Tänk om jag på morgonen mindes allt jag var med om på natten! Vaknar och är då säker på att jag ska komma ihåg, men icke.

I natt somnade jag i mörker. Brukar alltid ha en lampa tänd, men av någon anledning tände jag den inte. Vaknar ett par timmar senare av ”någonting” som ”tar på mig” och i tankarna försöker säga mig något. Som att hjälpa till och liksom göra saker och ting i ”rätt ordning”. Kan inte förklara det på annat sätt och då när jag vaknade kändes det lite otäckt, men ändå inte. Utmanad i det gamla mot någonting nytt.

Tyckte sen när jag väl somnade om att jag ”drömde” om scenarier som den här ”energin” påverkade. Att liksom lägga rätt, göra saker och ting i en ordning och samtidigt kan jag inte förklara vad det handlade om. Som om livet och varat består av olika fack och i ett av dem behövde det ”fixas till”.

Det går inte att tänka fram vad jag var med om i natt. Det är för mig bara att konstatera att det pågår saker och i det får jag vara nöjd. Man kan förnimma, få fragment, få mindre hintar om vad som pågår, men inte ett större sammanhang där allt känns självklart. Så är det för mig alla fall där jag befinner mig just nu.

Började igår att läsa en bok som heter ”Släpp själen fri” av Michael A Singer och den får mig verkligen att ifrågasätta det mesta som har med tankar och medvetande att göra. Vår egen inre röst och vad den står för och vad som finns därbakom inom oss. Har läst tre kapitel och funderar som sjuttsingen på vad han säger. (;-) Kanske var det tankar kring detta som kom till mig i natt?

Släpp själen fri, inte oroa sig över saker man ändå inte kan påverka, men ändå finnas där. Detta med att jag inte är mina tankar kommer upp i boken och då blir jag ju väldigt intresserad. För vad är jag då?