Idag var det 10 år sedan David Bowie lämnade jordelivet. Minns det som igår. Den 8 januari 2016 släppte David Bowie sitt sista studioalbum ”Blackstar”. Han fyllde 69 år samma dag och bara två dagar senare dog ikonen.

Bowie hade då kämpat mot levercancer i hemlighet sedan han fick sin ursprungliga diagnos 18 månader tidigare, i mitten av 2014.

Minns så väl när jag såg videon till ”Blackstar” släpptes i november 2015 och hur glad jag var att han hade gjort en sådan suggestiv och spännande låt. Hur han i videon kändes ”tillbaka” på allvar.

Sen när mästerverket ”Lazarus” video släpptes en månad senare, i december 2015, gick tankarna på ett plan att det var ett avsked. Då trodde jag att det var till musiken och att det inte gällde honom själv.

Bowies mångårige producent Tony Visconti har beskrivit albumet ”Blackstar” som en avskedsgåva till fansen. Han menade att Bowies död inte var annorlunda än hans liv – ett konstverk i sig självt.

Det var min yngsta dotter som fick mig intresserad av Bowie på allvar och den 9 juli 2010 besökte vi hans första adress på 40 Stansfield Road i Brixton. Det var stort!

Bowie är en av de där artisten som man aldrig tröttnar på. Musiken håller för evigt. En dag som denna när det gått 10 år spelar jag mina favoriter med honom. Fortfarande idag hittar jag oupptäckta låtar i hans stora musikskatt (över 400 låtar) som jag gillar.

Har samlat några av mina favoriter i en lista på Spotify: https://open.spotify.com/playlist/5RZRqu8tOa1A4FMfxgPJTh