Tidig uppgång trots semester igår. Åkte med syrran, Magnus och C till Arlanda för att sedan få låna deras bil under de tre veckor som de är på resa i USA. I gengäld ska jag sköta lite saker under deras semester.
Los Angeles, Las Vegas, Grand Canyon och San Francisco vet jag står på programmet. De kommer att hyra bil och jag hoppas att de får ett minne för livet.
Själv jobbar jag i morgon igen. Sommarmode finns knappt längre eftersom det alltmer är väldigt utspritt på jobbet när personalen har semester. Kanske är det en eller två veckor som vi är under 10 personer. Förr var det större skillnader under sommaren.
Jobbar i två veckor för att sedan ha semester igen i fyra. Det enda bokade är en natt i Sala med Elias. Vill han så går vi ner i Sala Silvergruva, annars blir det nog besök i staden för rundvandring och sen lite bad i någon lokal sjö.
Den enda fördelen med att bli äldre är att man får fler semesterdagar, därav att jag kan ta ut så många i år. Vad vi mer ska göra förutom att vara hemma och ta det lugnt vet jag inte än riktigt. Att åka ut till Upplandskusten skulle vara kul, får spana vidare på någonting.
Maja är riktigt duktig nu när det handlar om att vara ute och då helst på tomten. Hon är säkert ute ett par timmar om dagen nu och idag gjorde hon en sak hon inte gjort tidigare:
Uppdrag har jag som sagt fått av syrran under deras semester. Är med bil nu så mitt på dagen drar jag iväg med E och förenar nytta med nöje.
Kämpar med att vara i nuet och inte oroa mig så mycket för saker och ting. Vissa dagar går det bra, för att andra spåra ur rejält. Men livet lär hela tiden, man blir aldrig för gammal för nya lärdomar.
Mitt ljus som jag tände för Maxi. Saknar honom så oerhört mycket. Börjar först nu i djupet förstå att han aldrig kommer tillbaka igen. Med Maxi dog en del av mig, det känner jag.
Cathedral Church of St Peter är det officiella namnet på katedralen i Bradford. Den fick katedralstatus 1919. De äldsta delarna av kyrkan dateras till 1400-talet.
Linn ville visa mig och Frida Ilkley med omnejd. Ilkley har drygt 15 000 invånare och grundades redan på bronsåldern.
Måste erkänna att jag till en början var lite tveksam till afternoon tea men Linn visste precis vad hon gjorde. Det var så mycket folk som ville in på tehaket att man fick sitta i kö en stund innan det var dags för denna brittiska tradition.
Jag drog i mig fyra koppar! Det var gott och smakrikt.
Stället hette Bettys och var i riktig härlig brittisk stil. Servitörerna var prydliga och klientelet precis som man kunde förvänta sig. Med det menar jag i positiv mening. Linn och Jordan tog hela paketet med Afternoon Tea. Bara beskrivningen får det att vattnas i munnen:
Bettys Traditional Afternoon Tea The following sandwich selection: Scottish smoked salmon, honey roast ham, roast chicken breast, egg mayonnaise and cress. A sultana scone with strawberry preserve and clotted cream. The following miniature cake selection: Lemon Macaroon, Gateau L’Opera, Fresh Fruit Tart. A teapot for one of Tea Room Blend tea.
Tyvärr var jag just då inte så sugen på något tabberas, utan jag nöjde mig med en omgång Bettys Tea Room Blend och en kaka Grande Raspberry Macaroon with raspberry buttercream and fresh raspberries.
Frida tog också samma the som mig men en Swiss Chocolate Torte, A Swiss dark chocolate cake made with almonds and hazelnuts.
Visst låter det vackert på engelska? Frida köpte med sig en låda av Bettys Tea Room Blend så hon kan njuta hemmavid.
Mina fina dotter Linn.
Bettys Café Tea Rooms är det egentliga namnet på kedjan som öppnade sin första butik 1919 i Harrogate av grundaren Frederick Belmont. Ingen vet varför det heter Bettys.
Vi tog oss en promenad i Ilkley för att se vart Linn jobbar. Den overklighetskänslan som jag då kände går inte att beskriva. Säkerheten är hög hos Support Warehouse, vilket gjorde att grindarna var låsta, men hit går alltså min dotter varje vardag. Ett tips på detta för ett år sedan hade gjort gubben till miljonär och med det vill jag säga att man aldrig vet vart ”livet” tar oss.
Pittoreskt i duggregnet. När man gick förbi någon som påtade i trädgården så hälsade de alltid så artigt. Sista anhalten för dagen var Saltaire. Stället som jag aldrig kom ihåg vad det hette…
Vy över den engelska landsbygden i Ilkley.
Väntar på tåget vid stationen Ben Rhydding. Ville få med hur ett av ekipagen såg ut.
Färden gick till samhället med namnet som aldrig gick in i skallen på mig. Men tillslut så.. Saltaire!
The Boathouse Inn där man kan ta sig en pint eller cola. Miljön i Saltaire är verkligen speciell på ett positivt sätt.
Salts Mill byggdes 1853 av Sir Titus Salt och var från början en textilfabrik som stängdes 1986. Idag består byggnaden av bland annat ett konstgalleri, köpcentrum och restauranger.
I parken fanns denna rediga kanon med tre stora svarta kulor, redo att fyras iväg.
Vandring i den gröna parken.
Tågstationen i Saltaire. Gammalt och nytt möts i salig blandning, som så många gånger i dagens England.
Vi tog oss tillbaka till Bradford. I detta hus en bit in till vänster bor Linn och Jordan.
Till middag bjöd värdparet på grillat och vi hade en fin avslutning tillsammans. Det var vemodigt att packa och ta farväl. Både Linn och Jordan skulle jobba dagen efter och Frida och jag skulle upp mycket tidigt därav avskedet redan på söndagskvällen.
Nej, känslan var inget bra.
4 juni 2018
Vi gick upp 04:45 och tog tåget till Manchester. Där testade jag Uber för första gången för att komma till flygplatsen. Otroligt smidigt och det funkade mycket bra, tack för tipset Linn! Inga problem med flygningen och vi landade hemma i Sverige vid 13-tiden. Vågar nästan säga att min flygrädsla är helt borta nu.
Tack Linn och Jordan! Mitt hjärta är kvar hos er i Bradford. Ni fick mig så lugn och trygg. Svårt att komma tillbaka till min vardag. Ni var helt enkelt suveräna värdar och får högsta betyg av mig! TACK!
Tack Frida för att du gjorde mig sällskap. Älskar dig av hela mitt hjärta. Så många fina reseminnen. Detta måste vi göra om!
Vilka förväntningar jag hade på denna dag, vår sjätte i England! Vi skulle åka buss till Liverpool! Bara tanken, att jag skulle få komma dit och se mig omkring var helt overklig och sen att få ta del av The Beatles historia i deras hemstad… wow!
Bussresan från Bradford gick via Manchester och tog drygt 2 1/2 timme. En bonus var alltså att med buss få se även de centrala delarna av Manchester.
Äntligen framme vid The Beatles Story – originalmuseet om världens mest kända musikgrupp The Beatles!
Vädret var uppehåll och regn om vartannat. Mitt klädval var helt fel, så när vi befann oss utomhus gällde det att hålla igång för att inte stelna till i det ganska kyliga vädret.
Upplägget var lite annorlunda mot ett vanligt museum. Vi fick alla en liten spelare runt halsen med hörlurar. Vid varje sektion kunde vi själva lyssna och även ibland se en filmsnutt från just den tiden i historien om gruppen.
Jag tyckte början av deras karriärer var mest intressant, hur de träffades och vad de gjorde precis innan de slog igenom. Det var så mycket fakta, memorabilia och information att man skulle ha behöva gått rundturen flera gånger för att liksom kunna ta in allt.
Det var en fascinerade upplevelse att gå igenom historien om gruppen. En del visste man sedan tidigare, men det var mycket som var nytt för mig. Som att de spelade på The Cavern Club 292 gånger 1961-1963 t ex.
Replica hur det såg ut i Abbey Road Studios när gruppen i september 1962 där spelade in sina första låtar.
En av mina favoritlåtar med The Beatles är Eleanor Rigbyfrån 1966.
Eleanor Rigby, died in the church And was buried along with her name Nobody came Father McKenzie, wiping the dirt From his hands as he walks from the grave
No one was saved
All the lonely people Where do they all come from? All the lonely people Where do they all belong?
The Beatles Story i Liverpool är ett måste för dig som älskar gruppen.
Måste erkänna att Beatles inte riktigt varit mina favoriter genom åren. Har alltid tyckt att det funnits många bra låtar i deras katalog, men inte riktigt haft dem som nummer ett. Men att på detta sätt få ta del av deras enorma framgångar i den musikaliska karriären och sen efter det ha börjat att lyssna på deras plattor mer nogsamt har höjt gruppen på min lista över den musik jag gillar mest. The Beatles på Spotify.
Däremot har Paul McCartney länge legat högt hos mig. Har alltid gillat honom och 10 december 2011 såg jag och Frida honom live på Globen. En av de bästa konserten jag sett! Min recension.
Det var soloplattan Tug of War från 1982 som gjorde att jag mer aktivt började lyssna på honom. Har skrivit en del om honom tidigare på min blogg.
Var helt uppfylld av energi efter rundturen på museet som tog nästan två timmar. Det var mycket att ta in som sagt och en del av mig skulle vilja åka tillbaka och göra om det igen.
Köpte med mig en alldeles för dyr T-shirt med bandets namn på (såg samma tryck på andra håll som kostade flera pund mindre) samt en kylskåpsmagnet. Får väl trösta mig med att t-shirten är köpt där den är köpt, i originalshopen för The Beatles.
Vi gick sedan till hamnen och vid floden Mersey fanns det kilometervis (jag överdriver inte) med hänglås där människor låst ihop sina hjärtan.
Blev rörd när Jordan tog fram ett lås och tillsammans med Linn låste ihop deras hjärtan. Nyckeln slängdes sedan i vattnet. Vilken fin kärleksgest!
Frida får instruktioner hur kameran fungerar medan Linn fotograferar ”sitt” lås som hon nu har tillsammans med Jordan i Liverpools hamn.
De är så fina tillsammans, Jordan och Linn! Man märker att det älskar varandra och att de verkligen ser till varandras bästa hela tiden. Så fint att få vara del en liten stund av deras liv. Dessa dagar tillsammans med dem kommer jag att bevara djupt in i mitt hjärta.
Längst hela vägen hänger det hänglås med namn på.
Vi gick runt i Albert Dock. Där fanns det butiker, restauranger och många fina båtar att titta på.
Arkitekturen är imponerande. Blandning av gammalt och nytt.
Lunchen var superb! Smakerna i denna hamburgare som hette Texan var imponerande. Dubbelburgare, chili con carne, salsa, jalapenos, Jack ost, lök, paprika och chipotle. Nog det godaste jag ätit under hela resan. Restaurangen hette Whats Cooking och låg i Albert Dock. Rekommenderas!
Det sjaskiga vädret dämpade inte vårt humör nämnvärt. En liten svängom till dånande musik för Linn och Jordan vid Hartley Quay.
Vi var på väg mot katedralen i Liverpool. Den låg uppe på en kulle och det var uppförsbacke hela vägen. Fick tyvärr ont i mitt högra ben igen, som lite sinkade oss vilket gjorde att vi inte kom i tid för att gå högst upp i katedralen.
Jag var helt enkelt tvungen till en längre vila, vilket gjorde att vi tog en fika i katedralkaféet som heter Mezzanine Café Bar.
Vet inte om det berodde på att det var lördag, eller om det alltid är en sådan kommers i katedralen, men kontrasterna blev lite väl stora för min smak. Hade lite svårt med allt ståhej och iver att sälja tillsammans med det som ett heligt rum står för.
Spelade in en liten film för att illustrera ljuden i kyrkan, som blandades med popmusik och en massa sorl av olika slag:
Vi tog oss vidare ner mot de centrala delarna av Liverpool.
Den mäktiga porten in till Chinatown ligger på Nelson Street.
Vilken energi, vilken stämning det var på Mathew Street!
Här finns The Grapes, berömt för att beatlarna mellan gigen tog sig en pint här. Ligger på 25 Mathew Street.
Folk stod ute och drog en pint, pratade och dansade, givetvis till Beatlesmusik.
Utanför legendariska The Cavern Club. Här spelade The Beatles hela 292 gånger som sagt och första spelningen var den 9 februari 1961 och den sista 3 augusti 1963.
Givetvis andades det Beatles överallt. Snygg mosaik av beatlarna till en av pubarna vi passerade. Det var verkligen en upplevelse att gå på Mathew Street.
Filmade lite för att bevara känslan både i minne och sinne. Ner mot Mathew Street och Cavern Shop och Cavern Club samt gatusångaren och sen in i The Beatles Shop.
Vi gick sedan ytterligare en bit för att nå ett av de nyare landmärkena för Beatles.
Statyerna på medlemmarna i The Beatles står vid Pier Head nere vid Mersey. Jag gillar dem och tycker de är skapligt lika beatlarna.
På plattan som ligger framför de stora bronsstatyerna står följande:
The Beatles
Last played in Liverpool at the Empire Theatre on
December 5th 1965
…but they never really left.
They are synonymous with this city.
A tribute on behalf of fans worldwide.
Funded by the Cavern Club.
Artist: Andy Edwards
December 2015
Bronze
Vi gick vidare på Pier Head längst floden Mersey. British Music Experience håller till i den maffiga byggnaden i mitten. Den hade varit häftig att besöka, men tiden tog slut för oss. Vi hade bara en halv dag på oss i Liverpool (mellan 13-19 ca). Bussen gick tillbaka mot Bradford strax efter 19.
En minnessten för de som offrade sina liv till sjöss och inte hittades under andra världskriget.
Detta foto fick jag av Jordan. Så fint med mina flickor. 2 juni 2018.
Gammalt och nytt blandas vilket är tjusningen med Liverpool och dess hamnområde. RIBA North heter centret för arkitektur och nog syns det på den svarta byggnaden? Fastnade också för skeppet som är målat randigt. Installationen kallas för Dazzle Ship och är en del av Merseyside Maritime Museum.
Den häftigaste byggnaden i hela Liverpool? Jag blev så fascinerad av formen och hur det är byggt. Huset har adressen Strand Street och innehåller bland annat ett gym och ett café.
Lagom mosig, ganska kall men lycklig så var det då dags för att åka tillbaka. En hellyckad dag tillsammans med barnen och Jordan. Vi hann med så mycket och ändå fanns det lika mycket till att kolla in. Men det får bli nästa gång.
I Bradford var vi efter 22 och sen var det bara att ta det lugnt hemma hos Linn och Jordan. Vågar säga att efter den här dagen bar jag på de bästa känslor inombords på mången år och dar.
Idag gick färden mot Leeds. Vi skulle besöka ett kattkafé och sen gå runt i staden för en redig rundtur med förhoppningsvis en del shopping. Programmet var öppet så att säga förutom besöket hos katterna som man var tvungen att förboka.
Leeds är en betydligt mer ”energifylld” stad än Bradford. Man kände direkt att här är pulsen högre och tempot mer uppskruvat. Staden har cirka 782 000 invånare.
Kitty Café som ligger på 8-9 Kirkgate är mycket populärt och att komma in där utan att förboka var inte att tänka på. Linn hade fixat det för ett par veckor sedan.
Man får sitta i högst en timme, sedan ska andra in. I detta fall förstår jag det mycket väl eftersom många vill stanna betydligt längre och tar då upp plats för nya kattälskare.
a
Vi beställde godsaker såsom cheescake Americano, Tiramisu (Frida) och Caramel Mudcakes (Linn). Till det vanligt kaffe för mig som heter Americano, svart utan tillsatser föredrar jag. Linn tog en cafe latte och Frida ville ha en jordgubbsmilkshake.
Var bara tvungen att filma en snutt från kattkafeet:
Såg kanske en 7-8 katter allt som allt. En del var riktigt små och en del brydde sig inte alls om oss. [Instagram]
Under den timme man fick vara på kaféet gick vi runt och tittade på katterna. Man fick inte bära upp dem eller göra saker emot deras vilja. Folk respekterade detta i hög grad och ville de bli klappade var vi många som stod till tjänst.
Det var en fin stund och när man vet att intäkterna går till att hjälpa de katter som fanns på kaféet så kändes det så bra.
Efter kattkaféet fortsatte vår vandring i Leeds. Regnbågens färger signalerar att vi går in i Freedom Quarter. Mitt på dagen en fredag var det inte mycket liv och rörelse, men det var ändå kul att gå igenom kvarteret.
Vi tog oss vidare mot Leeds Dock. Nya fräscha hus, rent och en fröjd för ögat.
Bakom en gul markör för Trans Pennine Trail, vilket är en långdistansväg som sträcker sig från kust till kust i norra England. Den utgör en del av den europeiska vandringsleden E8 och ingår även i det nationella cykelnätet.
Floden Aire med moderna hus på sidorna.
Vi gick också in i Leeds minster. Vi lyssnade på orgelspel på hög nivå. Ett stycke var väldigt dramatiskt och intensivt, vilket gjorde att smilbanden på en av döttrarna aktiverades. Mer än så avslöjar jag inte, men det var ett härligt minne i en speciell situation.
Kirkgate Chambers består huvudsakligen av bostäder. Vackert hus!
En marknad under tak där det fanns allt möjligt. Vi var på väg mot tågstationen för att åka hem igen. På vägen gick vi in bland annat i en bokhandel där Frida köpte en biografi.
Shoppinglustan var stor hos gubben denna dag. En hel del gotta åkte ner i korgen när vi var i butiken TK Maxx. Minns inte namnet på dem alla, men det var choklad, kola och några karameller som kom från Paris. En del bjöd jag kattvakten på när jag kom hem.
Puben Three Legs låg i ett utmärkande hus som tilltalade mig. Lunch blev en Burritos och ett litet tråkigt minne från Leeds var Primark. Linn hade gått runt, hittat en del fina kläder och skulle betala, men då funkade inte terminalerna för kortet! Så hon fick ingenting med sig från Leeds. Tråkigt!
Jag höll för övrigt på att gå vilse på Primark. Det var så stort och så mycket folk. Linn och Frida var på damavdelningen och jag kollade in kläder på herravdelningen. Ni kan ju själva tänka er vad som hände. Vi messade och tillslut hittade vi tillbaka till varandra. Lite obehagligt var det ett tag, även om jag försökte vara cool…
Utöver detta var Leeds en positiv upplevelse. Så roligt att få ha besökt staden.
Jordan jobbade även idag. Jag och Frida bjöds på middag som bestod av lax, småpotatis och Jordans egna sallad som var supergod. Till det vitlöksbröd. Så mysigt och trevligt.
Under kvällen spelade vi ett spel som jag inte kommer ihåg namnet på. Det gick i alla fall ut på att man lade ut ett svart kort där det stod konstiga saker, som skulle fyllas i med de tio vita kort man fick. Den som lade ut kortet bedömde sedan vilken av de vita korten som lades ut av de andra motspelarna som var roligast, vilket då resulterade i en poäng till den personen. Det lustiga var att tre av oss fick 11 poäng och en 7 poäng. Vill inte avslöja för mycket, men kan säga som så att vi tre som vann fick revansch för gårdagens förlust i bowlingen… hehe..
Generös frukost med yoghurt, smörgås och kaffe. Många tankar for runt i skallen på mig. För en gång skull tror jag de flesta var ljusa. Märkligt var det i alla fall att vakna upp mitt i England och hemma hos min äldsta dotter Linn.
Eftersom Linn väntade på en madrass som aldrig kom, så tog Frida och jag oss själva ut i Bradford mitt på dagen. Att börja med att gå in på Primark var kanske ingen god idé. Rörigt, hög ljudnivå och inget vettigt att handla gjorde att vi lämnade butiken ganska snart. Fast det var en liten vindpust mot vad som komma skulle nästa dag… (;-)
Kvavt och ganska varmt. Luftfuktigheten i England är på ett helt annat sätt än i Sverige. Ofta över 80% vilket gör att minsta rörelse känns ”kladdig”. Fick vila en sväng.
Museet innehöll fotografins historia, hur livet förändrades när internet kom, televisionens utveckling genom åren och ett animationsgalleri med över 100 figurer. TV- och videospel i historiskt perspektiv samt den brittiska film- och TV-programhistorien
(BFI Mediatheque) fanns på egna plan. Imponerande må jag säga och då har jag säkert missat något.
På våning 3 låg Wonderlab Studio som handlar om att experimentera med vetenskapen och utvecklingen kring ljud, ljus och sinnet. Fascinerande och spännande var det att se sig själv scannad i värmekamera och hur olika ljus förändrar ens utseende. Det var hur mycket som helst att kolla in.
Bradford City Hall är ett rådhus från 1800-talet som ligger på Centenary Square mitt i staden.
Tiffin Coffee hade den godaste hallontarte-kakan på mången år och dar. Mums!
Vi gick i olika butiker och kollade in utbudet.
Den här bilden gillar jag på mina döttrar.
Ett par T-shirts inhandlades vid det andra försöket på Primark. Något lugnare och jag visste vad jag ville så att säga.
Vissa delar av Bradford var något slitet och ruffigt. Staden är mycket gammal och fanns redan på bronsåldern. Den riktiga skjutsen fick staden under första halvan av 1800-talet då befolkningstillväxten ökade mycket snabbt. Bradford gick från att vara en småstad till en storstad på mindre än 35 år.
Middag blev det på Frankie & Bennys där jag slog till på en pizza Spicy Chicken Americano. Frida unnade sig en Mojito till fördrink och Spaghetti Carbonara till huvudmål. Det är ungefär vad jag kommer ihåg. Hoppas Linn och Jordan ursäktar mig? (;-)
Vi avslutade kvällen med bowling på Hollywood Bowl! Det var många år sedan någon av oss hade spelat, men det var väldigt roligt. Många skratt, skämt och peppningar. Två serier och segrare i båda blev Jordan! [Instagram] Congrats ”Joseph”! (;-)
Linn, Jordan och Frida på väg hem från bowlingen.
La mitt stora feta pall i en allt lugnare harmoni mot kudden i lägenheten hos min dotter och Jordan. Overklighetskänslorna dominerade fortfarande, men jag hade stunder då jag verkligen förstod vart jag befann mig och vad som pågick. Mäktigt!
Senast klockan 11 skulle vi vara ute från rummet. Frida låste och stoppade nycklarna i brevutkastet. Rummet var ok och det viktiga för oss dessa två dagar var att ha någonstans att sova.
Ett brandlarm som skrek efter ett nytt batteri och separat toalett och handfat var lite jobbigt och att vi inte ens erbjöds någon frukost, trots att det stod i presentationen. Betyget blir medel trots allt eftersom värden var vänlig och så fort vi sågs frågade hon hur vi mådde och om allt var bra.
En något lättare frukost intogs återigen på Giannis Café. Kaffet där gillade jag och nu ”nöjde” jag mig med ett par ägg och lite strips.
Eftersom vårt tåg mot Bradford gick först klockan 14:48 bestämde vi oss för att promenera mot Kings Cross. Vi passerade återigen House of Parliament när vi gick på Parliament Street som sen övergick till Whitehall.
Statyn Richard Coeur de Lion står precis utanför parlamentet. Rikard I av England eller som han också heter på svenska Rikard Lejonhjärta (1157-1199) var kung av England mellan 1189-1199.
Det regnade inte men vädret var molnigt. Att fotografera Trafalgar Square var svårt och bilderna blev inte bra.
Mr Fogg’s Tavern på 58 St. Martin’s Lane hade ett helt underbart yttre som jag föll för direkt och kameran åkte fram. Det är det närmaste jag kommer en pub numera (;-).
Däremot är glass någonting jag unnar mig lite för ofta. Vi tog en paus i promenerandet och njöt av en bägare. Bänken vi vilade på stod hos St Martin’s Courtyard som är ett litet köpcentrum i Covent Garden. Det var mitt på dagen och mitt högra ben bråkade återigen med mig när jag gick för långa sträckor.
Drogs till alla teateraffischer, därav denna bild. Tror således att det är ett biljettkontor för teatrarna i London.
Var tvungen att ta många pauser. Benet krånglade som sagt.
Vi tog en längre paus i parken St. George’s Gardens som ligger vid Regent Square. Tittade på människor och hundar. En del nyfikna duvor fanns det också. De äldre kvinnliga paret som joggade runt parken om och om igen minns jag eftersom den ena av dem tappade ett kort som jag plockade upp och gav dem.
Vi var framme vid Kings Cross i alldeles för god tid. Ett tag satt vi och väntade i den stora vänthallen. Sen gick vi in i Harry Potter-butiken (en del av filmerna spelades in här) och köpte gåvor till Linn och Jordan.
Ett tag gick vi ut till den lokala marknaden på Kings Cross där de sålde godsaker av allehanda slag. Jag kunde inte motstå en stor kaka gjord på hasselnötter och choklad.
Vi hann att prata en hel del, jag och Frida. Om framtid, mående och hur man bäst ska följa sitt hjärta utan att för den skull glömma bort människor omkring sig.
Tillslut kom vi på tåget mot Bradford. Så skönt att kunna luta sig tillbaka och bara vila.
Minns den engelska familjen mitt emot med två barn som lekte med andra barn och stojade en del. En kvinna satt sig och började prata med dem och vad jag fattade kände de inte varandra innan. Något bufflig och på, vilket irriterade oss och då speciellt när hon satte sig bredvid oss och gafflade rakt över till sina nyfunna vänner.
Utsikten var grön. Så grönt överallt och en ganska likartad yttre terräng. Det var något problem på den sträcka vi skulle åkt från början så vi fick ta en annan väg. Minns Peterborough, Saxilby, Doncaster, Wakefield Kirkgate (bilden), Mirfield och Halifax som passerades på vägen.
Vi var framme drygt tre timmar senare i Bradford. Klockan var då strax efter 18 när Jordan och Linn mötte upp. Det var så roligt att se dem!
Vi blev bjudna på middag och det smakade underbart gott. Stället hette Nandos och jag och Frida åt kycklingbitar med strips.
Snurrig och trött, men samtidigt så glad att se Linn och Jordan. Min engelska som snarare är svengelska sattes på stora prov, men det gick väl hyfsat. Frida fyllde i när gubben tappade orden.
Vilken lägenhet de har! Den låg bara ett stenkast från centrum och bestod av två sovrum och ett öppet kök med en vardagsrumsdel. Sen flera garderober och två badrum där ett har ett badkar. Så fint och jag blir väldigt tacksam och varm inombords över att de har det så fint.
Sen är de så söta tillsammans och man ser att de trivs i varandras sällskap. Deras blickar, spel och jargong dem emellan är en fröjd att ta del av. Inte en enda gång under de dagar som vi umgicks var de osams. Lite kärleksgnabb på sin höjd, men då alltid med en försonande blick och en förståelse som bara finns emellan två människor som verkligen älskar varandra.
Är så tacksam för Linns skull att hon hittat en sådan fin man i Jordan.
En nöjd pappa vilar ut i soffan. Planerna framåt är besök och rundtur både i Bradford, Leeds och sedan Liverpool. Sen var det lite öppet vad vi skulle göra sista dagen. Jag har väl aldrig varit mer förväntansfull inför fortsättningen på denna resa i England.
Frida och jag fick ett eget sovrum med egen säng. Eget badrum med dusch och det var rena lyxeriet om man jämförde med rummet i London.
Fick nypa mig i armen flera gånger och när inte det ens hjälpte hade jag önskat att någon klappade till mig så att jag begrep vad jag faktiskt var med om. Fatta att jag var mitt i England! Fick sådana tacksamhetskänslor över mina flickor att jag var nära lipen vid ett tillfälle.
