Alla i familjen (förutom yngsta sonen) samlades för en grillning hos A i Tunakolonin. Efter ett visst besvär att få fart på grillen bjöds det när allt var klart på allehanda godsaker. Så fint ordnat av A!
Att sitta ner några timmar och uppdatera sig om vad barnen och A gör idag, det är lyx för mig numera. Så mysigt och på midsommarafton blir det en repris då yngsta sonen är med, men då kommer istället äldsta dottern att saknas eftersom hon firar med sin lilla familj i Göteborg. Tyvärr också äldsta sonen som ska fira midsommar med kompisar, så därför var tisdagens grill speciell eftersom vi då nästan var samlade allihop.
Traditionen för mig på midsommaraftonen har senaste åren varit noll och intet, så att i år få träffa delar av familjen känns väldigt bra.
Idag bjöd min förra chef på en avskedslunch. Jag och C var tillsammans med henne på Egon och det var så gott så. Ingen ville avsluta lunchen kändes det som, men tillslut var vi tvungna att säga ”hej då” på riktigt, och det blev tufft. Svalde rejält den här gången för att inte bryta ihop.
Tufft som sagt, men samtidigt var nog det tuffaste den lilla avtackning som vi hade förra veckan, även om det är så, även idag, att tänker jag för ”djupt” på vad detta kommer att innebära blir jag ledsen. Då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, när jag tänkte på allt som M betytt för mig genom åren och att det nu faktiskt är slut och över.
Nu vet jag också att även C ska sluta och har sagt upp sig, men henne får jag ”ha kvar” till 1 oktober i alla fall. Avsluten och förändringarna kommer slag i slag, månad efter månad. Hur mycket ska man orka med?
jerryolsson.se 