Tänk nu är det bara några dagar kvar innan jag har semester. Kan inte begripa vart ”tiden” tar vägen… dagarna rusar likt ett godståg utan styrning. Framåt, framåt, framåt!

Har inte planerat någonting och en del av mig får lite ångest av detta, men en annan mer sund del, tycker det är lite spännande. För att sitta hemma och uggla i soffan, det kommer jag inte att göra. Dagarna är helt öppna och jag kommer att ta mig ut ofta.

Mina planer med barnen gick om intet och jag försöker acceptera det. Ibland går det bara inte men det är ok ändå. Nästa gång, då får jag ihop det på ett annat sätt. Några småutflykter kanske jag ändå kan få tilll?

Värmen är på ingång lagom till min semester. Det känns väldigt bra. Som sagt, har inga större tankar på vad jag ska göra, mer än att jag inte kommer att sitta hemma och glo framför TV/dator så mycket. Kommer också göra som jag gjort de senaste åren att koppla ur jobbdator och telefon helt. Inte titta på någonting. Det har varit så skönt för mig att göra så och numera så klarar jag också av det. Ett bra steg framåt.

Håller också på att ta sats inför torsdagen. Vara med på städdag i bostadsrättsföreningen är bland det tuffaste jag vet. Kallprat med okända människor står lågt på agendan hos mig. Men samtidigt vet jag, att det är ett utmärkt tillfälle till att ”visa upp sig” och socialisera, även om jag har så svårt för just detta.

Den är svår den här nöten för mig och jag vet inte om jag grejar att ta mig ut på baksidan och vara med på städdagen.

Tycker också att jag har hittat en bra rutin med Maja. Vi går ut ett par gånger varje dag när jag jobbar på distans och en gång när jag kommit hem från jobbet. Har nu ett litet stängsel som gör att jag kan ha balkongdörren öppen och ibland nöjer sig Maja med det, men ibland krafsar hon och vill gå ut än mer.

Är jag pigg och så, då gör vi det, men ibland så får det bara vara. Det börjar bli en del aktivitet bland grannarna och ibland går det bra ändå för Maja att vara ute, men ibland blir hon skrämd och springer in.

Det är mycket inom mig, som vanligt höll jag på att skriva. Mycket och ändå ingenting. Dagarna går och det är ju detta som kallas för livet.