Linn i Bradford för ett par veckor sedan.

Hon pluggar just nu i Bradford och kommer hem om drygt två veckor. Först då kan jag gratulera henne ordentligt, min äldsta dotter Linn som idag fyller 24 år. Men jag vill ändå gratulera henne genom att minnas tillbaka lite.

Torsdagen den 3 december 1992 kl 18.06 kom du till denna värld och detta liv. Min och Annas älskade solstråle som var 53 cm lång och vägde 4,7 kg. Du hade mycket brunt hår och ögonen var blå.

Förlossningen tog 4 1/2 timme och du föddes 9 dagar tidigare än planerat. Tänk, när du var här så friade jag till din mor på sjukhuset och den 12 juni när vi gifte oss döptes du samtidigt i Gamla Uppsala kyrka.

Linn i juli 1994

Sitter och tittar i din första bok och om dina framsteg de första åren. Skrattar och gråter om vartannat för att jag älskar dig så mycket, min fina dotter. Tänk vad mycket minnen den boken ger. Bara detta att du och jag var på bio den 1 september 1996 och såg din första film på bio “Kalle Stropp och grodan Boll” och jag minns faktiskt en del kring detta nu när jag sitter och tänker tillbaka.

Det här är en bok som du ska ha. Det är din bok. Beskrivningen av dina första steg den 16 december 1993 minns jag som igår. Vi fick till och med lite av det på film.

Linn i juni 1997

Längst bak i boken så har jag skrivit orden som för alltid gäller:

Linn
du är så levande och härlig
jag älskar dig så mycket.
Hoppas och ber att du får
ett bra liv. Jag älskar dig.
Pappa 19/12 1993

Det finns inte ord för hur mycket jag älskar dig. Livet och meningen är för dig och mina andra barn.

Stort grattis på din födelsedag! Vi ses snart!

Första Advent 2016

Nu har vi gått in i juletid. Första advent och en sovandes Maxi i bakgrunden bjuder jag på som bonus. En mossbeprydd röd låda med fyra ljus följde med i affären igår. Konstaterade när jag kom hem att nu har jag två likadana röda adventslådor.

Första advent i år är en märklig tid för mig. Mycket märklig där orden och tankarna i mig är annorlunda mot tidigare. Riktigt vart allt tar vägen vet jag inte just nu och så kanske det måste vara.

Första advent och Maja

Hon satt så fint i hörnet. Maja är ljuset tillsammans med de andra två katterna jag har i mitt hem numera. Tittar på dem och försöker vidare att samla mig. Inte dra iväg i tankarna och förlora mig i ömkanden och tankar på kaos. Maja, min fina katta som sitter där som ett ljus. Hon är värd en husse som orkar några år till.

Första advent

Har fler ljus än vanligt tända idag. Har också höjt värmen på elementen i huset för att jag fryser så. Försöker på alla sätt, även de ytliga, att höja värmen på alla plan.

Vet varken ut eller in om morgondagen. Ena stunden är ett val självklart för att timmen senare kännas helt otänkbart. Vad gör man då? Sitter still i båten och bara är…? Vart ska jag ta vägen med allt?

Vad som än händer så vill jag önska er alla en fin första advent!

24 november Breidagård

När är det dags att vika av från den trygga men ack så invanda vägen? Stanna upp och andas lite?

24 november 2016 Breidagård

Är jag verkligen på rätt spår i livet? Måste jag bromsa upp eller ta en helt annan väg nu? Vad händer om jag inte gör det? Om jag inte har förmågan?

26 november Vallsgärde

Ljuset finns ju alltid där! Det är hur vi fokuserar och har förmåga att göra det som ändrar styrkan i det ljusa.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Kände ett starkt behov av att åka till min favoritkyrka idag på förmiddagen. Gamla Uppsala kyrka är historia för mig på fler plan. Älskar dess energier och välkomnande känsla som den alltid givit mig.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Sådan längtan efter vägledning. Att förstå.

161126_02 Gamla Uppsala kyrka

Altaret i Gamla Uppsala kyrka. Ett ljus var tänt och två julgranar var på plats. Kyrkan är öppen från kl 09.00 för oss som behöver vila oss i tanken och få vägledning.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Tänk att få egentid i Gamla Uppsala kyrka! Vilken fin känsla det var att sitta där en stund med sina egna tankar. Filmade en liten snutt för att bevara det fina. [YouTube]

161126_04 Gamla Uppsala kyrka

Kyrkfönstret blev mäktigt när solen lyste in.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala församling har verkligen gjort det fint inne i kyrkan. Jag kände mig så välkommen trots att jag var helt ensam.

Kunde inte låta bli. Tog ett kort ur kruset:

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Ni har inte utvalt mig, utan jag
har utvalt er och bestäm er
till att gå ut i världen och bära frukt,
frukt som består, och då skall Fadern ge
er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Johannes 15:16

Det var först när jag kom hem som jag riktigt förstod det starka budskapet i det kort som jag fick till mig. Kanske är det så att jag inte gått utdet sätt som förväntas av mig i det här livet och därför har jag fastnat där jag nu är och inga böner i världen hjälper förrän jag tar mitt ansvar?

Kursivt för att tolkningen är personlig och jag inte ser det som ett straff eller en skuld jag har, utan en möjlighet att få leva ett mer harmoniskt liv om jag vågar kasta mig ut och i mina tankebanor chansa lite mer.

Riktigt vad jag ska göra vet jag inte på ett konkret plan. Det är bara en känsla jag har av att jag behöver ta mig vidare nu. Kaoset i fredags gjorde mig så liten och rädd och idag kändes kyrkan som den enda plats där jag kunde och vågade vara mig själv.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Brukar alltid tända ett ljus för andra. Den här gången tände jag ett ljus för mig själv. För att jag måste och för att jag nu behöver vägledning.

161126_08 Gamla Uppsala kyrka

Tänk vilken generös gest det är av församlingen att ha kyrkan öppen för allmänheten på det sätt som det nu är. Jag är väldigt tacksam gentemot Svenska kyrkan och Gamla Uppsala församling att detta andningshål fanns där för mig. När jag verkligen behövde ett stilla rum att gå till fanns Svenska kyrkan där.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

De litar på sina besökare. Att de betalar för sig. En fin tanke och någonting som jag hoppas att de inte går alltför mycket back på. För att visa förtroende i dessa tider kan vara svårt och då speciellt när det handlar om pengar.

Klarade inte ens av att läsa busstidtabellen när jag skulle hem så det blev en längre promenad i det fina vädret men med en blåst som var väldigt hård. Det gjorde att jag tillslut stannade vid en busshållplats ute på Upplandsslätten för att ta mig hem.

Fredagens härdsmälta har skakat om mig rejält. Jag är inte samma person som jag var innan. Besöket i kyrkan har lindrat men också fått mig att inse att jag inte mår bra av att leva som jag gör idag. Det går inte längre att bara köra på och stoppa huvudet i sanden och tro att saker och ting ska gå över.

Jag måste ta tag i vissa saker. Är livrädd, men vad har jag för val när saker och ting slutar att fungera inom mig? Är jag bara totalt ärlig i mina känslor så kan det inte gå fel.

Eller hur, Gud?

Först så tog jag fel på ett möte. Försökte få tag i människor som skulle vara där, bara för att få beskedet att det var fel tid. Det började en halvtimme senare. Göra bort sig och visa upp sin förvirring återigen.

Sen sitter jag i ett annat möte och pladdrar. Hör mig själv säga saker som inte är ett dugg relevanta för ämnet. Mycket obehagligt och ångesten bara toksteg. Vad är det som händer?

Glömmer bort vad jag ska göra om en timme. Orkar inte tänka överhuvudtaget utan bara är, vilket resulterar i att jag kastar upp alla bollar samtidigt och fångar jag en är det bra. Orkar inget annat, kastar iväg allt bara och hoppas på det bästa. Försöker ändå plocka upp dem efter ett tag, men hittar dem inte.

Står jag precis framför väggen och känner lukten av total galenskap? Blir yr och konstig av att inte kunna se framåt och ha kontrollen.

Vaknar på nätterna och kan omöjligt somna om. Äter kopiösa mängder för att göra mig själv illa. Klarar liksom inte av att hålla upp det som jag var så bra på för bara ett halvår sedan. Det går bara inte att vara snäll emot sig själv i allt, utan det måste finnas hakar och smärta för att det ens ska gå. Det jag känner igen osv som jag pratat mig kräkfärdig om så många gånger tidigare.

Emellan varven känner jag som jag skrev igår. Allt detta har pågått länge nu. Alla känslorna från det mörkaste mörkt till ett ljus som kan få mig att börja gråta. I det en känsla av att inte vara här överhuvudtaget. Det är en annan som uttrycker sig. Tjugoen gram huserar i den här kroppen och de har aldrig varit mer aktiva. De små betydelsefulla men mytomspunna grammen. Det är en metafor för någonting större.

Mitt inre rum

Sitter under vattenfallet och sträcker ut ena benet för att känna strålarna och lyssna till vattnets fall. Lutar mig bakåt mot en klippa och bara njuter av det varma marinblå vattnet. En inre oas som dämpar det värsta. Blundar.

Solen bränner sådär lagom och jag är där länge länge… känslan, ljudet och ljuset. I mitt inre rum.

Helt lost samtidigt full kontroll på det viktiga. För hur konstigt det än kan låta så blomstrar det inre livet med framsteg som är stora för mig. Kunna känna känslor som varit försvunna i hela mitt liv. Men så fort jag börjar tänka på dem med mitt jordiska ego så går det åt helvete. Förvirrad och sen uppstår det jag berättat om i början på den här bloggposten. Medveten om allt samtidigt som jag ibland inte får ihop 1+1 i mer praktiskt jordiska jobbsituationer. Blankt och försök till att börja om. Allt fler gånger.

Plötsliga känslostormar där jag bara vill gråta. Sorgsenhet och samtidigt sekunden efter ilska över att jag aldrig lär mig någonting om de jordiska balanserna eller hur fan jag nu ska uttrycka det. Hela jag förändras med stormsteg just nu. Inte ytan och det man kan ta på. Inte jordiska saker utan de 21 gram som tagit den här kroppen i besittning sedan 1965.

Var helt övertygad om att det var fredag idag. Helt jävla övertygad och nu är det jobb och kaos en dag till. Gud, hjälp mig att orka!

Fullerö Hage

Att våga stå kvar och berätta det innersta för en själ. Att känna vissa saker men ändå berätta och stå kvar. Inte fega ur utan ta ner garden och vara den man är fullt ut. Stå där rak i ryggen och berätta sådant som berör en i djupet.

Så många känslor kring detta, där stolthet och mod faktiskt är de främsta, även om det finns stänk av ledsenhet. Men den känslan dominerar inte längre efter en inre bearbetning under en tid, utan det är lärdomen i att kunna våga känna vissa saker och även säga dem, även om man vet om reaktionen efteråt. Det finns en tacksamhet i det att kunna känna någonting nytt när man nått min ålder. Det är en gåva jag har fått av en annan själ. Det känner jag då också att det ska den själen få veta. Tidigare så sprang jag när saker och ting påverkade mig i djupet. Nu gjorde jag precis tvärtom.

51:an Olsson

Sifferbyte i måndags. Det blev precis på den nivå som jag ville ha det. Egen födelsedag är svårt för mig, men jag jobbar med att acceptera den här dagen. Finns liksom inget annat val, men det är lik förbannat jobbigt. Nu blev det fint och bra på alla sätt och vis. TACK till alla ni som hörde av er och till min fina familj som kom på en liten fika på kvällen. [Instagram]

Dagarna passerar i ett rasande tempo. Det gäller att hänga med och ta tillvara på det man har kvar. Det är därför jag vänder på det självklara numera och jag klarar även av det. Tror det handlar om livsmognad till stor del. Faktiskt.

Breidagård

Precis avslutat två teamdagar med jobbet som vi hade på stiftsgården Breidagård.

Marielund

Ett litet annorlunda upplägg på förmiddagen var att vi tog en ganska lång promenad i en grupp på tre till Marielund och samtidigt diskuterade dagens ämne “Utmaningar inför framtiden”.

Tar tillvara känslan av att känna mig levande och se tacksamt på det. Ingenting är förgäves även om otåligheten många gånger är ett hinder i mitt liv som försenar saker för mig. Som jag skrev tidigare, att kunna och i det våga känna vissa känslor fullt ut för första gången är på många sätt fantastiskt och jag väljer att se det som en gåva jag fått och ingenting annat.

Livet kan vara fantastiskt samtidigt som det i perioder kan sänka en helt. Men att stå kvar i känslorna är en styrka. Oavsett vad det handlar om.

Kristallen i Uppsala
En staty som sover. Kristallen i Uppsala.

I torsdags var jag på kurs. En dag i Kristallen hos QD Utbildning. Bra och intressant i programmen InDesign, PhotoShop och Acrobat. Vi körde bara grunderna i programmen som innehåller väldigt mycket.

Kristallen i Uppsala

Restaurangen ligger mitt i Kristallen. Runtom är det kontorslokaler. Stort, luftigt men lite för “konstgjort” ändå för min smak.

Sista dropparna i morse

Tänk vad tiden går! I morse så tog jag mina sista ögondroppar. Det har nu gått tre veckor sedan linsbytet. Ögonen håller fortfarande på att ställa in sig och det kan ta flera månader innan det blir optimalt.

Gubbröra på Korfu

Clabbe och Mats på Korfu. En riktig gubbaröra trots att det är november. Vi åt och umgicks.

Bra sista halva på veckan. Sista två dagarna plus.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Vilken underbar dag på denna stora dag med en @madonna i högform. #tearsofaclown Blev väldigt berörd av denna tidiga julklapp. Boken "Arthur" av Mikael Lindnord handlar om gatuhunden som slog följe med elitidrottaren. Tack snälla @lisalukaskatt för boken och den fina signeringen av författaren och julkortet. Det värmer mycket! 🙏💚 När man totalt nördat fast i en serie så får man denna fråga när 5:e avsnittet ska till och börja. #theblacklist Maja nyfiken på adventsstaken. Det är ju så mycket att busa med. 😻 #katt #catlover 1:a Advent. En liten mossbeprydd låda lyckades jag ordna. Ett par stakar till ska jag nog få fram under dagen. #1advent Ibland är det bästa bara att gå...

Twitter

Tweets jag gillar