Kategoriarkiv: julen

Skådespelaren med de fina orden

Ute i byn, på väg till den lokala butiken.

Annandag jul och väntan på besöket från stan. Ska bli fint att träffa stortjejen med J en gång till. De stannar till i slutet av veckan hos modern för att sedan dra norr över på nya äventyr.

Tog mig till den lokala butiken för att handla lite. Nya röda ljus, kattmat och ny tandborste till grabben stod bland annat på listan. Det går mycket pengar när man som jag småhandlar nästan varje dag. Men jag har ingen bil och då blir det på det här sättet.

Skäms över mitt mående och att inte enbart glädjas när jag har fått fira jul med hela familjen och dessutom har två av mina barn hemma. Sen kommer Linn och Jordan snart, jag borde vara glad och tillfreds…

Men det handlar inte om dem. Är så tacksam för det som är, men det är som om någonting ”lossnat” i mig och jag kan inte täppa igen. Det maler och sorglighet vill ut. Det liksom bara maler på oavsett vad jag försöker med i affirmation och de tips jag fått sedan tidigare. Känner mig så eländig och låg. Hoppas verkligen att detta är tillfälligt och att det handlar om att jag nu är på väg genom A och att det är därför jag mår som jag gör? Har svårt att handskas med känslorna helt enkelt.

Samtidigt är jag djävulskt trött på att känna och uppleva detta jävla mörker. Är så trött i själen. När det dominerar mig så mycket kan jag inte gå förbi det helt och inte ens skådespelarmasken funkar hjälpligt. Mitt stora kännemärke förr om åren. Skådespelaren med de fina orden och läpparnas bekännelse finns inte längre.

Maja julafton 2018.
Maja på julafton 2018.

Kanske är det saknad efter fysisk kontakt som också är där och spökar? Varit själv så länge nu och inte haft fysisk kontakt med någon på år och dar. Det tär nog också, fast jag gör sken av annat. Det gör mig ledsen att tänka på, helt enkelt för att det gör så ont i mig.

Katterna mår bra. Maja är ute mer än vad Felix är. Han ”pratar” så mycket mer nu och vill alltid vara nära mig. Det är jag också tacksam för, för han är en gosig kille som jag mår bättre av att umgås med än om det vore motsatsen.

I morgon är det vardag för mig igen och jobb i två dagar. Rutiner och någonting som jag liksom grejar utan att ens tänka så mycket.

Annonser

Julafton 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

Frida åkte tidigare och träffade Linn och Jordan i Uppsala domkyrka. De skulle titta på ett julspel. Elva minusgrader och sol. En hel del snö på backen, så utemiljön var perfekt för en julafton.

Katterna fick räkor innan vi åkte. De ska också känna att det är en speciell dag. Ganska kallt som sagt och ena öglan på pappkassen gick sönder. Men det gick bra, avstånden var inte långa.

Traditionsenligt satt vi alla klockan 15 vid TV:n och kollade på när Kalle och hans vänner önskade god jul. Kattis Ahlström tände ljuset i år. Värdparet hade fixat så fint med både julgodis och julmat. Magarna stod i fyra hörn när vi var klara vid matbordet.

Julklappsutdelning där Elias förtjänstfullt delade ut klappar till oss alla. Ingen blev utan, så även i år verkar alla ha varit snälla. Katterna höll sig undan och kom fram först när allt var lugnt. När maten processades i magen slog tröttheten till med full kraft. Jag, Frida och Elias tog oss hem med julmat för juldagen och de klappar vi fått. Som vanligt svischade allt förbi likt en film, hängde med så gott jag kunde i varje moment, men så mycket i det inre tog delar av min uppmärksamhet under julaftonskvällen.

När vi kom hem var jag helt slut, trots att jag inte gjort så mycket under kvällen. Anna och Tofflan stod för allt i köket med bravur. Jag ville bara gå och sova. Idag dominerar sorg och tomhet i mig. Det har ingenting med gårdagen att göra, utan mer med det som pågår i mitt inre och som jag varken kan eller vill sätta ord på. Det går inte.

God fortsättning på julen!

Juletid med många tankar

Solen visade upp en fin sida när jag var ute och vandrade mitt på dagen.

Nu är Linn och Jordan i Sverige! De kommer till mig i morgon och jag längtar så. Nu har det gått alldeles för lång tid, det känner jag.

Juletid är mycket tankar inom mig. Tyvärr mest mörka. Det där sammanhanget som var så olika för varje år när jag var barn. Några jular försökte de, det kommer jag ihåg. Mamma gjorde det bästa av situationen, det vet jag också men när nyår kom brakade helvetet löst. Flaskorna med skeppet togs fram och flockades i klasar och farsan tog över helt med gap, bråk och fylla.

En mycket mörk tid i mitt inre. Hur vi flydde och var överallt, förutom hemma. Hur mamma skrek och skyddade sig. Skylde sig mot övergreppen och all jävla elakhet. Flykten till farmor när det var som värst. Det är just det här jag måste känna och tänka på ”fullt ut” och inte fly ifrån det som jag alltid gjort. Stanna kvar, titta på och se att det inte kommer åt mig idag.

Juletid är så mycket tankar. Har alltid haft svårt för julen även om jag försökte mitt bästa när barnen var små. Det jag kunde och klarade av då. Tomterollen var visserligen knepig, men jag minns barnens glädje så därför åkte den röda trånga dräkten på under deras uppväxt. Juletid är många tankar som sagt. De jag gillade mest var när de fick sina paket och sen när allt öppnades. Orden, ögonen och förhoppningarna. Tror vi lyckades de allra flesta gångerna.

Denna trasighet i tankarna. Längtan till någonting som jag egentligen inte vet vad det är idag. Till någonting långt borta som jag vet finns där, men som jag fortfarande inte är mogen eller värd. Vet inte vilket.

Juletid är fortfarande barnens högtid, trots att de nu är stora. För mig är de alltid barnen och det viktigaste i mitt liv. Det är fint att samla familjen och jag hoppas att det blir en lugn och harmonisk jul även det här året. För man vet aldrig när det är sista gången som det fungerar på det sätt som de gjort länge nu att vi alla ”samlar ihop oss” och är tillsammans på julafton. Saker och ting förändras, balanser rubbas, spänningar och tankar som hålls tillbaka kommer till och ingenting är för evigt.

Omtumlande vecka i det inre

Nio dagar kvar…

Ett omtumlande inre under veckan med mest förhoppningsfulla känslor. Tankarna är ljusare och det är jag förundrad över efter det som varit under en lång tid nu. Har upplevt mig som fast i känslorna och hopplösheten hade ett redigt grepp om mig.

Men medvetenheten om att att det kan förändras snabbt har jag nu på ett praktiskt plan fått vara med om. I det lever jag nu med ett ljusare sinne sedan ett par veckor tillbaka efter endast två besök i Stockholm hos Humanova och terapiformen psykosyntes.

Den sista sejouren blir på måndag före jul i rummet som tillåter alla tankar och känslor med en själ jag efter så kort tid tagit till mitt hjärta. Då kan tacksamheten bara vara stor och i det vilar jag nu. Vet inte riktigt vad det är som ”stämmer” så bra just nu, men så är det och kanske handlar det om att jag äntligen är i fas och ”mogen” i det jag gör?

”Locket ovanpå” var återigen aktivt med skrik och dunsar. Har nog blivit så van att jag bara vänder på mig och försöker somna om. Men nog är tragiken stor i det hela, men äntligen kanske någonting kommer att hända så att situationen bryts. För att leva i detta oavsett vilka konsekvenserna blir måste vara sämre än att ingenting göra alls. Jag och lilltjejen noterar och skriver ner all aktivitet på uppmaning.

Årets julklappsinköp är avslutat. Har väl aldrig fungerat så bra. Som vanligt blev det något mer än jag tänkt mig, men det är ju bara jul en gång om året. Slutnotan konsekvenser ska jag förhoppningsvis inte behöva uppleva flera månader den här gången, men man vet aldrig (;-).

Vaknade som sagt ett par svängar i natt av skrik och dunsar, men somnade sen om. Sov till 10.15 vilket för mig är helt otroligt. Det positiva är att jag säkert behövde all den sömnen, men tyvärr blir ljuset mindre eftersom det börjar att skymma redan vid 14.30-tiden, men i det ska inte huvudkänslan ligga utan jag ser positivt på att nu vara hyfsat utvilad. I det lilla lyfter jag bort från de jobbiga tankarna och fokuserar på möjligheterna istället för hindren i mitt liv.

Tänker mer på andra än mig själv i vissa avseenden, även om jag numera försöker närma mig mina tankar på ett annorlunda sätt än tidigare i mitt liv. Det kortsiktiga, egoisten och det som söker det materiella, har aldrig hjälpt mig att utvecklas i det inre. Mitt Ego i den riktningen har varit starkt och gjort mig björntjänster under åren. Det största bedrägeriet är detta mot en själv och hur jag inte vågat att se en liten bit till. Kortsiktigt kan det se bra ut, men i det längre perspektivet är stegen neråt i den mörka källaren där ångest och oro dominerar, den vägen som jag tyvärr gått i alltför många år.

Nu, att ha fått förmånen att möta en själ, som förstår mig och som inte dömer på något plan, det är ingenting annat en stor gåva från Universum eller vad man ska kalla det.

Julmarknad i Gamla Uppsala

Vi kom iväg till julmarknaden i Gamla Uppsala. Trots duggregn emellanåt och ett ganska tråkigt väder så kände både lilltjejen och jag att vi ville iväg på någonting idag.

Vi gick en liten bit innan vi nådde fram till julmarknaden.

Busspriserna i Uppsala är väldigt märkliga. Skulle vi ha åkt ända fram till Gamla Uppsala skulle biljetten för dottern ha kostat 60 kronor, men gick vi av en hållplats tidigare, på Vittulsbergsvägen, då kostade densamma endast 23 kronor. Tycker skillnaden är lite väl saftig, även om jag vet att det handlar om zonindelningar som gör priserna så olika.

Det gjorde i alla fall att vi fick oss en lite extra lång promenad. Att våga chansa och sitta kvar på bussen en extra hållplats, det är ingenting för mig. 

Vi gick runt hela området för att kolla in de olika stånden. Det var ganska få faktiskt och några brända mandlar hittade vi inte. Det är liksom julmarknad för oss. Vi kände oss lite snuvade på konfekten så att säga…

Huvudstånden fanns i och kring Kaplansgården. Det var mindre folk än vi trodde. Stånden innehöll mest hembakat från ungdomslag samt stickat som damer av äldre snitt hade gjort. Inte mycket jul egentligen, men det var ändå roligt att äntligen få se denna traditionella marknad som alltid går av stapeln den andra advent.

Vi tog oss en sväng runt Gamla Uppsala kyrka och kollade även in Gamla Uppsala museum. Den gamla banvallen mot Storvreta är nu en stor och redig väg. Man ser inte ett spår av någon järnvägsövergång numera.

En grytlapp med katter på samt hemmagjord wienernougat kom med mig hem. Kontanter existerar inte längre utan det swishades hej vilt bland stånden. Där jag köpte in grytlappen lärde damen mig att det numera bara är att öppna Swish, trycka på betala, trycka på den lilla kameran högst upp i mitten och sen skanna in QR-koden (om försäljaren erbjuder en sådan kod). Det visste jag inte att man kunde göra, men grytlappskvinnan var så stolt när hon lärde mig detta. 

Andra advent med dubbla stakar. Vid middagen tände vi staken i köket och mös lite. Maten bestod av rester och nu laddar jag för veckan som kommer. Ångesten ligger utanpå och nu handlar det bara om att köra på och våga!