Kategoriarkiv: film

Dörrar, blommor & film som berör

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blommor fotade i England. Det kanske var bästa tiden att åka dit nu om man tänker på grönska och blommor. I parkerna var det full fart.

Engelska dörrar av olika slag. De signalerar välkommen för mig. Vid en av dörrarna var ägaren hemma, men hon gjorde tummen upp när jag fotograferade hennes dörr.

Veckan har ägnats åt återhämtning. Kan ju låta konstigt att behöva det efter en sådan fantastisk vecka i England, men det ligger mer på det fysiska planet. Mitt högra ben orkade inte med de långa promenaderna och en visst känselbortfall finns fortfarande kvar. Men den där brännande och outhärdliga känslan kommer bara när jag går för mycket och då främst i uppförsbackar.

Att gå ”slingan” hemmavid fungerar bra och just för att det ändå inte blivit värre så avvaktar jag med läkarbesök. Misstänker att det är någon nerv som inte ligger som den ska alternativt Meralgia paresthetica som drabbar just höger lårs ytliga nerver. Ytterligare en anledning att gå ner i vikt eftersom besvären blir värre ju fetare man är.

Det är lite som om luften har gått ur mig efter resan. Orkar inte så mycket och känner mig avtrubbad att ens ta tag i det grundliga. Situationen på hemmaplan är oförändrade, vilket gör mig frustrerad och lite uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att få till en förändring.

Idag kommer sonen till mig efter att ha varit hos sin mor i fjorton dagar. Ska bli roligt att få träffa honom igen. Han går på sommarlov nu på måndag. Sen inleder han i höst sitt sista år i grundskolan.

Ska träffa syrran i morgon eftersom jag ska hjälpa henne med flera saker de närmaste veckorna. Har viss oro inför vissa uppgifter, men försöker som vanligt att tänka ”Vad är det värsta som kan hända?” och då känns det bättre.

timothee-chalamet

Timothée Chalamet spelar Elio i filmen” Call Me by Your Name från 2017.

Såg en film igår som heter Call Me by Your Name (2017) som var riktigt gripande. Det handlade om 17-årige Elio (Timothée Chalamet) som blir förälskad i den 15 år äldre Oliver (Armie Hammer). Den börjar lite trögt för att de sista 45 minuterna vara i världsklass. Känslorna mellan de båda visas på ett ömsint och mycket rörande sätt. När kärlek ”slår till” blint och vilka konsekvenser det får för de båda.

Självklart gjorde deras kärlekshistoria mig både sorgsen och gråtmild. För min egen oförmåga att klara av mina egna känslor inför andra män och hur jag hamnat där jag är idag i både offerroll och ältande som imploderar på ett sätt som inte gör mig något gott. Både längtar och föraktar det jag känner. Men också för hur Elios pappa Mr. Perlman (Michael Stuhlbarg) reagerade inför sonens homosexuella relation med Oliver. Då svallade känslorna inom mig rejält på det sätt som pappan pratade med sin son.

Annonser

Orange is the New Black på 12 dagar

Nu har jag sedan midsommarafton tröskat mig igenom alla fem säsonger av Orange is the New Black. Det är sammanlagt 65 avsnitt där varje säsong består av 13 avsnitt. Första avsnittet släpptes i juli 2013 och den senaste säsongen i juni 2017.

Jag fungerar på det sättet att när jag väl sätter mig ner och kollar på en serie (vilket jag sällan gör) då vill jag se allt, på en gång. Det är ju omöjligt och ibland måste man pausa, så det tog mig 12 dagar att se alla avsnitten, sådär lite lagom maniskt, men ändå inte extremt enligt mina egna kriterier på vad mani är.

Jenji KohanOrange is the New Black är skapad av Jenji Kohan (bilden) och handlar om kvinnliga fångar som sitter på fängelset Litchfield.

Huvudkaraktären Piper Chapman (spelas av Taylor Schilling) sitter av ett 15 månader långt straff för att ha smugglat knarkpengar.

Man får följa hennes öden under fängelsetiden samt flera andra fångar med tillbakablickar från deras liv. Serien är ganska ojämn tycker jag och ibland förstår jag inte riktigt vitsen med vissa tillbakablickar och vissa segment i handlingen blir utdragna och det händer ett par gånger att jag helt tappar fokus.

Men oftast är det sebart och hyfsat intressant och många öden är tänkvärda och djupa i sitt berättande. Jag vill helt enkelt veta mer om en del och kan ibland tycka under tittandets gång att de skulle ägna sig åt färre karaktärer och gått lite mer på djupet. Nu blir det lite flyktigt ibland och som sagt, jag förstår inte riktigt meningen ibland med varför vissa scener är med.

Uzo Aduba
Uzo Aduba spelar den färgstarka karaktären Suzanne "Crazy Eyes" Warren.

Vill inte spoila någonting utan konstaterar bara att det var helt klart värt att se hela serien i detta kompakta format. Några av karaktärerna kommer jag att sakna såsom Alex Vause (Laura Prepon), Galina "Red" Reznikov (Kate Mulgrew), Suzanne "Crazy Eyes" Warren (Uzo Aduba) och Poussey Washington (Samira Wiley). Skräckblandad förtjusning kände jag för Carrie "Big Boo" Black (Lea DeLaria) under seriens gång.

Har ingen aning om hur autentisk serien verkligen är eftersom jag varken är kvinna eller har suttit inne. Ibland känns vissa ageranden märkliga, men kanske är det för att kunna föra handlingen framåt, vad vet jag. Vissa karaktärer gick mig på nerverna medans andra som sagt var sympatiska och intressanta att följa.

Många dialoger och händelser kändes utdragna och onödiga och jag förstod inte riktigt kopplingen även när det handlade om nutid. Det fanns undantag givetvis vilket i de fallen kändes äkta och berörande, men alltför ofta var det (och då speciellt i säsong 3 och 5) ganska uddlös handling i flera avsnitt. Sen är jag sjukt missnöjd med hur säsong 5 slutade och det är det närmaste spoilande jag tänker skriva om.

Orange_is_the_new_Black

Säger som så att jag NU vill se säsong 6, men den har premiär först 2018. Det kommer även en sjunde säsong 2019.

Sätter betyg på varje säsong och sen ett totalbetyg enligt IMDB:s betygskala:

Orange is the New Black
Betyg säsong 1 6 av 10
Säsong 2 7
Säsong 3 4
Säsong 4 6
Säsong 5 5

Totalbetyg blir en redig 6

Tipptoppen & Oriented

11 juni 2017 Promenad till Tipptoppen

När det är närmare 20 grader och solen tittar fram en del, då går det bara inte att sitta inne en hel dag. Det går bara inte och faktiskt tyckte Elias detsamma idag!

Så vi bestämde oss för att ta en promenad och gå upp på den högsta kullen Tipptoppen som ligger en bit bort uti Storskogen.

11 juni 2017 Tipptoppens topp

På skoj sprang vi upp och jag kan väl säga som så att gubben kom på andra plats. Tipptoppens topp är inte högt upp, men det var ändå en liten pärs för en numera otränad Michelinkropp.

Den lokala butiken var nästa mål och där inhandlade vi eftermiddagsgotta till fikat. Efter det har jag kollat på två dokumentärer där den ena handlade om homosexuella palestinier i Tel Aviv. Intressant ur många aspekter och efter att ha sett denna film har jag lite svårt att gnälla över min situation av ensamhet och längtan efter att dela mitt liv med en man. Det blev liksom lite fjuttigt i det sammanhanget, även om de har varandra och den vägen söker tröst i det jobbiga.

Fadi Daeem
Fadi Daeem är med i filmen Oriented.

Filmen heter Oriented. Vi kämpar alla för våra övertygelser och det vi tror på. Kampen är på flera plan och i det kämpar bland annat Fadi Daeem som är en av killarna som filmen handlar om. Blev lite förtjust i honom dels för att han vågade problematisera sin egen hållning och det han stod för kontra kärleken som ibland fanns bland andra killar som inte delade hans tankar om världen och dels för att han verkade mysig på något sätt. Det jag gillade minst var att de rökte så mycket. Verkar inte som om upplysningen kommit till Tel Aviv gällande faran av att bolma så mycket som de gjorde.

Tre vänner, två världar och ett liv. Ibland saknar jag ett sådant kompisgäng där vi hade delad grundvärdering och höll ihop i vått och torrt. Killar som är som jag själv och som förstår vissa saker fullt ut s a s.

Känner mig… nej, nu ska jag inte vara negativ, ömkande och upprepa samma ältande som alltid. Ny vecka, nya chanser på ingång!

Vila i frid, sir Roger Moore!

RogerMoore 1983

Idag gick sir Roger Moore ur tiden, 89 år gammal efter en kortare tids kamp mot cancer. På Moores twitterkonto skrev familjen:

Han var den bäste James Bond tycker jag. Kanske beror det på att han var Bond när jag växte upp och jag gick på bio för att se flera av de då populära filmerna. Han spelade Bond sju gånger och var agenten under 12 års tid 1973-1985, vilket fortfarande är den längsta perioden som någon spelat Bond.

Moonraker_MooreMin favoritfilm där han spelar Bond är Moonraker (1979). Fajterna med Hajen (Richard Kiel) och hans stålkäft var ju häftiga på den tiden. Ur dödlig synvinkel (1981) och Octopussy (1983) såg jag också på bio.

Ännu tidigare gjorde han serien Snobbar som jobbar (1971-1972) 24 avsnitt, som jag också kommer ihåg och den speciella signaturmelodin. Rollen som Simon Templar i Helgonet (1962-1969) 118 avsnitt, minns jag dock inte.

Hans brittiska accent, gentlemannamässiga och sofistikerade spelstil samt ofta med glimten i ögat var hans signum under hela karriären. Han var aktiv in i det sista.

En av de sista filmrollerna gjorde han 2016 i filmen The Saint där rollen som Templar spelas av Adam Rayner.

Enligt IMDB gjorde Moore 93 filmer under sin karriär som varade mellan 1945-2016.

Den 14 juni 2003 adlades Moore av drottning Elisabeth.

2010 köpte jag hans självbiografi Mitt namn är Moore Roger Moore och om den publicerade jag en egen bloggpost där jag bland annat skrev:

Han är verkligen arketypen för en gentleman – stilig, elegant och aldrig för mycket på något vis. Engelsk dessutom.

Vila i frid, sir Roger Moore!

Doris, hybrider & den gilla gången

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är på plats. På honom märker man att tiden går både fysiskt och psykiskt. Det gäller att hänga med. Men vissa saker gillar vi båda och då spelar ålder och sådant ingen roll.

hitta-doris

För i morgon ska vi gå på bio. Hitta Doris tilltalar oss båda och självklart ska det vara de engelska rösterna. Ellen som Doris, det måste ju vara en höjdare (;-)

Har beställt tre nya hybrider på jobbet. De gillas av de anställda och supporten får vi klara själva på stiftsnivå. Men det fungerar bra eftersom de är väldigt självgående och det är sällan krångel med dem. Det gillas av IT-koordinatorn.

Det är lite svårt att vänja sig vid att det nu är september. Men idag har det varit fint väder och får vi några fler sådana här dagar, då får jag vara nöjd.

Det gäller att gilla den gilla gången. Gå med och kämpa med balansen för att inte åka av vägen. Funkar förvånansvärt bra just nu, även om medvetandet far och flyger åt alla håll.