Kategoriarkiv: media

Ernst & Goldsmith

Kajsa Ernst – vilken vacker själ hon är! Gårdagens ”Stjärnorna på slottet” var det bästa avsnittet på år och dar. Att lyssna till hennes livsresa fick mina tårar att komma och då speciellt när hon pratade om sitt livs kärlek Göran Stangertz. När hon också pratade om att man själv anser sig vara värd att ”älskas” reagerade någonting inom mig.

Hon berättade också om sin alkoholiserade mamma och hur hon inte kunde sova förrän hon var hemma efter sina utekvällar. Då fick jag helt plötsligt själv fragmentariska minnen av liknande upplevelser som jag inte varit medveten om tidigare. Att man låg och väntade för att kunna sova och allt vad det gjorde med en.

Någonting pågår i mitt inre, helt klart. Försöker älska den där lilla killen som gjorde allt för att överleva. Programmet med Kajsa Ernst väckte upp vissa saker som jag tidigare inte varit medveten om. Tack för att du delar med dig Kajsa Ernst! Så vist och klokt.

Bluff eller inte? Charlie Goldsmiths ”förmåga” testas.

Charlie Goldsmith är en kille som jag också ”ramlade på” igår. Han kan hela vissa människor med sin tankekraft. Man får tro vad man vill om hans gåva, men människor mår bättre och jag fick själv inspiration av honom genom en text han lagt ut på sitt Instagram:

Being happy is not something that just happens one day and stays that way. You need to wake up every day and do things to get you there. Then the same things that got you there need to be repeated to stay there. Eat healthy food. Run. Do yoga. Be kind. Be a best friend to many people. Keep people in your life that want the best for you. Be honest. Take responsibility for your life. Help people. Accept help. Listen to advice. Learn lessons. Give. Conquer fears. Love without expectation. Keep an open mind. Everything starts with a thought, so deciding to be happy is a very good idea. I’m not saying that all these things will fix everything, but I believe if you don’t feel good and you do nothing, things aren’t likely to change.

Ett inlägg delat av Charlie Goldsmith (@charliegoldsmith) 3 Aug 2018 kl. 9:39 PDT

Visst är det bra? Men väldigt svårt att till fullo leva efter. Men bara att sträva dithän gör att man mår bättre. Det är min övertygelse. Att försöka och inte ge upp. Försöka strunta i alla måsten och varför. Varför finns inte.

Men jag faller själv dit fort i måsten och funderingar kring varför över saker jag inte begriper. Jag vet det. För idag ”måste” jag ta ner julpynten och packa ihop stakarna. Idag ”måste” jag dammsuga, tömma den ena kattlådan och aktivera mig mer överlag. Måste jag verkligen det eller är det återigen för att jag vill ha ett schema över mitt liv och ha kvar kontrollen fullt ut?

Magen fortsätter att krångla, drömmarna förvirrar mig och rädslan för att tappa kontrollen dominerar. Samma som igår alltså. Ingen skillnad förutom att jag är medveten om vissa saker som jag tidigare inte alls var mogen för att ens vara medveten över. Det är min tro i alla fall och efter det måste jag fortsätta att sträva för att må bättre.

Fokusera på det positiva, det som gör gott och andas. Se på sig själv med kärlek och vara värd att älskas.

Annonser

Serie, promenad och energi för två

Ingen utan skuld” heter en svensk serie som ligger på ViaPlay. Biggan på jobbet tipsade om den åtta avsnitt långa kriminalaren och nu har jag sett sju av dem. Suger lite på det sista och upplösningen. Helt ok serie, medelbetyg, men jag vill ändå så snabbt det bara går se nästa avsnitt och det är mitt problem. Kan inte sluta titta, även om den börjat sagga lite i de senaste två avsnitten. Minns tidigare serier som varit än fler avsnitt och då jag knappt sov en blund för att jag ville veta hur det skulle gå… hehehe.

”Så mycket bättre” var i år inte bättre utan sämre. Tittade visserligen på alla avsnitten, men återföreningen hoppade jag över. Det finns liksom ingen nyfikenhet eller spänning dem emellan utan det känns hela tiden som man är på kaffekalas med sju sorters kakor. Så mysigt och tillrättalagt hela tiden. Saknade nerven eller hur jag ska förklara det.
Hoppas de får med Siw Malmkvist, Jan Malmsjö eller någon annan med lite intressant erfarenhet och berättarlusta till nästa år. Nu blev det bara mest ointressant och tolkningarna tog inte heller tag i mig. Brukar alltid få minst en favorit varje säsong, men icke i år. Ingen tolkning var en fullpoängare, många helt ok, men de liksom fastnade inte hos mig.

Har haft så mycket energi idag. Hunnit med så mycket. Gick ”Slingan” i det nollgradiga och gråa vädret. Ett tunt tunt täcke av vitt finns, men inte är det mycket.

Knappt en människa ute. För mig är 3,5 km bra i dessa tider. Gick i lagom takt och försökte njuta och andas in den friska luften. Hade mycket kraft kvar när jag kom hem så det blev både tvättmaskin och dammsugning av stora delar av huset. 

Missbrukstendenserna höll på att ”lura” in mig på Coop, men jag avstod. Det är jag nu glad för, men slås över hur lika tankarna är oavsett vilket sorts missbruk det handlar om. På något sätt kände jag mig stark att inte falla för frestelsen och den enkla vägen till ro. Varje liten sak som går åt rätt håll är en liten delseger för mig. I det lilla börjar man sitt segertåg mot att nå framåt och kanske äntligen bli en hel människa med allt vad det innebär.

Nu ska jag se det sista avsnittet av serien jag började att titta på igår kväll.

Äldre män som tar sitt liv

artikeln 80ar

Nästan 1200 personer tog sitt liv i Sverige 2017. 840 av dem var män och många över 80 år. Skälet enligt artikeln är obehandlad psykisk ohälsa där självmedicinering som alkohol eller tabletter gör att man väljer att avsluta sitt liv i förtid.

Psykisk ohälsa eller inte, men är man över 80 år och känner att kroppen börjar ”ta slut” och inte fungerar längre, tror jag att vägen till självmord blir allt kortare. Kan bara gå till mig själv och jag har hela tiden sagt att blir jag gammal och börjar bli dement eller hamnar i rullstol, då vill inte jag leva längre.

Att någon annan ska ta hand om mig och att jag är helt hjälplös, det är också en stor skräck för mig och kanske många män över 80 tänker på samma sätt? Så jag förstår om det är på detta viset, att man inte vill belasta eller vara till besvär och att man helt enkelt känner att livet är slut och förbi. Vad ska man liksom då leva för när varken sinne eller kropp fungerar längre?

De skrivs sällan och pratas inte mycket om äldre män som tar sina liv. Det är kanske inte intressant eftersom de ändå fått leva så länge? Vad vet jag hur pressen resonerar? Men jag kan inte påminna mig om någon historia om män över 80 år.

Att ta sitt liv är aldrig vägen framåt. I min värld skjuter man då bara upp saker som man ska ta sig igenom. Påverkan av droger gör tyvärr att många väljer den vägen genom rusets saknad av logik. Sen har vi aspekten av de nära och kära som blir kvar. Men vem är jag att döma? Smärta kan genomborra en själ så mycket att alternativen ligger helt i mörker.

Det går ju bara att gå till sig själv och berätta hur man själv känner. Nu har jag förhoppningsvis flera år kvar i detta jordeliv med hyfsat sinne och en kropp som lyder mig, men jag skulle aldrig tveka om den dagen kommer då beroendet av andra tar över. Det vill jag helt enkelt inte vara med om. Det är att vara stursk nu när jag är i medelåldern, kanske värnar jag livet mer oavsett och skjuter upp det så pass länge att jag då tappar kontrollen över skeendet? Må det aldrig hända.

Vad är det finaste någon sa till dig när du var liten?

Det behövs inte mycket nu för att mina tankar ska fastna i saker och ting. Läser Frida Boisens senaste krönika ”Tack till mannen jag aldrig träffade” där hon skriver så fint om sin egen pappa och Arvid, morfar till mannen hon lever tillsammans med och hans fina ord till honom:

Det var nog när morfar Arvid låg och dog, och när han sa: ”Det enda jag tycker känns riktigt tråkigt är att jag inte kommer att se vad som händer med dig. För du kan så mycket.

Orden som bara funnits inombords i årtionden klingar över frukostbordet. Ord en ung pojke aldrig glömde. 

Det klart att detta sätter igång tankar hos mig själv. Vet inte om jag numera bara är uppfylld av det negativa och sådant som gjort mig illa genom åren, men hur jag än försöker hittar jag inga positiva ord om mig i mitt inre.

Var jag så hemsk som barn och tonåring? Eller är det så att jag blivit så inkapslad i ömklighet, offertält och liksom inte kan ta fram det positiva från min uppväxt? Jag vet inte längre…

730625_jerry.jpg

Sommaren 1972 i Bergvik

För det enda jag minns är taggarna och det som fastnade. Det negativa och hur äcklig jag var som gillade killar och inte förstod bättre. Kanske självsuggestion till viss del, men det måste ju ha kommit någonstans ifrån?

Att få läsa om motsatser och hur Frida Boisens pappa var emot henne värmer i mig. Ett sådant stärkande minne att ha med sig i livet när pappan på hennes 35-årsdag höll ett fantastiskt tal till henne måste vara underbart att ha med sig på livets krokiga väg.

Vad är det finaste någon sa till dig när du var liten? Något som betydde något på riktigt?

Jag tänker och tänker lite till. Helt tomt. Hittar ingenting. Så illa kan det väl ändå inte vara? Kanske har starten i detta liv fått mig att slå bort det positiva genom åren? Ser bara tennsoldaten i trappen som kämpar med att stå upp oavsett vad som händer runtomkring honom. Han stängde av allt för att överleva.

Minns tyvärr bara det människor sa till mig om att jag var svart i sinnet och detta som förföljt mig sen 6-års ålder av gap och skrik att jag skulle skämmas. Orden minns jag inte exakt idag, men blickarna på mamma och pappa glömmer jag aldrig den där sommardagen i Bergvik 1972. Deras hårdhet gentemot mig och kanske var det så att efter den upplevelsen stängde jag mig helt för att kunna ta emot någonting positivt?

Känner bara ledsenhet när jag tänker tillbaka på min barndom. Är inte ens arg idag. Bara ledsen och uppgiven.

Nej, jag minns inte några ord som jag haft med mig på vägen och som lyft mig. Har skrivit om det i min livsbok, som jag idag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Den får ligga där den ligger.

Frida Boisens krönika är fin. Jag är glad att läsa om hennes pappa och morfar Arvid och vilka fina män de var.

 

Bättre människa & kylarvätska

”Visa då själv att du är en bättre människa”

Orden som kom från ett ganska oväntat håll finns kvar i mig. Samtidigt är jag inte förvånad när jag tänker i perspektivet av flera liv och reinkarnation och att vi är många som vandrar tillsammans, liv efter liv men i olika konstellationer.

För jag kan vara ganska hård och döma människor lite för fort. Åtminstone förr i tiden, tycker mig har blivit bättre. Men de här orden speglar någonting där jag har väldigt svårt att vara en bättre människa. Fast jag stannade upp och agerade annorlunda i en specifik situation, det gjorde jag, tack vare orden jag fick till mig.

Vi hjälper varandra, Ibland utan att veta om det. Bara genom att existera.

Saker och ting hopar sig. Jag har semester och kan nog vara en bättre människa på många sätt inför det som komma skall, både i praktiken och ren medmänsklighet om det behövs.

bil kylarvatska

En annan instrumentbräda men just den lilla illröda lysande fyrkanten är detsamma.

Idag storhandlade jag på den lokala butiken. Hade en kupong som gav 10% rabatt på allt, vilket jag tror gjorde att det ändå var värt det. Sen tog jag bilen och åkte till en mack igen. Det behövdes kylarvätska och jag fyllde på. En liten fyrkantig display i bilen har lyst illrött ett par dagar och jag nojar ju på direkt då. Kollade i handskfacket i boken som fanns där vad det betydde och sen agerade jag. Fan, vilken duktig bilkille jag är alltså…hahahaha (ni som känner mig vet att så är INTE fallet)!

Nu har jag lyssnat på två sommarprogram. Det första var för några dagar sedan och det var med Bianca Ingrosso. Intressant och hon var väldigt naken i sitt sätt även om det märktes lite på sättet att resonera att hon inte är så gammal än. Men det var ett modigt program av henne. Den andra var Eva Rydberg som berättade om sin barndom och fram till hon slog igenom. Jag gillar henne och tyckte det var trivsamt att lyssna till hur hon var som barn. Bianca får 3 av 5 och Eva 4 av 5.

I morgon blir det nog Kaj Linna. Har semester ju och ska varva ner genom att nu lyssna på andra och inte bara på mig själv…hahahaha

Som jag skrev igår, kanske blir det inga mer bloggposter på ett tag nu. Vi får se hur det känns. Det handlar ju mycket om dagsform.

Sommarvärdar 2018

Årets sommarvärdar är presenterade. Mellan den 23 juni och 19 augusti släpper Sommar i P1 ett nytt avsnitt varje dag.

Eva Rydberg

Eva Rydberg sommarpratar 30 juni. Foto: Micke Grönberg/Sveriges Radio

Så här ser listan ut och de som är markerade i fet stil, kommer jag att lyssna på om jag har tillfälle:

JUNI
23 Claes Månsson, skådespelare
24 Bianca Ingrosso, bloggare
25 Kaj Linna, fd livstidsdömd
26 Mouna Esmaeilzadeh, läkare
27 Gustav & Marie Mandelmann, lantbrukare
28 Mark Levengood, författare, programledare
29 Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, jurist
30 Eva Rydberg, skådespelare, teaterdirektör

Stefan Åkerlund

Stefan Åkerlund, pappa till Ebba, sommarpratar den 10 juli. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

JULI
1 Ahmed Abdirahman, näringspolitisk expert
2 David Eberhard, psykiatriker, författare
3 Kent Wisti, präst
4 Anna Throne-Holst, vd svensk-amerikanska Handelskammaren i New York
Leopoldo Méndez, artist
6 Katarina Wennstam, författare, journalist
7 Jesper Waldersten, konstnär
8 Victoria Silvstedt, fotomodell, programledare, entreprenör
9 Arne Ljungqvist, professor emeritus i medicin, dopningsjägare
10 Stefan Åkerlund, Ebbas pappa
11 Elin Olofsson, författare
12 Marko ”Markoolio” Lehtosalo, artist, skådespelare
13 Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi
14 Katinka Faragó, filmproducent
15 Uje Brandelius, musiker, journalist
16 Anders Thornberg, rikspolischef
17 Fatima Bremmer, författare, journalist
18 Jonas Waltelius, SO-lärare (lyssnarnas val)
19 Peder Fredricson, ryttare, grafisk designer
20 Maria ”Vildhjärta” Westerberg, konstnär
21 Anders Berglund, kompositör, dirigent
22 Inge Thulin, företagsledare, vd 3M
23 Beatrice Fihn, chef för ICAN, jurist
24 Tom Xiong, entreprenör, föreläsare
25 Frida Hansdotter, alpin utförsåkare
26 Mikkey Dee, trummis
27 David Cairns, ambassadör
28 Paul Hansen, fotograf
29 Sabina Ddumba, artist
30 Tauba Katzenstein, överlevande från Förintelsen
31 Victoria Borisova-Ollas, kompositör

Max Tegmark

Max Tegmark sommarpratar den 1 augusti. Foto: Erik Lundback

AUGUSTI
Max Tegmark, professor i fysik
2 Adam Taal, artist
3 Magnus Carlson, sångare, låtskrivare
4 Petra Mede, skådespelare, komiker, programledare
5 Cajsa von Zeipel, konstnär, skulptör
6 Björn Jakobson, entreprenör
7 Anna Hedenmo, journalist, tv-profil
8 Rebecca Scheja & Fiona FitzPatrick, DJ-duo, producenter, låtskrivare
9 Jonatan Unge, komiker
10 Ingrid Wall, mamma till Kim Wall
11 Jack Vreeswijk, vissångare, kompositör
12 Emma Molin, skådespelare, manusförfattare
13 Paul Svensson, kock
14 Thure Lindhardt, skådespelare
15 Suad Ali, statsvetare
16 Sara Parkman & Samantha Ohlanders, musiker
17 Olof Röhlander, mental tränare, författare, föredragshållare
18 Sara Danius, professor i litteratur- vetenskap
19 Rennie Mirro, artist, skådespelare

Det finns några pärlor i årets startfält. Dras till ”riktiga” historier i verkliga livet och därför är jag nyfiken på Kaj Linna (25 juni), Stefan Åkerlund (10 juli), Tauba Katzenstein (30 juli) samt Ingrid Wall (10 augusti). Tuffa och jobbiga livsöden som berör starkt.

Det var dåligt med så kallade kända människor som jag är nyfiken på, men ett par undantag finns i Eva Rydberg (30 juni) och Leopoldo Méndez den 5 juli.

Att lyssna till en professor i fysik den 1 augusti Max Tegmark låter också intressant. Speciellt när han har teorier om parallella världar. Är också nyfiken på Fatima Bremmer den 17 juli eftersom hon gjort ett reportage om mig och Claes år 2014.