Normalt sätt hade jag säkert levt nästan på samma sätt som idag. Skillnaden hade nog varit att jag ibland tagit mig ner på stan. Alltid två gånger på vardagen mot och hem från jobb och ibland till familj och mammas grav.

Sen hade tvånget inte funnits där. Jag följer restriktionerna så gott jag kan och nu handlar det i Uppsala även om ”personlig lockdown”. I flera veckor har det gått åt fel håll och smittspridningen bara ökar.

  • Träffa inga andra än dem du bor med.
  • Stanna hemma vid minsta symtom.
  • Arbeta hemifrån om du kan.
  • Undvik att vistas i trånga inomhusmiljöer.
  • Håll minst två meters avstånd till andra människor. 
  • Res bara med kollektivtrafiken om du måste och använd då munskydd. 

Träffar knappt en människa sedan flera månader. Mellan juli och oktober var jag tillbaka på jobbet för att smittspridningen hade sjunkit så pass mycket, men alla andra perioder har jag varit väldigt isolerad. Ett par besök och två gånger ner på stan.

Har haft tur och inte blivit sjuk i covid-19. Arbetar nu hemifrån sedan oktober 2020 och kommer så att göra tills smittspridningen når samma nivåer som i juli 2020. Vistas inte i trånga inomhusmiljöer med andra människor överhuvudtaget och försöker hålla avstånd till andra. Det är inga problem förutom ibland inne på affären men då gör jag mycket tydligt att personen kommit för nära genom att backa så gott det går.

Resandet har varit så begränsat. En gång ner på stan till ett restaurangbesök i och med att styvsonen fyllde 30 år och sen ett akut besök hos tandläkaren. För övrigt har jag inte varit nere på stan alls.

Den här ensamheten tär nu på ett sätt som är obehagligt och känslan inom mig är inte bra. Försöker hela tiden fokusera på att andra människor har det värre än mig. Har inte blivit sjuk och familjen har klarat sig hittills. Men isolationen som nu pågått i månader känns i mig. Även om jag lever ett ganska isolerat liv vanligtvis så är skillnaden nu att det inte är frivilligt. Det är tvingat och jag varken kan eller vill bryta de frivilliga restriktionerna från Folkhälsomyndigheten.

Tänder mina ljus, lyssnar extremt mycket på musik nu och försöker ta en promenad om dagen. Gosar med mina katter.

Om drygt en månad kanske det är bättre?