Kategoriarkiv: barnen

Gott Nytt 2019!

Har sammanställt mitt 2018 i en egen bloggpost, men kan ändå inte låta bli att nämna en sak. Jag har inte varit ensam sedan i slutet på februari och i det har jag blivit bönhörd. Ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag fram till den slutsatsen.

Gott nytt 2019!

Frivillig ensamhet är fint medan ofrivillig tär hårt. Först var det en utmaning att leva tillsammans med Johan (sonen), men det vände till någonting bra och vi kom närmare varandra. När han sedan flyttade och Frida (dottern) efter sin separation kom till mig kanske det hade varit skönt med en liten period av egentid. Men situationen gjorde att så inte blev fallet. Men det har gått bra och idag när jag tänker tillbaka på 2018 är det en välsignelse för mig att under nästan hela året alltid ha haft minst ett barn hemma.

Har inte kunnat hemfalla åt ältande på heltid, utan tankarna har varit i vardagen och de rutiner som krävs när man inte är själv. Det har varit bra för mig och det kan jag se idag när jag som sagt tänker tillbaka. Att aldrig fått ha varit helt själv är en välsignelse även om det ibland under året varit andra tankar inom mig. Jag har inte kunnat dra mig tillbaka och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Det har inte funnits tid för det.

Vinsten är att jag kommit närmare mina barn och det är värt allt.

Hur jag ser på 2019?
Fortsatt terapi med A som ska förlösa mig i det inre. Det är mitt mål och det är med skräckblandat förtjusning som jag ser på detta. Jag vet, ett stort mål men jag måste tro så för att orka vidare. Att jag ska våga möta mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Är jag äntligen mogen för detta steg?

Ett helt köttfritt år. Måste tackla mina viktproblem på ett annat sätt eftersom jag inte klarar av att sluta med sötsaker bara så där. Under två år i början på 2000-talet levde jag ett helt vegetariskt liv och var dessutom helnykterist. Målet är att komma dit igen, eftersom jag mådde bra i kroppen av detta. Jag kände mig ”lättare” och hade mer energi. Miljöaspekten är icke heller att förglömma!

Den största anledningen är dock hur vi behandlar våra djur. Köttfabriker med dagligt dödande plågar mig och kan jag dra ett litet strå till stacken att inte vara en del av detta, genom att skippa kött fullt ut, så är nu tiden mogen för mig att göra det. När fan blir gammal eller vad man säger…

Så ikväll blir det sista gången på minst ett år som jag äter kött. Vi brukar på nyårsmiddagsbordet nämligen ha oxfilé och hasselbackspotatis. Väldigt dyrt, men blir det rätt stekt så smakar det väldigt gott, det måste jag erkänna. En gång om året, denna lyxiga middag.

Vi har sedan ett par år slutat med fyrverkerier också det för att jag vet hur många djur som lider. Vill inte vara en del av det helt enkelt. Förra året köpte vi lyktor som vi skulle ersätta raketerna med, men det regnade så det blev inget av med det. I år har jag inte hittat några lyktor, så det skippar vi också detta år.

Ett helt nytt nyårsfirande blir det med Bingolotto ända fram till 00.15. Vi skålar i Pommac och önskar varandra ett Gott Nytt 2019! Två av mina guldklimpar är hemma med mig, så det går ingen nöd på gubben över tolvslaget.

Ett Gott Nytt 2019 till alla er som följer mig på bloggen!

Annonser

Juletid med många tankar

Solen visade upp en fin sida när jag var ute och vandrade mitt på dagen.

Nu är Linn och Jordan i Sverige! De kommer till mig i morgon och jag längtar så. Nu har det gått alldeles för lång tid, det känner jag.

Juletid är mycket tankar inom mig. Tyvärr mest mörka. Det där sammanhanget som var så olika för varje år när jag var barn. Några jular försökte de, det kommer jag ihåg. Mamma gjorde det bästa av situationen, det vet jag också men när nyår kom brakade helvetet löst. Flaskorna med skeppet togs fram och flockades i klasar och farsan tog över helt med gap, bråk och fylla.

En mycket mörk tid i mitt inre. Hur vi flydde och var överallt, förutom hemma. Hur mamma skrek och skyddade sig. Skylde sig mot övergreppen och all jävla elakhet. Flykten till farmor när det var som värst. Det är just det här jag måste känna och tänka på ”fullt ut” och inte fly ifrån det som jag alltid gjort. Stanna kvar, titta på och se att det inte kommer åt mig idag.

Juletid är så mycket tankar. Har alltid haft svårt för julen även om jag försökte mitt bästa när barnen var små. Det jag kunde och klarade av då. Tomterollen var visserligen knepig, men jag minns barnens glädje så därför åkte den röda trånga dräkten på under deras uppväxt. Juletid är många tankar som sagt. De jag gillade mest var när de fick sina paket och sen när allt öppnades. Orden, ögonen och förhoppningarna. Tror vi lyckades de allra flesta gångerna.

Denna trasighet i tankarna. Längtan till någonting som jag egentligen inte vet vad det är idag. Till någonting långt borta som jag vet finns där, men som jag fortfarande inte är mogen eller värd. Vet inte vilket.

Juletid är fortfarande barnens högtid, trots att de nu är stora. För mig är de alltid barnen och det viktigaste i mitt liv. Det är fint att samla familjen och jag hoppas att det blir en lugn och harmonisk jul även det här året. För man vet aldrig när det är sista gången som det fungerar på det sätt som de gjort länge nu att vi alla ”samlar ihop oss” och är tillsammans på julafton. Saker och ting förändras, balanser rubbas, spänningar och tankar som hålls tillbaka kommer till och ingenting är för evigt.

Dags att jula till det en aning

Första december och första advent på ingång. Det är dags att jula till det lite även i förorten och mitt hem. Adventsstakar och ett par stjärnor åker upp i fönstren samt lite tomtar här och där. En liten minigran införskaffades förra året och jag ska se om det går att få liv i den även detta år.

Den stake jag hade på jobbet som jag ärvde av en tidigare anställd ville inte fungera i år. Så en av mina åker med till jobbet på måndag, för det är ju lite mysigt med dessa stakar lite här och där.

Nu är det jul igen och jag hänger inte alls med. När det dessutom nu har regnat ute i över ett dygn (istället för snö) så lyser julstämningen med sin frånvaro. Det enda jag tycker är mysigt är att familjen fortfarande samlas på julafton. Det ser ut att bli så även i år. Prisad vare någonting!

Rider fortfarande på något slags lyckovågor efter gårdagens underbara besked. Det är rörande i tanken att förstå att målet nu är nått för grabben. Så häftig känsla! Lilltjejen som kämpar på med pluggandet fick också ett positivt besked igår genom att bli godkänd i en kurs. Nu behöver hon en kurs till innan hon kan gå på det stora målet. Efter det har hon poäng för att kunna studera på universitet. Lite kvar alltså, men det går framåt. Det är huvudsaken. Så stolt över hennes bedrifter efter allt som hänt.

Träffade min husläkare igår. Vi bestämde att köra på med samma dosering som jag idag har och att jag ska fortsätta försöka minska i vikt och ta tag i motionen. Har ett projekt gällande kosten som jag i mitt inre kraftsamlar inför. Tänkte dra igång med det den 1 januari 2019. På tisdag kastar sig gubben ut i andra okända marker som undvikits alltför länge nu. Hoppas det den här gången finns mod att släppa taget och möta det som finns inom mig. Är livrädd, det erkänns,  men samtidigt finns inte valet att fortsätta på samma sätt som idag. Det går bara inte. Måste våga vara mig själv till 100% och ta itu med det som undviks. Även våga möta tankarna som hela tiden slås bort.

Nej, nu är det dags att jula till det en aning i kåken. God advent på er alla mina läsare!

Det blir bra

close up of tree against sky

Photo by Pixabay on Pexels.com

Vill krama om, säga att allt blir bra men när människor gång efter annan sviker blir det allt svårare att få bort taggen. Den tagg som förpestar och gör livet till ett stort test hela tiden. När ska det bli lugn och ro?

Barnen är mitt allt och när de mår dåligt, då påverkas jag än mer än om jag själv har några problem. När barnen sviks och blir ledsna, då vill jag bara ta bort det onda och ta över smärtan själv. Det gör ont i mig att se sveken och inte kunna göra mer än att finnas här.

Vill krama om och säga att det blir bra. Att det går över. Det är inte du som gjort något fel, utan en del förstår inte bättre. Det är ingen tröst, eftersom ageranden ibland sätter sig som äckliga tuggummin utan möjlighet till förnuftiga slutsatser.

Mitt hjärta är alltid hos mina barn. Jag kommer alltid att finnas här för dem. Vill krama om och säga att det blir bra. För det blir bra tillslut.

Ett nytt kapitel

180831 barnen

Igår åt vi middag, jag och barnen. Det var bara Linn som fattades. Elias hade varit hos sin mamma i 14 dagar och nu var det dags att komma till pappa. Han har varit lite krasslig men verkade nu vara på bättringsvägen.

Frida flyttar nu in till mig på heltid och anledningen är helt enkelt att det inte fungerade i stan. Det jag fick höra förvånade mig egentligen inte, även om jag i mitt stilla sinne förundras över hur svårt det kan vara med rak kommunikation, konsekvens och att agera som en vuxen.

Nu fokuserar jag på mina barn och tänker inte lägga mer energi på det som inte går att förändra. Barnen ger mig energi. Vi pratade, skrattade och hade trevliga timmar tillsammans. Hoppas jag ger mina barn kraft och energi att vara sig själva. Försöker vara rak och prata om det som de vill berätta för sin pappa.

180831 Johan

Det var så roligt att träffa Johan. Han berättade om sitt liv och idag jobbade han i den lokala skolan. Allt pekar i rätt riktning och vår relation känns idag väldigt fin och den tacksamhet jag känner för det går inte att sätta ord på.

Egen lya, eget ansvar och jobb. Härligt att få vara en del av allt detta och lyssna till framgångarna i livet.

Idag ska jag kapa äppleträd (det är enormt) och sedan tänkte jag gå en promenad med Frida. Hon har mycket hon behöver få ur sig och mitt öra finns där för henne.

Ett nytt kapitel har inletts där Frida nu bor hemma hos mig på heltid, Min älskade dotter som jag kommer att göra allt för nu att det nu ska vända och att hon ska må bättre. Välkommen hem!

Vi hittade ut!

180804 hittaut 01

Över 9 km och 13 000 steg i det varierande vädret blev det när vi hittade ut!

180804 hittaut 03

Åtta stycken så kallade checkpoints skulle hittas. De var utplacerade runtom i Storvreta. Måste säga att upplägget var roligt och hittaut.se Uppsala är någonting jag själv skulle kunna tänka mig att anmäla mig till.

180804 hittaut 02

Nu gjorde vi detta åt L och hjälpte honom att hitta bokstäverna. Vädret var växlande och till en början gick allt väldigt bra i ett halvklart väder.

180804 hittaut 04

Gubben var i stöten och pinnade på trots skavsår på båda hälarna, men vad gör man inte för att ”hänga med”. Det är bara att bita ihop och traska vidare.

180804 hittaut 05

En av checkpointens låg en bra bit in i Storskogen. Vi gick bland en massa irriterande flugor och mygg som högg så fort de såg hud.

180804 hittaut 06

En del hängde på stolpar och en del stod på meterstora aluminiumpinnar, här vid en grillplats i skogen.

180804 hittaut 07

Vi kämpade på och både Elias och Frida var snabba och rappa i steget. Jag gjorde allt för att inte sacka efter.

När vi var på väg ut från skogen öppnade sig himlens portar. Vi blev helt genombläta av den korta men intensiva störtskuren.

180804 hittaut 08

Här tar vi igen oss blöta och danna. Jag kunde ta av mig min tröja och vrida ur vatten. Våra mobiltelefoner klarade sig som tur var.

Vi hittade alla åtta checkpoints tillslut och de två sista letade Elias själv upp, medan jag och Frida gick in på Coop för att handla mat till kvällen.

Det var roligt det här och att göra det med två av mina barn. Skulle gärna leta efter mer bokstäver tillsammans med ungarna. (;-)

Nu har jag precis vaknat från en eftermiddagslur. Det gick bara inte efter detta att hoppa över detta, men nu är jag pigg och nyter igen!