Kategoriarkiv: Böcker

Välkommen in i min garderob

Tvåhundrasextiosju sidor, relativt stor text och ett ämne som intresserar mig gjorde att jag läste ut en bok på en dag! När hände det senast?

valkommen-in-i-min-garderob

Boken är en självbiografi om att vara gay och kristen.

I alla fall, boken heter ”Välkommen in i min garderob” och är skriven av Anton Lundholm. Den handlar om hans kamp att acceptera sig själv utifrån Bibelns syn på homosexuella och det tolkarna matade honom med under hans uppväxt.

Bitvis en svår bok att läsa. Ibland vill jag bara skrika ”kasta Bibeln och följ ditt hjärta” men förstår med intellektet att är man uppväxt med Jesus i nappflaskan så är tron på att man är ”fel” svår att bara göra sig av mig utan år av kamper. För det tar Lundholm många år att komma ur tolkarnas grepp och tillslut våga lita på de egna känslorna.

I början drogs han till de radikala inom frikyrkan just för att det kanske skulle hjälpa honom att ”bli av med” sin läggning. Hur vanligt är det inte att man vänder sig emot den man är och blir homofob inom kyrklighetens sfär? Förtränger och hatar både sig själv och andra homosexuella?

För mig blir det smärtsamt att läsa hur fast han var i tolkningarna av Bibeln där homosexualitet ses som någonting som går att bota. Men sakta men säkert förändras hans bild och det är detta boken handlar om.

Han är väldigt ärlig i sin hållning. Berättar om olika sätt att se på detta och också hur han från början trodde sig ha fått ”demoner” och sådant i sig för att han kände såsom han gjorde. Boken tycker jag främst vänder sig till människor som likt honom fastnat i det vad tolkarna säger och det som faktiskt ens egna hjärta säger. Om kampen, konflikterna och hur man faktiskt kan bli fysiskt sjuk i kroppen om man inte följer sitt hjärta.

anton_lundholm

Anton Lundholm

Jag själv som är uppväxt i ett ateistiskt hem känner många gånger när jag läser boken att Bibeln i fel händer gör många människor oerhört illa. Hur man med hjälp av Guds ord tolkar sig bort från det centrala som alltid i en sund tolkning är kärleken oavsett vem man älskar. Min Jesus sätter alltid kärleken främst. Förstår inte ens hur man kan göra något annat?

Första halvan av boken ger jag toppbetyg, men sen tyckte jag att Lundholm själv fastnade i för mycket problematiserande i det teoretiska och tappade bort lite i det jag var nyfiken på. Men i det stora hela får boken positiva omdömen av mig och jag hoppas verkligen att de förkunnare som står där och gapar om hur fel homosexualitet är, ger boken en chans och lyfter blicken ovanför bibelcitaten de håller så hårt i. Att de i djupet försöker våga förstå hur en människa med homosexuella känslor faktiskt känner. Man väljer inte sin läggning.

Det jag gillade också var att han tog upp olika aspekter av hur man kan se på detta. Inte bara att man ska acceptera allt och alla, utan försökte se hela bilden. Det gav mig en inblick i hur vissa resonerar och även om jag inte håller med i en stavelse var det nyttigt för mig att ändå försöka förstå varför kärlek mellan två personer av samma kön rör upp så mycket känslor, när världen ser ut som den gör idag.

Ibland tror jag bara att ”livets gång” kan förändra synen hos vissa samfund och församlingar. Såsom det har förändrats gällande andra saker som förr i tiden var kontroversiella och som idag är en självklarhet.

Relaterat
Anton Lundholm skriver om att vara homosexuell i frikyrkan (Dagen)
Libris-böcker öppnar för en homosexuell livsstil (Världen Idag)
Anton är gay och stolt kristen (Vetlanda-Posten)
Anton skakar om frikyrkligheten med sin bok (ETC)
”Jag bad om att bli befriad från mina syndiga tankar” (Året runt)
HBTQ-kultur. Välkommen in i min garderob – Anton Lundholm (Helds HBT-nyheter)

Annonser

Garderobsord & sorg

gladpask2018

Påsken för min del är en påskmiddag på påskafton hemma hos Anna och Tofflan. För övrigt går helgen obemärkt förbi, men visst tänker jag på Jesus och hur vi idag tolkar hans gärningar på den tiden det begav sig.

Människor kan vara förfördelade, illa behandlade och ha ett agg mot någon. Det är helt ok att vara arg, grinig och jag vet inte vad, men när det drabbar någon annan helt oförskyllt då surnar jag till. Det var på vippen till ett verbalt slagsmål eftersom jag bara inte kan vara tyst när en för övrigt så kallat mogen själ beter sig på ett helt irrationellt sätt. Tycker inte om när människor medveten vill jävlas med andra utan anledning. Det där medvetna, att trycka till och liksom inte ha täckning för det, det gör mig heligt arg.

På jobbet har vi ett bokbord där man får ta med sig en bok om man hittar någonting intressant. Ska väl vara ärlig med att säga att jag aldrig tidigare tagit någon bok från det bordet eftersom jag liksom inte riktigt gått igång på innehållet. Men häromdagen hajade jag till när titeln ”Välkommen in i min garderob” slog emot mig. Än mer intresserad blev jag när jag läste mer: ”En självbiografisk berättelse om att vara gay och kristen. För hur är det att vara frikykligt kristen och leva i en samkönad relation? Att vilja vara en del av kyrkan som låtsas att han inte finns?”

Boken är skriven av Anton Lundholm som är utbildad teolog och född 1984. Har börjat läsa och boken är väldigt intressant med min egna historia i bagaget som bög och intresserad av andligheten. Boken är utgiven av Boförlaget Libris.

Har haft stora problem med att läsa böcker sista åren. Har inte orkat igenom ett par som nu bara ligger och väntar. Får se hur det blir med denna, om ämnet kan vara så pass intressant att jag orkar? Men det klart, kommer jag inte igenom en bok som handlar om katter, då vete fåglarna. Jag ska testa i alla fall eftersom kyrkans syn på homosexuella är någonting som har förändrats till det bättre under åren och då pratar jag främst om Svenska kyrkan.

Min syster ringde häromdagen och hade ett mycket tråkigt besked. Hennes 7-åriga katt Morris hade dött! Han var hur pigg som helst ena dagen och sen den andra hade han problem med andningen. Hon väntar på obduktionsresultatet för att få veta vad det var som hände. Hos veterinären när de skulle söva honom orkade han inte mer utan avled. Det är så tragiskt det hela.

Var kattvakt åt Morris några gånger och minns hans gosighet och hur fin han var. Vi hann få en liten form av relation och jag ser honom framför mig när jag öppnar dörren för att ge honom mat. Alltid när han hade ätit gosade vi en liten stund.

Morris 2017

Tänk vad fort det kan gå. Det gäller verkligen att njuta i nuet och visa sin uppskattning mot dem som ligger när ens hjärta. Vila i frid, kära Morris!

Nej nr 3

Nej_nr3

Geen, he, no, não, 不是, Nem, לא

Tre av tre. Refuserad av alla. ”Livsboken” är inte intressant för någon annan än de ”närmast sörjande”, den saken är klar. Kan liksom inte ”krydda” till det och fara med lögner för att jag ska göra mig intressant för fler.

Min ”livsbok” är till 100% sann på det sätt som jag uppfattat mitt liv så långt. 100 jävla procent räcker tyvärr inte utan de ser mina upplevelser som ointressanta. Jag vet att ältandet finns där och då speciellt på slutet, men ändå. Är väl en tråkig en med mainstream historia. Offerkoftan tenderar just nu att utvecklas till ett tält, men jag lovar den fällan går jag inte i en gång till. Men en liten kofta behöver jag just för sådana här tillfällen. Take it or leave it!

Hur går jag vidare nu då med min ”livsbok”? Låter den få vila i frid eller inleder nästa fas? Omarbetning och nya försök? Dra på lite och skarva å det redigaste? Kanske till och med fabulera utifrån vad jag anser och inte vad som faktiskt hände?

Nej nr 3 känns mer än jag vill erkänna. Det är inte roligt att bli refuserad av alla. Måste nog fundera på fortsättningen och tänka över om det ens är någon idé att försöka mer. Mitt högmod är precis före fallet. Just så är känslan. Trots att en del av mig på förhand visste om utgången av detta försök att dela med mig av mitt liv.

pexels-photo-103123.jpeg

En gång för länge länge sedan vågade jag. Tänk vilket frihet det är att våga omfamna det hela. Andas in och känna hur lätt allting bara blir. En gång var jag där.

pexels-photo-235986.jpeg

Nu ser jag bara omöjligheten att ta sig in bland bokförlagen. Som om det fanns någon annan utgång…

Gripande & refuserad

stop-shield-traffic-sign-road-sign-39080.jpeg

Nu blev min ”livsbok” refuserad igen. En chans kvar. Kluven är jag för egentligen har jag inte trott på att den ska kunna ges ut genom de etablerade bokförlagen, samtidigt som jag någonstans kan känna att nog borde väl min historia räcka och bli över? Eller tror jag för mycket då om mig själv?

”Tack för att du har skickat in ditt manus och delat med dig av dina erfarenheter. Det är gripande läsning, men sedan vi dragit ner på antalet titlar vi ger ut tvingas vi vara mycket restriktiva. Därför tackar vi nej till utgivning.
Vi vill samtidigt önska dig lycka till på andra förlag.”

Kamp mot alkoholen och med sexualiteten, våld- och fylla i barndomen med allt vad det innebar, samt en tro på i kombination med upplevelser gällande evigt liv tycker åtminstone jag låter spännande. Min kamp, min berättelse. Men kanske handlar det om att jag är okänd och inte intressant trots mina upplevelser i mitt liv? Då ska det till än grövre artilleri för att ha chansen?

Det är nog bara att inse högmodet i detta och låta dokumentet få vila i frid.

 

 

Doftande böcker från 1884 & 1921

6 juli 2017 Bibeln och Nya Testamentet

Bibeln från 1884 kostade 2 kronor då den släpptes för 133 år sedan. Språket och det svåra typsnittet gör den i princip oläslig. Men att bläddra i den, känna dofterna och se den tomma lappen ligga mitt i boken skapar känslor i mig. Faktiskt mest positiva och tillbaka till någonting som för länge sedan passerat i den tideräkning vi har.

En yngre präst som sitter i kyrkan och läser. En godtrogen och för den tiden liberal förkunnare. En längre kappa och han har lite bråttom i mittgången. Ser inga människor mer än honom. Trygghet, det förväntade och en tro på Ordet.

Den lilla svarta boken Nya Testamentet och Psaltaren från 1921. Här är både språk och text läsbart. Lappen i boken större men dofterna svagare.

En svart bil med högt tak. I baksätet sitter en yngre man och läser ur boken. Ingen bok som legat i en kyrka utan i ett hem.

Man kan väl få fantisera lite… (;-)

Väldigt förvånad över att dofterna gör mig lugn. Dofter är intressant och då speciellt i äldre böcker. Ger nästan mer än att känna på dem. Att också fantisera om ägarna och vad de befunnit sig känns spännande. Själar som idag gått vidare till annat.

Detta med tid och rum. Så fascinerande.

Frågor jag fått om Förintelsen

Den här boken av Hédi Fried borde finnas i varje skola och delas ut till alla elever. Frågor jag fått om Förintelsen.

Syftet med boken är att lära oss undvika historiska misstag. Jag hoppas att den kan få alla som läser den att förstå att vi inte är predestinerade att ikläda oss rollen som förövare eller åskådare. Vi som individer ha r en egen vilja och ett ansvar, och att bara genom att ta det ansvaret kan vi undvika att historien upprepar sig ännu en gång.

Hédi Fried, december 2016

Ibland känns orden helt overkliga och så grymma, men lik förbannat är de sanna. Det är fasansfullt att ta in och verkligen i djupet tänka på vad som skedde.

Dessa fabriker av organiserad utrotning går över alla gränser i anständighet och moral. Hur kan människan sjunka så lågt och göra detta mot andra människor? Vår historia är fylld av barbariska handlingar och Förintelsen är en av de absolut värsta exemplen där människan totalt tappade sin empatiska kompass.

Boken är viktig att sprida. Att det ens finns människor idag som förnekar Förintelsen visar just på att vi aldrig får glömma! Snart finns ingen överlevande kvar i livet och då är sådana här böcker mycket viktiga.

Frieds svarar i boken på ett urval av de vanligaste frågorna hon fått genom åren när hon föreläst om sina ohyggliga upplevelser. Bland annat:

Vad är det värsta du varit med om?
Hur kunde ett helt folk ställa upp bakom Hitler?
Varför gjorde ni inte motstånd?
Hur var det att leva i lägren?
Vad hjälpte dig att överleva?

Relaterat
Hédi Frieds hemsida

TofflanFrågor jag fått om Förintelsen
DN – Frågor jag fått om Förintelsen