört mycket, min älskade kattpojke! Tur att jag har Felix och Maja vid min sida idag!

Foto: Wikimedia Commons/Kaiketsu

Samma dag som Maxi lämnade jorden tog Avicii sitt liv, endast 28 år gammal. Så sorgligt och tragiskt att han inte såg någon annan utväg.

En annan folkär artist dog den 3 april efter att ha drabbats av cancer. Minnet av Lill-Babs är starkt eftersom hon fanns med under min och mångas uppväxt.

Usch, april var en jävla mörk månad och i det finns ingenting mer att säga.

Bowlingkväll i Bradford 31 maj.

MAJ
Att åka till England var en lisa för själen efter det tunga i april. Två dagar i London med Frida och sen besök hos Linn och Jordan i Bradford. Vilken resa vi hade mellan 28 maj – 4 juni! Så många fina minnen i mitt inre bevarat! Wow! Bästa på hela året!

Tack Linn och Jordan! Mitt hjärta är kvar hos er i Bradford. Ni fick mig så lugn och trygg. Svårt att komma tillbaka till min vardag. Ni var helt enkelt suveräna värdar och får högsta betyg av mig! TACK!
Tack Frida för att du gjorde mig sällskap. Älskar dig av hela mitt hjärta. Så många fina reseminnen. Detta måste vi göra om!

Netta med bidraget ”Toy” vann årets Eurovision Song Contest, vilket betyder att nästa års tävling går av stapeln i Jerusalem, Israel.

Skrev ganska öppet om min längtan efter en man och om sexprat på min blogg. Nu i efterhand känns det som om jag då, den där dagen i maj 2018, var mer öppen kring detta än vad jag är nu. Två steg fram och ett steg tillbaka, eller?

Den 2 juni låste Linn och Jordan ihop sina hjärtan i Liverpool. Nyckeln kastades i Mersey och då blev de ETT. En ynnest att få vara med om denna stora händelse i deras liv.

JUNI
England i början på månaden. Hos Bettys i Ilkley där gubben drack te som aldrig förr. Dagen innan besök på det riktiga Beatlesmuseet i Liverpool Vilken upplevelse! Första dagen i juni var vi på kattcafé i Leeds. Minns hela denna resa som om det var igår. Så mycket härliga minnen.

Hemma hos Linn och Jordan i Bradford.

”Ignoransen mot folkviljan” skrev jag den 25:e, ungefär tre månader före valet. Att inte ta svenskens oro på allvar skapar den polarisering som tyvärr bara blir allt större och starkare. Vi har ett sönderslaget samhälle med oerhörda utmaningar och i det har den rödgröna röran inte vågat ta i på allvar, vilket kommer att fortsätta att leda till kulturkrockar och än fler skjutningar under 2019.

Konstaterade också att Maja nu är en utekatt samma dag. Det fungerade bra med att släppa ut henne på samma sätt som med Felix och i det fortsatte jag under hela året. Maja – utekatten!

Fotbolls-VM pågick och Sverige vann sin grupp! Tänka sig! Syrran var på semester i USA och skickade en fin bild på Marilyn Monroe. Var med bil under den tiden, vilket var trevligt. Midsommarafton ”firades” i ensamhet, men allt vad det innebär för det inre bagaget. Försökte ”spela spelet” för att jag inte ville tynga ner någon annan med min skit. Det gick inget bra.

Bild från LeopardCay https://imgur.com/gallery/hMweFer

JULI
En väldigt varm och en mycket torr sommar. Har nog aldrig varit med om något liknande under mina år. Högsta temperaturen var 34,4 grader och kring den 16 juli var temperaturen konstant över 30 grader i hela åtta dagar. Jag gillar värme, men även för mig var det nästan för mycket med dessa höga temperaturer. Först den 29:e kom regnet

Äppleträdet växte som sjuttsingen med nya grenar, fulla med äpplen. Rekord så länge jag bott där jag bor. Skänkte bort massor till grannen, men det märktes knappt.

Skrev om den otäcka skogsbranden i Hälsingland den 22:e. Det blev en följetong i media under flera veckor.

Skrev om kvinnan som gjort sådant intryck på mig under senaste åren på ett lite mer öppet sätt. Hon har påverkat mer än hon kanske tror. Var mycket ensam och en dag saknade jag min mor extra mycket. Tog mig till henne och grät en skvätt över det som inte blev och det som var just då.

Lämnade återbud till den årliga grillningen i Husbyborg för att jag helt enkelt inte orkade. Den konstanta hettan i kombination med min hjärntrötthet stoppade mig från att ens försöka. Tråkigt, men förhoppningsvis blir det en ny chans nästa år.

Sverige gick till kvartsfinal i fotbolls-VM.

AUGUSTI
Politisk ökenvandring ger blankröst var mitt krassa konstaterande en månad före valet. Ingen parti lockade mig nämnvärt i detta val.

Frånvarokänslan och likgiltigheten har blivit allt värre och i perioder har den börjat att skrämma mig. Blir bara av den orolig och får stigande ångest. Tycker liksom inte att jag ”är med” i livet och känner mig som en zoombie. En levande död.

7 augusti 2018

Den sista dagen i augusti flyttade Frida hem till mig permanent. Johan har precis flyttat till eget efter fem månader hos mig, då yngsta dottern inte hade något annat val eller hur jag då skrev om den uppkomna situationen:

Frida flyttar till mig på fredag. Situationen just nu gör att ingen annan möjlighet finns. Hastigt men inte alls lustigt har det blivit på det viset. Jag är mest förbannad för hennes skull och hoppas att hon efter allt som hänt ändå mår ok.

Valresultatet som gjort att vi fortfarande står utan regering…

SEPTEMBER
Konstaterade att september i det stora hela var en bra period i mitt liv. Allt gick åt rätt håll och jag halverade min dos av antidepressiva. De gjorde mig likgiltig och utanför mig själv, ett skydd jag inte längre behövde. Efter halveringen vaknade gubben till på ett bättre sätt, även om det nu i slutet på året gått tillbaka en del. Dock är inte zombien och likgiltigheten där på samma sätt.

Valet den 9 september renderade i att vi fortfarande inte har någon regering. Värre pajaser än politikerna på riksplan är svårt att finna. När egon och personliga vinningar går före Sveriges väl och ve, då kan det bara bli på det här sättet. Svagt!

Vid biskopsvalets nomineringsval den 13 september var jag röstmottagare vid Uppsalabordet. Roligt att göra det tillsammans med Eva.

För första gången på över två år åkte jag iväg på en kurs i jobbet. Visserligen bara en dag, men det var en utmaning. Avtalshantering i Multinet tillsammans med Eva, som under året blivit en allt mer nära arbetskamrat där vi allt oftare kommer in på djupa diskussioner. Det känns som om jag känt henne hela mitt liv och den känslan kom ganska direkt.

Äventyret i Linköping var stort för mig den 25:e på flera plan. Inte planerat det som hände fick mig att i praktiken vara med om det som ofta oroar mig. En nyttig upplevelse. Känner att när jag nu skriver om detta och går tillbaka, så var det här någonstans som min ”stora” förändring inleddes. Då jag liksom tog ett steg till i utmaningen att ”hitta mig själv” fullt ut.

OKTOBER
GDPR gjorde mig både matt och kluven. I grunden en lag som ska skydda individen sägs det, men ibland undrar jag om det inte vevas ett varv eller två för långt. Det blir konskevenser som inte kan göra någon glad.

Medvetenheten är min räddning. Tålamodet mitt hopp och acceptansen det som gör att inget kommer att fastna en längre tid. Det måste jag tro. Tänk, så klok var jag i mina tankar i början på oktober. (;-)

Skrev om förlåtelse och min pappa. Kan man förlåta alla människor? Går det att förlåta allt och om det inte gör det, kan man hitta ett förhållningssätt inom sig så att ”gnagandet” inte dominerar? Jag vet faktiskt inte.

Första snön kom den 27:e och då funderade jag även över det dubbla i mig:

Fastnar i sorg och omöjlig längtan. Något som aldrig blev. En ledsenhet som förlamar mig. Ensamhet i tankarna och när någon försöker prata med mig blir jag tyst och säger ok eller att jag inte vill prata om det. För att inte belasta och verka ömklig och patetisk. Ja, det är så jag ser på mig själv om jag blir ”svag” igen och pratar om det som jag idag istället äter mig till ett bedrägligt lugn som aldrig får nog. Drar mig undan för att undvika risken att blotta det som gör ont.

27 oktober 2018

Dagen innan en ny milstolpe i mitt arbetsliv. Trettiofem år på stiftet. Idag är jag den enda kvar från den gamla stiftsbyråtiden och det fick i allvar igång detta med tankarna kring död, tid och att allt har ett slut.

NOVEMBER
Den 6 november valdes Karin Johannesson till ny biskop i Uppsala stift. Hon börjar redan i februari 2019 för att sedan i mars tillträda sin tjänst.

Det blev ett lyckligt slut på en lång krokig väg för yngsta sonen. Tårarna rann på mig och glädjen visste inga gränser. Sådan kamp i hela livet kröntes nu med att målet nåddes. En stor händelse i ett pappahjärta och vad ska det då inte vara för sonen?

Dagen efter min födelsedag så tog jag ett stort steg. Jag postade ansökan om att få bli adept hos A. Det handlar om terapi i psykosyntes. Det skulle visa sig att det var det bästa jag gjort på många år gällande mitt mående…

På jobbet förberedde jag att definitivt byta inriktning på mitt arbete. Det var IT-koordinatorn som blev sjuk i både utmattning och depression. Det fungerade i 22 år. Min förstående chef hjälpte mig att komma vidare för att kunna orka fortsätta på jobbet. Webbansvarig samt administrativa uppgifter med avtal och diarie som huvudriktningar gick jag in i även officiellt i slutet på månaden.

Att kunna möblera om på det sätt som nu skedde är en ynnest för mig. Energierna är lugnare och jag kan starta varje morgon med att samla mig inför dagens arbetsuppgifter på ett sätt som jag inte varit i närheten av tidigare. Tacksamheten är stor över den möjlighet som givits mig.

Utrensning och städning i vrårna, både på jobbet och hemma. Hade en period då jag bara måste röja. Det gjorde att jag hittade den första bilden på mig som tagits i tjänsten 1983. Självklart måste den ingå när jag berättar om mitt 2018. För mig märkvärdigt och stort:

Foto: Claes Göthberg

DECEMBER
Trots allt firades julafton i StorHemmet hos Anna och Tofflan. Det gick bra, men känningar av förändring fanns där i mitt inre. Vi fick ändå vara tillsammans allihopa och det är ändå det allra viktigaste.

Besöken av Linn och Jordan, samt en lunch var otroligt viktiga för mig. Jag tycker så mycket om dem båda två. [Instagram]

Flera besök i Gamla Stan under december.

Tre tillfällen blev det hos A i Gamla Stan. Kände direkt förtroende för henne och hon hjälper mig att möta mitt inre. Det är både befriande och jobbigt, men jag ser mest framemot att träffa henne igen i början på januari 2019.

Ett intensivt 2018 som jag försöker omfamna även om jag miste min Maxi. Det präglar hela året för mig. Många tårar och känsla av overklighet.

Relaterat
Livsbok, pappa & bloggpost
Mitt 2016
Mitt 2015

Graven, rosorna & värmen!

Kände att idag ska jag till morsans grav och fixa fint. Så blev det.

181013 Graven 01

Före såg det inte mycket ut för världen. Ingen hade varit dit sen jag var där senast i somras och det är lite ledsamt att konstatera. Lite press är det allt att veta att fixar jag inte i ordning graven kan den förverkas.

181013 Graven 02

Efter mitt donande var det fint hos mamma och morfar. Det är så att jag står som ansvarig, men det vore ändå ibland skönt om någon annan som också brydde sig om min mamma och min morfar någon gång kunde masa sig dit och fixa. Men det kan jag inte räkna med och det vet jag ju egentligen. Men ledsamt är det.

181013 Graven 03

Tre röda ljung och så tände jag ett ljus. Platsen har blivit alltmer viktigt för mig. En symbolisk plats för samtal med mamma. Att samla kraft och veta att jag inte är ensam, även om det snart har gått 37 år sedan jag fick krama henne fysiskt. Existensiella ensamheten och längtan finns inom mig och att leva med acceptansen är vissa dagar tufft. Men det är bara att acceptera och försöka göra det bästa av situationen.

181013 Graven 04

Det var varmt idag. 19 grader!

181013 Rosen rosa

På en gravplats bredvid min mamma och morfar hittade jag denna fina ros. Så vacker att titta på. Belyser det fina i livet och bilden blev ju jättebra.

181013 Rosen red

När jag sedan kom hem upptäckte Frida en ros på baksidan. Fantastiskt att de orkar komma ytterligare och jag såg också bakom den att det fanns ännu en knopp.

181013 Rosen red2

Det är så häftigt att det i mitten på oktober kommer fler rosor. Det är tredje omgången nu. Busken för övrigt ser inte mycket ut för världen, men ändå orkar den med två fina rosor till.

När jag var på väg till mamma med bussen kände jag en del oro inom mig. Vet inte riktigt vad det står för. Men hela livet är oro på något vis just nu. Vill hjälpa så mycket, men kan göra så litet gällande födelsedagsbarnet som ska firas i morgon med familjen. Allt har sin tid och det måste tas i den takt som nu görs, men jag vill så mycket mer just för det jag nu ser.

Linn har åkt till Italien med sitt J. Så roligt för dem och att hon ”tar för sig” av livet. I morgon kommer Johan hit och det ska bli så roligt att få höra hur det går för honom i nya lägenheten. Att träffa familjen för ett födelsedagsfirande gör mig alltid gott, även om det sedan en tid finns ett grått moln kring familjen, men i det kan jag inte göra mycket tyvärr. Valet att förändras kan jag inte påverka.

19 grader den 13 oktober, det är inte illa det. Jag försöker njuta och har haft altandörren öppen större delen av eftermiddagen. Härligt!

Samma procedur

Vaknade tidigt som vanligt och stod och väntade på bussen strax innan sex. Kände mig då helt ok och var redo för en ny dag.

181003 höstlov

Hösten har snart tagit löven vid centralstationen.

Körde på som vanligt, men framåt halv 10 och innan förmiddagsfikat kom huvudvärken tillbaka. Trots att en vänlig arbetskamrat gav mig en ipren så ville det inte släppa. Det i kombination med en ljudkänslighet som gjorde att alla ovanliga ljud blev skitjobbiga så var det bara att åka hem mitt på dagen igen.

Sov återigen ett par timmar på eftermiddagen och sitter här nu och känner mig helt ok. Att spekulera i vad det är som pågår ger inte mycket, utan det är bara som flera på jobbet nu sagt till mig att lyssna på signalerna och vara ”snäll emot dig själv”….

Egentligen avskyr jag det. Ilska och frustration dominerar tankarna. På morgonen är jag som ”renast” ifrån allt som stör mig, kanske är det därför jag mår bättre då. Kanske är det också en reaktion på förra veckan, då jag inte kunde styra alla mina positiva energier, utan de bara flödade ut?

Samma procedur andra dagen i rad. Förhoppningsvis så kommer jag ikapp i mig själv gällande energi vad det lider. Men hur jag ska portionera ut det, utan att åka på dessa fall och uppgångar, det får jag fortsätta att klura på. Kanske enda tills kistlocket slår igen?

Gå till höger #val2018

samlingen

Det känns som om valhanteringen i Sverige detta år har fler problem än tidigare. Rekordmånga underkända röster som det inte var något fel på, valdistrikt där röster saknas och felaktiga röster som skickas in till Valmyndigheten.

När är det dags att ta den nya tekniken till hjälp? Varför inte rösta via mobilt bank-ID? Det borde väl kunna funka utmärkt?

Vem bryter dödläget och beter sig som en vuxen? Sträcker ut handen och släpper alla låsningar och ser Sveriges bästa för ögat? Vem ger upp intentionen att sitta vid makten?

Ingen, vilket gör att nyval är enda vägen framåt.

Slutliga resultatet växer sakta fram hos Valmyndigheten.

hogerregering