Älskade Maxi har lämnat oss

Det är väldigt svårt att tänka sig ett liv utan Maxi. I morse när jag steg upp brast allt. Det är precis som om jag nu får tid att sörja efter den sista svåra tiden för Maxi.

Vill hylla min älskade vän, prata om och minnas denna viktiga kattsjäl och de djupa band han och jag hade de sista 10 åren. Han har varit med mig ända sedan 2007, då jag blev ensam och med familjen ända sedan 2004.

Maxi mars 2018

Maxi den 4 mars 2018

Maxi föddes i de uppländska skogarna den 15 augusti 2004. Jag åkte dit med Linn och Frida en mörk kväll för att titta på kattungar i ett hus utanför Skogs-Tibble efter att jag sett en annons i UNT.

Vi hade svårt att hitta dit, men lyckades tillslut. Tjejerna skulle få välja en varsin katt eftersom vår tidigare katt Lukas hade råkat ut för en bilolycka och vi tvingades avliva honom den 15 oktober 2004 som tyvärr var på Fridas 10-årsdag.

041028-katterna.jpg

Felix och Maxi 28 oktober 2004.

Har svaga minnen av att vi parkerar i mörkret och sen hänvisas upp på övervåningen där alla kattungarna fanns. Linn fastnade för Maxi och Frida för Felix och då blev det ”deras” katt så att säga. Minns också att jag betalade en symbolisk summa för katterna.

Så kom Maxi till vårt hem och han har alltså följt mig hela vägen, fram till klockan 15.15 den 20 april 2018 då han fick somna in. Maxi drabbats av njursvikt som inte gick att behandla. Linn hann hem precis från England och fick ta farväl av ”sin” katt. Det har varit svåra dagar med Maxi, men samtidigt fick jag tid att säga farväl på det sätt som jag ville.

Maxi sept 2017

Maxi 6 september 2017

Anna som också stod Maxi nära under många år gjorde oss sällskap till Vetopia. Årets varmaste dag och solen sken. Inom mig var det overkligt och jag kunde inte ta in det som hände. Kämpade med att hålla ihop och liksom klara av det hela så gott det nu gick.

Veterinären var väldigt pedagogisk och berättade precis hur allt skulle gå till. Det blev mycket känslosamt. Tankarna inom mig var hela tiden att detta är det bästa för Maxi. Han får frid och slipper lida mer. Att Anna kom och var med var så fint. Det betydde väldigt mycket. Hon var ett stort stöd bara genom att vara på plats. Hon och Linn var med när han fick första sprutan, men sen gick även de ut. Det var verkligen klippan jag kunde luta mig emot.

Efteråt gick jag in och kramade om min älskade katt. Vi kramades och grät om vartannat.
Är helt tom nu. Svårt att sortera tankarna. Vet att livet har sin gång och att ingenting är för evigt, men ändå går det inte att vara förberedd när det väl sker.

Maxi nov 2017

Maxi 27 november 2017

Att Maxi skulle ryckas bort på det här sättet var liksom så oväntat för mig. Han fick ett långt liv och jag har många fina minnen av honom, men som sagt man är aldrig redo. Nu när jag sitter hemma kommer minnena och jag ser honom överallt.

Vi hade en speciell relation. Jag vet att alla kattägare säger så, men det kändes verkligen så. Han fanns alltid där när jag var ledsen och kände mig ensam. Det kändes som om han förstod mig på ett sätt som inga ord kan beskriva. Han var en sådan stor tröst för mig när jag hade det jobbigt och jag har alltid givit honom all den kärlek som jag har kunnat. Han har varit min klippa under många år och nu kommer han aldrig att titta på mig och komma och ”buffa” när jag sitter i soffan. Hans otroliga ögon och blick får jag aldrig mer möta. Det är oerhört svårt för mig att ta in.

170310_02.jpg

När jag fick beskedet i onsdags att han inte kunde behandlas, då brast någonting inom mig. Det gick inte att hejda tårarna och jag bara kramade om honom, länge länge. De två sista dagarna har varit både fina men jobbiga och då inte minst för Maxi. Han har kämpat och han gav oss det sista han kunde. Den näst sista natten i hans liv gosade vi massor och hann spann väldigt mycket. Jag pratade med honom mycket och det kändes så fint, men samtidigt väldigt overkligt att detta liksom skulle ta slut nu. Att jag aldrig mer skulle få lägga mitt huvud mot hans kropp och bara krama om honom. Går knappt att skriva detta. Det gör ont i mig.

Det kommer ta lång tid för mig att faktiskt förstå att Maxi är död. Vill så gärna tro att han kommer tillbaka och ändå finns omkring mig på något vis. Känslorna pendlar mellan intellektuell förståelse och en gråt som inte går att styra över.

Maxi o Maja mars 2018

Maja och Maxi 30 mars 2018.

Min stora tröst är att jag har Felix och Maja kvar. Två fina katter som också ger mig tröst när jag behöver det, bara genom deras personligheter och existens. Men utan Maxi blir det tomt och saknaden kommer att vara enorm.

Huset är fullt och stödet stort. Vi sörjer alla vår Maxi. Resten av familjens minnen av Maxi rör mig till tårar:

Har precis tagit farväl av fina Maxi. Sov gott vännen! ❤️

A post shared by Anna Olsson (@krumelutten) on

Maxi februari 2018

Vila i frid, Maxi!

Annonser

Femetta & nojigheter

En riktig femetta firades idag!

15 april 2018 Anna firades

Den riktiga födelsedagen var den 11 april, men då jobbades det och var vardag. Svårt att få ihop timmarna för ett firande, så det fick bli idag. Vi bjöds på en härligt blöt och färsk tårta med vit marsipan, chokladpudding och körsbärssylt. Till det kaffe, runda smarriga wienerbröd samt kakor.

Elias och jag hade med oss ett litet fyrkantigt paket till födelsedagsbarnet. Fyra små men ack så tjusiga elefanter i guldigt utförande. Anna älskar elefanter och nu fick hon fyra tillskott till samlingen. Det är svårt med presenter numera, men en elefant kan aldrig slå fel till barnets moder som nu samlat på de stora djuren under många år.

15 april 2018 Tulpaner

Tidigare på dagen hade Annas pappa varit och firat sitt barn med bland annat tulpaner och en chokladask.

Vi uppdaterade oss alla om nuläget och besöket varade i drygt två timmar. Tack för gästfriheten Tofflan och Anna! Ni är guld värda på många sätt och vis!

15 april 2018 Gos med Maxi

Maxi fyller 14 år om några månader. Kanske är det jag som nojar på för hårt när han förändras och åldras? Jag kanske överdriver och är återigen en Drama Queen? Jag vet faktiskt inte, men jag får en sådan jobbig känsla just nu gällande Maxi.

Blev ledsen och var nära till gråten när jag googlade om åldrande katter, även om jag vet att det är helt naturligt och att vi alla den vägen ska gå. Men min Maxi, som funnits där under stora delar av den jobbiga resa jag gjort de sista 10 åren… … ska han nu liksom börja bli dålig och inte orka så mycket mer?

Han har smalnat av, dricker mycket vatten och sover mer än tidigare. Det är det negativa. Men samtidigt äter han och gosar som vanligt. Men allt går sävligare och han har blivit tröttare. Det började redan i höstas då jag tyckte mig upptäcka att han inte var sig lik i perioder. Sen försvann det och nu detta som gått ganska fort med avmagring och trötthet. Vet inte vad jag ska tro, och kanske nojar jag mer än jag behöver för det som ändå är oundvikligt. Jag vet inte riktigt. Hade han varit sjuk hade det visat sig på lite andra sätt om jag ska tolka det jag läst på rätt sätt. Dragit sig undan, slutat äta och bete sig konstigt rent allmänt.

Idag köpte jag räkor åt honom för att jag ville att han skulle få någonting som han verkligen tycker om, samtidigt som jag skulle få ett test på om han börjat tappa aptiten också. Han fick halva burken och åt nästan upp alla räkorna. Det ser jag ändå som ett gott tecken.

Sen hände följande när jag släppte ut honom:

Kanske är det så att jag nojar för hårt, för tidigt så att säga? Nu har han kommit in och sover. Han är ju ändå snart 14 år och precis som oss människor åldras vi olika snabbt. En del blir väldigt gamla och en del dör tidigare. Vi är alla unika själar med olika vägar att vandra.

Felix som var nära döden 2011 märks det då ingenting på, trots att de är lika gamla. Han är precis som vanligt. Det trodde jag inte för några år sedan, men Felix är verkligen en överlevare av stora mått. Men som sagt, Maxi kanske kommer igen, inte som förr men ändå ett tag till. Kanske är det bara det naturliga ”åldrandet” som jag nojar över?

Utblick från min ankdamm

Svenska Akademien borde döpas om till Cirkus Svenska Akademien. Det är ett märkligt skådespel som pågår och på torsdag lär det väl bli nya vändor i spelet.

Vad jag förstår beror krisen på att den tidigare ständige sekreteraren Sture Allén stoppade huvudet i sanden redan 1996 när det kom fram vad ”kulturprofilen” redan då gjort vad gäller sexuella trakasserier. Sen har 18 kvinnor till satt sig på de anklagades bänk.

Genom hustrun Katarina Frostensson hade han dessutom fri tillgång till information bland annat om vilka som skulle få Nobelpriset i litteratur. På det en massa förmåner som i vissa fall vad jag förstår gick över gränsen på vad som är tillåtet.

Sara Danius 2017

Sara Danius 2017 Bild: Frankie Fouganthin

Under åren så har huvudet inte tagits upp förrän den världsomvida #meetoo-rörelsen drog igång i mitten på oktober 2017. Då gick det liksom inte längre att skydda ”kulturprofilen” vilket den senaste ständige sekreteraren Sara Danius begrep. Det blev tillslut hennes fall när hon försökte röra om i den gubbröra där det inte ens gick att få ner sleven. Hon kom ingenstans och drog flera med sig i fallet som också stod där med sina alltför tunna slevar.

18 frågor och svar som förklarar krisen i Svenska Akademien. (Expressen)

bluepenis

Konstverket är skapat av Carolina Falkholt.

En blå penis upprör vissa men när det kallas för konst då är det mesta tillåtet. Moralpaniken där gamla kan svimma och barn inte klarar av att se mannens könsorgan på detta viset florerar bland vissa. I dessa #meeto-tider är det lite märkligt ändå hur den blåa jättesnoppen kom upp överhuvudtaget. Den har nu vandaliserats och lär plockas bort de närmaste dagarna där den hänger på Kungsholmen i Stockholm. Det är nog lika bra det.

Ryssland tycker jag har tappat det helt de senaste åren. De var i mitten på 90-talet iväg mot någonting som ändå kunde kallas för demokrati, men med Putin har den vägen stängts nästan helt. Landet hade kunnat fungera bra demokratiskt och vara en stor del av det öppna och fria demokratiska samhällena, men tyvärr har landet lierat sig med Syrien och Iran i den pågående konflikten där alla metoder är tillåtna för att diktatorn ska sitta kvar. Eller som Marcus Oscarsson sa i Nyhetsmorgon häromdagen:

”Putins närmast allierade är alla brutala regimer”

Det är komplicerat och det är svårt att förstå varför de inblandade reagerar som de gör, men använder man kemiska vapen tycker åtminstone jag att en gräns är nådd. Sen kan man ju fråga sig vad USA, Storbritannien och Frankrike har där att göra? Men den frågan gäller i lika hög grad Ryssland. Rent hypotetiskt kan man fundera kring vad som hade hänt om inga andra länder lagt sig i konflikten från början?

Oavsett, så är det befolkningen som drabbas och lider. De verkar inte ha något värde alls i det syriska inbördeskriget som nu pågått i mer än 7 år. Att ta del av det Wikipedia skriver om kriget är fasansfullt och går inte att ta in:

”Minst 340000 människor har dödats och över tolv miljoner människor, vilket är mer än halva Syriens befolkning, har drivits på flykt. Minst 600000 syrier lever i dag i belägrade städer och samhällen, med begränsad tillgång till mat, medicin och sjukvård.”

Tänker hur privilegierad man är som slipper allt detta elände. Ens små problem blir futtiga i sammanhanget.

Fullerö Hage 14 april 2018

Äntligen kom jag iväg till Fullerö Hage. Tog för mig en superlång promenad och passade samtidigt på att fota och filma bygget av en helt ny stadsdel strax utanför Uppsala. Det är fascinerade att se hur det förändras hela tiden.

På något konstigt sätt trivs jag där bland all bråte, material och det som pågår. Man känner hur det växer och sakta men säkert fylls det på med mer själar och energier.

14 april 2018 Fullerö Hage 01

I anslutningen mot väg 290 så håller de nu på att bygga en mack.

14 april 2018 Fullerö Hage 02

De har också planterat några slags träd i rad på höger sida när man kommer från väg 290

14 april 2018 Fullerö Hage 0314 april 2018 Fullerö Hage 04

Förbi rondellen gick jag till höger och sen svängde vänster. Då ser man baksidan på dessa hus. Dess framsida ligger mot rondellen.

14 april 2018 Fullerö Hage 05

Husen till direkt till höger efter rondellen har fått ny vit fasad sedan jag var i Fullerö Hage sist. Under 2018 är det inflyttning i de 218 bostäderna som har byggts av SPG.

14 april 2018 Fullerö Hage 06

En bit in till vänster så står dessa i mitt tycke ganska fula hus. Allt som allt är de 42 stycken och området kallas för Hussvalan. Flera av dem är redan bebodda, men det är inte en fasad som tilltalar mig. Ser liksom ofärdigt ut på något vis.

14 april 2018 Fullerö Hage 0714 april 2018 Fullerö Hage 08

När jag hade gått en bit och sen vände mig om ser utsikten ut på detta viset. När man gått förbi husen längst bort kommer en del större vita hus där det flyttat in människor. Det området kallas för Stensvalan där det finns 22 trävillor från Myresjöhus och A-hus. Första familjen flyttade in redan i oktober 2017.

14 april 2018 Fullerö Hage 0914 april 2018 Fullerö Hage 10

Det är olika sorters hus i olika färger. Om några år kommer det att vara en livlig plats.

14 april 2018 Fullerö Hage 1114 april 2018 Fullerö Hage 12

När jag gått ytterligare en bit in i Fullerö Hage kommer detta hus. Det ser ut som ett litet radhus med fyra ingångar. De håll på och borrade när jag gick förbi så klart är det inte. Området heter Trädgårdsterassen och ska innehålla tre olika typer av hus, radhus, etage-radhus och takterrass-radhus som kommer att ha trädgård på taket. Låter ju helhäftigt.

14 april 2018 Fullerö Hage 13

Foto mot nedre Fullerö Hage. Här kan man se tre olika områden på samma foto.

14 april 2018 Fullerö Hage 14

Panghus har byggt 52 bostadsrättsvillor som påminner om kartonger. Men jag tror att det är häftiga inuti.

14 april 2018 Fullerö Hage 15

Gick ytterligare en bit och såg dessa radhus som jag inte minns sedan tidigare. Fortsätter jag att gå kommer jag till bron som går över järnvägen mot Gävle.

14 april 2018 Fullerö Hage 16

14 april 2018 Fullerö Hage 1714 april 2018 Fullerö Hage 1814 april 2018 Fullerö Hage 20

På väg mot Storvreta igen på andra sidan järnvägen. På vissa ställen var det en hel del snö kvar.

180414_FulleroHage 19

12 749 steg och 9,4 km är mycket för mig i dessa tider. Är nöjd att orken fanns där och sen naturligtvis att Moder Natur bjöd på så fantastiskt fint väder så det gick lätt att gå.

Bloggat om Fullerö Hage
21 januari 2018
16 mars 2017

Filmer Fullerö Hage
14 april 2018
20 januari 2018
4 november 2017
16 september 2017
17 mars 2017

Njutningsdag

Idag har gubben njutit!

13 april 2018 Valrörelsen har startat

Ja, inte av att valrörelsen hade startat och att såssarna belägrade delar av Stora Torget i Uppsala, det njöt jag inte ett dugg av.

13 april 2018 Utelunch Stora Torget

Det jag njöt av var givetvis solen och att både stad och växtlighet vaknat till en del ur vinterdvalan. Många passade på i solskenet att äta sin lunch ute idag.

13 april 2018 Drottnnggatan mot Carolina Rediviva

För mig är Stora Torget Uppsalas mitt. Nu vet jag inte om det är på detta viset, men det känns som om det är det centralaste man kan komma av Uppsala. Bilden ovan är också en klassiker, Drottninggatan mot Carolina Rediviva.

13 april 2018 Kavajen åkte fram idag

Idag var det dags! Men först mot kvällen när det i solen var över 17 grader ett tag. På väg till den lokala butiken så blev det lättklätt med kavaj för första gången i år. Härligt!

13 april 2018 Grannens katt

Grannens katt ligger och solar i blomlådan. Så söt så.

På jobbet så donade jag med stiftsbrevet och det var riktigt roligt. Nu hoppas jag bara att ordinarie redaktör C inte gör om allt på måndag… hehe… hon kom hem från Japan häromdagen och jag är så nyfiken på hennes reseberättelse och hur det var.

Elias har kommit. Vi käkade hamburgare och har nu fredagsmys. Det är livskvalité det. En riktig njutningsdag sanna mina ord.