Omöjlig ekvation

Min son är kittet just nu som håller ihop mig. Jobbet har en del i det också, även om jag där inte orkar fullt ut. Är återigen präglad av ganska tuffa utmaningar, främst psykiskt men även kroppsligt. Min oförmåga att sluta äta ger mig varningar i kroppen, som jag vet att bara jag kan förändra genom att ta tag i kosten.

Men jag har inte orken! Den finns inte där. Den ork jag har räcker inte till för allt jag måste göra med mig själv. I detta kan jag inte heller ta hjälp mer än att prata av mig och älta och det har jag ingen lust att lägga på andra något mer.

Natten som var plågade mig väldigt. Kroppsliga symtom som jag måste ta på allvar. Det vet jag för annars kommer det att bli än värre. Att bli äldre märks alltmer i kroppen och min träning höll tillbaka en del tidigare. Både motionen och kosten måste tillbaka in i mitt liv. Måste är ett ord som skapar kraftig oro.

En ekvation som jag har svårt att få ihop just nu. Ett rullande hjul som aldrig saktar in. Liknelserna far i skallen på mig och oron förlamar. Ibland är medvetenheten ens värsta fiende, samtidigt som den vissa gånger räddar livet på mig.

Ibland fastnar jag i bitterhet och förtvivlan. Varför allt detta i ett enda liv? Hur jävlig var jag egentligen tidigare? Allt hänger ihop över många liv och i det är jag totalt med på noterna, men ibland känns det lik förbannat bara så omöjligt det hela och allt kämpande gör mig helt slut.

Det är ju detta som är livet! Det som pågår just nu!!

Annonser

Dagarna som går

Vi ses snart igen, Frida!

I morse hade vi sällskap jag och Frida till bussen. Hon har varit hos farsgubben sedan i onsdags och nu var det dags att åka hem till hälsingeskogarna igen.

Vad säger man? Dagarna som går och livet som flyr i varje sekund där det handlar om att stanna upp och ta vara på det man har. Här och nu för det kan förändras så fort.

Är så tacksam för Frida och vår relation. Vi syns snart igen älskade dotter!

Ut med ny dator och instruktion till användaren, redaktionsmöte, installation av Adobesvit och konfiguering av ny telefon tillsammans med användaren. Emellan varven uppdateringar på våra webbplatser. En ganska intensiv dag, men jag trivs med allt eftersom jag numera drivs av arbetsglädje och en större dos av prioritering än tidigare.

Får fantastiska nyheter från Bradford. Linn och J har hittat en lägenhet och hon har skickat mig bilder. Vågar mig på att lägga ut ett smakprov hur deras vardagsrum ser ut:

Bradford

Så fort allting gått för Linn! Fast jobb, kille och nu en gemensam lägenhet. Vem kunde tro att hon skulle hamna i Bradford för ett år sedan? Man vet ingenting om livet. Ingenting står still, allt är i förändring även om det ibland inte verkar så. Ingenting står still för evigt och förändringar är en del av livet.

Dagarna som går. Det gäller att hänga med och acceptera det som sker. Allt blir så mycket lättare då än att fastna i det förgågna och ångra en massa. Det bara tar energi.

Gläds så med mina döttrar. Följer dem via FB och vi pratar nästan dagligen. Prisad vare FB och den nya tekniken. Tänk hur det var förr…

Besök i det nya StorHemmet

16 februari 2018 Kärleken

Att bli sambos efter mer än 10 år tillsammans. Vilken känsla det måste vara. Det kändes spännande att se Tofflan och Annas nya hem idag. Kärleken dem emellan får äntligen förenas i ett helt liv tillsammans. Inte delvis och i småskärvor utan på heltid. Det var fint att se dem tillsammans i det nya StorHemmet.

16 februari 2018 Burkar

I köket har de fått upp lite saker. Fina burkar.

18 februari 2018 Toffelmammans telefon

Toffelmammans telefon som fått följa med andas nostalgi.

18 februari 2018 James

James hälsade också oss välkomna.

16 februari 2018 Biblioteket

Det fantastiska biblioteket!

16 februari 2018 Färskt kardemummalängd

Frida och jag bjöds på färsk kardemummalängd. De har ett bageri runt knuten.

18 februari 2018 Kaffe!

Vi fick kaffe och de berättade om flytten och de som komma skall. Det var en trevlig stund i deras nya hem, StorHemmet.

Barnen ger liv

Ljuset

Nu har jag två av barnen i huset. Mitt mående påverkas direkt på ett positivt sätt och orken tittar fram allt oftare. Barnen betyder så oerhört mycket för mig och det klingar inte av med åren när de flyttar hemifrån och bygger egna bon. Sitter och pratar med Frida om allt och det är en sådan välsignelse (hittar inget bättre ord) att vår relation är så bra. Hon bubblar av liv och har både ett djup och en mer lättsam sida.

Sen att höra om hennes utveckling och att hon ser slutet på skolan och snart har läst in även gymnasiekompetens gör mig så glad. Hon har ett mål och vill någonting och bara det får mig själv att tänka i samma banor.

Barnen får mig att se livet. Låter pretantiöst och svulstigt, men med det menar jag möjligheterna och att kämpa lite till. De är liksom livgivare för mig. En inre frid och meningsfull plats får jag när det är liv i kåken. Katterna i all ära, men de är liksom inte på samma sätt som när man kan interagera genom känslor, tankar och skratt. Gosa är underbart, men ibland behöver jag lite annat.

Hoppas idag på att få en premiärfika i Tofflan och Annas nya hem. Både jag och Frida är så nyfikna att med egna ögon få se hur det ser ut. Elias är sjuk och kommer inte att orka följa med. Han hostar mycket och låter inte alls bra.

Märker ni också att skrivklådan ökar… (;-)

OS-guld till Frida

Frida Hansdotter tog guld!

OS i Peyongchang går i Sydkorea som ligger flera timmar före oss tidsmässigt. Så när Frida Hansdotter tog Sveriges 4:e OS-guld i damernas slalom låg jag och snusade gott.

Det är så roligt att de svenska idrottarna många gånger i detta OS lyckas när det verkligen gäller. Hansdotter har ofta kommit 2:a men nu fick hon kliva upp överst på pallen.

Det är bara att gratulera till denna fantastiska prestation av Frida!