Foto av cottonbro pu00e5 Pexels.com

Den 27 mars 2020 gick jag hem och med undantag för perioden 6 juli 14 oktober har jag jobbat hemifrån, på distans. I år 2021 har jag inte varit på jobbet fysiskt en enda gång faktiskt. Allt tyder på att det kommer att fortsätta så här ända fram till i slutet av juni om inte något drastiskt sker med smittspridningen. I Sverige ökar smittan igen, sakta men säkert och har så gjort nu i några veckor. Inte bra.

Det är nästan läskigt hur fort tiden går. Vet liksom inte vad jag gör i den ”limbo” miljö jag nu befinner mig i. Dagarna är detsamma och allt går i varann. Det finns en dubbelhet i det hela som är en konst att parera vissa dagar.

Uppstigning kring 06:30 på vardagar och något senare på helgen. Morgonrutiner och på med kaffe. Sätter på TV:n och skiftar mellan morgonprogrammen. Drag igång datorn och kopplar upp mig. Både på vardag som helg med den skillnaden att jag inte går in på den extra uppkoppling som är till jobbet på helgen.

Duschar varannan dag. Inte varje med några få undantag. När allt var som vanligt då duschade jag varje morgon, men nu har det blivit på det här sättet i stället när jag oftast sitter helt ensam en hel dag utan att träffa någon människa fysisk.

Lunch och sen oftast en liten promenad. Ibland hinner jag inte med eftersom det kan ligga två möten nära lunchen både när den börjar och slutar. Ibland så blir promenaden extra kort om jag behöver handla något. Min enda kontakt med omvärlden har blivit allt jobbigare ju mer jag läser om de virusvarianter som numera huserar på många ställen i vårt land.

På eftermiddagen jobbar jag oftast fram till 16.00 ca men ibland blir jag trött och måste sluta tidigare för att vila lite. Ibland somnar jag, men ibland räcker det med några minuter bara.

Kvällsmaten blir oftast enklare rätten och sedan en tid är min paradrätt vegofärs med spagetti där jag har i tomatås. hackad rödlök och när jag är på riktigt festhumör en halv burk med creme fraiche. Det ni (;-)

Att vara ensam gör att kvällarna är tuffast. Har svårt att läsa just nu så det blir väldigt mycket musik som jag lyssnar på. Ibland finns det något intressant på TV såsom en kriminaldokumentär eller något veterinärprogram (som jag under den här pandemin helt plötsligt gillar väldigt mycket).

Går och lägger mig 22.30 cirkus och somnar oftast ganska fort. Drömmer mycket och lever i mina andra världar på ett sätt som jag inte kan förklara för någon annan. Det är oftast spännande och skönt att sova. Trots detta så vaknar jag oftast 3-4 gånger varje natt och ibland är det muggen som gäller och ibland in- eller utsläpp av en katt.

Vaknar nästan alltid före den ställda klockan och drar igång en ny dag… …som oftast ser ut som dagen innan… runt, runt och runt.

Samma lika men ändå inte. Acceptans i det som är skapar åtminstone stunder av ljus trots allt. Min sociala ådra växer vissa dagar på ett sätt jag inte känner igen sedan tiden före pandemin. Jag, ta initiativ till telefonsamtal och kontakt?! Hoppsan…

Det är bra och något att ta fasta på, trots allt.