Har tagit det så lugnt jag bara kan under mina fyra veckors semester. Dels för att ”komma ner” och försöka ”möta mig själv” på ett annorlunda sätt, men dels också för ekonomin. Resan till England för två personer kostade på mer än jag hade trott.
Det här med att ”möta sig själv” kanske låter tramsigt och skumt, men för mig handlar det om år av terapi som nu gett lite frukt, där jag tidigare inte alls kunde vara med mig själv eller hur jag ska säga. Gjorde allt för att fly bort i diverse missbruk och andra saker som i förlängningen inte var bra för mig. Därför är det idag en stor framgång för mig att kunna umgås med mig själv utan att känna ångest, oro och i början även avsmak och aversion.
En liten resa gjorde jag dock första dagarna av min semester och det var till Stockholm och ett besök hos min kusin i Gamla Enskede. Kort men mycket trevligt att äntligen kunna och sitta och prata med honom på tu man hand.
Tog mig ner till Uppsala bara en gång under min semesterperiod. Detta för att besöka gravarna som jag tar hand om. Återigen handlar det om att prioritera och för mig är 104 kr tur och retur för varje sväng till stan ganska dyrt, därav att det bara skedde en gång.
Otaliga är dock de promenader jag tagit i byn. Fick för mig att jag även skulle börja att springa lite, men tyvärr ville mitt högerben annat redan efter en vecka, så jag fick återgå till promenaderna i lugnt tempo.
Mina rutiner har varit ganska enkla. Tyvärr har sömnen inte fungerat så bra under dessa semesterveckor och då är det ju tur att jag har haft semester så att jag har kunnat vila på andra tider. Vaknar ofta och sista veckan med molande värk i högerbenet som påverkat sömnen negativt. Nätterna har många gånger varit ganska påfrestande av olika anledningar som jag inte riktigt kan sätta ord på. Tror att jag har svårt att komma ner och i ro trots allt. På nätterna öppnar man ju upp på ett helt annat sätt och kanske är det detta som varit lite skrämmande för mig. På tal om att möta sig själv…
Ett par riktigt långa promenader samt en cykeltur har jag gjort genom Fullerö Hage. Alltid spännande att besöka eftersom det händer så mycket där. Får någon slags ro av detta, att befinna mig i Fullerö Hage. Kan inte med ord förklara varför.
Vädret har varit väldigt bra de allra flesta dagarna. Tycker om värme och sol, så promenaderna har blivit många. Har också försökt att variera mig och gå på olika ställen. En dag gick jag längst Fyrisån och mot Ekeby. Suttit en del på baksidan också, även om det av anledningar uppifrån ibland bara har gjort det jobbigt.
Cyklade också en dag till Fullerö backar. Detta var främst för att testa cykeln, så jag vände på parkeringen och gick inte in i naturreservatet. Cykeln höll och funkade bra.
Mitt mål en dag var att cykla till Husbyborg och besöka Clabbe. Innan jag kom fram passerade jag cykelbron på Banvallsvägen i det fina vädret. Detta besök blev årets enda där eftersom ”gubbröran” som alltid brukar gå av stapeln en gång varje sommar inte blev av i år.
Lugnt tempo och små rörelser för att landa på något vis med mig själv. Vet inte om jag lyckats, men det känns nu på slutet av semesterperioden ändå bättre än i början. Får vara nöjd med detta. Vet inte vad jag hade förväntat mig, vilket nog gör att det är mer positivt än motsatsen.
För mig har det handlat om att bli mer tålmodig och liksom vara i det lilla. Inte jaga någonting som ändå inte kan jagas. Vara kvar hos mig själv eller hur jag ska uttrycka det. Inte fly iväg och tro att harmonin ligger utanför mig själv med allehanda aktiviteter hela tiden. Trots att jag nummermässigt varit några år på jorden nu, ser jag mig som en nybörjare gällande detta. Lyckats till viss del, men vet att sätter sig saker i kroppen är man inte framme helt och detta med mitt högerben står för någonting som jag fortfarande inte kunnat klura ut helt.
Min yngsta son har bott hos mig under hela semesterperioden. Det har tvingat mig till att ha rutiner. Nu är han ung vuxen, men ändå lever delar av curlingpappan kvar. Främst när det handlar om middag och den biten. För mig har det känts bra att vara behövd. Så är det och det sticker jag inte under stolen med.
Tiden går fort. Oavsett vad som sker. Det är min bild av dessa fyra veckor. Bloggandet kommer att minska i och med att semestern är slut. Varken tid eller ork kommer att finnas där på samma sätt som nu.
Nu ska jag tillbaka till jobbet igen och riktigt hur jag känner för det vet jag inte. Vi får se vad som händer. Försöker vara nollställd och positiv. Vill tro att jag inte flytt lika ofta den här semesterperioden än tidigare. Tro kan förflytta berg.
jerryolsson.se 