Kategoriarkiv: recension

Broarna i Madison County

Meryl Streep och Clint Eastwood från filmen ”Broarna i Madison County”.

Meryl Streep knockade mig som Francesca Johnsson i den mycket fina och tänkvärda filmen Broarna i Madison County (1995). Clint Eastwood var inte långt efter i sin tolkning av fotografen Robert Kincaid. En man som hade hittat hem i sig själv och såg sig som världsmedborgare.

Filmen har gått mig förbi genom åren och nu mer än 23 år sedan filmen hade premiär tittade jag på filmen efter att titeln kom till mig en morgon.

Fyra dagar av lycka. Valet att stanna kvar och allt vad det innebar för det fortsatta livet för dem båda. Sista avskedet, så djupt och fullt av känslor även i mig som tittare. Tårarna bara rinner och igenkänningen i vissa delar var väldigt stark.

Streep övertygar som sagt i sin roll. Hon känns så ärlig i det hon spelar och varje rörelse blir så viktig. Hon berör väldigt starkt i sin längtan efter någonting annat i den här filmen. När hon tittar tillbaks efter att hon går igenom det Kincaid lämnat efter sig… så naket och nära.

Valen som påverkar så mycket. Broarna i Madison County och de tankarna filmen gav kommer jag att bära inom mig länge.

Serie, promenad och energi för två

Ingen utan skuld” heter en svensk serie som ligger på ViaPlay. Biggan på jobbet tipsade om den åtta avsnitt långa kriminalaren och nu har jag sett sju av dem. Suger lite på det sista och upplösningen. Helt ok serie, medelbetyg, men jag vill ändå så snabbt det bara går se nästa avsnitt och det är mitt problem. Kan inte sluta titta, även om den börjat sagga lite i de senaste två avsnitten. Minns tidigare serier som varit än fler avsnitt och då jag knappt sov en blund för att jag ville veta hur det skulle gå… hehehe.

”Så mycket bättre” var i år inte bättre utan sämre. Tittade visserligen på alla avsnitten, men återföreningen hoppade jag över. Det finns liksom ingen nyfikenhet eller spänning dem emellan utan det känns hela tiden som man är på kaffekalas med sju sorters kakor. Så mysigt och tillrättalagt hela tiden. Saknade nerven eller hur jag ska förklara det.
Hoppas de får med Siw Malmkvist, Jan Malmsjö eller någon annan med lite intressant erfarenhet och berättarlusta till nästa år. Nu blev det bara mest ointressant och tolkningarna tog inte heller tag i mig. Brukar alltid få minst en favorit varje säsong, men icke i år. Ingen tolkning var en fullpoängare, många helt ok, men de liksom fastnade inte hos mig.

Har haft så mycket energi idag. Hunnit med så mycket. Gick ”Slingan” i det nollgradiga och gråa vädret. Ett tunt tunt täcke av vitt finns, men inte är det mycket.

Knappt en människa ute. För mig är 3,5 km bra i dessa tider. Gick i lagom takt och försökte njuta och andas in den friska luften. Hade mycket kraft kvar när jag kom hem så det blev både tvättmaskin och dammsugning av stora delar av huset. 

Missbrukstendenserna höll på att ”lura” in mig på Coop, men jag avstod. Det är jag nu glad för, men slås över hur lika tankarna är oavsett vilket sorts missbruk det handlar om. På något sätt kände jag mig stark att inte falla för frestelsen och den enkla vägen till ro. Varje liten sak som går åt rätt håll är en liten delseger för mig. I det lilla börjar man sitt segertåg mot att nå framåt och kanske äntligen bli en hel människa med allt vad det innebär.

Nu ska jag se det sista avsnittet av serien jag började att titta på igår kväll.

Peter Jöback – ”Humanology”

Humanology joback2

Peter Jöbacks första studioalbum på 11 år heter ”Humanology” och släpptes den 26 oktober. Plattan är en hyllning till livet och handlar om att våga vara sårbar, ärlig mot sig själv och omfamna sin egen historia och dess kraft.

Äntligen ett studioalbum med underbare Peter Jöback. När det sen är sådan musik som han behärskar som bäst, stora pampiga låtar blandade med smärtsamma ballader kan betyget bara bli högt. Efter varje låt finns mitt betyg. Fem högst och minus lägst.

Låtlistan:

1. Shape Of You ****
2. How Great It Is ***
3. Rushing Into Love ****
4. The Mask ****
5. Addicted ***
6. I Want To Know ****
7. What If Tomorrow Never Comes ****
8. Dancing *****
9. Call Me By Your Name *****
10. Believer ****

Bästa låt: Call Me By Your Name

Humanology joback

Älskar när han blandar musikinstrument på det sätt han gör med stråkar, blås, piano och liksom gör låten ”större” och sen den där rösten! Rösten med stort R är lika fantastiskt som alltid! Han är i sitt esse i flera av låtarna. Totalbetyget hamnar på fina 4,0 vilket väldigt få plattor fått av mig genom åren.

Hos Bengans har jag köpt mig ett eget signerat exemplar av plattan. Sker bara med de artister som ligger i topp hos mig. För mig ett självklart val för att stödja artisten i fråga, även om jag aldrig kommer att öppna CD-skivan.

Jöback inspirerar, ger kraft och får mig att må bra. Tack!

”Your love is worth every drop of pain”

Spotify

Isaks underbara röst

Han heter Isak Danielson med en röst som hookade mig direkt. Mörk, djup och personlig. Ett allvar och ett vemod som tilltalar mig.

Igår släppte han sitt första album ”Yours” med fantastiska låtar som ”Broken”, ”Always””I’ll Be Waiting” och ”Ending” samt ytterligare 6 spår, som alla sätter hans underbara röst i främsta rummet.

Hänförd och njutning på hög musikalisk nivå. Rekommenderas å det varmaste!

Isak Danielson
Instagram
Twitter
Spotify

”Ending” på Nyhetsmorgon 181020

GES i Botaniska

GES2018

Foto: Karin Törnblom

Glenmark, Eriksson och Strömstedt bildade GES 1994. Deras första album som kom året efter har sålt över 450 000 exemplar och räknas som ett av de stora klassiska svenska popalbumen som gjorts. Nio år senare släppte de ytterligare ett album.

180825 GES 01

I sommar har de dragit ut på turné igen tillsammans och igår kollade jag och syrran in trion i Botaniska trädgården. [Instagram]

180825 GES 02

Mycket folk var det och många var i min ålder och lite till. Borta vid Slottet satt de som inte ville betala för sig, men ändå lyssna på gruppen.

180825 GES 03

Hade inga som helst förväntningar innan och måste säga att jag blev positivt överraskad. Det var gediget och hitsen staplades på varandra. Att det regnade emellanåt märkte jag knappt av, utan både jag och syrran klappade händer, dansade och diggade och då speciellt till de äldre låtarna som de gjorde som soloartister.

180825 GES 04

”Om” med Niklas Strömstedt och ”Hon har blommor i sitt hår” med Anders Glenmark [Instagram] var mina favoriter. Orup hade dock de flesta låtarna som jag kände igen, även om ingen av dem han valde att spela tillhör mina favoriter med honom. Bästa var ”Regn hos mig” och kanske berodde det på den mäktiga allsången som publiken stod för.

Flera av de låtar som de gjort tillsammans som GES hade jag inte hört och ett par av dem hade jag faktiskt glömt bort, så det var roligt att följa med på denna nostalgiska musikresa som varade i två timmar. Eric Gadd som förband kändes malplacerad och som helt onödig utfyllning. I det stora hela var det en trevlig och uppiggande kväll.

Syrran bjöd på biljetten, vilket var väldigt vänligt av henne. Tänk att jag grejade att stå i nästan tre timmar och dessutom klarade av ljudet utan öronproppar. Visst, man var tvungen att röra lite på rören ibland för att inte stelna till helt och då var det ju utmärkt att stuffa runt lite.

Som vanligt efter en sådan här konsert tänker jag att varför gör jag inte sådant här oftare? Det ger ju mer än det tar…

Kylie släpper ”Golden”

En gammal nätvän fick mig nyfiken på Kylie Minouge för några år sedan, så när hon släpper nytt är jag givetvis nyfiken. Plattan heter ”Golden” och doftar countrypop lång väg. Finns många fina spår som gör mig glad. .

Första singeln ”Dancing” som kom för en tid sedan tilltalade mig. Gör mig uppåt och glad på något vis. För någon vecka kom andra låten ”Stop Me from Falling” och den var ytterligare några snäpp bättre. Favoriten  på plattan just nu är ”Lost Without You”

Kylie Minouge 2018

Lyssna och njut av denna underbara australiska artist som faktiskt debuterade på platta redan 1987. Noteras kan också att hon firar ett halvt sekel den 28 maj! Hon är som en liten vindruva som blir allt bättre för varje år. Gillar henne mycket.

Missa inte heller Kims recension av albumet ”Golden”.