Maja går ute, fortfarande med mig som ”övervakare”. Har svårt att släppa taget helt och nu när vi ska flytta snart känner jag att det får vara som det har varit tiden ut här. Jag släpper ut henne, ibland bara med halsband, ibland med sele utan koppel, så får hon gå omkring relativt fritt. Dock, om hon närmar sig grannarna på andra sidan, då går jag med och då går det ändå bra. Vill inte att hon ska krypa under den stora altanen igen som hon gjort en gång. Det är dock väldigt sällan som jag behöver bära in henne eller sätta på kopplet till selen. Hon går med mig så att säga väldigt bra. Fina Maja.

Tanken på det nya stället är att hon ska få följa med mig och utforska området med sele först och sen när både hon och jag känner oss mer hemma blir det bara halsband. Tänker inte ha den kollen som jag har här (tror jag nu i alla fall) men jag vet inte hur det kommer att kännas när vi väl är på plats. Vi får se, men intentionen är i alla fall att hon ska bli en utekatt på de villkor som hon själv vill. Tycker hon är värd det efter månaderna i den här lilla trånga lägenheten.

Åt lunch med Clabbe igår på The Loco. Är så glad över att vi fortfarande umgås ibland och uppdaterar varandra om nuläget. Tänk, han har varit från jobbet sedan 2014! Tanken svindlar över hur fort det går. Han är den enda numera som jag har regelbunden kontakt med gällande tidigare arbetskamrater. Om det kan man tänka på flera olika sätt, men jag nöjer mig med att konstatera det och som ofta är det så att tar jag inte kontakt, då rinner saker och ting ofta ut i sanden. Förr eller senare…

Vi pratade om min förestående flytt och han vill hjälpa till! Så glad över det, så jag kommer att ta hjälp av honom, så mycket han nu vill och orkar. Har inte så mycket tunga grejor och är yngsta sonen och någon till med borde det gå ganska smidigt det hela. Fortsätter att kasta saker. Mest småsaker. Lite varje dag. Grejor som jag inte använt sedan jag flyttade till stan är liksom ingen idé att ta med sig. Plastbunkar, gamla kläder och lite sånt. I och med att det är så litet här, har jag inte tagit upp en del grejor, utan de är kvar i förrådet färdigpackade.

Drygt fem veckor kvar i den här lägenheten. Tiden rusar. Maj har inte riktigt varit som tidigare. Minns inte att det varit så kallt på många år. Åkte på en förkylning i söndags med halsont, hosta och värk i kroppen. Ett par dagar låg jag för ankare och sjukskrev mig, men som tur var gick det över ganska fort ändå. På jobbet i torsdags. När jag varit sjuk och ”ynklig” uppskattar jag så mycket mer ”normalläget” när man mår ok och liksom inte har besvär någonstans. Sådan tacksamhet för ”normalläget”.

Grannen ska ha en stor fest idag på baksidan. Hon har satt upp lappar och förvarnat, vackert så. Men ändå känner jag inte riktigt att jag vill vara kvar i min lägenhet under festligheterna. Hon bor ovanpå mig och ute på baksidan har de ställt upp ett festtält. Tror det blir mycket spring i den lyhörda trappuppgången. Känner för att åka iväg någonstans och har jag tur kanske äldsta dottern vill ha ett besök. Vi får se. Kanske kan vi då bestämma oss för en liten resa i augusti som går i min födelsedags tecken, vad det nu kommer att innebära? Fyller ju jämt i november men då är det lite för kallt att åka till den ställen som jag verkligen vill åka till.

Har slagit Australien ur hågen. Alldeles för dyrt, för långa flygresor och så sugen är jag inte på ”mäcket” att ta sig dit. Drömmen om Sydney och mötet med en levande känguru i deras habitat får allt stanna vid en dröm. Har upplevt så mycket annat under mina år på jorden som jag aldrig trodde mig få uppleva. Är ganska nöjd med nuläget.