Kategoriarkiv: kändisar

Två namn för dagen

Det är blått idag på himlen…

Dagarna från i onsdags då jag var hos A i Gamla Stan har känts så hoppfulla och bra. Har försökt lova mig själv att inte fastna i föreställningen att det varar för evigt, men att jag ändå är på rätt väg enligt principen två steg fram och ett steg tillbaka.

Men ändå känns det så förbannat jobbigt med skifte i sinne och känsla.

För tyvärr vaknade jag idag lördag av en jävla ångest och oro. Tror det har med ensamheten att göra och att jag inte har någon att prata med om det jag är med om. Det går knappt att förklara för mig själv ens och samtidigt vill jag inget annat likt ett barn som nyfiket hittat en ny väg bara berätta. Men för vem? Vem är med mig utan att döma ut mina upplevelser som nippriga och tokiga? En gång i veckan räcker inte.

Så i morse är jag tillbakadragen i mig själv likt en rädd sköldpadda som ligger under sitt skal och bara hoppas att det ska gå över av sig själv. Det rädda har tagit tag igen och att vara kvar för länge i det smärtsamma grejar jag inte ensam. Oron och förmågan att själv praktisera det som jag så underbart klarade av med vägledning i onsdags av A, är som bortblåst. Det går bara inte… försöker tänka två steg fram och ett steg tillbaka.

Det ska inte vara lätt inte. Aldrig i längre perioder. Men vad tror jag egentligen? Naiv så det förslår, men kanske är det också min räddning ibland, att jag liksom bara fortsätter och fortsätter… idag sitter det i halsen på mig, som ett lock men ändå andas jag.

Per Gessle fyller idag 60 år. Foto: Albin Olsson (2014)

Två namn för dagen, Annie Lööf och Per Gessle. Den ena beklagar jag djupt och den andra gratulerar jag. Tack för musiken under alla år!

Annonser

Vila i frid, sir Roger Moore!

RogerMoore 1983

Idag gick sir Roger Moore ur tiden, 89 år gammal efter en kortare tids kamp mot cancer. På Moores twitterkonto skrev familjen:

Han var den bäste James Bond tycker jag. Kanske beror det på att han var Bond när jag växte upp och jag gick på bio för att se flera av de då populära filmerna. Han spelade Bond sju gånger och var agenten under 12 års tid 1973-1985, vilket fortfarande är den längsta perioden som någon spelat Bond.

Moonraker_MooreMin favoritfilm där han spelar Bond är Moonraker (1979). Fajterna med Hajen (Richard Kiel) och hans stålkäft var ju häftiga på den tiden. Ur dödlig synvinkel (1981) och Octopussy (1983) såg jag också på bio.

Ännu tidigare gjorde han serien Snobbar som jobbar (1971-1972) 24 avsnitt, som jag också kommer ihåg och den speciella signaturmelodin. Rollen som Simon Templar i Helgonet (1962-1969) 118 avsnitt, minns jag dock inte.

Hans brittiska accent, gentlemannamässiga och sofistikerade spelstil samt ofta med glimten i ögat var hans signum under hela karriären. Han var aktiv in i det sista.

En av de sista filmrollerna gjorde han 2016 i filmen The Saint där rollen som Templar spelas av Adam Rayner.

Enligt IMDB gjorde Moore 93 filmer under sin karriär som varade mellan 1945-2016.

Den 14 juni 2003 adlades Moore av drottning Elisabeth.

2010 köpte jag hans självbiografi Mitt namn är Moore Roger Moore och om den publicerade jag en egen bloggpost där jag bland annat skrev:

Han är verkligen arketypen för en gentleman – stilig, elegant och aldrig för mycket på något vis. Engelsk dessutom.

Vila i frid, sir Roger Moore!

Vila i frid, Gösta!

En av de stora skådespelarna har lämnat oss. Gösta Ekman avled i natt efter en tids sjukdom. Han skulle ha fyllt 78 år i juli.

Gösta Ekman 1939-2017
Gösta Ekman 28 juli 1939 – 1 april 2017. Julen 2010 fick jag biografin om Gösta Ekman av Anna.

För mig så kommer jag att minnas honom allra bäst som Papphammar och Sickan i Jönssonligan-filmerna. Han hade humorn i sig oavsett vad han sa genom hur han agerade med hela sin kropp. Man kunde skratta bara genom hans rörelser och hur han agerade i alla möjliga akrobatiska ställningar. Hans tajming var oslagbar.

Det finns ju scener från speciellt Papphammar som är klassiska. När han åker rullskridskor inomhus och går igenom en åker utan en tråd på underkroppen till exempel. Älskade hans berättarröst i bland annat Farbrorn som inte vill va’ stor från 1979.

Medverkade i många av Hasse & Tages revyer och i flera av deras filmer, bland annat ”Att angöra en brygga” (1965), ”Äppelkriget” (1971), ”Mannen som slutade röka” (1978), ”Ägget är löst” (1975) och ”Picassos äventyr” (1978).

Under 1980-talet var Ekman en av de mest synliga och anlitade skådespelarna i Sverige. Gräsänklingar (1982), Dödspolare (1985), Morrhår & ärtor (1986) och fem olika filmer om Jönssonligan. På 90-talet spelade Ekman Martin Beck i sex olika filmer.

Han var en av de största skådespelarna i vårt land, helt klart. Hans spektra var stort, från revyer och skratt till allvar och mörkaste djupet. De senaste åren jobbade han som skådespelare och regissör vid Dramaten och som professor vid Teaterhögskolan.

Den enda gången jag såg honom själv var under en Prideparad då han stod tillsammans med sin livskamrat Marie-Louise och log mot oss som gick i tåget. Det har fastnat hos mig.

Vila i frid, Gösta Ekman. Tack för alla skratt och för allt du gjort!

Vila i frid, Magnus!

Magnus Härenstam 1941-2015

I augusti 2014 så dog Brasse. Idag så lämnade även Magnus Härenstam oss.

Hans familj skriver på Facebook:

Det är med sorg i hjärtat vi meddelar att vår älskade Magnus på eftermiddagen lördagen den 13 juni har avlidit efter sviterna av sin cancer. Magnus fick stilla och fridfullt somna in i hemmet omgiven av oss.

I vår stora sorg och saknad är vi i familjen berörda av alla kärleksfulla och varma ord vi får om Magnus, både från vänner och familj men även från allmänheten. Det ger oss sådan glädje och det känns naturligt att försöka samla tankarna på ett ställe, "Magnus I Våra Hjärtan". Här kan ni dela med er av tankar och anekdoter, så kan vi tillsammans le åt glada minnen – det hade Magnus gillat!

Varma hälsningar från Magnus familj.

Vill du dela med dig av dina minnen av Magnus Härenstam så skriv på denna fina sida till minne av honom.

Man trodde ju att han var på väg tillbaka, hade vunnit kampen mot cancern som han kämpat emot i mer än 12 år, så beskedet ikväll kom lite oväntat.

Har ju så många minnen av Magnus. Givetvis så är det Fem myror är fler än fyra elefanter som gick på TV i min barndom som jag tänker främst på. Hans roll som den som visste mest, som tillrättavisade och som liksom var ordningsmannen eller vad jag ska säga. Jag kan nästan höra hans röst när jag tänker på detta. Nu får han förenas med Eva och Brasse. Hoppas de kommer att ha mycket roligt, där de befinner sig.

Han var ju med i många filmer också under åren. Minns speciellt Tuppen (1977) där han var en kvinnotjusare och doktorn i Sällskapsresan (1980) som lärde oss alla att flyga. Kronofogderollen i Göta Kanal-filmerna kommer jag också att tänka på.

Han gjorde så mycket annat också på TV och var också ute i landet med olika enmansföreställningar under flera år och under olika perioder.

Morsning och goodbye Magnus! Vila i frid! Tack för alla TV-minnen genom åren. Du har ju liksom alltid funnits där…

Harriets dag på slottet

Sista stjärnan ut är Harriet Andersson. Ett långt liv med många berättelser och anekdoter levererade den idag snart 83-åriga skådespelerskan.

De övriga stjärnorna i årets upplaga av Stjärnorna på slottet är Helena Bergström, Özz Nûjen, Örjan Ramberg och Rikard Wolff.

Skärmdump från SVT

De började med en promenad till frukosten som stod serverad ute i det fria. Född den 14 februari 1932 i Stockholm. Började gå på bio redan vid 4-års åldern.

Hon hade en mamma som inte var lycklig och som inte var så förtjust i sin dotter. Bakom köksdörren så hade mamman en björkris som hon använde mot Harriet. Moster Nanny blev som en mamma istället.

En gubbe i blåkläder erbjöd henne 25 öre om hon följde med henne på vinden. Ett hemskt minne som hon berättade utan att ens darra på rösten. Hon började i folkskolan ett år tidigare än andra, för att mamman sa att hon var elak. Hon förstod aldrig varför hon var elak.

När hon var 14 år så skulle mamma slå till henne men då stod Harriet emot och sa att slår du mig nu så slår jag tillbaka. Sen så slog mamman henne aldrig mer.

Hissflicka var hennes första jobb. Sommaren 1947 så började hon på Kalle Flygare. När hon hade fyllt 17 år så ringde Silas Persson på Oscarsteatern. De ville titta på Harriet Andersson och det resulterade i att hon fick sitt första kontrakt med teatervärlden.

I slutet av frukosten så fick varje deltagare en varsin kniv. De sattes i roddbåtar för att fånga sin egen fisk. Den enda som fick fisk var Helena Bergström. Att aktiviteten i den här omgången är nedtonad och inte alls så viktig förstärktes rejält i det här programmet.

Hon spelade mot Per Oscarsson i filmen Trots 1952 och de blev förälskade i varandra och förlovade sig senare. Sommaren med Monika 1953 gjorde henne världsberömd och då främst för rumpan… (;-)

Står du inte pall för en slät – hahaha… orden till Ingmar Bergman när de kysstes första gången. De blev kära (eller hon blev fascinerad som hon uttryckte det) och hon betonar att hon aldrig har legat på en produktionssoffa, hahaha… Bergmans svartsjuka var påtaglig. De flyttade till Malmö och där var hon kvar till 1956 och förhållandet tog slut.

Hon berättade om sitt förhållande med Gunnar Hellström och en händelse sommaren 1956. Han gav henne stryk och gjorde så flera gånger och detta var nytt för mig att Hellström var en kvinnomisshandlare och ett sådant elak människa. Trots allt så stannade hon ett år till med honom.

Jag är inte född till att vara mamma. Hon berättade om ett missfall på ett naket och för oss tittare obehagligt sätt. Gunnar Hellström va inte snäll emot henne. Inte då heller.

1959 träffade hon Bertil Wejfeldt som hon fick en dotter (1960) tillsammans med. Hon gifte sig med honom trots tveksamheter och bröllopsresan gick till Danmark. Hon kände inga moderskänslor för sin dotter och var väldigt ärlig om detta i programmet. Dottern levde med pappan i åtta år och riktigt vad som hände sedan fick vi aldrig veta.

Filmen Såsom i en spegel vann en Oscar 1962 och de skickade iväg Harriet Andersson till Hollywood. Hon var orädd när hon slog statyetten i hotelldisken när ingen lyssnade på henne. Mig brydde sig de inte om men Oscar… haha…

Hennes stora kärlek i livet var Jörn Donner. Deras somrar på Åland är det finaste minnena  i hennes liv. De tog slut efter åtta år och varför ville hon inte gå in på. Hon ställer sig i duschen när hon vill gråta för att tårarna inte ska synas.

Hon tycker inte om att älta. Det blir så tråkigt då och man blir så tråkig för andra. Visdomsord av en person med stor integritet och stolthet.

Även detta program gick fort och man ville veta mer, det lämnades en del luckor, men det är bara att acceptera att vissa saker pratades det inte om, eller fortsatte att pratas om…

För mig var nog detta det mest intressanta programmet i serien.

Relaterat
Stjärnorna på slottet – Örjan Ramberg
Stjärnorna på slottet – Özz Nûjen
Rikard Wolffs dag på slottet
Stjärnorna på slottet 2014

Stjärnorna på slottet – Örjan Ramberg

Det fjärde av fem program i serien Stjärnorna på slottet handlade om skådespelaren Örjan Ramberg.

Örjan Ramberg, skärmdump från SVT

De övriga stjärnorna i årets upplaga av Stjärnorna på slottet är Harriet Andersson, Helena Bergström, Özz Nûjen och Rikard Wolff.

Vanligt hotellfrukost som han beskriver det, startar dagen. Han föddes den 26 februari 1948 på Sahlgrenska sjukhuset i Stockholm. Pappan försvann när han var två år. Han träffade inte sin pappa förrän 40 år senare…

Då träffades de på Strand Hotell, mitt emot Dramaten. Pappan kämpade med tårarna och det första han säger “Vilka snygga tjejer du haft”… sen var orden slut, inget samtalsämne liksom. När de skulle skiljas åt så fastnade deras glasögon i varandra.

Han var ofta ensam som barn. Låtsades redan då och spelade teater. Han ägnade sig åt livslögner när han beskrev sin pappa inför de andra barnen. Han var på sjön som han sa under programmet.

Han beskriver sig själv som en värsting under uppväxten. Mamman var förtvivlad. Lärarna ringde hem och grannarna klagade. Vistelsen som sommarbarn i Västergötland under många år präglade honom. Han blev ofta slagen och fick en plågoande som slog honom genom de år han var där. Han vågade aldrig berätta om problemen utan sa alltid att allting var bra.

Inom honom så växte det upp en aggressivitet och att få hämnas tack vare dessa upplevelser. Han ville göra upp med de där jävlarna på landet som han uttryckte det. Han fick sin hämnd.

Han slutade sedan skolan vid 16 års ålder och började spela musik. Han var med i olika band, bland annat Tages under en kort tid.

Under 10 års tid så var han apatisk och levde i princip på gatan. Drogade och jobben kunde han inte behålla. Han kände sig underlägsen. Han fick tillslut ett erbjudande att arbeta som springpojke på scenskolan. Atmosfären inne på teatern gillade han och under repetitionerna fascinerades han av den konstlade världen som han uttrycker det. Han längtade dit och ville själv spela teater. En jeansjacka och en tandborste hade han med sig till Köpenhamn när han gjorde sin första roll i Hair, året var 1971. Där var han i ett par år och spelade även i Jesus Christ Superstar.

Efter frukosten så var det dags för dagens uppdrag. Uppe på deras rum så låg ett foto på deras mammor. Det visade sig sedan att de skulle klä sig som dem och helt enkelt spela rollen av att vara sin egen mamma. Det blev riktigt intressant att se de roller som de spelade när de pratade om sig själva i rollen som sin egen mamma. Förvirrande?

På lunchen så fortsatte Ramberg att berätta om sitt liv. Påsken 1974 så sökte han till scenskolan och kom in. När man skulle vara som mest glad, då fick han världens ångestattack. Ett minne som fortfarande sitter djupt i honom. Att vakna upp som luffare och vara helt ensam i Köpenhamn. Den här ensamheten som vi alla bär på kom fram väldigt tydligt när han pratade om detta.

Om du inte är lycklig medans du lever, när ska du då vara lycklig?

1976 fick Ramberg en roll i filmen “Jack”. Han kan inte se sig själv på film. Kjell Bergqvist frågade om han kunde hoppa in för honom i en roll på DramatenHan var grann som en älg enligt Harriet Andersson. De träffades första gången på Dramaten.

Man får ligga i och fjäska sig fram, bli kompis med regissörerna för att få bra roller. I 40-årsåldern så bestämde Ramberg sig för att lägga ner mer arbete i sitt teaterskådespeleri. Natten är dagens mor spelade han i två år och lusten för teatern kom tillbaka.

1992 när han repeterade en pjäs så kom han ihop sig med regissören som kom för nära. Han blev skallad men pjäsen gick ändå till premiär. När han blev trängd, inte ses eller hörs och blir kränkt, då har han slagits genom åren.

Han beskriver sig som en dålig småbarnsfar, men att det har blivit bättre med åren. Idag tycker han att han har bra kontakt med barnen förutom den yngsta. Detta med att prata om skilsmässor blev jobbigt för honom. Det gick så långt att han yttrade att han inte skulle ha ställt upp i programmet.

Just bilderna av att vara ung och försvarslös berör honom under middagen. Han blev väldigt skör och ångrade mycket som han gjort under livet. Otrohet och falskhet. Han tog på sig mycket och när Harriet sa att finns det ingen som vill be dig om ursäkt, så kunde han ju även se det och inte bara slå på sig själv.

Han är en ensam pojke. Han kan inte slå sig till ro och kommer att fortsätta att skådespela ett tag till. Han berättade om sin fåfänga på ett roligt sätt.

Dagen avslutades Med eller utan ansjovis. Komiken finns där i Ramberg och programmet var förvånansvärt öppet och han visade sidor som jag inte riktigt visste fanns där. Ett bra program helt enkelt.

Relaterat
Stjärnorna på slottet – Özz Nûjen
Rikard Wolffs dag på slottet
Stjärnorna på slottet 2014