Igår ”lufsade” jag för första gången på flera år och det kändes riktigt bra i kroppen. Många kilon har smugit sig på sedan i vintras. Löpsteget är inte som förr och pauserna var många, men jag gjorde det i alla fall. Fick sådan lust att försöka igen och det är som om kroppen minns hur det var tidigare. Joggade runt Fullerö Hage och passade på att filma lite (främst Fullerö Berså som är på gång att börja byggas):

Idag gick jag bara. Vågar inte köra på för fullt direkt. Ska ta detta nu i sakta mak och följa min känsla. Det som känns rätt för dagen så att säga. Intention är att köra varannan dag nu i ”lufsarstil” på gränsen till jogg.

Går nu in på min tredje semestervecka, vilket betyder att jag har några dagar på mig att verkligen känna in detta med att jogga igen. Lägger ingen press på mig den här gången om någonting, utan känns det bra, då tar jag mig ut och ”lufsar” vidare.

Storvretabadet från ena sidan.

Har ”slingan” som jag nu gått under många år. Är i ärlighetens namn lite trött på att gå den sträckan, så idag valde jag att gå via Fyrisån istället, bort mot Ekeby. Det var länge sedan.

Storvretabadet från andra sidan.

Knappt några människor vid badet, såg två barn leka och en vuxen bakom kullarna. Har alla redan börjat att jobba igen, eller är badet inte så populärt? Man börjar ju undra i detta fina väder som var idag.

Har inte gått denna promenadsträcka på ett tag och ser stora förändringar. De har plogat fram en stor grusväg en lång bit av sträckan mot Ekeby. Undrar jag vad som ska bli av detta?

Vattnet står lågt i Fyrisån just nu. Så mycket vass och ett litet vattenstråk till vänster på bilden kan skönjas. Alltid när jag passerar Ekeby tänker jag på mina två katter Maxi och Felix. Tyvärr inte så goda tankar, utan det är tankar i slutet av deras liv som kommer upp. Veterinären huserade tidigare där, därav mina minnen.

Inget är beständigt och allt verkar förändras. Det stora huset som stått länge vid Ekeby är under förändring. Ser inte alls ut som det gjorde för några år sedan.

Sover dåligt sedan en tid tillbaka. Vaknar flera gånger varje natt och har svårt att komma till ro. Tur att jag har semester just nu och kan sova lite hursomhelst, men hur roligt är detta i längden? Känns som om jag aldrig ”kommer ner” eller kan nå ”semestermode”. Fast jag vet hur det brukar vara. Det tar ett par veckor att riktigt släppa taget om jobb och måsten, så förhoppningsvis släpper detta snart. Har så svårt att ”bara vara” och liksom vara här och nu.

I morse skurade jag halva lägenheten med citronsåpa. Det var verkligen dags. Nu när jag är ledig har jag tid för sådant jag annars inte orkar. Finns flera saker som jag vill göra innan jag börjar att jobba igen som har med huset att göra. Putsa vissa fönster, röja ur och kasta möbler samt få ordning på gräsmattan på baksidan. ”Bara vara” ?

Sonen bor fortfarande hos mig efter Englandresan. Han verkar bli kvar ett tag till. För mig är det bra eftersom det tvingar mig att hålla på en del rutiner samtidigt som huset ”lever upp” lite. Samtidigt är skälet till att han stannar längre inte så roligt och känns lite som en icke-”favorit i repris”.