Känner ett stort behov av att skriva av mig. Mycket blir säkert samma gyttja som tidigare, men ni är varnade nu, innan jag drar igång. (;-)

I natt fick jag ett nytt giktanfall, vet inte för vilken gång i ordningen. Att jag har fått kroniskt gikt är ingen högoddsare, men det fick mig i alla fall att börja tänka på om jag ska flytta eller inte. Gick inte att somna om igen och som tur var bet en ipren ganska bra på värken.

Fördelar med att flytta till stan är ekonomin, lägre kostnader på flera plan, bland annat vad det gäller elen under vintertid. Får också gångavstånd till jobbet och till syrran. Kan också gå ner på stan mycket lättare. Flyttar jag slipper jag uppgradera och byta ut gamla saker. Det är mycket sådant på gång om jag väljer att inte flytta.

Nackdelar är tryggheten jag har idag. Vet vad jag har gällande grannar (även om det fortfarande är tomt ovanför och där vet jag ju inte vem som kommer) och området är väldigt lugnt. Även om det kostar en del, så vet jag vad som kostar om ni förstår hur jag menar? Att flytta efter allt som hänt känns också (just nu i alla fall) lite mer än vad jag klarar av psykiskt. Är väldigt sårbar och skör just nu känner jag och att då dra igång allt vad det innebär att tömma min lägenhet, packa, städa och ta hit en mäklare, det känns just nu övermäktigt för mig. Vet att jag får hjälp av syrran, men känslan är ändå på detta sättet.

Ena stunden känns det självklart att starta om på nytt, en nystart efter allt som hänt i år och i den andra är jag skräckslagen och liksom bara känner att det blir för mycket för mig. Hur ska det fungera att bo i en etta tillsammans med Maja? Hur kommer hon att reagera? Vet att hon kan gå ute även där, men det är nära bilar och vägar på ett helt annat sätt än idag.

Vet att jag i en förlängning inte kan bo kvar där jag nu bor. Det är för stort för mig och kostnaderna kommer att skena vad det gäller både upprustning och de fasta kostnaderna vad det lider. Har nu bott här i 15 år och när jag flyttade hit var det för att barnen skulle ha ett eget rum. Idag är jag ensam kvar med Maja, Vi behöver inte bo så här stort helt enkelt.

Förr eller senare kommer jag att flytta. Det vet jag. Frågan är bara när.