Ellet skulle på utflykt idag till bygdens högsta berg. Han fick med sig dricka och några kakor hemifrån. Anna hämtade honom sedan på eftermiddagen och nu blir han hos henne tills i morgon kväll.
Själv så har jag fått mer och mer energi. Vädret gör verkligen sitt till och hela jag lever upp som aldrig förr. Känner mig nästan som en björn som kommit ur sitt ide, vilket i så fall skedde i fredags. Jag har så mycket push och flow i mig just nu.
På jobbet så pratade jag som aldrig förr på sammanträdet vi hade på förmiddagen om ny telefonilösning. Det var så jag själv blev förvånad över vilka kloka tankar jag har… hahaha!
På eftermiddagsfikat så bjöds det på glass med konserverad frukt. Det gjorde ju inte att mitt humör blev sämre. Tyvärr så var jag åter den enda som vågade mig ut och fika. +16 duger gott åt mig och dessutom så hittade jag en solstrimma.
Jag kunde inte låta bli att ta en bild på familjen som hade picknick i den lilla parken som jag ser från mitt arbetsrum. Det såg så oerhört mysigt ut när de grillade och halsade på en bira i var. Just det där med biran är någonting jag kan sakna, det erkänner jag, och speciellt när våren nu kommer på allvar så blir jag mer sugen än annars…
När jag kom hem så stod grannen ute och höll på med att försöka få loss en stock med ett spett. Hon kunde inte rubba tingesten som var ganska grov. Hon frågade om det fanns några starka karlar i området och jag tittade mig förvirrat omkring. När jag förstod att det var mig hon menade så tvekade jag först, men sen tänkte jag att nu jävlar så ska jag visa henne.
Tala om att jag själv blev förvånad när jag spettade upp stocken vid några försök och sedan drog bort den en bit. Vilade en liten stund och fortsatte sedan dra den dit där hon ville ha den. Efteråt så flåsade jag ju som värsta valrossen, men jag gjorde det och både jag och grannen så förvånade åt. Stocken var inte att leka med, det var grova grunkor detta och lång som jag vet inte vad. Hon visste inte till sig av tacksamhet och nu har jag två upp på henne…hehehe… en gång så hjälpte jag henne med datorn nämligen. Hon frågade vad hon kunde göra för mig och just i den stunden så önskade jag att hon hade varit någon annan, helt klart haha!
Men jag är glad för varje timme jag har denna energi och detta tryck i sinnet. Det underlättar mycket för mig kan jag säga. Jag blir väldigt påverkad av vädret och det jag älskar mest av allt är sol och värme och då speciellt i början av våren, innan alla småkryp hunnit komma och när luften inte är för kväljande.
Det blir bättre – måste bara tipsa om Anna Troberg och Micke Kazarnowicz som berättar sin historia. Sen har min egen blivit upplagd på sajten och det är jag tacksam för. Kanske kan någon inspireras att orka kämpa lite till och då är allt vunnet.
