25 mars 2017 Förmiddagspromenad

Fem kilometer och 6 551 steg senare sitter jag återigen i min numera gamla och ihopsjunkna soffa. Förmiddagspromenaderna är den enda riktigt fasta rutin jag har idag. Den ger mig kraft och energi.

25 mars 2017 Bygga bo

Försöker nollställa mig och bara gå, men ibland fastnar en tanke. Att flytta, “bygga nytt bo” och byta miljö tänker jag en hel del på. Är ganska trött på det ställe där jag är idag och det beror egentligen inte på boendet och platsen i sig, utan det är yttre omständigheter som stör mig alltmer.

Earth Hour ikväll mellan kl 20:30-21:30. Jag stänger ner och mediterar för mig själv. Utan att ha någon i familjen på plats blir det lite annorlunda med denna manifestation. Har liksom ingen att prata med om varför detta genomförs varje år. Men jag ska göra mitt bästa för att genomföra en “medveten vila” under denna timme.

Äntligen dags för sommartid! Klockan 02:00 i natt ska klockan ställas fram en timme, vilket kommer att innebära än ljusare kvällar! Yes!

Var drygt en timme på jobbet igår för att “känna på” och se hur det funkade. Idag när jag vaknade känns det som om jag har gått en mental boxningsmatch. Trots att jag sov en lång middagslur igår när jag kom hem och dessutom somnade tidigt framför soffan är jag fortfarande väldigt trött i skallen.

23 mars 2017 Fika på jobbet och solen var med

Det var alltså det första besöket på jobbet sedan i början på december. Arbetskamraten Birgitta var ett oerhört stöd eftersom fjärilarna var något större än jag trodde de skulle vara när jag gick igenom entrédörren. På dessa knappt fyra månader har passerkorten försvunnit till förmån för tags eller vad man ska kalla dem så det fanns liksom inget annat alternativ.

Birgitta stod och väntade och vad bra det kändes! Tacksamhet och man ska inte underskatta energierna på den plats där saker och ting förändrades sakta men säkert till det sämre för mig. Behöver liksom all positivt som går direkt och det fick jag verkligen genom det stöd hon gav mig under den dryga timme jag var på jobbet. Flera kramar och många positiva energier av de som var på plats! Härligt!

Vi satte oss tidigt på fikat. Det kom in alltfler och jag kände blickarna. Ett par kramar, vissa pratade med mig, en del nickade och några ignorerade helt. Kände mig ett tag verkligen som apan i buren som alla tittar på. Vet att det ibland inte är läge att hälsa och sen kan man inte vara omtyckt av alla heller för den delen. Så är det bara. Men överlag var känslan positiv och jag väljer att fokusera på det. Det negativa ska och får inte styra mina tankar under några längre perioder.

Vi satt kvar genom hela fikat. Från lugnt, sen bris och lite senare storm och mycket ljud och stim. Några pratade med mig som sagt och det kändes bra. Efter ett tag kände jag hur trött jag blev i huvudet av allt stim. Orken tog slut i skallen på mig. Visst kom tanken över hur ska jag kunna greja all denna interaktion med andra människor som förr i tiden?

Tisdag och torsdag nästa vecka ska jag göra samma sak. Blir lite orolig när jag nu känner hur måendet är dagen efter, men jag ska försöka och verkligen tänka positivt. Vill ju tillbaka och måste försöka. Vad är alternativet? Ge upp finns inte på min karta utan då får jag gå några mentala boxningsmatcher och hoppas på att det är rätt tid att ta dessa fajter och att jag står som vinnare i förlängningen.

Att jag väljer att vara öppen om min väg tillbaka handlar precis som tidigare när jag har haft det jobbigt i livet om att människor inte är ensamma i sina tvivel och kamper. Att prata högt om även det som gör ont och är jobbigt är viktigt, därav min öppna attityd gällande mig själv och den kamp jag nu går för att återgå till ett mer “normalt” liv.

22 mars 2017 Hjärta i barken

När jag igår satt hos min husläkare kände jag ljuset i tunneln. Må låta klyschigt men så var det.

Tänkte på hur det har känts de tidigare gångerna och hur skillnaden faktiskt den här gången var väldigt påtaglig.

Min husläkare bryr sig om mig och vill inte gå för fort fram. Hon vet vad hon talar om när det handlar om utmattningssyndrom och de som gått tillbaka för fort har ibland drabbas av bakslag som i värsta fall gjort att de aldrig kommer igen efter det.

Vi bestämde att jag är fortsatt sjukskriven till den 2 april, men att jag ska göra tre besök på jobbet för att “känna in” och se hur det funkar under den här tiden.

Funkar det bra och allt går enligt planerna ska jag sen jobba 25% april ut. Inte mer utan ta det lugnt och komma in i jobbet på ett bra sätt. Har också fått en försäkran från min chef om en förändring i mina arbetsuppgifter som jag tror gör att jag inte stressar upp mig som förr.

Häromdagen träffade jag jobbets personalansvarige och det var ett jättebra möte för mig. Blir väldigt tacksam över att jobbet vill ha mig tillbaka och inte ser mig som förbrukad efter det som har hänt.

Så redan i morgon börjar min rehabilitering mer praktiskt genom ett besök på jobbets förmiddagsfika. Lite oro känner jag men pratade en del med min husläkare om detta och fick många kloka tankar av henne. Sen är jag som sagt också väldigt förundrad över att tiden i sig har gjort mitt mående bättre.

Det finns saker hos mig som alltid har funnits där och som jag alltid kommer att få jobba med, men ändå kände jag igår hur viktigt det har varit för mig att bara få vila hjärnan utan större “krav”. Bara låta tiden läka mig. Trodde inte först riktigt på att “bara vara” kunde göra skillnad på det sätt som det faktiskt nu gjort.

Det finns saker jag inte har klarat av och som hade varit bra för mig, men det får komma senare. Vad tjänar jag att slå på mig själv kring misslyckandena? Försöker se det som lyckats istället och det är ju att jag nu ser ljuset i tunneln.

 

Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017
Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017

Sven-Erik Magnusson, mannen med den vänliga rösten och frontmannen i Sven-Ingvars dog i natt, 74 år gammal. Han hade sedan 2010 kämpat emot prostatacancer.

Idag minns jag honom genom att spela Sven-Ingvars hela dagen. Det finns många fina bitar som de gjort. Mina favoriter är Sommar och sol, Kristina från Vilhelmina, Två mörka ögon, Fröken Fräken, Någon att hålla i hand, Jag ringer på fredag och den underbara Ärtor och fläsk!

Det finns många godingar i deras katalog och jag skulle kunna nämna än fler.

22 mars 2017 Minns Sven-Erik Magnusson

De körde ju i en egen genre och blandade friskt bland stilarna. Den 2 juli 1998 köpte jag en samlingsplatta med dem just för att de hade många fina dängor som tilltalade mig. Den plattan går via Spotify varm idag kan jag säga…

Vila i frid, Sven-Erik Magnusson och tack för all fin musik genom åren!

17 mars 2017 Mörka moln

Mörka moln inom mig när skiftet i umgängesfabriken och dess fredagar dyker upp. Faktum är att det börjar lite redan några dagar innan.

Frivillig ensamhet är underbar medan ofrivillig är dess motsats. När sen inte modet finns att söka efter social kontakt på något plan, då är det bara att sitta där med skägget i brevlådan. Det flyger inte själar till en om jag säger som så. Klassiskt problem som jag borde ha kommit över vid det här laget i den ensamhet jag nu levt med i snart 10 års tid.

17 mars 2017 Målet

Det där jävla målet når man aldrig. Kanske är det så att vägen är det viktiga? Målet existerar inte ens. Allt bara fortsätter och fortsätter. I det finns en tröst hos mig trots allt.

17 mars 2017 Himlen och dess nyanser

Sonen börjar bli stor. Det märker jag alltmer på de samtal vi har. Han är härlig i sitt sätt och även om han varit förkyld i några dagar nu och hostat en del, så har humöret varit på topp och vi har haft fina dagar tillsammans. Samtalet ändrar karaktär med månaderna som går.

En fin gåva när livet skiftar tydlig karaktär.

17 maj 2017 Platsen

När jag är ute och luftar mig på förmiddagarna går jag ibland lite andra vägar för att få omväxling. På just den här platsen satt jag en gång i mörkret under min tid som gift. Hade en öl i handen och en ångest som inte var av denna värld. Ville inte gå hem för att jag skämdes så och när jag tänker tillbaka inser jag alkoholens grepp om mig. Tankar om ynklighet och skam dyker upp när jag stannar och tittar på platsen.

Men idag är jag fri! En av få saker jag är stolt över är min nykterhet som varit absolut i snart tre år. Det om något är någonting att fira när den dagen kommer.

17 mars 2017 Vårkänslor

Det var för övrigt en fin promenad idag. En anings vårkänslor för första gången och hoppet återvänder inom mig. Älskar ju vår och sommar.

Helgen är blank. Måndag har jag fikadejt på Fullerö handel, tisdag bedömning hos husläkaren och kanske blir det om allt fortlöper väl även en fika på jobbet i slutet av veckan. Den aktiviteten är jag mest nervös inför av förklarliga skäl.

Önskar alla er som läser min blogg en fin och harmonisk helg!

170316_01 Fullerö Hage

I strålande solsken så gick jag idag till Fullerö Hage.

170316_02 Fullerö Hage

Rondellen vid Storvretainfarten var glest trafikerad.

170316_03 Fullerö Hage

Solen sken som sagt, vilket gjorde promenaden lättare.

170316_04 Fullerö Hage

Många framtida hus och lägenheter är nu till salu i Fullerö Hage. Dessa skyltar står vid infarten.

170316_05 Fullerö Hage

Huvudgatan in mot den nya stadsdelen.

170316_06 Fullerö Hage

På vänster sida om huvudgatan kommer det att byggas en automatstation för tankning av bensin och el för motorfordon. Där kommer det också att byggas en servicebutik, möjlighet att tvätta sin bil samt även ett par snabbmatsrestauranger. Målet är att detta ska vara på plats redan under våren 2018.

170316_07 Fullerö Hage

Fiffig lösning av gatubelysningen.

170316_08 Fullerö Hage

Till höger om huvudgatan kommer det att byggas en företagspark och lite längre fram en massa bostäder.

170316_09 Fullerö Hage

Här finns redan en rondell. Rakt fram och till höger blir det bostäder och även en förskola planeras.

170316_10 Fullerö Hage

Idag ser man bara byggbaracker men det grävs på flera håll och när jag var där och tittade var det hög aktivitet.

170316_11 Fullerö Hage

På väg tillbaka. Till vänster kommer ca 700 olika bostäder att byggas i den andra etappen. Den kommer att bestå av flerfamiljshus med 4-5 våningar, radhus på 2-3 våningar, villor och kedjehus.

170316_12 Fullerö Hage

Gubbe glad för orken.

170316_13 Fullerö Hage

Lite svårt att tänka sig en stor företagspark på den vänstra sidan. Idag är det bara en öppen äng utan ett minsta spår av det som komma skall.

170316_14 Fullerö Hage

170316_15 Fullerö Hage

Vad jag förstår så ska dessa tallar få stå kvar och bli som en litet grönområde mellan olika områden.

170316_16 Fullerö Hage

På väg tillbaka tog jag en bild till på huvudgatan. Så här ser det alltså ut i mars 2017. Ska bli spännande att se hur mycket som har förändrats om ett halvår.

Är glad att jag orkade med detta. Har inte gått så här långt sedan i höstas. Det gick inte fort, men det gick. Det finns hopp för gubben.

<

p align=”left”>170316_17 Fullerö Hage

Värsta ilskan har lagt sig. Vet inte vad det var som “kom fram” igår? En frustration över att saker och ting går sakta kanske? Det känns som om ingenting händer ibland och igår kände jag bara en sådan ilska över allt. Det handlade inte bara om mig själv, utan även om hur det ser ut i nyhetsflödet och allt skit som slår emot en.

Fullerö Hage maj 2016
Så här såg Fullerö Hage och dess “huvudgata” ut i maj 2016. Hur ser det ut idag?

Idag ska jag utmana mig själv. Ska försöka ta mig till Fullerö Hage och se hur långt de har kommit med den nya stadsdelen. Grejar jag det kommer det foton och lite sådant i mina sociala kanaler.

Nästa vecka ska jag träffa min husläkare igen. Att jag har gått in i en andra eller kanske till och med tredje fas känner jag. Frågan är bara hur hon bedömer mig? Vet faktiskt inte, men jag ska berätta om min frustration och att jag faktiskt i perioder har jobbigare tankar nu än i början. Då orkade jag knappt tänka överhuvudtaget och nu efter all vila, så kommer en del tankar tillbaka och då inte bara de positiva och de som vill fortsätta leva, utan tankar som funnits hos mig under lång tid i varierande grad.

Kan inte och får inte ljuga för mig själv och människor i min närhet. Inte för husläkaren och när människor frågar hur jag mår för då kommer jag att hamna där jag var i december ännu en gång. Får inte bygga upp muren igen. Då tror jag inte att jag kommer tillbaka igen. Kommer inte att orka gå igenom en sådan här resa igen på det sätt som det nu varit. Resan måste förändras och göras mer öppen, även om jag tidigare trott mig vara ärlig och rak så har jag ljugit både för mig själv och andra om hur jag mått. Det är så lätt att göra det när man vill må bra och intalar sig själv att så är fallet.

Min målsättning är att börja jobba i någon form vecka 13 om nu min husläkare anser det möjligt. Har inte vågat utmana “orken” sedan det som hände i slutet på februari då jag bara tog slut efter tre dagars aktiviteter. Men någonting måste ske nu. På måndag ska jag dessutom träffa personalhandläggaren från jobbet och prata om framtiden. Det jag oroar mig mest för är inte att berätta om det psykiska, utan det är att “visa upp mig” och alla de kilon jag dragit på mig igen. Då förstår nu hur märklig min egenbild är!? Oroar mig mer för vikten och att jag är fet igen, istället för det psykiska inför andra. Men så är det.

För jag avskyr att jag inte lyckats hålla vikten under den här resan. Det gör mig mest ont och att jag knappt kunnat tänka, det kommer liksom i andra hand. Det är i min märkliga värld ett stort misslyckande att inte kunna hålla vikten och det jag lyckades gå ner. Det känns jävligt jobbigt att visa upp sig på jobbet i denna feta kostym.

Fullerö Hage är målet idag. Hänger du med?

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

#earthhour #earthhour2017 Härligt besök av @linnmonahillevi @busigabruden och Jace! 🙏😘 Tussi på tomten! #tussilago #vårfeeling Även på insidan just nu. Tack för stödet @biggan59 🙏⭐️☕️😍 Nu myser vi på rejält med gotta och kollar på film. #onsdagsmys Dotter hälsar på. Så roligt att träffa @linnmonahillevi ❤❤

Twitter

Tweets jag gillar