Kategoriarkiv: vardag

Gå till höger #val2018

samlingen

Det känns som om valhanteringen i Sverige detta år har fler problem än tidigare. Rekordmånga underkända röster som det inte var något fel på, valdistrikt där röster saknas och felaktiga röster som skickas in till Valmyndigheten.

När är det dags att ta den nya tekniken till hjälp? Varför inte rösta via mobilt bank-ID? Det borde väl kunna funka utmärkt?

Vem bryter dödläget och beter sig som en vuxen? Sträcker ut handen och släpper alla låsningar och ser Sveriges bästa för ögat? Vem ger upp intentionen att sitta vid makten?

Ingen, vilket gör att nyval är enda vägen framåt.

Slutliga resultatet växer sakta fram hos Valmyndigheten.

hogerregering

 

Annonser

Energi & ork – som vanligt…

Försökte att föra någon slags dagbok för den gångna veckan, men som med så mycket annat orkade jag inte hela vägen. Men lite blev det i alla fall:

**********

Måndag 13 augusti
Tycker inte om den jag har blivit. Visst, en del kan kanske förklaras med utmattningen och att någonting har ”gått sönder” men jag får sådan otrolig ångest av att inte klara av det som jag tidigare inte hade några problem med.

I måndags morse var det hemskt. Så ångestladdat att ens komma ur sängen och jag kan inte ens med någon del på ett förnuftigt och intellektuellt sätt förstå varför. Kanske gör det att jag får än mer ångest och tappar liksom än mer. Det är hemskt och tankarna som jag inte kan stoppa ser bara slutet på allting. På mitt jobb och att jag inte kommer att klara av det i framtiden och vad det för med sig både på det sociala och ekonomiska planet.

Orkar inte tänka, få ihop trådarna och liksom bara släppa taget. Flyta med och ta det för var det är. Det ger mig sådan förbannad ångest och denna morgon var fruktansvärd.

Tillslut kom jag iväg. Halvt någon annanstans, halvt här. Tycker inte om de alternativ jag ser framför mig. Så förbannat ångestriden och en oro jag inte riktigt kan hantera. Vågar inte släppa fram det där lejonet inom mig. Är rädd för konsekvenserna. Tillslut finns det kanske inget val om jag inte ska gå samma vägar igen. De som inte leder någonvart.

Tisdag 14 augusti
Slår upp mina melerade ögon med gröna drag exakt 05:37 det klockslag som jag har gått upp före semestern för att hinna med bussen till jobbet. Före detta en stark dröm och att jag låg i lumpen och som vanligt sumpade en massa saker. I slutet satt jag med Kim och ”vänner” till honom och drack shots… någon som kallades för ”Ryssen” bjöd mig på alkohol. Han såg bra ut, ljusblond och ganska grova men fina drag. Ville sitta kvar, men vaknade tyvärr till och kom ifrån denna märkliga dröm.

I alla fall, när jag såg tiden bestämde jag mig för att gå upp. Fortfarande inte riktigt vaken så virrade jag omkring hemma och gjorde morgonrutinerna. Bädda sängen, släppa in Felix och ge dem mat. Släppa ut dem och tömma kattlådorna. Kolla att det ser ok ut i köket och sen gå in i duschen. Allt ska vara klart cirkus 06:15-20 då jag går till bussen.

Som tur var kändes inte kroppen lika konstig som igår. Jag orkade ta tag i saker och ting och känslan från igår var inte lika stark. Tack för det. Maja hann att komma in innan jag skulle gå till bussen, så båda katterna var inne när jag gick.

**********

Sen tog det som sagt var stopp att skriva något mer. När jag försökte var det tomt på ord och jag gav upp. Men vem bryr sig egentligen? Det är bara jag för att ha som eget arkiv och kunna gå tillbaka så att jag minns vad jag gör. För övriga måste det vara en golgata av ständigt klagande, ångest och jag vet inte allt negativt som jag bär på.

Veckan blev dock allt bättre föutom mornarna som tyvärr blivit väldigt kämpiga för mig. Så var det inte tidigare. Men när jag väl kommer upp funkar jag fram till 13-14…. sen är det som om ridån går ner. Pratade lite om detta med en arbetskamrat och hon hade så vettiga tankar. Hon ger mig energi och berättade personligt om detta med att hushålla med sin energi och att det liksom bara finns en pott att ta av. Den förändras inte så mycket och går man över gränsen för att man känner just då att man orkar, får man alltid betala tillbaka genom att tvingas att vila. Detta har jag så svårt att inse och gång efter annan så ”straffas” jag för min envishet att försöka mer.

Märker själv hur trött jag blir av att bara prata om detta hela tiden. Resurserna är numera begränsade på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Punkt och slut.

Nu tar vi det positiva och det rörde mig nästan till tårar när jag fick orden till mig. Hur paradoxalt det än kan låta fick jag höra att JAG ger människor energi på jobbet!? Blev så paff och hade svårt att förstå när jag fick höra detta eftersom jag själv inte känner att jag tillför så mycket. Tala om att missta sig på vad man sänder ut… men det var ju positivt så det försöker jag verkligen att ta till mig.

Avslutar denna post med ett litet bildspel om veckan som var:

Detta bildspel kräver JavaScript.

#Madonna60

Madonna2017

16 augusti 1958 föddes Madonna. Idag firar hon 60.

Har nog sagt allt jag vet och kan om henne genom åren. Så det får räcka med ett grattis och må du vara med oss länge till. Ålder är ju bara en siffra, eller hur?

Mer musik väntar vi på… (;-)

Uppdaterat
SVT tecknar ett fint livsporträtt över Madonna.

 

Madonnas senaste uppträdande på MET-galan 7 maj 2018:

 

Till TippToppens topp

180723 Tipptoppen

Nu har jag ingen aning om hur hög TippToppen är, men för en 50+ och numera ganska fetlagd gubbe var det inga problem att ta sig upp. Visst, lite mer fart på andningscirkulaturen noterades en liten stund efter uppstigandet, men annars gick det finfint.

Kring 25 grader är perfekt väder för en sådan som mig och när det även blåste lite gjorde det dagens promenad behaglig. 5,4 km och 7369 steg stannade siffrorna på och då tog jag det väldigt lugnt och försökte njuta av att vara ute denna fina högsommardag.

180723 Tipptoppen2

Här finns många minnen från de tidiga åren i Storvreta, då med barnen framförallt. Noterade den fina lekplatsen i vänster som jag inte sett tidigare samt flera uppställda bord och en iordningställd grillplats.

Märker att jag fastnar i det gamla en del. Tänker tillbaka och minns. Det är väl ifrån detta en stor del av min ångest och oro får sitt bränsle. Det som en gång var och det som försvann och att jag liksom inte lyckats att ersätta detta i nutid med ny partner, vänner, socialt liv och att se mig själv som ”värdig” att få leva ett hyfsat liv i några år till.

180723 Tipptoppen4

Tog mig vidare och hittade fler vägar upp mot TippToppen. Torrt och gult i terrängen.

180723 Tipptoppen3

Trädets rötter växer till stora delar ovan jord.

Om jag bara ska göra sånt som jag verkligen vill, då gör jag ingenting. Leva ett liv som enbart utgår från mina egna önskemål. Så känns det idag och egentligen är det jävligt tragiskt att jag hamnat där. Känner mig så trött hela tiden.

180723 Blå huset

Det finns faktiskt en skjutbana i Storvreta bakom Skogsvallen. Där står denna blåa lilla bod. Ser ut som en liten kiosk. Gillar det gamla, övergivna och det som bara står där.

180723 Smutsvatten

Mitt emot skjutbanan finns det en ganska avlång vattenpöl som såg smutsig och död ut. Undrar jag vad det är för slags vatten som hamnar här?

Måste ut och det är väl en styrka fortfarande. Att jag har så mycket ångest och oro i mig att jag måste ut och vandra.

Börjar att jobba igen på fredag. Om inte annat så ger det mig rutiner igen och av det mår jag bättre. Det vet jag idag.

Drar ur pluggen

white and black moon with black skies and body of water photography during night time

Photo by GEORGE DESIPRIS on Pexels.com

En arbetsdag kvar och sen har jag semester igen. I hela fyra veckor. Försöker vara lugn och inte stressa upp mig. Jag vet, när man har semester ska man stressa av och inte tvärtom, men jag känner inte så. Först en hel vecka då jag är helt själv. Har bil, men ändå vet jag inte vad jag ska göra. Vilket jävla i-landsproblem!

Idag städade jag syrrans lägenhet för andra gången. Hjälper henne en del så att hon kan hyra ut. I denna värme var det ganska jobbigt att dammsuga, bädda ur och torka rent. Men jag tog det lugnt och hetsade inte upp mig, trots att förra gästen inte hade lämnat tillbaka nyckeln före utsatt tid. De ordnade sig tillslut, men för mig behövs det inte mycket för att ångesten går igång.

I morgon ska jag ge de nya gästerna nyckel innan jag får åka hem. Var tvungen att tanka idag och tala om att ha ångest innan. Egentligen vet jag inte varför, men det är någonting med mig och bilar som skapar dessa negativa känslor. Fast det är enklare idag än förr att tanka så funkar inte det resonemanget i skallen på mig. Sen när jag väl tankade var det inga problem alls.

Funderar på att koppla ner all social media samt blogg under en tid igen. Som jag gjorde förra året när jag skrev min livsbok. Då var tanken att inte blogga mer, men så långt vill jag inte gå den här gången eftersom jag tycker mig har hittat en ok balans i bloggandet.

Men jag måste bryta mönster och försöka leva på ett annat sätt. Promenader, försöka läsa böcker, lyssna på radio och total avhållsamhet från allt vad internet heter. Komma mig själv närmare, våga komma mig själv närmare och lyssna inåt. Sluta fly i glass, mat och ännu mera glass. Drar nog ur pluggen 1 juli för att just koppla bort alla impulser och bara vara med mig själv och mina två katter.

Drömmarnas värld

pexels-photo-279467.jpeg

I drömmarnas värld kan allting hända. Ofta vill jag inte vakna till, utan somna om och var kvar i den världen.

I natt var alla där. Vi gjorde en gemensam resa med ett fordon som jag bara kan beskriva som ett mellanting mellan en buss och ett tåg. Har nog aldrig i vaket tillstånd sett något liknande. Vi svävade och farten var hög.

Det var som en stor yta där vi alla satt och pratade, men samtidigt gick det framåt på något märkligt vis. Fast i drömmarnas värld är ingenting märkligt. Det häftiga i natt var att många nära och kära som gått över till Andra sidan var där med mig i drömmen.

Mormor Britta, morfar Isidor, farmor Inger och farfar Nils såg jag främst och de pratade mest. Det konstiga var att i denna värld var de vänner på ett sätt som jag aldrig såg i detta livet där jag befinner mig nu. Allt var bekvämt och de umgicks med varandra på ett sätt som om de känt varandra i all evighet.

De var oroliga för mig. Vi svischade framåt i detta märkliga fordon medan orden kom till mig och oron de uttryckte för att jag var så envis och höll kvar vid det gamla och inte vågade mer minns jag väl. Samtidigt var känslan positiv trots allt. De fanns där och skulle så alltid göra. Nu när jag är vaken är den bestående känslan just tryggheten och att ingenting är försent. Tiden existerar inte på samma sätt som i denna verklighet och det är liksom aldrig kört eller över. Den känslan fick jag med mig.

Det konstiga var att när jag tittade upp och försökte se längre bort utanför där jag satt, så fanns där själar som jag bara anade vilka de var. De tog liksom inte samma plats, men fanns ändå där. Jag anade min kompis Micke och faktiskt även min pappa Nils-Åke. Även min mamma Ann-Britt höll sig en bit bort. Hon var inte så tydlig för mig i den här drömmen. Sen var det ytterligare själar där som jag inte kunde komma på vilka de var, men jag kände att de fanns där lite på avstånd.

IMG_8949.jpg

I drömmarnas värld är mycket subtilt och när jag vaknade saknades många detaljer. Men jag vet att det var en kraftsamling för min skull och det känns nu när jag tänker på det väldigt märkligt samtidigt som jag är oerhört tacksam över att de bryr sig om mig. För de når mig inte i den här verkligheten just nu eftersom jag är ganska avstängd och i en bubbla stor del av dagen. Vågar inte riktigt släppa ut den lilla Jerry som just nu är väldigt orolig och rädd för framtiden. Fast ändå inte hur konstigt det än kan låta.

pexels-photo-533864.jpeg

Samtalade med äldsta dottern igår. Reseplaneringen till England fortskrider och nu hjälpte hon mig att boka upp tåget från London till Bradford. Allt faller sakta men säkert på plats och jag längtar efter att få ta med mig lilltjejen och flyga iväg en vecka på äventyr i slutet på maj/början på juni. Att äntligen få besöka andra delar av England ser jag väldigt mycket framemot, även om jag också älskar London av hela mitt hjärta. Tre dagar i huvudstaden samt fyra inåt landet där basen blir hemmet hos stortjejen. Hon och hennes kille Jordan har lovat att ta med oss ut på äventyr…

Orden att jag är ”en del av framtiden” på lunchen igår försöker jag ta till mig. Denna dröms tydliga budskap likaså. Kanske är jag inte förbrukad och för gammal, även om de negativa känslorna tyvärr tagit över sinnet på mig väldigt ofta den senaste tiden. Det som chefen då berättade för mig förbluffade mig väldigt mycket. Världen är liten och en del saker sammanflätas på ett sätt som är väldigt häftigt. Tacksamhet och hopp.

healthy-man-bike-bicycle-5991.jpg

Kanske är ett steg på gång idag när jag om en liten stund ska åka iväg och hämta en cykel som jag ska få av kära vännen Tofflan. Cykeln står hos exsvärmor Ing-Marie och hennes Lasse och de är lika morgonpigga som mig, därav den tidiga timmen.

Vädret ser ut att arta sig riktigt fint idag och jag tänker försöka mig på att cykla hem den dryga milen i lugn takt och känna hur det känns att cykla efter alla dessa år utan cykel. Någonting måste göras och med den färska drömmen i minnet känns det bra mycket bättre än vad det gjorde igår.

Tacket i mig är stort till de som finns runtomkring mig.