Min yngsta son har nu flyttat till Falun. Igår körde jag en liten lastbil över 40 mil med allt han ville ha med sig och bara det var en pärs. Har inte kört så mycket på 15 år. Det gick för att jag hade sonens bästa för ögonen och hade gett mig sjuttsingen på att klara av det. Att vakna upp idag var tufft. Just för att mycket av mitt liv har varit genom barnen och för att hjälpa dem på det sätt som jag har kunnat. Sonen bodde hos mig mycket de sista året och kanske är det detta som gör allt än tuffare. Det är ett avslut detta på ett sätt samtidigt som det är en nystart för sonen och förhoppningsvis även för mig på sikt.

Är väldigt glad för att han kommit in på utbildningen och på att han fick en lägenhet så pass fort. Det är en välsignelse och för det är jag väldigt glad. Hans egna liv och att stå på egna ben börjar nu. Skolstarten är den 14 augusti. Vi kommer alltid att finnas där för honom om han behöver hjälp, men det blir på ett annat sätt nu.

Detta är en del av livet och det vet jag. Behöver tid för att processa och själv komma vidare. Boendet i förorten känns alltmer som ett avslut. Som om jag nu ska starta på nytt i stan. Har ju alla möjligheter och det är bara mina hjärnspöken som står i vägen.

Mina barn finns kvar, fast på andra sätt. De är vuxna nu och jag kan inte leva längre genom dem. Detta är en process som liksom ingår när man blir förälder och någonstans vet jag ju det. Det har varit tufft med alla barnen på olika sätt, men nu när sista ungen flyger ur boet, då blir det känslosamt inom mig.

Hans mor stannade kvar över natten och hjälpte honom att fixa det mest basala. Möblerade och gjorde så fint. Slog honom en signal idag och allt verkar ok. Nu är han stor och ska klara sig själv.

Är helt slut både i skallen och känslorna idag. När jag dessutom glömde en nyckel i den hyrda lastbilen då var det bara att bita ihop och ta sig ner till macken igen. Som tur var hade de tagit hand om nyckeln. Kom hem och är helt slut på bränsle.

Min yngsta son, mina tankar och mina böner har du. Två år i Falun. Ber om att det går bra och att du får möjlighet till ett jobb som du gillar i förlängningen av denna utbildning.