En eftermiddag i Salabacke

Hembakta lussekatter och en toscakaka som inte gick av för hackor. Vi har varit arbetskamrater sedan förra seklet 1999, men det är först nu som jag är hemma hos EW för första gången.

Det beror på att vi ska ”svetsas” samman i den administrativa gruppen som består av mig, EW och ytterligare två arbetskamrater. En till ska komma under 2019 och vi gick igenom befattningsbeskrivningar, verksamhetsberättelse och rent allmänt om hur nästa år ska se ut för denna relativt nystartade grupp.

Att EW älskar tomtar gick inte att ta miste på. Det stod en ”nisse” både här och där i den luftiga lägenheten. Det var så roligt att äntligen få se hennes hem. Hon är en vänlig och humoristisk människa som jag tycker mycket om.

Självklart skulle jag stå för eftermiddagens gapflabb när jag skulle in på muggen och försökte stänga dörren, men det slutade med att jag hade handtaget kvar i handen! Jag tog inte i alls tyckte jag själv men det flög skruvar och jag vet inte vad över badrumsgolvet. Vi kunde inte göra annat än skratta åt den ofrivilliga skadegörelsen som jag åstadkom.

Annars en ganska ”nervig” dag eller hur jag ska uttrycka det. Mycket energier av olika kulörer i omlopp lite överallt som jag påverkades en del av och då främst på förmiddagen innan vi hade arbetsmöte hemma hos EW. Tyvärr så ”håller” jag inte riktigt för en hel arbetsdag och på slutet var jag redigt mosig i huvudet och ganska trött. Men jag kämpar på och försöker, även om det idag slutade med en tupplur på över en timme när jag kom hem.

Fick ett otroligt fint SMS av A som fick mig gråtmild. Så otroligt svårt att ta till mig när människor vill mig väl och säger vänliga saker. Kämpar med att ta mig själv på allvar. För det är allvar nu.

Annonser

Små flisor och svart gyttja

Teckningen är gjord av mig idag. En vuxen man ”går tillbaka” i tiden och tecknar av sig barndomsminnet som jag tidigare skrivit om. I mitt medvetna medvetande har jag processat detta så långt det bara går, men i det undermedvetna finns det saker som fastnat i mig. Det uttrycker teckningen genom sin svärta. Händerna i den svarta gyttjan.

A ledde mig och vi snuddade vid saker där det var svårt att komma igenom. Små flisor inom mig lossnade nog, men ”presteraren” var för mycket med och ville ”styra” detta, även om jag försökte ”släppa taget”. Men det gick inte så bra och efteråt känns det som om jag gått en boxningsmatch mentalt.

Kan inte riktigt förklara vad som händer. Tiden försvinner och A hjälper mig genom tankarna och värderar ingenstans. Det gör jag så bra själv hela tiden och det sitter så djupt. Men att upplevelsen i lekstugan gjord av trä sommaren 1972 sitter djupt i mig och att allt inte har fått kommit upp än är helt klart. Ilska och nästan hat ibland finns där i den stora svarta propp som jag inte riktigt får loss själv. A lotsar mig framåt på ett förundrat sätt. Försöker bara hänga med och inte värdera som sagt.

Fick en övning att ta med mig över jul. Sen fortsätter A att hjälpa mig vidare in i mitt inre. Processar och förundrar mig över livet och dess olika medvetandetillstånd som jag nu är och snuddar vid. Den medvetna andningen där hela kroppen ska vara med, modet och att manifestera ut genom knytnävarna ilskan som jag inte ska trycka tillbaka nästa gång den kommer. Man ska inte trycka tillbaka känslorna, men för den skull inte göra någon annan illa, varken fysiskt eller verbalt. Nu har det fysiska aldrig legat för mig, men det verbala har jag använt mig många gånger av utan uns av tanke bakom.

Att gå i Gamla Stan är mysigt. Lite bilder från dagens bravader i huvudstaden:

Den smalaste gränden Mårten Trotzigs gränd i Stockholm ligger i Gamla Stan.

Efteråt tog jag det lugnt tillbaka. Var ganska yr och fumlig tycker jag i början, men det släppte som tur var. Besökte för tredje gången julmarknaden i Gamla Stan. Köpte den här gången än mer brända mandlar och nu även en modell som är både mjukare och rödare. Mums!

Tack!

Serie, promenad och energi för två

Ingen utan skuld” heter en svensk serie som ligger på ViaPlay. Biggan på jobbet tipsade om den åtta avsnitt långa kriminalaren och nu har jag sett sju av dem. Suger lite på det sista och upplösningen. Helt ok serie, medelbetyg, men jag vill ändå så snabbt det bara går se nästa avsnitt och det är mitt problem. Kan inte sluta titta, även om den börjat sagga lite i de senaste två avsnitten. Minns tidigare serier som varit än fler avsnitt och då jag knappt sov en blund för att jag ville veta hur det skulle gå… hehehe.

”Så mycket bättre” var i år inte bättre utan sämre. Tittade visserligen på alla avsnitten, men återföreningen hoppade jag över. Det finns liksom ingen nyfikenhet eller spänning dem emellan utan det känns hela tiden som man är på kaffekalas med sju sorters kakor. Så mysigt och tillrättalagt hela tiden. Saknade nerven eller hur jag ska förklara det.
Hoppas de får med Siw Malmkvist, Jan Malmsjö eller någon annan med lite intressant erfarenhet och berättarlusta till nästa år. Nu blev det bara mest ointressant och tolkningarna tog inte heller tag i mig. Brukar alltid få minst en favorit varje säsong, men icke i år. Ingen tolkning var en fullpoängare, många helt ok, men de liksom fastnade inte hos mig.

Har haft så mycket energi idag. Hunnit med så mycket. Gick ”Slingan” i det nollgradiga och gråa vädret. Ett tunt tunt täcke av vitt finns, men inte är det mycket.

Knappt en människa ute. För mig är 3,5 km bra i dessa tider. Gick i lagom takt och försökte njuta och andas in den friska luften. Hade mycket kraft kvar när jag kom hem så det blev både tvättmaskin och dammsugning av stora delar av huset.

Missbrukstendenserna höll på att ”lura” in mig på Coop, men jag avstod. Det är jag nu glad för, men slås över hur lika tankarna är oavsett vilket sorts missbruk det handlar om. På något sätt kände jag mig stark att inte falla för frestelsen och den enkla vägen till ro. Varje liten sak som går åt rätt håll är en liten delseger för mig. I det lilla börjar man sitt segertåg mot att nå framåt och kanske äntligen bli en hel människa med allt vad det innebär.

Nu ska jag se det sista avsnittet av serien jag började att titta på igår kväll.

Omtumlande vecka i det inre

Ett omtumlande inre under veckan med mest förhoppningsfulla känslor. Tankarna är ljusare och det är jag förundrad över efter det som varit under en lång tid nu. Har upplevt mig som fast i känslorna och hopplösheten hade ett redigt grepp om mig.

Men medvetenheten om att att det kan förändras snabbt har jag nu på ett praktiskt plan fått vara med om. I det lever jag nu med ett ljusare sinne sedan ett par veckor tillbaka efter endast två besök i Stockholm hos Humanova och terapiformen psykosyntes.

Den sista sejouren blir på måndag före jul i rummet som tillåter alla tankar och känslor med en själ jag efter så kort tid tagit till mitt hjärta. Då kan tacksamheten bara vara stor och i det vilar jag nu. Vet inte riktigt vad det är som ”stämmer” så bra just nu, men så är det och kanske handlar det om att jag äntligen är i fas och ”mogen” i det jag gör?

”Locket ovanpå” var återigen aktivt med skrik och dunsar. Har nog blivit så van att jag bara vänder på mig och försöker somna om. Men nog är tragiken stor i det hela, men äntligen kanske någonting kommer att hända så att situationen bryts. För att leva i detta oavsett vilka konsekvenserna blir måste vara sämre än att ingenting göra alls. Jag och lilltjejen noterar och skriver ner all aktivitet på uppmaning.

Årets julklappsinköp är avslutat. Har väl aldrig fungerat så bra. Som vanligt blev det något mer än jag tänkt mig, men det är ju bara jul en gång om året. Slutnotan konsekvenser ska jag förhoppningsvis inte behöva uppleva flera månader den här gången, men man vet aldrig (;-).

Vaknade som sagt ett par svängar i natt av skrik och dunsar, men somnade sen om. Sov till 10.15 vilket för mig är helt otroligt. Det positiva är att jag säkert behövde all den sömnen, men tyvärr blir ljuset mindre eftersom det börjar att skymma redan vid 14.30-tiden, men i det ska inte huvudkänslan ligga utan jag ser positivt på att nu vara hyfsat utvilad. I det lilla lyfter jag bort från de jobbiga tankarna och fokuserar på möjligheterna istället för hindren i mitt liv.

Tänker mer på andra än mig själv i vissa avseenden, även om jag numera försöker närma mig mina tankar på ett annorlunda sätt än tidigare i mitt liv. Det kortsiktiga, egoisten och det som söker det materiella, har aldrig hjälpt mig att utvecklas i det inre. Mitt Ego i den riktningen har varit starkt och gjort mig björntjänster under åren. Det största bedrägeriet är detta mot en själv och hur jag inte vågat att se en liten bit till. Kortsiktigt kan det se bra ut, men i det längre perspektivet är stegen neråt i den mörka källaren där ångest och oro dominerar, den vägen som jag tyvärr gått i alltför många år.

Nu, att ha fått förmånen att möta en själ, som förstår mig och som inte dömer på något plan, det är ingenting annat en stor gåva från Universum eller vad man ska kalla det.

Komma hem och vara ett

Sejour nummer två var än mer omvälvande än den första. Riktigt svårt att förklara vad som sker med mig tillsammans med denna fantastiska själ som jag fått som terapeut. Vi har bara träffats två gånger, men hon sätter verkligen ord på det som jag behöver hjälp med.

På väg ser jag många fina saker i Gamla Stan. Denna fina målning av Bowie till exempel men den får jag bara titta på eftersom den går loss på 3 700 kronor, men jag tog i alla fall en bild på den.

Lugn mak på väg tillbaka. Omtumlad och rörd passerade jag åter Stortorget och julmarknaden. Målet var att köpa brända mandlar. Torparens Konfektyr AB till höger uppfyllde min dröm och tre påsar fick åka med mig hem.

Polkagrisar i massor.

Det är mysigt att gå omkring i Gamla Stan och vara själv med tankarna och då speciellt efter dagens session som fick mycket i gungning inom mig.

Skulpturen är gjord 1956 av Ivar Johnsson och heter ”Pojke bestigande häst”. Den står på Tyska Stallplan i Gamla Stan.

Vågar inte be om så mycket och att jag ska greja detta nu, men de två första gångerna lovar gott, även om jag är både rädd och vill strunta i alltihopa när det är som svartast. Samtidigt vet jag att motsatsen är helheten, ljuset och modet att sträva dithän är idag är mitt enda val.

Tacksamheten går inte att beskriva i ord över att jag får den här chansen där jag nu är i mitt liv.

Komma hem
Vara ett med mig själv
Andas rätt och…
Vara ett i detta liv.

Julmarknad i Gamla Uppsala

Vi kom iväg till julmarknaden i Gamla Uppsala. Trots duggregn emellanåt och ett ganska tråkigt väder så kände både lilltjejen och jag att vi ville iväg på någonting idag.

Vi gick en liten bit innan vi nådde fram till julmarknaden.

Busspriserna i Uppsala är väldigt märkliga. Skulle vi ha åkt ända fram till Gamla Uppsala skulle biljetten för dottern ha kostat 60 kronor, men gick vi av en hållplats tidigare, på Vittulsbergsvägen, då kostade densamma endast 23 kronor. Tycker skillnaden är lite väl saftig, även om jag vet att det handlar om zonindelningar som gör priserna så olika.

Det gjorde i alla fall att vi fick oss en lite extra lång promenad. Att våga chansa och sitta kvar på bussen en extra hållplats, det är ingenting för mig.

Vi gick runt hela området för att kolla in de olika stånden. Det var ganska få faktiskt och några brända mandlar hittade vi inte. Det är liksom julmarknad för oss. Vi kände oss lite snuvade på konfekten så att säga…

Huvudstånden fanns i och kring Kaplansgården. Det var mindre folk än vi trodde. Stånden innehöll mest hembakat från ungdomslag samt stickat som damer av äldre snitt hade gjort. Inte mycket jul egentligen, men det var ändå roligt att äntligen få se denna traditionella marknad som alltid går av stapeln den andra advent.

Vi tog oss en sväng runt Gamla Uppsala kyrka och kollade även in Gamla Uppsala museum. Den gamla banvallen mot Storvreta är nu en stor och redig väg. Man ser inte ett spår av någon järnvägsövergång numera.

En grytlapp med katter på samt hemmagjord wienernougat kom med mig hem. Kontanter existerar inte längre utan det swishades hej vilt bland stånden. Där jag köpte in grytlappen lärde damen mig att det numera bara är att öppna Swish, trycka på betala, trycka på den lilla kameran högst upp i mitten och sen skanna in QR-koden (om försäljaren erbjuder en sådan kod). Det visste jag inte att man kunde göra, men grytlappskvinnan var så stolt när hon lärde mig detta.

Andra advent med dubbla stakar. Vid middagen tände vi staken i köket och mös lite. Maten bestod av rester och nu laddar jag för veckan som kommer. Ångesten ligger utanpå och nu handlar det bara om att köra på och våga!