Melodifestivalen 2018

Lågbudget och kassa bidrag. Kommer inte ifrån att årets upplaga av melodifestivalen är den sämsta på många år. Kan faktiskt inte komma ihåg att det varit svaga bidrag som det är i år något tidigare år. Fejkband, hoa-hoa låtar i parti och minut och en kuplett som hörde hemma på 40-talet är bara några av de många outhärdliga bidragen.

Foto: Agatefilm

Tur att Jessica Andersson och hennes “Party Voice” var med i den tredje delfinalen. Den enda låt jag går igång på i år. Resten är utsmetat och så tråkigt i mina öron. Mendez har en stark refräng, men t ex Mariette går mig helt förbi. Känner ingenting när jag hör hennes bidrag. En del sjunger bra men materialet de får gör inte rättvisa åt deras röst.

Christer Björkman har verkligen gjort sitt. Det har jag sagt tidigare år, men tycker det blir allt tydligare. Allt går i samma hjulspår och i min melodifestivalbok har han fastnat för länge sedan. Börja om helt, men nya idéer och upplägg. Varför inte ta bort ett par delfinaler och Andra chansen och lägga krutet på två semifinaler med 10 bidrag och sedan satsa på en mer påkostad och manusburen final!? Det hafsvärk och lågbudget i det mesta som nu pågår håller inte. Visserligen har tävlingen fortfarande höga tittarsiffror om man jämför med andra program, men siffrorna är sakta men säkert på väg ner till allt lägre nivåer.

Ändra röstningsförfarandet till rak omröstning och ta bort den krystade ordning som idag finns.

För mig som alltid tidigare följt detta nogsamt har årets upplaga varit blasé och ointressant. Det håller inte med en programledare och en helt omöjligt sidekick utan manus. David Lindgren gör nog så gott han kan, men det blir tramsigt och min skämskudde har varit enormt stor i år. När snålheten bedrar visheten kan det bara sluta på det här sättet.

Hoppas verkligen att Jessica Andersson tar hem detta. Resten är liksom bara beige.

Jessica Andersson – Party Voice (SVT Play)
Annonser

Domedagsvalvet på Svalbard

Domedagsvalvet på Svalbard ser ut som en jättestor stationär dator!

Det officiella namnet är Svalbard Global Seed Vault och valvet öppnades av den norska regeringen i februari 2008. Valvet ligger på Svalbard och ska vara som en backup för all världens fröer om den stora katastrofen drabbar vårt jordklot likt domedagen.

Visste inte att det fanns ett sådant enormt stort valv med olika fröer från världens alla hörn, i dagsläget kring 900 000 olika sorter. Tre bergsvalv, två förvaringsrum och ett kontor ligger mer än 100 meter in i kalkstensberget utanför Longyearbyen på Svalbard.

Målet är att kylan ska vara minus 18 grader vilket säkras med att de tre valven omges av permafrost. En del kallar valvet för ”Noaks sädesark” för liknelsen från förr men då handlade det om all världens djur.

Varför man valt Svalbard beror dels på läget som en av de fredligaste platserna men den stora anledningen var på grund av permafrosen som garanterar att lagren hålls nedkylda även om strömmen skulle gå.

Frågan jag ställer mig är om någon överhuvudtaget kommer åt detta om hela vår jord utplånas? Men livet är segt och brukar i någon form återkomma så lite fascinerande är det allt det som mänskligheten nu förbereder inför framtiden.

Livets berg- och dalbana

Hopp, oro, förtvivlan, inre ro och acceptans. Känslorna i livet är som den fetaste berg- och dalbanan just nu.

bergodalbana
Sen när det stannar upp ett tag, tar allt bara slut. Timmar av vila och mer sömn än tidigare. Vill så oerhört mycket men orkar så lite. Det oroar mig för det som komma skall och hur jag ska orka. Ibland kittlar det skönt för att sekunden senare vara precis tvärtom. Tankarna spelar stora spratt med mig, men håller jag mig bara lugn och andas blir det raka och hoppfulla känslor även för mig och inte bara för åkarna i Steel Dragon 2000, som idag är världens längsta berg- och dalbana.

Helheten gör mig trygg. De stora linjerna i de eviga livet är konstant. Vad är det värsta som kan hända i just denna fas? Den tanken lugnar, även om den negativa delen i mig försöker få ner mig i det gamla där rädslan dominerade.

Karma och dess lag är en realitet. Åtminstone i min tankevärld och det pussel jag lägger för att ana och försöka förstå det stora och fantastiska i att få leva på jorden. Måste och varför är ord som fördröjer.

Idag blir det en tur till stan. Grabben ska klippas och sen blir det garanterat en lunch på favorithaket. Kvällen ägnas åt melodifestivalen och jag tror det ska mycket till för att jag ska hitta en annan favorit än Jessica Andersson! Där kan vi snacka om en modern schlager. Gubben stod och dansade och gjorde sig till när hon sjöng sitt bidrag ”Party Voice”.  Heja Jessica! Du är min vinnare!

I morgon är en annan dag med nya äventyr och möjligheter. Nya impulser och situationer. Kan jag se dem med positivitet ska nog även det gå bra. Min värsta fiende är jag själv och mina mörka tankar. Fortfarande känns mörkret ibland mer lockande än ljuset, men tillfällena är inte alls lika många som tidigare år. Det är det positiva i det hela med att kämpa vidare och aldrig ge sig och däri försöker jag stanna.

Omöjlig ekvation

Min son är kittet just nu som håller ihop mig. Jobbet har en del i det också, även om jag där inte orkar fullt ut. Är återigen präglad av ganska tuffa utmaningar, främst psykiskt men även kroppsligt. Min oförmåga att sluta äta ger mig varningar i kroppen, som jag vet att bara jag kan förändra genom att ta tag i kosten.

Men jag har inte orken! Den finns inte där. Den ork jag har räcker inte till för allt jag måste göra med mig själv. I detta kan jag inte heller ta hjälp mer än att prata av mig och älta och det har jag ingen lust att lägga på andra något mer.

Natten som var plågade mig väldigt. Kroppsliga symtom som jag måste ta på allvar. Det vet jag för annars kommer det att bli än värre. Att bli äldre märks alltmer i kroppen och min träning höll tillbaka en del tidigare. Både motionen och kosten måste tillbaka in i mitt liv. Måste är ett ord som skapar kraftig oro.

En ekvation som jag har svårt att få ihop just nu. Ett rullande hjul som aldrig saktar in. Liknelserna far i skallen på mig och oron förlamar. Ibland är medvetenheten ens värsta fiende, samtidigt som den vissa gånger räddar livet på mig.

Ibland fastnar jag i bitterhet och förtvivlan. Varför allt detta i ett enda liv? Hur jävlig var jag egentligen tidigare? Allt hänger ihop över många liv och i det är jag totalt med på noterna, men ibland känns det lik förbannat bara så omöjligt det hela och allt kämpande gör mig helt slut.

Det är ju detta som är livet! Det som pågår just nu!!

Dagarna som går

Vi ses snart igen, Frida!

I morse hade vi sällskap jag och Frida till bussen. Hon har varit hos farsgubben sedan i onsdags och nu var det dags att åka hem till hälsingeskogarna igen.

Vad säger man? Dagarna som går och livet som flyr i varje sekund där det handlar om att stanna upp och ta vara på det man har. Här och nu för det kan förändras så fort.

Är så tacksam för Frida och vår relation. Vi syns snart igen älskade dotter!

Ut med ny dator och instruktion till användaren, redaktionsmöte, installation av Adobesvit och konfiguering av ny telefon tillsammans med användaren. Emellan varven uppdateringar på våra webbplatser. En ganska intensiv dag, men jag trivs med allt eftersom jag numera drivs av arbetsglädje och en större dos av prioritering än tidigare.

Får fantastiska nyheter från Bradford. Linn och J har hittat en lägenhet och hon har skickat mig bilder. Vågar mig på att lägga ut ett smakprov hur deras vardagsrum ser ut:

Bradford

Så fort allting gått för Linn! Fast jobb, kille och nu en gemensam lägenhet. Vem kunde tro att hon skulle hamna i Bradford för ett år sedan? Man vet ingenting om livet. Ingenting står still, allt är i förändring även om det ibland inte verkar så. Ingenting står still för evigt och förändringar är en del av livet.

Dagarna som går. Det gäller att hänga med och acceptera det som sker. Allt blir så mycket lättare då än att fastna i det förgågna och ångra en massa. Det bara tar energi.

Gläds så med mina döttrar. Följer dem via FB och vi pratar nästan dagligen. Prisad vare FB och den nya tekniken. Tänk hur det var förr…

Besök i det nya StorHemmet

16 februari 2018 Kärleken

Att bli sambos efter mer än 10 år tillsammans. Vilken känsla det måste vara. Det kändes spännande att se Tofflan och Annas nya hem idag. Kärleken dem emellan får äntligen förenas i ett helt liv tillsammans. Inte delvis och i småskärvor utan på heltid. Det var fint att se dem tillsammans i det nya StorHemmet.

16 februari 2018 Burkar

I köket har de fått upp lite saker. Fina burkar.

18 februari 2018 Toffelmammans telefon

Toffelmammans telefon som fått följa med andas nostalgi.

18 februari 2018 James

James hälsade också oss välkomna.

16 februari 2018 Biblioteket

Det fantastiska biblioteket!

16 februari 2018 Färskt kardemummalängd

Frida och jag bjöds på färsk kardemummalängd. De har ett bageri runt knuten.

18 februari 2018 Kaffe!

Vi fick kaffe och de berättade om flytten och de som komma skall. Det var en trevlig stund i deras nya hem, StorHemmet.