Halva dagen sen stopp

IMG_E3038 I morse vaknade jag före sex och satt med kaffekoppen ute på baksidan vid en temperatur av 17 grader. Det var skönt, jag erkänner. Försökte också fixa korsdrag genom kåken. Det är ju bra varmt inne också nu och det blev kanske lite bättre.

Idag har det återigen varit över 32 grader. Det gör att jag orkar bara halva dagen och framåt 13-14 frustar jag bara och idag har jag vilat för det mesta på eftermiddagen. Vågar knappt säga det eftersom många känner mig som en soldyrkare och att jag älskar värmen, men sådana här temperaturen flera dagar i sträck, det får även mig att vilja ha en svalare temperatur. Det blir lite FÖR mycket av det goda så att säga.

180717 morgonsol

Morgonsol och 17 grader vid 06-tiden var riktigt skönt i morse.

I dessa tider när det brinner på mer än 80 (!!) platser i Sverige är det regn i massor som behövs allra främst. Det måste vara hemskt att bo i närheten av brandhärdarna och vara rädd för att både hus och hem försvinner i lågorna.

Det som är lite skrämmande just nu är att väderkartorna där jag bor inte visar på några nämnvärt lägre temperaturen 10 dagar framåt! Det är inte klokt och det kommer att påverka många saker negativt. Sol och värme är underbart, men i lagom mängder och inte över 30 grader och sådana här värmeböljor på flera veckor. Värmebölja 2018 kommer nog att gå till historien. Igår var det  t ex 34,4 grader i Uppsala, det varmaste sedan 1947.

Är själv ganska orkeslös idag och försöker undvika att vara ute. Dricker mycket och håller även koll på katterna. Felix känns mer avslappnad än vanligt och idag försökte jag doppa hans tassar i kallt vatten. Det gick sådär, men lite svalare blev han nog. Jag som normalt sätt älskar värme och sol, men detta är för mycket även för mig. Idag har jag börjat att känna detta alltmer och frågan är ju hur det blir för varje dag som nu går med dessa höga temperaturer? Den som lever får se.

Vet faktiskt inte om jag kommer att orka med den årliga grillningen i Husbyborg i morgon? Mår jag så här, kommer jag inte palla att ta mig dit helt enkelt i hettan. Halva dagen går bra med orken, men sen är det stopp och det förstärks av min hjärntrötthet. Den som lever får se.

Annonser

Utflykt till stan

Två grader till vilket ger 32, gör dagen till den varmaste i år. Värmeböljan 2018 bara fortsätter.

Elias och jag tog oss ner på stan eftersom vi skulle möta upp Anna för att fixa till bankkort och sådant till Elias. Han fyller snart 16 år och det är dags för honom att sköta sin egen ekonomi, givetvis med stöd från mig och Anna. Swish, Bank-ID och Swedbank appar är fixade och igång. Kortet kommer nästa vecka.

Att sitta på en buss eller vara inne i en butik ger svalka. När man sen går ut slår värmen emot en och det är precis som att befinna sig i Grekland eller något annat solland. Jag gillar det på något vis och har man bara mycket vätska med sig och tar det lugnt funkar det alldeles utmärkt att göra några timmar i Uppsala.

180716 fiskmås

Av olika skäl blev det inget besök på en badplats idag. Vi tog oss till Svandammen istället och gjorde en del fåglar glada. Fiskmåsarna, tätt följt av kajorna är de som tar för sig mest. De stackars änderna och duvorna får liksom slåss om det som blir över. Om man nu verkligen inte riktar in brödbiten direkt på en and eller duva.

180716 svandammen

Redan på 1540-talet anlades Svandammen. Den har haft andra namn tidigare såsom Kungsdammen och Slottsdammen.

180716 elasuppsala

Det närmade sig lunchtid och kistorna kurrade. Vi tog oss en promenad i hettan mot favorithaket, där det nästan var folktomt.

180716 uppsala fyrisån

Lågt vattenstånd i Fyrisån.

180716 jerryuppsala

Med mig numera är alltid min orangea bögslunga där de viktiga sakerna förvaras. Ja, jag vet att det är en vanlig apotekskasse och inte en klassisk slunga av bögigt snitt dvs en liten nätt handväska för män. Men den har fått det namnet av mig, för det känns som min egen lilla handväska som jag alltid har med mig.

Vi gick sedan in på Hemköp och handlade hem vätska, bröd, pålägg och sådant för att ha lite till kvällen. De hade råkat ut för ett strömavbrott, vilket gjorde att många frysvaror var kastade. Det fanns t ex bara en ostsort att välja på.

180716 elasresecentrum

Tack vare att gubben inte orkade springa lika fort som grabben, blev vi sittandes vi resecentrum 30 minuter extra. Vad gjorde det? Väder för en soldyrkare ser det som att vi fick trettio extra minuter tillsammans i värmen.

Har fått glädjande besked. Allt ordnar sig. Så glad inombords och önskar all lycka på den fortsätta vandringen här på jorden. Mitt dåliga samvete har blivit allt mindre de senaste fem månaderna då jag har kunnat göra en insats för att det ska gå åt rätt håll. Grattis!

Monica Z – Folkvisa från Sätra

Folkvisa från Sätra
Lättmjölk i plast och glas och betong,
lyss till mitt hjärtas ensliga sång.

Folkvisan från Sätra.
Folkvisan från Sätra.

Solen går ner och Bredäng blir rött,
hör hur den klingar ensam och trött.

Folkvisan från Sätra.
Folkvisan från Sätra.

Trött på att dansa, trött på att stå.
Trött på att sitta, trött på att gå.

Folkvisan från Sätra.

Sitter jag hemma ännu en kväll,
T-banan tjuter sorgsen och gäll.

Folkvisan från Sätra.
Folkvisan från Sätra.

Vart ska jag gå och ska jag gå alls,
kanske gå ut och göra till vals.

Folkvisan från Sätra.
Folkvisan från Sätra.

(jammande av Monica)

Text: Lars Sjöberg. Musik: Monica Dominique.

monicaz_folkvisasatra

Monica Zetterlund från plattan ”Monica-Monica” inspelad april-augusti 1971 i EMI:s studio, Stockholm.

Värmeböljan ger tidiga aktiviteter

180715 Storvreta 30graderVärmeböljan gör att jag är mest aktivast på förmiddagen. Det är då orken finns där. Jag gillar värmen, så någon klagosång är det inte tal om.

Senaste prognosen säger att värme över 30 grader kommer att hålla i sig minst till onsdag. Efter det är det 29 grader på torsdag och lördag samt 28 grader fredag och söndag.

Helt otroligt alltså, vilken sommar vi har fått i år. Värmebölja 2018.

180715 Torrt

Bilden är tagen på min baksida i morse. Bävan för gräsbrand finns där eftersom det är så torrt och gult. Det behövs så lite nu. Tror jag ska ställa en hink med vatten på baksidan i fall någonting händer.

180715 Maja

Maja och Felix har en vattenskål på baksidan. Det är nödvändigt just nu. I morse var det nästan 22 grader när jag satt och fikade en stund vid halv åtta. Ganska snart blev det varmare och jag ”pressade” fläsket igen. Två timmar orkade jag idag. Vid 10-tiden fick jag nog.

180715 Felix2

Felix kan lägga sig varsomhelst och mysa. Även i torr varm jord. I morse efter att han hade käkat fick jag för mig att han skrek efter Maxi. När han kom ut tittade han sig omkring och jamade lite till. Det har gått snart 3 månader sedan Maxi lämnade oss, men man får tänka på att de levde ihop länge, i mer än 13 år.

Själv saknar jag honom så det gör ont vissa dagar. Maxi som bara försvann känns det som. En förlust jag fortfarande har svårt att förlika mig med.

180715 Felix

Efter ett tag flyttade sig Felix. I den torra gräsmattan som bara blir gulare och gulare. Inget regn på veckor nu.

180715 träd

Ledsenhet och saknad gjorde att jag bara måste ut, även om jag visste att det var väldigt varmt. Det blev slingan i sakta mak. 5,7 km och 7 513 steg.

180715 Järnvägsspår

Tänk så öppen järnvägen ligger på ett ställe. Inget stängsel, staket eller någonting som hindrar den som på ett snabbt sätt vill slippa känna mer. Ska nog anmäla det till kommunen innan någon gör någonting dumt.

När jag kom hem ”drack jag som en kalv”. Ett uttryck vi brukar köra med i familjen, men det var verkligen så. Tycker mig fortfarande vara törstig, trots att jag har druckit massor.

Nu är gubben slut och trött efter för honom en lång dag i solen. Nu är det ”bara vara” igen som gäller. Ska väl gå bra. Rutiner med middag och sen en VM-final mellan Kroatien och Frankrike i fotboll.

Spontangrill & ”riktig” semester

180713_01 Grill Felix

Var på mitt soligaste humör och bjöd både på spontangrill och fredagsmys. Felix ville vara med och fick sig ett par bitar av köttet. Maja var ute och sprang i lillskogen.

180713_02 Grill fläsk

I dessa tider slås det på trumman för svenskt kött. De behöver stöd just för torkan och att en del måste nödslakta. Så på gallret låg det svenskt kött, som det oftast gör annars också de få gånger jag har inspiration att grilla.

180713_03 Grill Elias Johan

Grabbarna lät sig väl smakas. Efteråt gick vi till den lokala butiken och jag bjöd på fredagsgotta och de fick ta vad de ville. Som förr i tiden (;-). Roligt var det i alla fall att kunna göra detta denna fredag tillsammans med Elias och Johan.

180714_01 Äppleträd

Äppleträdet har nog aldrig haft så många äpplen som i år. Hoppas bara att torkan inte tar kål på frukterna? Ska man stödvattna, tro?

180714_02 Morgonen

Håll i er nu, men nu ska gubben vara positiv. För en gång skull under denna sommar och speciellt kring semestern i denna omgång två av min ledighet.

Två mornar i rad nu har jag kunnat gå ut på baksidan och där sitta med morgonkaffet i lugn och ro. Det är en underbar känsla och detta njuter jag väldigt mycket av. De svischande svalorna, ett par kråkor som kraxar och Majas pingla långt därborta. En ljudbild som ger mig kraft.

När sedan solen kommit upp en bit har jag ”pressat” fläsken ett par timmar nu i två dagar. ÄLSKART! Sen kring 10.30-11 blir det för varmt och idag var det nästan 30 grader som högst. Men en dusch efter solandet och sen bara njuta av varat har de två sista dagarna funkat bra mycket bättre än tidigare. Det är ju ”riktig” semester, att bara vara och inte ha några krav på att göra en massa saker.

Det tog mig nästan halva semestern att komma hit. Har inte kunnat slappna av och bara vara, slänga bort all oro och ångest. Den finns där eftersom det är så mycket som händer runtomkring, men tack vare dessa mornar bleknar det en aning och jag klarar resten av dagen på ett lite bättre sätt än tidigare.

Prognoserna lovar sol och 30 grader ända till onsdag. Vågar knappt säga det i dessa tider med torka och regnbrist, men jag njuter som sjuttsingen av dessa mornar och att som det verkar få några till är guld värt för mig. Det gäller att ta vara på det som lyfter en och köra det ”all-in”.

Minns inte att det varit så mycket sol och värme under någon semester tidigare som jag haft, och det bara fortsätter. Värmebölja 2018 sanna mina ord.

 

Vad är det finaste någon sa till dig när du var liten?

Det behövs inte mycket nu för att mina tankar ska fastna i saker och ting. Läser Frida Boisens senaste krönika ”Tack till mannen jag aldrig träffade” där hon skriver så fint om sin egen pappa och Arvid, morfar till mannen hon lever tillsammans med och hans fina ord till honom:

Det var nog när morfar Arvid låg och dog, och när han sa: ”Det enda jag tycker känns riktigt tråkigt är att jag inte kommer att se vad som händer med dig. För du kan så mycket.

Orden som bara funnits inombords i årtionden klingar över frukostbordet. Ord en ung pojke aldrig glömde. 

Det klart att detta sätter igång tankar hos mig själv. Vet inte om jag numera bara är uppfylld av det negativa och sådant som gjort mig illa genom åren, men hur jag än försöker hittar jag inga positiva ord om mig i mitt inre.

Var jag så hemsk som barn och tonåring? Eller är det så att jag blivit så inkapslad i ömklighet, offertält och liksom inte kan ta fram det positiva från min uppväxt? Jag vet inte längre…

730625_jerry.jpg

Sommaren 1972 i Bergvik

För det enda jag minns är taggarna och det som fastnade. Det negativa och hur äcklig jag var som gillade killar och inte förstod bättre. Kanske självsuggestion till viss del, men det måste ju ha kommit någonstans ifrån?

Att få läsa om motsatser och hur Frida Boisens pappa var emot henne värmer i mig. Ett sådant stärkande minne att ha med sig i livet när pappan på hennes 35-årsdag höll ett fantastiskt tal till henne måste vara underbart att ha med sig på livets krokiga väg.

Vad är det finaste någon sa till dig när du var liten? Något som betydde något på riktigt?

Jag tänker och tänker lite till. Helt tomt. Hittar ingenting. Så illa kan det väl ändå inte vara? Kanske har starten i detta liv fått mig att slå bort det positiva genom åren? Ser bara tennsoldaten i trappen som kämpar med att stå upp oavsett vad som händer runtomkring honom. Han stängde av allt för att överleva.

Minns tyvärr bara det människor sa till mig om att jag var svart i sinnet och detta som förföljt mig sen 6-års ålder av gap och skrik att jag skulle skämmas. Orden minns jag inte exakt idag, men blickarna på mamma och pappa glömmer jag aldrig den där sommardagen i Bergvik 1972. Deras hårdhet gentemot mig och kanske var det så att efter den upplevelsen stängde jag mig helt för att kunna ta emot någonting positivt?

Känner bara ledsenhet när jag tänker tillbaka på min barndom. Är inte ens arg idag. Bara ledsen och uppgiven.

Nej, jag minns inte några ord som jag haft med mig på vägen och som lyft mig. Har skrivit om det i min livsbok, som jag idag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Den får ligga där den ligger.

Frida Boisens krönika är fin. Jag är glad att läsa om hennes pappa och morfar Arvid och vilka fina män de var.