Idag var en sådan där dag då jag bara inte kunde sitta hemma och uggla.
Tog den lånade bilen och åkte till Gamla Uppsala.
Kullarna var gula och det var torrt som fnöske i backen.
Behövde rensa tankarna. Få ett lugn inom mig. Tände ett ljus och försökte tänka på de förändringar jag så väl behöver. Tänkte på andra och deras kamper i livet.
”Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.”
Psaltaren 86:15
I Gamla Uppsala kyrka stod det målningar som barnen i den lokala skolan hade målat. Den här fastnade jag speciellt för. Så inkluderande och precis den kyrka jag vill tillhöra.
Detta med relationer och att vara människa är svårt ibland. Man vill så väl, utan att för den skull slå knut på sig själv. Medvetenheten och förståelsen räcker inte till ibland. Det blir liksom tankar som inte släpper. Tankar av förutbestämda scenarier som ofta är negativa, men sällan slår in. Varför är det så svårt att bara vara i tanken? Helt neutral och sen får det bli som det blir? Inte värdera innan så att säga?
Gamla Uppsala kyrka med klockstapel.
Satte mig i deras minneslund och funderade bland annat på orden jag skrev ovan. Försökte också bara att släppa allt och inte tänka. Lyssna på den hårda vinden och fåglarna som sjöng. Men det är så himla svårt och det har blivit värre sista tiden.
Det är som om jag inte kan umgås med mig själv. Som om jag bara vill vidare även om det är till totalt meningslösa saker. Som om jag har tappat allt det jag har byggt upp inom mig, samtidigt som det ändå inte spelar någon roll idag. Kanske har det med min kollaps att göra trots allt, fast det har gått in i någonting annat nu som jag inte riktigt förstår? Vet inte riktigt vad som är vad längre.
Här var det tidigare järnväg. Nu är det någon form av grusväg. Tror inte att den är klar.
Telefonen ringde och Clabbe ville bjuda på fika. Spontan som jag är (host!) tog jag bilen till honom.
I Husbyborg står dessa gula blommor.
Jodå, Clabbe använder mobiltelefon… hahaha.. är man involverad i föreningen som sekreterare så kan den ringa närsomhelst.
Han berättade om sin Greklandsresa, om livet som pensionär och jag tragglade väl på om mitt och vad jag är idag så att säga.
Kanonväder och lagom varmt.
En bänk som sett sina bästa dar.
Välkommen in!
Efter besöket i Gamla Uppsala kyrka, en stund i minneslunden samt snack och fika hos Clabbe i Husbyborg mår gubben bättre. Inte har jag slutat att blogga heller… hehehe
