Lättare i sinnet

Även om jag vaknade före fem i morse kände jag mig lättare i sinnet. Det var svalt och endast 14 grader ute. Öppnade alla fönster och dörrar som fanns för att få igång korsdrag. Det lite märkliga är att temperaturen inomhus vägrade sjunka under 23,6 grader, trots att jag hade igång korsdraget säkert ett par timmar.

180719 Solen

Men dessa grader var ändå bättre än 28-29 som det brukar bli när det är som varmast ute och då är ändå köket (där mätaren sitter) den minst jobbiga platsen att vara på, då förstår ni kanske hur otroligt hett det varit sista tiden. Idag har vi fått en ”vilodag” från den värsta hettan eftersom vi kommer att få max 26 grader idag. Har blivit väldigt värmekänslig märker jag. Nästa vecka kommer det dock att stiga igen med peak på onsdag eller torsdag med 33 grader. En del meteorologer snackar om 35 grader!

Är som sagt var lättare i sinnet idag. Kanske gav det resultat i det omedvetna att besöka mor och ”prata” med henne och sen skriva av mig lite på bloggen? När syrran sen har bjudit mig på konsert på Botaniska trädgården 24 augusti för att se GES blir jag väldigt glad. Har inte sett någon av gubbarna live, så det ska bli spännande.

Lättare i sinnet ger också positiva tankar kring sådant som tidigare bara känts jobbigt. Kommande flytt, förare av flyttbilen och förestående jobbstart efter semestern ligger på mig, men idag känns det helt plötsligt lättare att tänka på dessa saker.

skogsbrand sverige 2018

Bild från LeopardCay https://imgur.com/gallery/hMweFer

Följer de här otäcka skogsbränderna och förundras över att de fortsätter att sprida sig. En lärdom för framtiden måste ju vara att ha bättre beredskap så att det från början inte får gå så här långt som det nu har gjort utanför Ljusdal t ex. Den branden är nu den värsta i svensk modern historia och tyvärr verkar den bara växa och växa.

Annonser

Ingenting betyder någonting och ändå betyder det allt

Skulle det hjälpa mig att träffa någon? Skulle det hjälpa mig att få prata ”av mig” och ömka med någon som på ett proffsigt sätt till det yttre visar sig intresserad och jag går på det med hull och hår? Hmm, fast det gör jag ju inte längre… är krass och härdad inför terapeuter överlag.

gayalone

Vissa stunder längtar jag efter att träffa en själ där djupet och förståelsen finns. Men någonstans känner jag att det är en utopi. Den själen finns inte här och det är nog precis som det ska vara eftersom det högre perspektivets lärdomar alltid går först. Samtidigt kan jag inte blunda för denna längtan tills jag dör. Eller, går det? Är det just min lärdom, att längta och förstå vad det handlar om på ”riktigt”?

Ord som bög, homosexuell och gay ger inte ”pride” inom mig. Även om jag kommit en bit på väg har jag aldrig hittat den där känslan av stolthet som många pratar om. För mig är det ångest, oro och rädsla. Förstår de som aldrig kommer ur garderoben av flera olika skäl. När jag sedan i djupet känner som jag gör i form av själar istället för kön komplicerar det bilden för mig själv och vad jag verkligen längtar efter. Är så flytande gällande detta att jag idag inte vill eller kan sätta en etikett på mig. Trots att jag genom mitt liv sexuellt fantiserat om män, men haft mest känslomässigt utbyte med kvinnor.

En märklig händelse inträffade för några år sedan. Jag drogs till en kvinna på jobbet. När jag nu efteråt tänker på detta gjorde jag det först omedvetet, men sen helt plötsligt kände jag väldigt starkt för henne när vi pratade. Tyvärr var hon redan ”upptagen” och dessutom slutade hon senare, vilket för mig på ett plan var bra ur ett rent krasst perspektiv. De känslor jag hade för henne var på sätt och vis nya för mig och att de inte var besvarade gjorde hela min tillvaro svår och så här i efterhand tror jag att det var en del i att mitt mående bara blev sämre under året 2016.

Hon har gjort ett stort intryck på mig för att lite mer förstå mig själv, precis som mitt ex också har gjort. Än idag drömmer jag om henne och känner någonstans att det var tråkigt att det blev som det blev eftersom hon fick fram känslor i mig som jag inte trodde mig ha. Men hon var förbjuden frukt, upptagen och inte tillgänglig.

Två kvinnor bland alla män i mitt liv. Män i tanken, drömmen och fantasin alltså, inget annat. För att jag inte vågat, klarat av och kunnat älska mig själv. Inte sett mig värd och sen äcklats av tankarna på män i perioder samtidigt som jag inget hellre vill än att träffa någon. Så länge och så djupt rotat att gå från fantasi till verklighet. Har slitits isär känslomässigt och känner idag bara en förtvivlan över alla känslorna.

Fick en fråga från en av mina ”jordiska lärare” för en tid sedan som jag inte kan komma runt och få ro med. Vill inte du träffa någon?

Det klart att jag vill! I de stunder jag känner mig liten och svag vore det skönt att luta sig mot en mans axel. Någon som ger mig trygghet och den där känslan av samhörighet. Någon som jag kan bli ett med. Stora drömmar, jag vet men för mig är det allt eller inget. Samtidigt kan jag i andra stunder bara känna avsmak för mig själv och den längtan jag har. Då är det lika bra att vara ensam och köra på så länge det går. Att förena de två verkar stört omöjligt.

Försökte söka kontakt via en dejtingsajt på inrådan av min sista terapeut, men det kändes bara så fel. När jag skulle beskriva mig själv och även bifoga ett foto tog äckelkänslorna i mig över. Jag klarade inte av att stå upp för mig själv.

Klarar inte av själva ”jakten” eller hur jag ska uttrycka det. Att bedömas, sållas bort och inte duga gör att jag avstår. Orkar inte börja om och försöka med någon ny själ. Senast besöket på Pride kände jag mig som en total främling när jag tittade på alla självsäkra som gick omkring och bara såg så häftiga ut. Total jävla främling med mindervärdeskomplex, med en känsla av att jag inte hörde hemma där. För mig är det evenemanget för de stolta och redan övertygade. Inte för de som har en flytande sexualitet och inte vet vem de är riktigt.

prideforalla.jpg

Sen har Stockholm Pride hos mig tappat rejält genom deras subjektiva agerande gentemot vilka som får vara med och inte. Värdegrunden sätts utifrån vissa mallar som enbart tillhör vänstersidan av politiken, trots att de säger sig vara opolitiska.

Det får bli som det blir med allt och betyder det ensamhet den dagen kistlocket slår igen får det vara på det viset. Jag orkar inte försöka mer. Då säger den kloke till mig att vad gnäller du då för? Om du inte orkar försöka mer? Varför fortsätter du älta om detta, år ut och år in? Kan du inte bara släppa sargen och vara som du är? Tycka om dig själv, för Guds skull?

Frågorna kan och ska ställas, men svaren i djupet är inte alls självklara trots år av funderingar och försök att ”passa in” på olika sätt, därav ytterligare en bloggpost i ämnet.

På ett omedvetet plan i kombination med all oro som besöker mig har förfallet inletts. För orken att ”hålla upp” någonting som ändå aldrig förändras har helt enkelt tagit slut. Att må bra och tycka om sig själv är ett livsprojekt för mig. De dagar då självhatet har mig i sitt grepp med allt vad det innebär av ångest och oro, klarar jag inte av att stanna kvar i det, utan flyr in i matmissbruk och mörka destruktiva tankar och vad det innebär vet jag alltför väl. Det tar sådan kraft av mig att ens andas och stå emot vissa saker som jag vet gör mig så illa.

Det blir en ond cirkel det hela. Att be om hjälp är svårt och jag vill inte nöta på människor mer än nödvändigt. Mitt eviga tjat om måendet vill jag inte lägga på andra. Då får jag skriva här och de som orkar kan läsa om mitt orerande istället.

I det jordiska är allt bortglömt en dag och faktiskt tröstar den tanken mig. I bästa fall finns du i en bok eller som röst i en låt, film eller spel. Kanske på ett gammalt fotografi som framtida släktingar tar fram och pratar om. Vad det nu har för betydelse, mer än för det jordiska egot? I det stora hela betyder det ingenting, förutom för dig själv och din egen livsbok, kanske är det vackert så? Trots allt är jag på ett plan medveten om det högre perspektivet och att vi aldrig kan dö helt. Skalet ja, men medvetandet nej. Men det spelar liksom ingen roll när det jordiska här och nu tar tag i mig och tar över alla tankar i perioder.

Ingenting betyder någonting och ändå betyder det allt. Denna motsättning går aldrig att förstå med intellektet. Det är livserfarenhet och förmågan att släppa taget om tankarna som avgör.

Säger han som så totalt tappat just detta… …men livet lär och så ska det vara oavsett om man själv uppfattar det som ljust eller mörkt.

Tröst hos mor

180721 graven

I lätt duggregn satte jag mig på bussen mot stan. Måste till mamma. Hon har varit ifrån mig sedan 3 januari 1981. Saknar henne så oerhört mycket just nu. Ann-Britt Pettersson föddes den 23 oktober 1947 och var min mamma tills jag fyllde 15 år. Tröst hos mor så gott det nu gick.

I samma grav ligger min morfar Isidor Pettersson som lämnade jorden den 11 december 1979. En begravning och jordfästning som min mor var med och arrangerade. Minns så väl mörkret och alla svarta kläder. Honom hade jag ingen relation till eftersom han valde flaskan före människor.

180721 mormor grav

Min mormor Britta Pettersson fick inte ens en egen gravsten, så jag har lite svårt att hitta till den graven. Vet inte ens om detta är hennes sista viloplats? Hon dog i alla fall den 17 maj 1999 vid en ålder av 79 år. Den begravningen minns jag som ljus och fin. På något sätt kändes det som om hon var med.

Henne tyckte jag om även om vi inte träffades ofta. En mild och mjuk människa som tyvärr var ganska styrd av de karlar hon levde tillsammans med. Den ena värre än den andra där också flaskan var det allra viktigaste. Men henne hade jag i alla fall en relation till som var hyfsad så här när jag ser tillbaka. Svårt att förstå att nästa år har hon varit borta i 20 år.

180721 okänd grav

På många ställen finns ingenting kvar. Namn och allt är borta, bara en stor sliten sten står kvar. De är förpassade in i evigheten utan att någon bryr sig om dem mer här på jorden.

För mig en befriande tanke eftersom jag inte vill ha någon gravplats utan min aska måste de strö för vinden någonstans. Någon begravning vill jag inte heller ha. Människor ska inte samlas för min skull genom tvång och för att de måste. Vill inte ha en sådan sista föreställning. Vill försvinna utan falska åthävor från denna värld.

180721 helga tref

Sakta mak genom Uppsala där jag passerade Helga Trefaldighets kyrka. Hörde tyskar som skrattade och tog bilder.

180721 domkyrkan

Uppsala domkyrka går inte att undvika. Har så många bilder på den med tornen.

180721 fonster

Nedre Valvgatan med dess rediga och robusta fönster.

180721 blommor

Vissa blomsterarrangemang är fina i Uppsala. Åt lunch på Burger King och sen blev det bussen hem igen. Klibbigt och ganska kvavt. Lite åska i luften.

Så här ser mina dagar ut numera. Självvalt till viss del, men visst känns det ledsamt emellanåt. Det inre gör ont och jag kan inte bara sitta hemma och fastna i mitt mörker. Måste ut innan kraften tar slut i mig. Det blev 6,6 km och 9 052 steg allt som allt och det får jag vara nöjd med, även om jag vet att det mesta försvinner i kostens virrvarr just nu.

Har också hunnit med att sova en redig eftermiddagslur. Antecknar ni? Resten av dagen är förvaring för att få gå och sova igen. Känns som om jag är på ”hemmet” redan när jag ser vad jag skriver. Håller liksom bara några timmar per dag numera.

Jag är där jag är idag för de val jag har gjort i livet. Det är den hårda men sanna verkligheten. Så är det. Försöker hitta det positiva över att jag fortfarande andas och inte har tappat förståndet. Att jag så att säga fortfarande ”hänger med” hur dumt det än kan låta. För det är absolut ingen självklarhet efter de sista årens händelser.

Fortsatt hetta & starkare känslor

180720 parkbank

Gick med sonen till busshållplatsen. Dags för skifte i umgängesfabriken. Jag gick själv vidare en sväng i hettan. Orkade inte långt, men en liten bit blev det i alla fall. 3,9 km och 5235 steg får jag vara nöjd med.

180720 himlen

Det positiva ligger utanför mig själv. Mina barn och deras liv. I det håller jag mig kvar. Men jag vet också att hittar jag ingenting inom mig, spelar det liksom ingen roll tillslut. Det går inte att leva genom sina barn ett helt liv.

180720 felix

Felix verkar påverkad av värmen. Han skriker mer än vanligt och verkar längta bort härifrån allt som oftast. Påminner mycket om min egen hågsenhet och allt starkare apati just nu.

I morgon kanske vi får lite regn, max 5 mm, men sen ser det ut så här över Storvreta:

extremvader2018

Det är inte klokt, men värmeböljan 2018 bara fortsätter, med temperaturer över 30 grader nästan hela nästa vecka. Jag blir alldeles matt av att se detta. Egentligen borde jag jubla och prisa värmen, men det gör jag inte. Nu tycker jag bara att det är jobbigt att inte ha någonstans att svalka sig. Någonstans att komma undan det klibbiga och heta. Bad och offentliga platser klarar jag inte av. Tror att mitt allmänna mående gör att värmen blir jobbig istället för tvärtom.

Om jag orkar åker jag till min mammas grav i morgon förmiddag. För att ”prata” med henne och kanske få lite ”tröst” på något vis. Sen vet jag inte vad som händer riktigt. Hoppas trösten fungerar.

Rivstart & återbud

180719 landsväg

Hyfsat svalt i dessa tider och ett lugnt tempo gjorde att jag orkade med en promenad i slingans tecken, med en liten omväg, tidigt i morse på halvmilen. Inget folk, fina vyer och en värme som kändes medelhavslik.

180719 Solen

Har fått värme och lite därtill. Tyvärr påverkar den mig ganska negativt ju längre dagen går. I bagaget har jag min utbrändhet som jag också tror påverkar detta än mer. När klockan börjar närma sig 15 orkar jag ingenting knappt, utan måste ta det väldigt lugnt.

Det gjorde att jag igår tvingades tacka nej till den årliga grillningen i Husbyborg. Den började klockan 18 och då var jag inte kapabel att ta mig någonstans. Det handlar bara om att vila och ta det lugnt. Värmen förstärker tröttheten och allra piggast är jag på förmiddagen.

Det kändes väldigt tråkigt eftersom det i år tillkom en gammal arbetskamrat som det hade varit kul att snacka med, men det gick bara inte. Inte nog med att man blir äldre, orken och tröttheten har blivit så påtaglig sedan utmattningen för ett par år sedan. Har inga reserver att tillgå och då hjälper ingen vilja i världen.

180718 extremvärme

Egentligen ska jag inte klaga över värmen. Har fått en sommar med värme och sol under lång tid som jag så mycket längtade efter tidigare i vår.

Men detta som nu råder är lite som att äta av en tårta, att tar du en bit för mycket, då börjar du att må illa. Ungefär så har det blivit för mig med värmen. Det är lite FÖR mycket och FÖR länge med dessa höga temperaturer. Upp till 25 grader fine, men att ligga på 30 och drygt det i flera dagar utan en uns av regnskur, då är det som att ha tagit en tårtbit för mycket.

180719 Felix

Stackars Felix fick vara med om ett drama i morse. Jag satt och drack kaffe på baksidan, då en hund kom inrusandes och skällande på tomten. Jag försökte skydda Felix och skulle bära upp honom för att ta med han in i kåken, men det ville han inte alls. Han sprattlade och satte klorna i mig på flera ställen och drog iväg till den lilla skogen.

Blodvite på gubben och skurning av en platta blev mitt resultat av dramat. För Felix var det mer skräck för hunden och det tog en lång tid innan han kom in igen. Sen satt han och spanade utåt ett bra tag, innan han ville gå ut igen.

Grannarna kom och bad om ursäkt för att hunden hade slitit sig. Det var helschyssta och beklagade det inträffade. Det är lätt hänt och kanske skulle jag ha låtit Felix vara ifred och reda upp situationen själv. Men jag blev orolig för honom och visste inte riktigt hur hunden skulle vara emot honom. Vilken ras det var kan jag omöjligt säga, men den mellanstor och ganska kompakt. Ingen kamphund, utan mer en terriertyp. Han verkade mest nyfiken.

180717 Maja

Maja smyger omkring vid deras tomt för att kolla in hunden ibland. Hon är en väldigt nyfiken katta och kanske kom hon lite för nära den här gången? För henne såg jag inte röken av på ett bra tag efter det inträffade.

En rivstart på dagen, vilket för mig gjorde att jag bara inte kunde sitta still. Ut och promenera i sakta mak och sen pusta ut i köket där det för närvarande är 27 grader varmt.

Halva dagen sen stopp

IMG_E3038 I morse vaknade jag före sex och satt med kaffekoppen ute på baksidan vid en temperatur av 17 grader. Det var skönt, jag erkänner. Försökte också fixa korsdrag genom kåken. Det är ju bra varmt inne också nu och det blev kanske lite bättre.

Idag har det återigen varit över 32 grader. Det gör att jag orkar bara halva dagen och framåt 13-14 frustar jag bara och idag har jag vilat för det mesta på eftermiddagen. Vågar knappt säga det eftersom många känner mig som en soldyrkare och att jag älskar värmen, men sådana här temperaturen flera dagar i sträck, det får även mig att vilja ha en svalare temperatur. Det blir lite FÖR mycket av det goda så att säga.

180717 morgonsol

Morgonsol och 17 grader vid 06-tiden var riktigt skönt i morse.

I dessa tider när det brinner på mer än 80 (!!) platser i Sverige är det regn i massor som behövs allra främst. Det måste vara hemskt att bo i närheten av brandhärdarna och vara rädd för att både hus och hem försvinner i lågorna.

Det som är lite skrämmande just nu är att väderkartorna där jag bor inte visar på några nämnvärt lägre temperaturen 10 dagar framåt! Det är inte klokt och det kommer att påverka många saker negativt. Sol och värme är underbart, men i lagom mängder och inte över 30 grader och sådana här värmeböljor på flera veckor. Värmebölja 2018 kommer nog att gå till historien. Igår var det  t ex 34,4 grader i Uppsala, det varmaste sedan 1947.

Är själv ganska orkeslös idag och försöker undvika att vara ute. Dricker mycket och håller även koll på katterna. Felix känns mer avslappnad än vanligt och idag försökte jag doppa hans tassar i kallt vatten. Det gick sådär, men lite svalare blev han nog. Jag som normalt sätt älskar värme och sol, men detta är för mycket även för mig. Idag har jag börjat att känna detta alltmer och frågan är ju hur det blir för varje dag som nu går med dessa höga temperaturer? Den som lever får se.

Vet faktiskt inte om jag kommer att orka med den årliga grillningen i Husbyborg i morgon? Mår jag så här, kommer jag inte palla att ta mig dit helt enkelt i hettan. Halva dagen går bra med orken, men sen är det stopp och det förstärks av min hjärntrötthet. Den som lever får se.