Igors död har skapat mycket känslor inom mig. Nu har det gått tolv dagar och det är så mycket som har kommit upp till ytan från den där, som det ibland känns, bottenlösa containern. På ett sätt är det tvetydiga känslor.

För den ”jordiska delen” av mig (mitt ego, mitt medvetande i detta livet) har känt av mycket rädsla och katastrof. Gamla tankemönster från förr med ren förtvivlan emellanåt. Det börjar att lätta och någon form av acceptans kring det som har hänt. Tankarna kring mitt boende har intensifieras gällande min framtid här ute i förorten. Vad jag gör med min kropp och mitt yttre och de rädslor som återigen fått fäste.

Den del som har kommit fram mer, mitt ”högre jag” (som är sammankopplat med andra själar som guider, vägledare och avlidna som ser till en) har fått mer plats och har fått mig att känna visshet och lugn när jag ”kommer ner” och kan se annat, vilket gör att jag förstår än mer hur viktigt det är för mig att meditera en stund varje dag. Det som hände har ”tvingat” mig att söka detta för att inte gå tillbaka till gamla mönster. Tvingat låter hårt, men förtvivlan och ångesten var så stark att jag valde den vägen istället för den gamla destruktiva som jag använt mig av tidigare i mitt liv när tunga saker har hänt.

Kanske låter det paradoxalt detta, men jag är mer sårbar och gråter mer nu. Har närmare till mina känslor och blir mer berörd över väldigt mycket. Samtidigt som sagt känner jag mer visshet och ett lugn. I sårbarheten finns en styrka jag inte känt så starkt tidigare. En rening från förljugenhet och ”spel” gentemot andra själar, men även mot mig själv. Skillnaden är nu att mycket kommer direkt från hjärtat och inte i hjärnan som ofta var fallet tidigare och det ”tar så mycket mer” på mig, både vad det gäller det positiva och negativa.

Min känsla har blivit starkare av att vi består av två delar som hänger ihop. Den jordiska med vår kropp och vårt ego och det högre jaget, det som är i förbund med alla andra själar och allt levande på jorden. Den delen tröstar och får mig att förstå sammanhanget i det hela just nu. Den delen hänger med oss i alla liv oavsett vart vi lever dem. Visshet och trygghet på ett sätt. Har skrivit en del om det, men kan man gå inåt och vila i det, stanna kvar oavsett vad man känner, då händer det saker med en.

I eftermiddag kommer min yngsta son hit och ska stanna tills flytten på tisdag. Det är ett livsskifte som kommer att ske och i det finns det mycket tankar och känslor. Det är en stor förändring i en förälders liv när sista barnet flyttar ut.

Min äldsta dotter kommer ikväll från Göteborg och kommer att stanna tills på söndag. På lördag ska vi grilla och då kommer jag att få träffa alla barnen. Har längtat väldigt mycket efter dem efter en vecka då jag varit ensam med älskade Maja. Ensam i tankarna där jag rört på mig mer än på flera år samt mediterat varje dag. Målet är att få in detta även i vardagen när min semester är slut.