Kategoriarkiv: religion

Karin Johannesson ny biskop i Uppsala stift

Idag valdes Karin Johannesson till ny biskop i Uppsala stift!

Hon tillträder den 3 mars 2019 och efterträder då Ragnar Persenius som avgår med pension efter nästan 19 år som biskop.

Välkommen till Uppsala stift, Karin!

Annonser

Jesus tomma grav

JesusHittade en mycket intressant artikel av John Sjögren med namnet “Kristendomen uppstod ur den tomma graven”.

Han för där ett resonemang kring hur kristendomen uppkom tack vare tron på att den tomma graven verkligen existerade och att Jesus återuppstod från de döda.

Först måste jag bara säga att jag själv resonerar utifrån den kunskap livet givit mig kring ämnet. Min uppväxt som var totalt ateistisk där någon tro överhuvudtaget inte existerade har givetvis färgat mig och det utgångsläge min egna tro fick i starten av det här livet.

Jag har således inte fått någonting från modersmjölken så att säga när det handlar om Jesus, Gud och religionen. Totalt lekmannaaktig på ett mycket grundligt plan, utan större intellektuella piruetter in i den kristna tron.

Mina upplevelser och tankar utgår från att jag jobbat i Svenska kyrkan i över 30 år. Hamnade inte där utifrån kristna preferenser, utan för mig handlade det då om att få ett jobb och en inkomst. Sen blev jag kvar och under åren har min syn på kristendomen och dess förespråkare förändrats. Konstigt vore det annars.

Sjögren skriver bland annat i sin artikel:

En nutida läsare skulle kanske i mötet med Bibelns ­texter vilja tolka uppståndelsen symboliskt, som ett uttryck för en vagare tro på Jesu upp­höjelse efter döden, att han upptagits till Fadern i himlen ­eller något liknande mer lättsmält och abstrakt.

Bibeln är för mig en bok skriven av människor som av olika anledningar hade ett behov att styra andra människor. Ibland med goda intentioner men också av tolkare som drevs av maktbegär. Bibeln kan visst vara ett rättesnöre för många, men så fort det blir bokstavstolkning av det hela, då blir det problem i mitt sätt att se på saken.

Jesus är dock en realitet för mig. Han har jag inga problem med och tron på att han funnits. Men sen… ….tolkningarna genom åren och det som sedan blev Bibeln. Bibeln har många fina ord, men lika många hemska dito som jag bara inte kan ta till mig. Det går bara inte.

Jesus finns i min världsbild. Dock tror jag att orden om och kring honom många gånger kommer från människor som velat styra skeendet i vår värld på ett sätt som inte har ett dugg med Jesus att göra. Så fort det kommer in skuld och skam i en berättelse så backar jag. Skuld och skam är skapat av människor som ville styra andra i religionens namn och tyvärr så är Bibeln full av sådana passager.

En del säger att man kan inte välja russinen ur Bibeln, utan tror man på den så måste man så att säga köpa hela paketet. Det kan inte jag göra. Att genom en så kallad gudomlig bok peka på att vissa människor utifrån vilka de älskar bär på någonting som är fel och utifrån Guds ord är synd, det är sådant som jag aldrig kan få ihop till någonting som jag tror på.

Vi ska gå igenom alla känslorna, vi ska leva livet fullt ut och vi ska våga känna. Men att döma någon utifrån Bibeln på ett visst sätt, det kan i min värld bara vara ord och handlingar från andra själar där det jordiska egot styr och där det till stora delar handlar om makt. Den organiserade religiösa världen har otaliga exempel på detta.

När jag tänker på Jesus växer ett hopp inom mig. När jag tänker på Bibeln så svalnar det snabbt, just för alla märkliga ord om hur människor ska leva sina liv. Har man kärleken och tankesättet att såsom jag vill bli behandlad så behandlar jag andra, då är man bra mycket närmare Gud och Jesus. Gud ger oss stolparna, sen har vi själva valen att forma våra liv.

Sen var Gud står för hos mig, det är en helt annan bloggpost, men jag kan säga som så här att Gud eller Alltet som jag tycker passar bättre det är allt som existerar. Gud är Alltet. Vi är Gud, allt hänger ihop men just nu är vi “frisläppta” eller hur jag ska säga det för att känna och uppleva saker utifrån egna valda mål givetvis i samråd med Gud/Alltet.

Jag tycker mycket om att vara i kyrkor, men det är så länge prästen är tyst. Det är inget fel på en del av prästerskapet, men de ger mig känslan av att de tror sig veta mer än mig själv och vad som är rätt för mig och just genom sitt så kallade kall har den “rätta” tron eller hur jag ska uttrycka det. Bibelsprängda människor flyr jag som synden, de skrämmer mig…

Svenska kyrkan gör mycket gott i samhället och finns alltid till för människor vid kriser och svåra stunder. Den uppgiften räcker långt för mig att legitimera dess existens och att jag vill fortsätta att jobba för dem.

Den del av kristenheten som tilltalar mig, den öppna och icke dömande biten som bärs fram av människor utan någon som helst egen vinning, den vet jag existerar och när jag möter sådana människor, då förstår jag bättre varför kyrkor och församlingar finns. Fast jag måste säga också att de finns även utanför kyrkans sfär, människorna som är dagens ljusbärare och driver kärlekens budskap framåt.

Den vita tisdagen

Nu är det stilla veckan. Varje dag har i denna vecka har ett egen namn och veckan är dessutom den sista i fastan.

Vit tisdag
Nog är det en vit tisdag idag…

Visste ni att tisdagen i denna vecka kallas för vita tisdagen. Detta beror enligt de kristna traditionerna att det är sista dagen man får förtära vitt mjöl och äggen före påskhögtiden. Hur man får ihop detta med fastan, det vet jag däremot inte… Pannkaketisdagen är det dessutom i Skåne.

Namnet har egentligen ingen religiös betydelse utan kommer från tisdagen i fastlagen. Enligt gamla seder kallas den som går upp sist idag för ”fetgrisen”. Riktigt varifrån denna utmärkelse kommer ifrån vet man inte riktigt, men det kan inte ha varit roligt att få det epitetet.

Så tidigt som jag numera är uppe, så är risken liten att jag skulle bli kallad för någonting dylikt. Jag hade andra namn från elaka skolkamrater under ett par år. Sådant sitter kvar…

För mycket arbetstid gör att jag idag är ledig. Ikväll blir det föräldramöte i Elias klass. Min vita tisdag ser helt ok ut.

Madonna bannad av katolska kyrkan i Singapore

Tänk att kyrkan ingenting lär. Vi skriver faktiskt 2016 och nog trodde jag att sådana här bannbullor från den katolska kyrkan hörde till det förgångna, men icke.

Madonna Holy Water 2016När Madonna nu ska uppträda i Singapore under sin pågående Rebel Heart-turné, så går den katolska ärkebiskopen William Goh ut och varnar för konserten eftersom delar av den smutskastar och förolämpar den kristna religionen.

Det är första gången som Madonna uppträder i Singapore.

Ärkebiskopens ord är faktisk häpnadsväckande i vissa stycken. Han påstår på fullaste allvar att vi inte har råd att vara alltför tillåtande till förmån för konstnärliga uttryck på bekostnad av respekt för religionen.

Ärkebiskopen har fått myndigheterna att agera och det kommer förekomma “begränsningar” under konserten, vad det nu kommer att betyda. Madonna har ju under tidigare turnéer haft katolska kyrkan efter sig, men det har alltid slutat med att hon struntat i deras bannbullor utan framfört sin show utan ändringar.

Lokal media påstår att Madonna inte ska utföra ett segment i showen som har med låten Holy Water att göra där dansare är utklädda till lättklädda nunnor. Det tror ju inte jag blir verklighet eftersom hon aldrig har låtit sig påverkas av kyrkan och dess moraliska pekpinnar.

Ni kan ju se själva. Här är en upptagning från konserten i Tapei, Taiwan den 6 februari 2016 där hon framför Holy Water med sina dansare:

Madonna är respektlös gentemot katolska och andra kristna symboler. Den som går på hennes konsert stödjer hennes moraliska upplösning av den katolska kristna tron dundrar ärkebiskopen vidare. Det är ett val du gör om du går, för då håller du med henne är också kontentan av hans bannbulla gentemot Madonna.Personligen så tycker jag inte att detta är någon vidare bra låt och jag gillar inte just det här numret så mycket, men att fördöma och vilja förbjuda? De som inte gillar henne, kan inte de bara gå vidare med sina liv och ignorera det hon gör? Det behöver liksom inte vara svårare än så.

Kyrkan ska alltså döma och tolka åt andra, skrämma och påverka så att folk slipper tänka själva? Är det verkligen så ärkebiskopen vill ha det?  Trots att vi skriver 2016 så finns det fortfarande rester av sådant här i den kristna kyrkan…

Försöker se det så att det är inte dåligt att Madonna fortfarande berör på ett sådant sätt att det behövs en banbulla innan hennes konsert i Singapore den 28 februari. Då är man betydelsefull även för de som inte gillar det man gör.

Tänk att det inte finns viktigare saker för en kyrka att engagera sig i…

Religion, tro & syner

Med rubriken Religiös övertygelse så skriver Jontas om religion, tro och den syn han har. Jag gillar det han skriver.

Han skriver om religiösa människor på ett intressant sätt. Tittar man ut över världen så är jag beredd att hålla med om en del av de slutsatser han gör gällande självgodhet och en elit. De som vet bäst och som hänvisar till gamla texter istället för att tänka själva. Visst är det så att de dåliga exemplen är lätta att rada upp.

Frågan är ju vad intentionen från början var med den organiserade religionen och de texter som “skapades” för länge sedan? Var det för att påbjuda “sanningen” och tvinga människor till tro och liksom ta avstamp i orden för att förtrycka, eller var tanken att stärka och erbjuda människan vägledning, men att tolkningarna genom åren blivit så vantolkade för att egot och de personliga vinningarna istället har tagit över?

Jag vet faktiskt inte vad jag själv ska tro idag. Är luttrad och orolig inför framtiden och vad religion gör med vissa människor. Fanatism i religionens namn skrämmer mig.

När Jontas skriver om sin personliga tro, då blir jag varm inombords. Han kan föreställa sig en existens av Gud eller som han uttrycker det:

Att alla gudomar existerar så länge bara en enda levande person tror. Genom att tro ger man makt och existens. I fiktionens värld var dessa gudar fysiska men blev till stenstoder utan handlingskraft när inte längre någon trodde på dem. Det jag själv kan tänka mig är tankens och viljans makt hos den som tror. För den som tror vet, och det är fullt tillräckligt för den personen.

Tycker det är fint på något vis… …han fortsätter:

Med det kan jag inte ta ifrån någon en villfarelse då den inte delas med den som tror. Då är jag maktlös, och personen i fråga har all makt och all rätt. Inte rätt att handla utifrån det, men rätt till sin tro. Men jag delar den inte. Därmed har jag också rätt, för jag tror något helt annat.

Detta får mig att återigen fundera på min egen bild av varat. Vad tror jag egentligen på? Tror jag överhuvudtaget? Det enda jag med säkerhet vet att ju äldre jag blir, ju mindre vet jag. Det är det enda som jag har helt klart för mig och det är jag säker på (;-).

Det jag tidigare varit övertygad om, det vattnas ur och det svart-vita blir grått. Saker och ting är mer öppna och jag kan inte längre med säkerhet hävda att saker och ting är på ett speciellt vis. Kanske handlar det om mognad? Att kunna se andras verkligheter och bilder av varat?

För vem är jag att döma någon annan?

Svenska kyrkan är på rätt väg anser jag. Vissa skulle säga att de tror ju inte på någonting längre, och det är just det som är grejen! Högt i tak och en människovänlig syn där man inkluderar den frivilliga kärleken oavsett konstellation. Det måste ha varit intentionerna den stunden orden skapades, att inkludera istället för att exkludera. Där tron inte villkoras, utan utgår från människans egna fria val. Kätta människor genom dekret och bannor, det är ett förgånget sätt att komma framåt för oss människor som är på jorden. Bli vägledd, inte tvingad.

Man måste kunna ta russinen ur kakan. För det kanske är så att delar av kakan smakade illa från början? För vad är alternativet i slutändan? Att äta ändå, må illa och sen spy upp allting? Baka om?

Jontas avslutar sin text med vilken religion han skulle tillhöra om han tvingades. Under protest skulle han välja kväkare eller judendomen. För mig är valet redan klart, även om jag inte ställer upp på allt som kristendomen står för. Den fria viljan tillåter jag mig att ha ändå.. (;-)

Slutorden:

Jag är inte ond. Humanism är min ledstjärna.

Amen!

Homosexualitet, religion & synden

Tanken att Gud gallrar, att Gud rensar bort, att han välsignar eller förkastar är en hemsk tanke. Hur ser de människornas godhet ut som är villiga att leva saliga i en himmel trots att de vet att människor samtidigt torteras i en evighet?
Jonas Gardell 16 april 2015

Det är så att jag inte ens ids att bli upprörd, ledsen eller någonting över alla de religiösa som anser att homosexualitet är en synd. Det är liksom bara för mycket med detta för mig numera, men jag tycker mest synd om de yngre som går på deras skitsnack.

150416

Jonas Gardell skriver sina bästa ord på länge genom krönikan “Han skriver att han ska ta livet av sig” och fortsätter sen med frågan som jag också undrat genom åren: Varför är den konservativa kyrkan så besatt av homosexualitet?

Det är en högst relevant fråga när de väljer att blunda för så mycket annat som står i Bibeln. Men som sagt, jag förmår inte ens längre att lägga något vikt över vad dessa religiösa tolkare säger. Det gäller för övrigt inte bara dessa pingstpastorer utan i högsta grad andra religiösa rörelser i vårt land där förtrycket är än starkare på sina håll.

Det är synd om människan, inte vilken läggning man har.

Idag så var det provtagning. Några rör och i morgon besked av den stilige doktorn. För andra dagen så var grabben hos käftis. Det gick bra och han har varit så duktig. Det var första gången han lagade hål och nu tog han dem två dagar på raken. Strongt!

I morgon måste jag ta mig i överlevnadskragen igen. Ut och gå samt fortsätta med min kosthållning utan att överäta. För alternativen finns inte. Det handlar om liv eller död.