Vaknade före tuppen. Sorterade, packade och höll på innan syrran M och hennes M kom för att hjälpa mig med flera olika saker under några timmar.

De har bil och kärra som jag saknar. Vi började med att köra min tillfälliga soffa som jag köpte när min gamla kastades, till yngsta dottern. Hon och hennes O ville ha den istället för deras gamla 70-tals soffa. Den kastades på återvinningen i Librobäck. De fick också med sig lite annat som de ville ha.

Vi tog också med den säng som ingen ville ha samt en tältsäng och lite annat som jag inte vill ta med till den nya lägenheten. Om jag sammanfattar det hela så har jag kastat väldigt mycket nu, mer än jag trodde att jag skulle klara av.

Min rygg är inte hundra, så jag bar inte de tyngsta pjäserna. Syrran och M slet och bar och speciellt på slutet, när möbler skulle från lägenheten i stan till syrrans dotters pappa, som har sin vind på fjärde våningen, då blev det tungt! Själv blev jag trött av att bara gå i alla dessa trappor med micro, gjutjärnspanna och jag vet inte allt.

Mitt nuvarande hem börjar bli tomt. Nu är det liksom ”finliret” kvar och på fredag kväll ska allt vara klart inför flytten på lördag. Maja undrar nog vad som är på gång, men hennes ”grejor” tar vi allra sist.

Går från nyfikenhet och möjligheternas tankar till bråddjup av oro och mörker inför en framtid som står skrivet i stjärnorna, både vad det gäller hem och jobb.

Går mot ljuset. Stannar allt kortare stund i de mörka gläntorna på vägen framåt. Att vara i ljuset för länge ger fortfarande en oro för att jag ska bränna mig. Men livet lär och modet blir allt större.