Hyfsat svalt i dessa tider och ett lugnt tempo gjorde att jag orkade med en promenad i slingans tecken, med en liten omväg, tidigt i morse på halvmilen. Inget folk, fina vyer och en värme som kändes medelhavslik.
Har fått värme och lite därtill. Tyvärr påverkar den mig ganska negativt ju längre dagen går. I bagaget har jag min utbrändhet som jag också tror påverkar detta än mer. När klockan börjar närma sig 15 orkar jag ingenting knappt, utan måste ta det väldigt lugnt.
Det gjorde att jag igår tvingades tacka nej till den årliga grillningen i Husbyborg. Den började klockan 18 och då var jag inte kapabel att ta mig någonstans. Det handlar bara om att vila och ta det lugnt. Värmen förstärker tröttheten och allra piggast är jag på förmiddagen.
Det kändes väldigt tråkigt eftersom det i år tillkom en gammal arbetskamrat som det hade varit kul att snacka med, men det gick bara inte. Inte nog med att man blir äldre, orken och tröttheten har blivit så påtaglig sedan utmattningen för ett par år sedan. Har inga reserver att tillgå och då hjälper ingen vilja i världen.
Egentligen ska jag inte klaga över värmen. Har fått en sommar med värme och sol under lång tid som jag så mycket längtade efter tidigare i vår.
Men detta som nu råder är lite som att äta av en tårta, att tar du en bit för mycket, då börjar du att må illa. Ungefär så har det blivit för mig med värmen. Det är lite FÖR mycket och FÖR länge med dessa höga temperaturer. Upp till 25 grader fine, men att ligga på 30 och drygt det i flera dagar utan en uns av regnskur, då är det som att ha tagit en tårtbit för mycket.
Stackars Felix fick vara med om ett drama i morse. Jag satt och drack kaffe på baksidan, då en hund kom inrusandes och skällande på tomten. Jag försökte skydda Felix och skulle bära upp honom för att ta med han in i kåken, men det ville han inte alls. Han sprattlade och satte klorna i mig på flera ställen och drog iväg till den lilla skogen.
Blodvite på gubben och skurning av en platta blev mitt resultat av dramat. För Felix var det mer skräck för hunden och det tog en lång tid innan han kom in igen. Sen satt han och spanade utåt ett bra tag, innan han ville gå ut igen.
Grannarna kom och bad om ursäkt för att hunden hade slitit sig. Det var helschyssta och beklagade det inträffade. Det är lätt hänt och kanske skulle jag ha låtit Felix vara ifred och reda upp situationen själv. Men jag blev orolig för honom och visste inte riktigt hur hunden skulle vara emot honom. Vilken ras det var kan jag omöjligt säga, men den mellanstor och ganska kompakt. Ingen kamphund, utan mer en terriertyp. Han verkade mest nyfiken.
Maja smyger omkring vid deras tomt för att kolla in hunden ibland. Hon är en väldigt nyfiken katta och kanske kom hon lite för nära den här gången? För henne såg jag inte röken av på ett bra tag efter det inträffade.
En rivstart på dagen, vilket för mig gjorde att jag bara inte kunde sitta still. Ut och promenera i sakta mak och sen pusta ut i köket där det för närvarande är 27 grader varmt.
