”Tror det blir ett år av förändringar. På flera plan.”
Så skrev jag precis för ett år sedan här på bloggen. Som om jag kände på mig vad som skulle hända under 2023.

Kan lätt säga, förutom under de år som jag blev pappa, att 2023 är mitt mest ”dramatiska” och mest omvälvande år någonsin i mitt liv. Det har hänt så mycket detta år! De stora övergripande sakerna handlar om mitt inre och hur det har förändrats, vilket i sig medfört öppningar och saker som i de allra flesta fall varit gott för mig, åtminstone om man kan se på det i ett längre perspektiv. Om det kommer denna, årets sista bloggpost, att handla om.

Nya släktingar, ny syster på pappas sida som tagit tid att bearbeta för mig. Vem trodde det för ett år sedan? Min flytt från Storvreta in till Uppsala efter 29 år! Syrran M hade börjat ”bearbetat” mig lite redan för ett år sedan och att idag sitta i stan, det kunde jag inte riktigt se för ett år sedan, milt sagt! Delvis nytt jobb, som jag först nu kan ta in vidden av.

Det smärtsammaste under året var Igors död. Det tog hårt på flera plan inom mig. Saknar honom väldigt mycket. Han hade något den katten som berörde mig väldigt djupt. Tror det handlar om hans historia och hur ledsen jag blev över hur det slutade. Hur vår relation växte och den tillit som vi byggde upp. Blir fortfarande ledsen och vill gråta när jag ser bilder på honom. Min fina Igor, så saknad och älskad!

Hans död i juli var på ett sätt en ny början inom mig att våga/tvingas se framåt och jobba än mer med mig själv.

När sen yngsta sonen i augusti flyttade till Falun fanns liksom inte skälen riktigt kvar att stanna kvar i den stora lägenhet som jag hade i Storvreta. Det blev tomt och spöklikt. Utan älskade Maja hade det varit än värre.

Min älskade syster M har betytt väldigt mycket under året. Har svårt att sätta ord på det faktiskt. Men vår relation är på en helt nivå nu än tidigare och jag är väldigt tacksam för att hon inte givit upp om mig när jag tvekat och liksom försökt att backa.

Att få ha gått hos Carolina på Livskällan som min spirituella mentor under hösten har betytt jättemycket för mig. Hon får mig också att vilja lite till på ett andligt plan och när jag ser i hennes ögon förstår jag bättre varför. Varför vi vandrar och håller på som vi gör som själar här på jorden.

Syster S kom från ingenstans och att lära känna henne och hennes familj har varit spännande. Har varit försiktig och lite orolig, men hon har alltid behandlat mig positivt och velat mig väl. När jag tänker djupare på detta kan tankarna fortfarande svindla, men alltmer på ett positivt sätt. En fin syster att få så sent i livet.

Kan inte låta bli att undra om vi är fler?

Omorganisationen på jobbet har jag försökt att inte tänka så mycket på. Har sedan i början på året vetat om att det skulle bli stora förändringar. Det är först nu i slutet på året som det verkligen gått in att jag nu ska jobba med många nya saker och inte få arbeta med kommunikation och sociala medier mera. Har liksom stoppat huvudet i sanden och bara kört på. Tror att flytten var nog för mig under hösten och då blev det på det här viset.

Ny chef, nytt ansvar för andra administrativa system och huvudansvar för Public 360 i organisationen. Som sagt, helt bort från kommunikationsgruppen från och med i morgon (där jag faktiskt varit sedan 2002) vilket innebär att omvärldsbevakningen och ansvaret för Facebook och X (Twitter) försvinner helt. Känns tråkigt och det är något som jag kommer att sakna. Har också varit med och lagt ut på Uppsala stifts externa hemsida under åren, vilket jag nu inte heller kommer att syssla med längre.

Försöker ha öppna ögon och gå in i det nya på jobbet med tillförsikt och optimism. Men jag skulle ljuga om jag sa att allt var lugnt inom mig, för det finns en oro att inte orka och att inte uppfylla förväntningarna. Vet mina begränsningar idag och har t ex fått jobba hemifrån två dagar i veckan. Det kommer jag få fortsätta med så det känns bra. Har svårt att greja heltid på kansliet eftersom jag blir väldigt trött på seneftermiddagen. Vi får se hur det går med detta i framtiden.

2023 har varit ett händelserikt år i mitt liv. Mycket oro, djupa dalar och ångest, men även hopp och försök till vändningar och positivt tänkande, där jag allt oftare lyckats. Vad väntar under 2024, tro? Tror på ett mer jordat år där saker och ting kommer ”på plats”, eller hur jag ska uttrycka det…

Gott nytt 2024!